Aptitretare inför det nya året

Morfars yllesmoking från 20-talet åker på i år igen och militärpälsen likaså. Extra bra nu när ishavskyla drabbat Göteborg. Något stabilt inombords behövs förstås innan jag går ut för att titta på fyrverkerierna. Lyckligtvis bar det sig så väl att jag hittade ett parti hackkorvar på Willys i Stenungsund. Jag köpte samtliga. Denna delikatess är nästan omöjlig att uppbringa i Göteborg. Först uppemot dalslandsgränsen brukar de dyka upp i livsmedelsaffärerna. Obegripligt att göteborgarna inte förstår att uppskatta denna kulinariska finess. Innehållsförteckningen visar dessutom på informativt och pedagogiskt sätt hur nyttig hackkorven är:

Nöt och grishjärta(25%), svål, vatten, korngryn, nöttalg, grismellangärde, grisnjure, nöt- och kalvlunga, koksalt, lök, socker, och kryddor

Eftersom jag hoppas på att bli bjuden på middag senare i kväll (blir jag inte bjuden dyker jag upp i alla fall) behöver jag inte alla korvarna nu. De får lagras i frysen och tills vidare skänka den inre tillfredställelse som innehavet av prima sovel ger. Men en läcker liten aptitretare får det bli nu direkt i alla fall. Till det behövs bara:
En skiva bröd
En klick smör
Tre skivor hackkorv

I ”Bola” Sjögrens legendariska Boken Om Hackorv föreslås både rödvin, champagne, whisky och belgiskt öl som måltidsdryck till hackkorv med den logiska motiveringen att eftersom priset på korven är så lågt kan man lägga mer på drycken. Så sant, men själv är jag traditionalist och håller jag mig till Explorer som jag råkar ha hemma och som Systembolaget beskriver så här
Doft : Ren doft med inslag av vete och liten ton av apelsinskal.
Smak : Ren smak med inslag av vete och liten ton av apelsinskal.


Ärligt talat är det någon som känt en ”liten ton av apelsinskal”? Själv tycker jag den har en robust, lantlig spritsmak och är ganska nöjd med det. Min bror påstår att man kan gröpa ur en bit fryst hackorv och servera snapen ur den, alternativt sätta en skiva på snapsglaset. Intressant men kanske lite väl avancerat för mig. Jag nöjer mig med mina vanliga Duralex.

Nytt hörn upptäckt

Efter långvarigt bryderi och moget övervägande har jag bestämt mig för att flytta ett par av mina möbler från de platser de stått sedan urminnes tider(2002) till andra ställen i min lägenhet. Vid planeringen av sådant arbete är rekognosering av största vikt och vid min utforskning av lägenheten uppenbarade sig ett hörn - bakom en dörr - jag helt glömt bort eller åtminstone förträngt.

En vacker och stämningsskapande stapling. I förstone till synes slumpmässig men vid grundligt skärskådande uppenbarade sig allt mer symbolik.
I hörnet fanns bland annat:
en basförstärkare (150watt)
två solstolar
en gummimadrass
en kikare(7 x 50)
ett 4 personers tält
en fyra kilos skivstångsvikt
en vietnamesisk långfilm och en svensk 60-tals komedi på VHS
en fiskhåv med två husvagnsbackspeglar inuti
en solhatt av Panama-typ
två kastspön med haspelrullar(Abu)
en sex-strängad banjo av östtyskt fabrikat
en rejält trasig gitarr av okänt fabrikat
en mattpiska av plast
en sopkvast
en t-shirt och en strumpa
två Kalle Anka tidningar från 1975(nr 6 och 8)
ett par kartonger, ett klaviaturställ, lite papper och några rejäla dammråttor

En framtida arkeolog skulle kunna utläsa en hel del om bostadens innvånare med hjälp av dessa föremål.

Frågan är om jag har styrka att förändra detta vackra hörn av lägenheten. Jag ser det som en installation av nästan episkt format. Ett äreminne över en flydd sommar med reminiscenser från tidigare årstider och decennier.

Solens Mat- Medelshavsinspirerat julbord

Denna julafton satsar Sunkhörnan på ett internationellt julbord med medelhavskänsla i all enkelhet. Den största fördelen är att allt omständigt matlagande försvinner och man istället gynnar de lokala näringsidkare som med mycket möda och stort besvär arbetar på julaftonen. En härlig italiensk pizza som klippts i småbitar för att kunna ätas med händerna(diskbesparande) med inbyggd julskinka.

Julsnapsen har olyckligtvis tagit slut och istället blir bordsdrycken en liter spanskt rött vin, det gamla välbekanta Castillo de Credos som enligt etiketten har en "balanserad boquet" som ger en "behagligt mjukt smak med inslag av röda bär". Alla som smakat vinet vet att detta är skär lögn men det ger trots allt en hyfsad yrsel för cirka femtiolappen, vilket inte är så illa. Den röda förpackningen förstärker julkänslan och kompleterar på ett konstfullt sätt tomtemuggen i vilken drycken skall förtäras.

Julkort á la Sunkhörnan

Några julklappar köpes inte i år heller men ett julkort kan jag åtminstone kosta på mig(så länge det inte kostar något). Jag letade upp alla saker med julanknytning jag kunde hitta, viket inbegrep ett vidlyftigt klättrande på vinden där tre glaskulor av plast och 35 centimeter glittergirlang kunde frambringas(visserligen inte ur mitt eget förråd men ändå). En pepparkaks form(mint condition), en mugg med tomtemotiv, ett paket julknäcke och en extravagant julsnaps(fådd) fanns att tillgå.

En kaktus fick under visst besvär omskolas till julgran. Det var en envis rackare som försökte göra motstånd genom att stickas, men med fast hand böjde jag den efter min vilja. Några äpplen från kylen - vad nu dom har med julen att göra - och ett ljus fullbordade tablån. Då var det bara texten som fattades, men den laddade jag på analog väg ned från dagens Göteborgspost.

Som den altruistiske själ jag är, får naturligtvis alla Sunkhörnans läsare återanvända detta julkort att skicka till nära och kära(och ovänner med för den delen).
Rackarns god snaps för övrigt, jag tror jag får hälla upp en mugg till och beundra skapelsen. En riktigt god jul på er alla.

Julstökigt i Sunkhörnan

Så är julen här igen. Dags att ta itu med julstämningen. Julstjärnan sitter fortfarande fast förankrad i gardinstången så som den gjort sen 2004. Dessvärre slutade den lysa i februari, men har ändå fungerat som fönsterdekoration och bidragit till trevnaden i hemmet samt spridit, en visserligen reducerad, men ändå förnimbar gemytlighet, till de förbipasserande.

Nu var det dags att förhöja den stämningskapande effekten. En stol drogs fram och jag klättrade dödsföraktande upp och skruvade ur den gamla lampan. Läste wattantal och mätte sockeln. Därefter företogs en rask promenad till ICA för införskaffandet av en ny glödlampa.

Men nu hade förändringar inträffat på glödlampsfronten. Samma typ av lampa var omöjlig att uppbringa. En så kallad ”lågenergilampa” med annat wattantal och utseende och betydligt högre pris var det enda som stod till buds. Jag blev slutligen tvungen att under protest köpa denna nymodighet och begav mig hemåt. Tankarna malde i huvudet. Skulle den moderna lampan passa min gamla julstjärna? Stolen drogs fram igen och den våghalsiga klättringen upprepades, lampan skruvades under stigande spänning i. Och si, det varde ljus.

Därmed var julförberedelserna klara. Eftersom det redan är tillräckligt stökigt i lägenheten kan jag med gott samvete hoppa över julstöket även i år. På grund av den rådande ekonomiska krisen blir det ett begränsat julfirande, men med hjälp av några goda idéer kan man komma långt. Fortsättning följer.

Kväsig musik till billigt pris

I dessa tider när novembermörkret tränger sig på slås jag ofta av tanken att liva upp lägenheten med ljuv musik. Ett pärlband av toner skänker fröjd och gamman även i en sunkig hörna. Fast ibland tycks de tillgängliga skivorna vara alltför välbekanta och låtarna förefaller utnötta. Det behövs nya intryck.

Redaktör beger sig då ut på jakt efter ny (eller rättare sagt gammal) musik. Självfallet är det då riktiga grammofonskivor åsyftas. De små CD-skivorna är ju bara blänkade plastbitarna som snurrar alldeles för fort och har varken rätt ljud eller tillräcklig storlek ens för framhäva bildmaterialet (s.k. ”mp3-filer” kommer naturligtvis inte ens på tal). En riktig skiva är gjord av vinyl och snurrar med 33 varv i minuten.

Jag har visserligen ortodoxa vänner som tycker detta är för modernt och föredrar helt obsoleta skivor i shellack som snurrar i 78 varv per minut. Jo, det är visserligen en sund inställning, men eftersom ”stenkakorna” endera är svåra att hitta eller i dåligt skick så söker sig redaktören av bekvämlighets skäl till de mer lättåtkomliga vinylbackarna. Även denna gång styr han stegen mot Ebbes Hörna. Denna osannolika leverantör av allahanda saker och ting ett omodernt hem behöver.

Jag glider snabbt förbi klädavdelningen och tavlorna för att koncentrera mig på skivorna i bottenvåningen. Förutom dragspel och joddling är det den lättare underhållningsmusiken som attraherar Sunkhörnans redaktör. Och här finns fynd att göra.

En härlig 70-tals platta med dalkarlen Evert Sandin och en fin samling tyrolerlåtar men fyndet är en skiva med den legendariske joddlingsmästaren Franzl Lang från Bayern. Ingen av skivorna kostade mer än tio kronor vilket får betecknas som rimligt.
För de som inte känner till Franzl Lang kommer här en pigg video från 1961.

Detta var inte allt. Även några prima 78-varsskivor fanns till försäljning. Trollebo Schottis med Erik Frank, Hammarforsens Brus med Carl Jularbos Orkester, Gondolsång med Jussi Björling och Mambo Jambo med Edmundo Ros. Vilket kap! Nu gäller det bara att få igång min äldsta grammofon så jag kan njuta av dem.

Sunkhörnan fixar tvätten

Nu börjar hösten komma i kapp verkligheten(eller tvärtom). Disken växer okontrollerat och svämmar över alla bräddar.

Soporna hopas så att flugorna gör come back. Det är alltså dags att ta tag i saker och ting. Kontemplationen är över och handlingens tid är kommen.


Värst av allt är ändå tvätten. Sedan sommaren har den lagrats och växt till gigantiska propotioner som fyller ut korgar och kassar. Garderoberna gapar tomma och jag har varit tvungen att återanvända bara lätt smutsad tvätt både en och två gånger. Ni vet, ta upp, lukta, skaka och vända på plagget, men det funkar inte i längden. Något måste göras!

Det går naturligtvis att lämna in tvätten till en inrättning eller till och med köpa nytt, men som den sparsamme individ redaktören är beslutar han sig för att tvätta själv i hyreshusets gemensamma tvättstuga.

Tips. Dela in tvätten i högar. Försök inte med muskelkraft pressa in allt i samma maskin. Du behöver däremot inte bry dig om att sortera efter färg, det är gammal vidskepelse som hängt kvar ända in i vårt moderna århundrade. Blanda bäst du vill.

Ställ in maskinen på 60 grader. Det passar allt. Därefter kan du sätta dig och betrakta fönstret på maskinen och se hur vackra mönster som bildas av den snurrande tvätten.



Vänta med att öppna luckan till tvätten snurrat klart. Sedan gäller det att ta itu med torkandet. Ett mer problematiskt åtagande, speciellt i fuktiga tider. Hänga ute på hösten är inte särskilt effektivt även om den medelhavskänsla som uppnås av fladdrande tvätt kan vara nog så trivsam i sig.

Eftersom torktumlare och sådana djävulens maskiner vanligtvis är trasiga eller sliter ut kläderna i förtid bör torkningen äga rum på gammaldags sätt inomhus. Stolsryggar, element och dörrar är självklara ställen att placera tvätt på. Mer fantasifulla men likväl praktiska ställen är lampor gardinstänger och bokhyllor.

Det skänker lägenheten en bohemisk karaktär samt fuktar luften på ett hälsosamt sätt. Om du inte ids slänga in den torkade tvätten i garderoben igen kan du ta plaggen direkt från möblemanget och använda dem. Då har du en klar överblick hur mycket rent du har kvar.

Frisyrextra

Lite frisyrtips så här i hösttider. Sunkhörnan väljer en lättskött frisyr för det vardagliga förvärvslivet. Finessen är att det inte fordrar några som helst extra attiraljer som kammar och borstar och annat pjoller. Ställ dig framför spegeln (om du har någon, det går även bra utan) dra fingrarna lätt bakåt genom håret och det är färdigt.

Det kan vara en fördel om du inte tvättat händerna efter du brett dina morgonsmörgåsar då smör kan ge ytterligare styrka åt frisyren(undvik dock marmelad).

Resultatet blir ett otvunget arrangemang som passar lika bra vid fest som arbete. Redaktören har under flera decennier med utmärkt resultat praktiserat metoden. I särskilt svåra fall kan man eventuellt ta hjälp av en gaffel, ett verktyg som brukar återfinnas i de flesta hem.

Har man tur kan man även få ut kvarsittande älgflugor som bitit sig fast i hårbotten efter helgens svampplockning. Envisa rackare de där.

Om du är äventyrligt lagd så där lite "wild and crazy" rekommenderas att duscha på kvällen och gå och lägga dig med vått hår. Du kommer garanterat att ha en fantasifull frisyr på morgonen. Ju längre hår du har, desto mer intressant blir resultatet.
Om du har kort hår behöver du inte bry dig överhuvudtaget.

Extravagant campingmat

Matlagningen under Norrlandsturen följde Sunkhörnans beprövade recept med vissa små förbättringar. Här ovan ser vi den klassiska middagen, pilsnerkorv och nudlar, tillagade vid kanten av väg 205. Hungern var påtaglig och avgaskryddningen utökade bara smakupplevelsen. En ständigt återkommande favorit bland campingrätterna.

Den traditionella Norrlandspölsan fick ett inslag av cross-kitchen när den blandades med bulgur och förtärdes med chilisås. Trendigt på ett lite hemvävt sätt. Rätten sköljdes ned med ett lyxigt brännvin -Östgöta Sädes- som har en robust spritsmak och ger en trivsam yrsel.


På kvällarna bereddes vanligen ett enklare mål. Här är det återigen bullens pilsnerkorv som utgör grunden. Korvarna stoppas två i taget, tillsammans med lite lök in i ett bröd och vips, vi har en sportig "bullenburgare". Senap och chilisås ingår som tillbehör. Den äventyrliga imagen understöds av rödvinet som serverades i kaffekoppar(den uppmärksamme ser hur kafferanden-efter snabbdiskningen-ännu syns i koppen). Rödvinet förstärktes med återstoden av brännvinet. Denna gång hittade vi även snapsglasen.

Vi kan på bilden även se hur nöjeslivet tog sig uttryck i husvagnen. En årgång gamla "Kvällsstunden" innebar att vi aldrig saknade lektyr(denna anakronistiska tidning kommer att få ett helt eget inlägg snarast möjligt). En prisbillig ukulele(150kr) gjorde att sköna toner alltid låg nära till hands och vet ju alla hur alkoholen kan locka fram känsliga tonsättningar till omgivningens förnöjelse.

Skulptur i norr

Varje kommun med självaktning i norr tycks vilja visa upp ett trämonument för besökarna. Dessa beläten är vanligtvis av iögonfallande storlek och utförande samt uppsatta på centrala platser i huvudorten.
I Strömsund finns exempelvis en kompakt älg - jämtlands landskapsdjur- uppsatt.


I Dorotea lite längre Norrut står något som förmodligen skall föreställa en björn eller eventuellt en ryss.


Storuman stoltserar med en hulkformad Karl Marx i kommunistiskt rött med en hotande knölpåk på axeln. På vakt mot de kapitalistiska sörlänningarna månne.


Arvidsjaur har en hel älgfamilj utanför kommunhuset.

En bit därifrån finns dessutom en mer fantasifull ensemble där en dvärg uppvaktar en björnskock.


Värst av alla när det gäller volym visade sig dock Sveg vara med sin jättelika plankkonstruktion som enligt turistbyrån skall föreställa en björn (vi hade gissat på en pitbullterrier)och som stolt redovisas som den största träbjörnen i världen! Att storlek är viktigare än form är ju en odiskutabel sanning.


En kommun som bryter mot trätraditionen är Haparanda som gjort en fascinerande metallskapelse där en stiliserad pelikan tittar ut ur en ventilations trumma. Vad som symboliseras med detta är jag inte riktigt säker på. Läsarna har kanske några förslag?



Dittills hade jag dock trott att trollet i Årjäng varit den hiskligaste av alla monumentala träbeläten. Detta stilbildande alster har varit en rikslikare som med sin grandiosa smaklöshet inte bara tangerar det geniala utan klart går över gränsen. Jim Dines Pinocchio i Borås är ju bara en blek efterbildning.


Men när vi vände kosan söderut igen och passerade värmlandsgränsen föll ögonen på den monstruösa dragspelaren i Höljes. Hur har detta kunnat ungå mig! Expressiv estetik i kollossalformat. En katedral uppförd till ära av de osköna konsterna. Kanske resans höjdpunkt. Värmland är ju känt för sina kulturella traditioner och håller fortfarande ställningarna.


Bakom dragspelaren finns dessutom en mossig och väl patinerad träskulptur av en kaskelot(?) på en pinne. Om detta är ett bihang till dragspelaren eller ett fristående konstverk är oklart. Spännande alster i alla fall.

Norrlandsbilder

Till slut hemkommen efter en månadslång resa i Norrland, ja, inklusive avstickare in i Finland och Norge för att bejaka min internationella läggning. Sunkhörnan kommer en tid framåt att redovisa de kulturella intrycken från expeditionen som företogs meddelst bil och husvagn. Och som synes, även med bärgningsbil. En helt ny upplevelse.

Vi börjar med några vyer som jag tycker fångar de stora ytorna och ödsligheten i norr.
De folktomma vidderna som dyker upp även i bebyggelsens centrum.

Och de mäktiga ställverken i bergens skugga

Klart man blir påverkad. Jag har t.o.m. lärt mig säga "jo" på inandning.

Sunkhörnans Sommarmat

Varma sommardagar slammar köket igen. Matresterna blir återigen levande och börjar röra på sig. Flugorna flockas och slasken stinker. Man måste man försöka minimera tiden vid spisen för att ägna sig åt roligare göromål. Redaktören som är en varm anhängare av enkel(och billig) matlagning och vill tipsa om en nygammal klassiker. Snabbnudlar med korv.
1. Öppna en burk bullens pilsnerkorv.
2. Koka upp lite vatten
3. Lägg ned snabbnudlarna
4. Strö på pulvret
5. Lägg ned korvarna
Se så! En mättande måltid på några få minuter. Bör ätas direkt ur grytan för att minimera disken(se tidigare inlägg).

Om detta tycks alltför komplicerat finns andra lösningar. Inköp en burk Norrlands Pölsa. Kan förvaras i tält och husvagnar utan kylskåp. Öppna burken och pressa ut pölsan. Går att lägga direkt på smörgås eller äta med sked. Går även att värma. Genom innehållsförteckningen kan vi förvissa oss om att det är en näringsriktig rätt.
Ingredienser: Vatten, korngryn, nöttalg, svål, nöthjärta, nötlever, lök, nötkött, griskött, nötnjure, salt, potatisfiber, socker, jästextrakt. kryddor(bl.a. selleri).

Ganska intressant att de särskilt påpekar att selleri ingår bland kryddorna. Man kan undra varför.

Därmed ger sig Sunkhörnans redaktör ut på sin sedvanliga husvagns-semester. Som vanligt kommer den att innefatta tjuvfiske, dragspel och brännvin längs vägarna norrut.

Sunkhörnans Litteratur

Sommaren är tiden då man skall göra slag i saken och läsa alla de där böckerna som samlat damm i bokyllan under ganska lång tid och som man borde ha läst för länge sedan. Sådan som man kan diskutera med andra bildade personer. Tyvärr är sommaren kort och det finns så många andra göromål som upptar min tid. Täta otät husvagn, flanera, skåda fåglar, dricka pilsner, spela gitarr och dragharmonika, laga cykel, fiska abborre och filosofera över livets mening m.m. Hyllan med olästa böcker har på ett oroväckande sätt utökats genom arv och gåvor och blivit en kvarnsten som jag inte riktigt orkar ta mig an.

Men som Sunkhörnans redaktör uppkommer alltid en genväg. Under mitt rotande i diverse second hand butiker och loppmarknader har jag då och då stött på Illustrerade Klassiker. En serietidning som utkom i 228 nummer mellan 1956-1976 och som då och då återfinns bland de begagnade serietidningarna. Här finns massor av kända böcker(som för all del ingen människa läser nu för tiden) i serieversioner. På tjugo minuter kan man således ta sig igenom en bok som skulle ta många timmar att läsa i orginal. Snacka om tidsbesparing. Ett toalettbesök och man kan diskutera Shakespear efteråt. Visserligen är teckningarna tämligen stela, komprimeringen av handlingen tidvis obegriplig och översättningen minst sagt egendomlig men ändå.

Med en bunt Illustrerade Klassiker kan man få tillräcklig kännedom om kända böcker för att kunna diskutera dem och ge intryck av att man en gång läst dem. I värsta fall kan man ju tllägga att det var rätt länge sedan och minnet sviktar på vissa punkter.

Jag räknar kallt med att kunna tränga igenom ett femtiotal äldre romaner på detta sätt i sommar. Problemet är väl bara att hitta någon beläst person som jag kan diskutera dessa böcker med sedan.

Internationella hörnet

Sunkhörnan har städslat en insändarredaktör(på frivillig basis mot vaga löften om del i framtida reklamintäkter) för att kunna ta hand om alla utrikes och inrikes bidrag som strömmar in.


Från vårt östra broderland har inkommit en interiörbild från ett
sommarställe. Fotot visar en trivsamt bohemisk miljö som skvallrar
om ägarinnans intressen av typen skogsvandring, radiolyssnande och
sabelfäktning. Redaktören misstänker att även en lätt patinerad
freudiansk divan i spanskt läder döljer sig i bakgrunden. Det
skulle inte heller förvåna om en basker eller två finns någonstans
i hushållet. Nåväl Sunkhörnans insändarredaktör måste här likväl
höja ett varnande finger – titta på den fria golvytan! Titta på de
blanka golvtiljorna! En styggelse!

Alvar Altos renläriga ande behärskar tydligen fortfarande delar av
det finländska kynnet. Här finns många förbättringar att göra!
Kartor kan ligga utvikta för enkelt handhavande, olästa avhandlingar
och böcker placeras på lämpligt sätt för att påkalla uppmärksamhet.
Även ett och annat motormagasin med rallyinnehåll skulle pryda sin plats och ge en
världsvan elegans.

Sedan vill vi också ge en lätt, men inte
oviktig, kritik av den minimalistiska klädhögen i bakgrunden – den
kunde väl vara tre gånger så stor utan att det börjar handla om
ren oordning eller rent av ointresse för heminredningens allra
innersta väsen: lättja och omedelbar funktion. Men på det hela
taget signalerar fotot en föredömlig miljö att hämta kraft ur!

Kommunikationsextra

Hur ovillig han än är måste redaktören ibland kommunicera med andra personer. Vissa korta meddelanden måste levereras eller svar på förfrågningar tillkännages. Hur skall man då förfara? Röksignaler har övervägts men befunnits för osäkert i det blåsiga Göteborg. Semaforering är en vacker konstart men tyvärr i utdöende. För den ornitologiskt intresserade är brevduvor ett alternativ men duvorna i parken utanför tycks vara ovilliga att utföra sådana uppdrag. Trumsignaler har prövats men fick till resultat att grannen bankade tillbaka i väggen. Inga vackra ord för övrigt.
Det finns de som fortfarande tror på posten men där försvinner breven i flodvågen av reklamförsändelser som alla förnuftiga människor slänger direkt i soptunnan.

Endast ett alternativ återstår. Telefoni. Detta djävulens påfund som mest används av hurtfriska försäljare utan skam i kroppen för att terroriserar ärliga människor när de vilar efter maten. Vid sådana samtal får jag dock god användning för mitt digra förråd av svordomar och kraftord på flera språk.

Den bästa apparaten vid telefonsamtal är givetvis en pålitlig bakelittelefon av beprövad modell. Självklart utrustad med fingerskiva och klyka. Förutom elegant funktionalistisk design har den även den fördelen att gästande ungdomar inte förstår tekniken och därför inte kan okynnesringa med den. Denna modell är av den senare typen (tillverkad av Ericsson 1947-1962) i en vackert svart kulör. En prydnad för varje hem. Av fullständigt obegriplig anledning går denna typ av telefoner att hitta för en tämligen ringa penning på loppmarknader och återvinningsanläggningar om de inte rent av skänks bort.

Lådan den står på är en antik artefakt tillvaratagen i en container utanför gamla Televerket. En genomtänkt kombination alltså. Telefonen har en gedigen tyngd med en greppvänlig lur och har en, i förhållande till moderna helvetesmaskiner, vacker klang i signalen. Alla typer av meddelanden till levande personer kan med god framgång levereras i denna telefon.

Kommunikation med maskiner stöter däremot på patrull. Fullständigt meningslösa kommandon som: tryck fyrkant eller stjärna, kan höras i luren. Totalt nonsens alltså för en bakelittelefoninnehavare.

Fulländad form

Jag fick en fråga om fordon i en kommentar och får då återigen glädjen att visa upp ett praktexemplar. Av någon anledning fick jag inte in bilden av det formfulländade fordonet i kommentaren, men här är det i all sin prakt. Svensk design när den är som bäst (sextiotal förstås).

Husvagn betyder naturligtvis ett alternativt levnadssätt med aningen mindre stil och snits än hemma. Här ser vi som exempel en ung anförvant som elegant tillfredställer sitt näringsbehov genom att sleva i sig resterna från gårdagen direkt ur grytan utan att ens ha stigit upp ur sängen. Ingen disk och inget bordskick. Briljant! Allt äger rum i ovan nämnda, fuktskadade husvagn, någonstans i mellersta Norrland. En vacker och tidstypisk semesterbild i sunkhörnans anda.

Husvagnssemester i Sverige ger en lärdom för livet, är danande för karaktären samt stärker familjebanden. Så länge man undviker campingplatser finns faktiskt en möjlighet att allt ordnar sig till det bästa.

Sunkhörnans konstrunda

För oss som bor och lever i en installation är den nutida konsten sällan intressant. Den är blott en blek kopia av den verklighet vi upplever dagligen.



Istället vänder vi oss till den gamla beprövade, föreställande konsten. Gärna målningar i olja. Vad begär man egentligen av konst? Ofta inte mycket mer än att den skall passa på väggen ovanför soffan ungefär. Samt, förstås ett lågt pris.

Autodidakta bygdekonstnärer är då självfallet mer intressant än navelskådande högskoleelever. Liksom en praktfull ”Älg i motljus” överträffar allt neurotiskt själsrotande. När jag därför beger mig på konstrunda är det naturligtvis inte till gallerier och konstnärer jag söker mig, utan till mina vanliga beprövade inköpsställen. Först till Ebbes Hörna, stadsmissionens affär, denna gång vid Stigbergstorget.


Här finns ett strålande urval av prisbilliga varor. Gamla, nästan nya, uråldriga och ännu äldre. Utställningslokalerna är kanske inte så ändamålsenliga men ger ändå konstälskare en chans att se motiv som sällan kommer fram i mer kommersiella gallerier.


I nedervåningen finns förutom en märklig bokaffär även utställning och försäljning av konst. Enkel och begriplig vardagskonst till överkomliga priser. En äng med betande kor är vilsamt för ögat och ger själen ro. 120 kronor kan ju tyckas vara en rejäl slant för en oljemålning men det ger mycket motiv för pengarna, kvadratcentimeter sett.


Mer fascinerande är en relieftavla med alpmotiv för endast 35 kronor. Konstnären har med hjälp av tredimensionella effekter försökt frigöra motivet från det tvådimensionella fängelset. Mycket elegant och naturligtvis ett fynd för det priset.


För oss ornitologiskt intresserade finns här två kajor på en skorsten för endast 20 kronor. En trevlig köksmålning som ger en djuplodande inblick i parförhållandets mekanismer.

Vi går vidare i riktning mot Järntorget och tittat in på Kommersen för att spana på ytterligare konst. Tyvärr var vissa affärsidkare inte alls intresserade av att visa upp sina varor på bild så jag insisterade inte, men även här fanns härliga motiv. På andra sidan gatan fnns det märkliga Second Hand Börsen med handtextade skyltar och spännande urval av persedlar.

Även här finns konsten representerade bland annat med ett fjällmotiv av den mycket produktive O. Häll vars alster måste finnas i tusentals svenska hem. Bland annat mitt barndomshem. Broderade bilder med röda stugor vid vatten är ymningt förekommande i samtliga affärer och vi ser här två goda representanter för den konstriktningen.

Bredvid ligger Röda Korset som även de har en vägg med tavlor. Idel sköna motiv till låga priser.

För de som är mer intresserade av prydnadsföremål i glas och porslin är samtliga affärer guldgruvor. För några få kronor kan man köpa in massor av härliga föremål. Till exempel den ring av gäss som finns på Myrorna vid Järntorget som eventuellt åskådliggör konstdebatten eller kanske hackordningen i kulturvärlden på ett effektivt sätt.

Trots min entusiasm över konsten tog mitt ekonomiskt ansvarstagande sinne över och jag kom hem tomhänt. Någon Älg i motljus hittade jag inte. Inte heller någon Tjäder i tall. Men varför skall man överhuvudtaget köpa andras alster? Är inte varje person en lika god skapande människa som en annan. Har jag inte några akrylfärger hemma? Är jag inte en handlingens man? Det skall väl inte vara så svårt att måla en älg? Fortsättning följer.