söndag 22 mars 2009

Skapa ditt eget fängelse?


Förr i tiden gav man interner en hink med skruvar och muttrar i olika storlekar och en låda med en mängd olika fack. Under dagen skulle fången arbeta med att sortera hinkens innehåll och lägga dem i lådans olika fack. När kvällen kom hämtade fångvaktarna hinken och lådan. Lådans innehåll hälldes över i hinken igen och nästa morgon bars de in till fången igen. Detta ansågs vara en lämplig sysselsättning för brottslingar och skulle på lång sikt göra dem till bättre människor.

Idag innehöll Göteborgs-Posten ett obehagligt reportage. En organisationskonsult, som till råga på allt hållit kurser i konsten att effektivisera sitt liv, fick breda ut sig om ordning och reda. Organisera, prioritera och planera var det mantra som upprepades och vinsten skulle var minst en halvtimme om dagen. Nåväl, att denna person har ett förflutet i bankvärlden stärker knappast förtroendet. Undrar för övrigt vad hon använder sin halvtimme till?



Sunkhörnans redaktör, som definitivt inte har, vare sig förflutet eller framtid inom den finansiella sektorn, och inte vill skapa en fängelsemiljö i sitt hem har andra förslag. Genom att handla spontant och intuitivt, är jag övertygad om att man kan tjäna ännu mer tid. Genom att inte lägga energi på att planera, organisera och prioritera har man en outnyttjad kapacitet att lägga på mer intressanta kreativa ändamål. Ta till exempel bestickslådan i köket. En vanligt förekommande syssla är att sortera knivar, gafflar och skedar i särskilda fack efter varje disk. Här kan man istället tjäna tid genom att skapa en allt-i-ett lösning. En så kallad multipurpose solution om man vill prata med marknadens fikonspråk. Skyffla ned alla besticken i en låda och du slipper stå och sortera varje sak för sig. Fiffigt värre. Det blir dessutom spännande att äta.

söndag 15 mars 2009

Diskbänkens tolkningmöjligheter


Ytterligare ett smakfullt bidrag har inkommit till Sunkhörnan från en folkhögskola på västkusten. Det är en vackert ackumulerad disk, som under en veckas tid har producerats av tio personer. Vad skall man säga? En bra början visserligen, men processen är ännu i sin linda, vilket man framför allt ser på ordningen i diskstället. Här och där börjar dock balanserade porslinstorn växa till sig, en spännande process. Slasktratten bör förstås också fyllas med kastuller, bunkar och byttor för helhetsintryckets skull. Det är först när alla tillgängliga ytor har fyllts med disk som det kreativa staplandet börjar.

Liksom man började bygga skyskrapor i USA när tomtpriserna blivit allt för höga, börjar diskbänkens torn resa sig först när de plana arealerna är upptagna.
Således, en god grund att stå på, men det hela bör nog, med samtliga tio personers hjälp, mogna minst en vecka till. På min tid(yngre bronsåldern) skulle det här betecknas som ett tämligen välstädat kök.

Till bidragsgivarens försvar bör dock anföras att det är svårt att fästa äkta sunkighet på bild. Det ser gärna lite bättre ut än det egentligen är. Den där klibbiga hinnan, den allmänna solkigheten, fettfläckarna och prickarna försvinner på foton. Vissa dimensioner som doft- och känselintryck försvinner helt. Men om man låter kameralinsen gå riktigt nära kan man åtminstone ana sig till det äkta tillståndet. Här har vi en genuint sunkig skåpsdörr under en diskbänk(jfr med bilden ovan).


Här har vi ett fint exempel ur min närmiljö på hur det egentligen ser ut mellan spisplattorna.



En härligt sunkig kaffebryggare där man riktig känner doften av bränd kaffesump genom datorskärmen. En prydnad för vilket kök som helst och en installation vars förmåga att skapa trevnad knappast kan överskattas. Det trivsamma rosslandet från de igenkalkade rören förhöjer stämningen ytterligare.


En detaljstudie visar hur den bruna nyanserna varsamt men självsäkert sprider sig över de mörkvita ytorna liksom kaos ständigt naggar ordningen i kanten. Vi kan se denna installation såsom en metafor över vår handhavande av naturens resurser. Eller kanske som en politisk betraktelse över vårt samhälles gradvisa förfall. Tolkningsmöjligheterna är många.