Hur ovillig han än är måste redaktören ibland kommunicera med andra personer. Vissa korta meddelanden måste levereras eller svar på förfrågningar tillkännages. Hur skall man då förfara? Röksignaler har övervägts men befunnits för osäkert i det blåsiga Göteborg. Semaforering är en vacker konstart men tyvärr i utdöende. För den ornitologiskt intresserade är brevduvor ett alternativ men duvorna i parken utanför tycks vara ovilliga att utföra sådana uppdrag. Trumsignaler har prövats men fick till resultat att grannen bankade tillbaka i väggen. Inga vackra ord för övrigt.
Det finns de som fortfarande tror på posten men där försvinner breven i flodvågen av reklamförsändelser som alla förnuftiga människor slänger direkt i soptunnan.
Endast ett alternativ återstår. Telefoni. Detta djävulens påfund som mest används av hurtfriska försäljare utan skam i kroppen för att terroriserar ärliga människor när de vilar efter maten. Vid sådana samtal får jag dock god användning för mitt digra förråd av svordomar och kraftord på flera språk.
Den bästa apparaten vid telefonsamtal är givetvis en pålitlig bakelittelefon av beprövad modell. Självklart utrustad med fingerskiva och klyka. Förutom elegant funktionalistisk design har den även den fördelen att gästande ungdomar inte förstår tekniken och därför inte kan okynnesringa med den. Denna modell är av den senare typen (tillverkad av Ericsson 1947-1962) i en vackert svart kulör. En prydnad för varje hem. Av fullständigt obegriplig anledning går denna typ av telefoner att hitta för en tämligen ringa penning på loppmarknader och återvinningsanläggningar om de inte rent av skänks bort.
Lådan den står på är en antik artefakt tillvaratagen i en container utanför gamla Televerket. En genomtänkt kombination alltså. Telefonen har en gedigen tyngd med en greppvänlig lur och har en, i förhållande till moderna helvetesmaskiner, vacker klang i signalen. Alla typer av meddelanden till levande personer kan med god framgång levereras i denna telefon.
Kommunikation med maskiner stöter däremot på patrull. Fullständigt meningslösa kommandon som: tryck fyrkant eller stjärna, kan höras i luren. Totalt nonsens alltså för en bakelittelefoninnehavare.
2 kommentarer:
Är av den uppfattningen att reklamförsändelser bör läggas i pappersåtervinningen. Plåt, glas och papper kan man väl separera. Resten kan man med gott samvete lägga i samma sopförpackning.
Jo det förstås, men är det inte en massa klister och plast i reklamen. Jag har hört att man kan slänga den?
Att sitta och sortera reklam är mer än vad jag står ut med. Jag skulle få själslig kräksjuka.
Skicka en kommentar