söndag 29 september 2013

Luleå - Göteborg med kreativ camping





Så här var det. En cykel behövde förflyttas från Luleå till Göteborg. En mig närstående kvinna hade fått överta denna tvåhjuling. Då Staten Järnvägar av någon outgrundlig anledning, vägrar att  pollettera cyklar nu för tiden, och eftersom det var en vackert silvergrå, 5-växlad Crescent av 70-tals modell,  en "världsmästarcykel". Och eftersom jag - trots den opolerade utsidan - ändå är en gentleman, erbjöd jag mig att trampa hem velocipeden. Kanske inte det mest välövervägda beslut jag tagit, men så blev det.

Ett litet (mycket litet) tält av tvivelaktig kvalitet införskaffades för 495 kr och en minimal luftmadrass. Ett mindre tablett kök av ålderdomlig modell (till morgonkaffet) letades upp ur gömmorna  och cykelväskor från Biltema hade införskaffats redan förra sommaren. Bara att trampa på alltså.

Första anhalten var förstås Paltzerian i Öjeby där en stabil (mycket stabil) energigrund lades. Bilderna på Paltzerian är för övrigt hämtade från nätet då redaktören innan måltiden var för hungrig och efteråt för mätt för att tänka klart. Resten av bilderna är egentagna.
                                                                        


Ett vallfartsmål för hungriga cyklister

Så mycket att välja på.......


Matfrågan i övrigt under vägen löstes av att frekventera Norrlands sämre pizzerior och vägkrogar. Mjukost och bröd nedsköljt med det alkoholhaltiga som fanns tillhanda blev vanligen kvällsmål.

Cykelturen inleddes med ett gediget regnväder. Eftersom jag tvivlade på tältets regnavstötande förmåga försökte jag i möjligaste mån tälta under tak. Detta gav upphov till flera kreativa campingplatser.....
Ett varmt tack till den lokala fiskevårdsföreningen för taket


Tack i efterhand till Robertsfors IK  för  lånet av avbytarbåset

Tack till Hörnefors brukshundklubb

Tack till Tallmons Folkets park

Avbrott i trampandet var  kaffepausar på egendomliga kaféer efter vägen.

.
Avdelningen klassiska caféer. Wästerlunds vid Sandöbron


Eftersom större vägar var försedda med vajerräcken med smala enfiliga avdelningar där långtradare blåste förbi blev det till att kryssa genom landet på allt mindre vägar
I strävan att undvika E4 blev vägvalet tämligen alternativt
De få bilar som sågs var för det mesta stillastående
Husvagnarnas kyrkogård

När det var helt omöjligt att korsa en väg lyckades jag till min egen förvåning lifta med en ambulans
Tack till Dalarnas ambulanspersonal


Några mil från de stora vägarna tittar ett öde landsbygdsland fram. Ett Sverige i utdöende. Sunkigt på ett lite sorgligt sätt.

Övergivet hus i Norrbotten. Samma motiv ur samma vinkel har använts som skivomslag upptäckte jag senare

Rester av ett svunnet Sverige

Här var det länge sedan någon bodde


Den nya vägen drogs lite längre bort.....

Visst står det ett minimalt tält även inne i detta industriminne

Men vacker konst fanns att beskåda efter vägarna. Här en metallisk gestaltning av postens betydelse för landsbygden.



Mystisk installation i skogsbrynet. I förgrunden den silvergrå skönheten
Regnvädret avlöstes av en intensiv värme med en så barbariskt stekande sol att redaktören tvingades nedsänka sin kropp i sjövatten (vilket han inom parentes sagt sällan gör frivilligt).
Sjönära läge med utsikt

När regnet gett sig kunde jag tälta utan tak
Eftersom blev lite enahanda togs varje tillfälle till att stanna och bese de sevärdheter som annonserades efter vägen. Många pompösa monument blev det. Fanns inga sevärdheter kunde fiffiga tjänstemän hitta på egna.


Här bet överstelöjtnant Duncker i gräset för si så där 200 år sedan.
Det fanns inget att se här så vi fixade en skylt som turisterna kan fotografera
Ibland tog sunkredaktörens faiblesse för lyx och flärd över och han tog in på fashionabla etablissemang som vandrarhemmet i Fredriksberg. Jag kan lova att duschen var behövlig.
Efter tio nätters kreativ camping tornade ett lyxhotell upp sig vid vägkanten
Efter två veckor och 175 fem mils cyklande nåddes så målet. Några kilo lättare men brunbränd  med en glupande aptit och många erfarenheter rikare. Huruvida jag skall förbanna eller tacka SJ är oklart.
En öl direkt efter jag parkerat cykeln i stället hemma efter 14 dagars trampande