måndag 15 februari 2021

Pandemiddag


I dessa tider när man inte bör gå till affären i onödan får man improvisera när det är dags för matlagning. Som tur är är Sunkhörnans redaktör rutinerad när det gäller enkel matlagning.

Värm en gryta vatten. Sätt i spagetti och koka i på paketet angiven tid.


Häll av vattnet (viktigt).
Öppna en burk makrill i tomatsås och rör ned den i grytan. Klart. En delikat måltid är färdig på under tio minuter.



                   Lägg upp på en tallrik eller ät direkt ur grytan. Har du ketchup eller ost kan det bli                                    ändå  smaskigare. Avnjut med ett glas vatten om du inte har något bättre hemma.                  

                                        

                              Är du ensam i hushållet kan du läsa något inspirerande under måltiden.

 

Ingredienser
Spagetti (ett kukmått per person)
En burk makrill i tomatsås.
 
Tidsåtgång 9 minuter

Bon Appétit

fredag 4 december 2020

Bilägandets vedermödor

 Så har då redaktören samlat på sig ytterligare ett antal vuxenpoäng genom att vid mogen ålder bli bilägare. Bilen är en någorlunda modern Volvo 740, av årsmodell 1990. Ganska ful, fyrkantig och grå, men av tämligen god kvalitet, såsom bilarna plägade vara på 1900-talet. Den veteranklassades först i somras och borde utan problem kunna framföras på vägarna några decennier till. Jag har tidigare lånat eller hyrt bil men själva ägandet ger en ny dimension på tillvaron.

 

Nu åker jag ju mest bara till macken, bilprovningen, däckförvaringen och liknande ställen, eller irrar omkring letar ny parkering när vägen skall sopas (vilket sker förvånansvärt ofta). Under den korta tid jag varit bilägare har jag lyckat skaffa mig en mängd erfarenheter som för andra brukar ta betydligt längre tid. Nästan omedelbart lyckades jag få en böteslapp för jag missat att det var udda vecka och gatan skulle sopas. Men 800 kr för denna erfarenhet får väl betraktas som billigt. 

                                                        Färggrann girlang på vindrutan

För en person som ansett sig gett gubbkörning ett ansikte kändes det nästan upplyftande att få en fortkörningsböter. Från Tyskland. Jag hade setts köra 62 kilometer i timmen där endast 50 var tillåtet. Vittne fanns ( F. Rombach) och dessutom en bild som utan tvekan föreställde mig så det var bara att skicka 20 euro till Polizeipräsidium Rheinland Pfalz. Ganska billigt eftersom det inte var tättbebyggt område. Nästan internationell brottsling i alla fall.

                                    
                                                 Intressant autoöversatt brev från Tyskland

Mer retsamt var en trängselavgift på 49 kronor som bestraffades med ett påslag på 500 kronor för att jag i min enfald trott att autogirot, som trätt i funktion 43 dagar tidigare än sista betalningsdagen, skulle ta hand om betalningen. Men så väl var det inte. Visserligen överklagade jag och undrade vad i herrans namn som de inte lyckades lösa på 43 dagar. Men si, den gubben gick inte, de hade sina regler och paragrafer och datasystem. Ett tiofaldigt påslag alltså. Det är sånt som kan göra att välfungerande människor säger upp sitt samhällskontrakt, blir rättshaverister och söker sig till extremistpartier. Tur att jag inte är lagd åt det hållet. 

                                                     Bestämda besked från Transportstyrelsen

Fascinerande med nya erfarenheter. Om jag inte blivit så fäst vid det gamla fordonet skulle jag nog fortsatt att cykla och åka kollektivt. Men nu är det som det är och snart öppnar gränserna igen. Förhoppningsvis.



söndag 9 augusti 2020

Spelmissbruk knäckte redaktören

 Det har gått en lång tid sedan Sunkhörnan uppdaterades. Orsaken är redaktörens allt grövre missbruk. När begärets käftar slår till kan inte ens starka själar stå emot. Jag talar om spelmissbruk. Spelandet tog över mitt liv och jag tappade vänner, intressen och fick en havererad ekonomi.

Ni vet det börjar med att någon frågar om man inte kan ställa upp på midsommar. Kanske lite ”Små Grodorna” vid dansen runt stången, eller ”Drömmen om Elin” framåt kvällen. Det kan väl inte vara så farligt, men rätt vad det är sitter man där övar harmonier och finska valser. Funderar över musettestämning och bälgvändningar. Det är förstås dragspelande det är frågan om. Ett av de lömskaste intrumenten.

Misären i en dragspelskvart


Övandet tar upp mer och mer tid och man tappar sitt umgänge och börjar umgås med likasinnade. Sitter i mörka källare och spelar mixolydiska skalor tills fingrarna blöder. Man blir krum och stel i kroppen av dragandet i bälgen. Tappar kontakten med omvärlden. Datorns tangentbord blir ointressant i jämförelse med handklaverets knappar.

Jag har försökt ta mig ur detta av egen kraft (även kontaktat AA (Anonymous Accordionists). Inte ens alkohol och droger fungerar. Antalet dragspel växer och pengarna rullar i en skrämmande takt.
Jag drar mig inte längre för att köra hemkörda låter för öppet fönster i min lägenhet vilket naturligtvis har fått grannskapet att vända sig emot mig och ge mig onda ögon.
 

Idiot i Alla Fall
 

Jag hade tänkt mig en lugn ålderdom med inslag av Sex & Drugs & Rock’n’Roll. Men tji fick jag.  Ett evinnerligt dragspelande och ett sökande på nätet efter begagnade instrument. Så i ett försök att ta mig upp ur träsket eller i alla fall få huvudet ovanför ytan tänkte jag börja skriva igen. Vi få se om det lyckas.


söndag 24 december 2017

Julefrid

Jo, jag tänder julstjärnan som vanligt. Sätter på lite fin julinspirerad musik. Sedan får det vara klart. Den indiska julmusiken gör att den imaginära doften av pepparkakor sprider sig i lägenheten.

Så där dan före dan kan jag ta en promenad i det gnistrande omgivningen. Jodå, det finns granar därute men i denna stadsdel är julstressen måttlig. Nåväl, God Jul på er därute.

tisdag 6 december 2016

Sunkliv



                                   

Efter en period av svenssonliv med fast lön och rutiner har jag nu avverkat ett år i arbetslöshet. Vilket innebär att jag haft tid med allt men inte hunnit med något. Egentligen borde jag ha bejakat sunklivet mer, sovit till två och druckit pilsner till frukost. Det låter härligt ansvarslöst men tyvärr börjar åren sätta sina spår och rock’n’roll-livet är trots allt rätt ansträngande.
Kylskåp med innehåll
Det tar mig åtskilliga dagar att bli återställd från en ganska normal helgfylla. Jag får hjärtflimmer, svettningar, klåda, ångest med total handlingsförlamning. Vilket sammantaget gör att det blir sparsamt med sådana excesser.
Ovanligt otäck grogg

Sunklivet är därför tämligen hälsosamt. Det har naturligtvis även med ekonomi att göra. Det är billigare att leva sunt än utsvävande. Att leva på mindre än hälften av sin tidigare lön är karaktärsdanande. Jag har lärt mig gilla havregrynsgröt och pasta, om man skall se det positivt har jag sänkt min konsumtion till en för planeten hållbar nivå!

Jag ljög lite i början, något har jag faktiskt hunnit med, jag har tränat dragspel, tagit långa stärkande promenader samt, hör och häpna, inlett ett projekt att avhända mig ägodelar. En pryl om dagen har getts till hednamissionen (frälsis) eller stoppats i därför avsett kärl på återvinningsstationen. Syns det någon skillnad? Knappast. Men den psykiska ryggsäcken känns lättare. Experimentet fortsätter, det är över 400 streck på protokollet redan.
                                               
Tingens tyranni måste minskas

För en i grunden arbetsskygg person är inte bristen på arbete något problem, det väl snarare bristen på inkomster som är det besvärliga. Nu måste jag hålla arbetsförmedlingen på gott humör, annars får jag en smäll på fingrarna och indraget understöd.

Att söka (eller påstå att man söker) jobb man inte vill ha och saknar förutsättningar för är rutin varje månad. Just nu har jag hamnat i ekonomiskt limbo eftersom det saknats korrekta underskrifter och dokument. Inget understöd, ingen lön. Tjoho.


                                                 
Till slut en glad låt om att vara arbetslös. Nippe Svensk har fångat förväntningarna på ett fint sätt.
Jag har faktiskt gjort det mesta av vad han förväntar sig. Skrivit en sunkroman, flanerat planlöst på stan, läst klassiker, komponerat usla låtar och rensat ut i min lägenhet.


måndag 19 september 2016

Museisemester i norr


Inte i storstadsregionerna
Som vanligt gick årets semester norrut. Det är där redaktören känner sig som mest hemma. Små grusvägar, ödsliga skogar, avfolkade samhällen och begränsat nöjesliv. Ingen jävla chartersemester här inte. Detta år satsade vi på att inhämta kunskap och bevista de museum vi hittade längs vägarna. Kanske inte de mest berömda sevärdheterna i Sverige men inte desto mindre fyllda av oväsentlig kunskap om ditten och datten. Första stoppet var om sanningen skall fram inte ett museum utan en samling rostiga bilar långt, långt bort i skogen.



Opel Kapitän i naturmiljö
En trave bilvrak
En vallfartsort för rostentusiaster från när och fjärran som letar sig till denna verkligen avsides liggande plats. Hundratals bilvrak från femtiotalet och framåt, i olika stadier av förfall lite slumpvis är utplacerade i terrängen. I en nästan sakral stämning vandrar en handfull människor omkring och fotograferar fordonen.
                                                
 
Klassisk arg lapp från ägarna


           Nästa sevärdhet var Glasmuseet i Eda med sin fina samling av antika brännvinsglas.
Glas på glas på glas.......
Efter en stärkande måltid med nävgröt i en Finnmarksgård fortsatte färden norrut på de minsta och grusigaste vägarna vi finna kunde.

Fläsk med motti och kröser
 Tyvärr trillade avgassystemet i marken efter en grop i vägen men efter en i det närmaste fackmannamässig lagning med silvertejp lyckades vi hanka oss till Strömsund där frälsning i form av Folkes Bilverkstad uppenbarade sig.

Trots min avoga inställning till reklam gör jag här ett undantag och berömmer denna inrättning som satte fast hela aggremajset under dagen.
Reklam för Folkes Bil i Strömsund

 När vi ändå var i Strömsund passade vi på att bese den spännande utställningen av utombordsmotorer genom tiderna.
Maskiner som skulle kunna utgjort rekvisita till många skräckfilmer 

Som bonus fanns även en fascinerande samling motorsågar att studera längs bortre väggen. Konstigt nog var inte lokalen så välbesökt som den borde vara.


Vacker monumentalstaty i Strömsund


När vi fortsatte vår färd längs Sveriges längsta och björntätaste grusväg, kom vi till Gäddede och världens största snöskoter, som enligt skylten noterats i Guinness rekordbok.
Världsrekordmaskin! Imponerande men förstås oanvändbar, utom som monument för den egna bygden.
Resans höjdpunkt var givetvis bensinmuseet i Älvsbyn. En totalt överväldigande samling av bensinrelaterade prylar och pinaler som trotsar all beskrivning. Från gamla bilvrak utanför till pedantiskt sorterade reklamartiklar och dinky-toysbilar inne. Helt besinningslöst.

 
Resterna av en gammal BP-mack
















Jag hittade en film på youtube som ger en aning om omfattningen men det finns förstås också en övervåning....



Samlaren och föreståndaren själv vid en unik Studebaker

 När vi kom ut alldeles vimmelkantiga av all information stod en skara nytillkomna besökare runt vårt ekipage som de trodde tillhörde samlingen. Jag var tvungen att skingra dem så att vi kunde åka vidare.


måndag 4 april 2016

Sunkhörnan allt mindre sunkig


Man i sin bästa ålder filosoferar över djupa livsgåtor
 Jag borde egentligen byta namn på bloggen eftersom jag blivit så ordentlig på senaste tiden. Stil och snits i hemmet och knappt någon sunkighet alls. Som synes härskar ordning och reda i min gubbhörna där jag i lugn och ro kan förfasa mig över tidens förfall och sedernas förflackning. En tid som arbetsfri gör det möjligt att flytta bråte från en plats till en annan och sortera bort de mest onödiga beståndsdelarna i hemmet.

Kastrullen innehåller makaroner från igår (eller förrgår om det skall vara så noga)

Till och med i kylskåpet är det en närmast overklig organisation av ting. Både livsmedel och dryck i tillräcklig mängd. Surströmming, sill, ägg, smör och ost vad mer kan man begära. C-vitaminbehovet tillgodoses av citronen som med fördel kan skivas och läggas i groggen. För säkerhets skull har jag genom en färjtur även passat på att bunkra pilsner inför vårens ankomst och stuvat in backarna under bokyllor och möbler. Allt är således frid och fröjd i en aning mindre sunkig hörna
Som en motvikt till det nutida ölnörderiet inhandlades några backar billig pilsner