Enkel lyx i juletid

Julstjärnan lyser och sprider sitt milda ljus över köket. Det är samma bild som förra året. Det känns onödigt att ta en ny eftersom stjärnan suttit uppe sedan 2004.


Julkaktusen är liksom förra året pyntad och har dagen till ära börjat blomma. En lika enkel som billig lösning på julgransbestyren.


Eftersom Sunkhörnans redaktör gärna bryter ny mark och ger sig ut i det okända beslöt han sig för att fira denna jul på ett mer storslaget och lyxigare vis än tidigare. Av en bekant hade han fått tips om en ytterst smaklig och värmande vinteröl av engelskt fabrikat. Enligt denne skulle drycken framkalla värme, visdom och skaldekonst och ge tillvaron ett behagligt skimmer av närmast gudomlig art. Detta lät nästan för bra för att vara sant, och sådana budskap har en barnslig dragningskraft på redaktören. Glad i hågen införskaffade han sig därför en back av nämnda ale för att ha till julens rätter och lekamlig förnöjelse.

Vad den bekanta inte nämnde var priset på denna i och för sig välsmakande och yrselgivande dryck. Efter att ha kontrollerat kvarvarande antal kronor på kontot insåg redaktören att det skulle bli ett påvert julbord denna gång. Efter några lovar runt skinkorna på hemköp uppenbarade sig dock en lösning: Grisfötter.

Till en bråkdel (19.95) av vad en skinka kostar kunde denna nästa bortglömda kroppsdel införskaffas. Grisdel som grisdel. Och tillagningen bör ju i rimlighetens namn vara
en smal sak. Enligt personer jag konsulterat så bör grisfötterna kokas. Länge.

Därefter skall svål och större ben borttagas. Sedan är fötterna färdiga att ätas varma eller kalla. Fast här började problemen. Det blev inte mycket kvar att tugga på. Lite broskiga saker, något geleliknande, lite skinn med borst på och själva klövarna.


Trots detta bryderi beslöt jag mig för att knapra i mig grisfötterna till den dyrköpta ölen. Med lite senap och friskt mod greps jag mig verket an. Grisfötter har ju faktiskt betraktats som en delikatess under långa tider. Det säger -om inte annat- en hel del om vardagsmaten fordomdags.

Åjodå, det smakade väl inte så illa när man lyckades hitta lite ätbart brosk och nedsköljd av den engelska ölen föreföll tillvaron betydligt muntrare. Tyvärr - ovan vid så god öl - har jag tullat på backen under flera dagar innan jul vilket innebär det kommer bli torrt innan helgen ens börjat. God dyr öl är alltså ingen bra idé ur försörjnings synpunkt. Därvidlag är det bättre med en billig blaskig öl som ger lite drickmotstånd. Kvantitet slår således kvalitet.


Efterrätten består av blandade nötter a 12,95. Har man en polygriptång behövs heller ingen extravagant nötknäppare(295kr). Nötter är ju dessutom rena hälsokosten nu för tiden. Vilket stärker Sunkhörnans nyttiga livsstilsprofil.

Italiensk matlagning

Italiensk matlagning är ofta mycket enklare än vad vissa förståsigpåare försöker pådyvla oss i diverse media.

Så här i höstmörkret kan det vara dags att erinra oss sommarens smaker. Lönen är på upphällning och dessutom behöver man då och då rensa i skafferiet. Ett överblivet fynd från husvagnssemestern i somras - upphittat bakom makaronerna -bildar utgångspunkt för en snabblagad italiensk måltid. En burk Ravioli Bolognaise av märket Euroshopper, som så vitt jag kommer ihåg kostade rimliga 7.95. Öppnas med konservöppnare och värmes med fördel.


Krydda med vad som finns i skåpet. Själv använder jag mig ofta av min Louisiana Hot sauce som ger en obestämd stark smak och döljer det mesta av konservaromen. Måltidsdryck denna gång är kranvatten då godare drycker eller kontanter för att införskaffa sådana saknas. Delvis för att öka festligheten och delvis för att alla glas är smutsiga serveras vattnet i en handmålad påskmugg.

För att spara disk äter jag dessutom med sked direkt ur grytan. Detta urskuldas med att det lägger en lätt konstnärlig touch över näringstillförseln. Bordsskivan skyddas dock prudentligt från den varma grytan av Göteborgspostens tevebilaga.

Eftersom middagen intas utan sällskap gräver jag fram en vintage-serietidning som förströelse. En Blixt Gordon från 1969 med högt underhållningsvärde sätter guldkant även på en frugal måltid.

Skodd för fritid och idrott

Från läsekretsen har inkommit ett somrigt snappshot som exemplifierar hur den tidlöse mannen ignorerar alla tillfälliga trender och anlägger ett världsvant förakt för modevärldens alla nycker.

Genom färgvalet och materialanvändningen kan jag se att det här är en av förgrundsgestalerna inom gatumode de senaste decennierna. En man som varit stilbildande genom sin banbrytande och oortodoxa fritidsklädsel. Ja, kanske en av de viktigaste inspirationskällorna i västra Göteborg och en i det närmaste ouppnålig förebild för sunkhörnans redaktör.

Här ser vi ett exempel på en av hans nyskapande kombinationer. En bekväm inomhustoffel går självfallet lika bra att använda utomhus och den klassiska tubsockan (med två streck) ger en spännande 80-tals retro-feeling. Till detta en tjusig byxa i bleklila med detaljer i vitt, och vad som troligvis är en bländvit utanpåskjorta. Tillsammans antyder de en avslappnad inställning till livet bortanför dagens informationshets. En cigarettfimp vid foten förstärker bilden av personligt motstånd mot de i samhället rådande normerna.

Ensemblen tycks beundras av mannen i stilrena trekvartsbyxor med sportigt nedhasade strumpor i sina elegant personliga idrottsskor. På det hela taget en fängslande modebild från Sverige 2010. Vi kan gissa att barfotabarnet vid sidan om har fått förebilder för livet.

Pölsa, palt och pilsnerkorv

De kulinariska upplevelserna förändras i takt med att man reser norrut. I förstone blev jag orolig när kroppkakorna tycktes försvinna från livsmedelsaffärernas kyldiskar. Bättre till mods blev jag dock när jag märkte att de ersattes av något ännu läckrare, nämligen palt.

Denna palt inköptes i Jäkkvik och tillagades med utsikt över Hornavan. Vi valde den enkla metoden dela palten i mindre bitar steka den i smör. Festligheten understryks av de mönstrade papptallrikarna. Till det en medeltempererad finsk pilsner. Den mättnad som erhålls efter en rejäl paltmåltid är svår att beskriva men tycks vara överlägsen alla andra mättnader(utom eventuellt den efter kroppkakefestivalen på Öland).

Den överblivna palten stack vi tandpetare i och använde som snacks till den extravaganta kvällsspriten. Återvinning på något sätt, både rustikt och lyxigt på samma gång. Det blev en glad afton vill jag lova.


En annan klassiker som knappast kan undvikas på en norrlandsemester är pölsan. Jag har skrivit om den förut. Denna fantastiska och lättlagade substans som med sitt höga näringsvärde ger kraft och energi inför alla tänkbara strapatser. Pölsans lov har med rätta besjungits av poeter och vi stekte den i smör - och här kommer vi in på överkurs - tillsammans med nyfångade kantareller och några överblivna grönsaker från skafferilådan. I det funktionella köket går matlagningen som en dans.


För att balansera tyngden i måltiden sköljdes den ned med inte bara en utan två förpackningar trendigt rosévin(57kr per liter 13,5%, lätt eftersmak av jäst). Sång och strängaspel vidtog.


Då jag ensam tillbringade några dagar vid ishavskusten förföll jag till mer basal matlagning. Back to basic som man säger. Att inhandla något i Norge var inte att tänka på för en utgiftsblyg individ. Fram med den gamla hederliga pilsnerkorven och snabbmakaronerna. Nu var det dessutom bråttom. Lägg märke till den klassiskt vita papptallriken denna gång kommer till heders.

Värmeljusen tändes inte för att öka mysfaktorn utan för att det var 4 grader varmt och hällregn utanför. Även här sköljdes maten ned med ett småsurt rosévin(57 kr litern 12,5%) inte det ultimata valet om man säger så, men det gjorde nytta.

Husvagnssemester

Eftersom redaktören -av sparsamhetsskäl - inte äger någon bil blir det årligen vissa problem vid husvagnssemestern. Det är inte alltid så lätt att hitta personer som villiga att låna ut en dragkroksförsedd bil i juli. T.o.m. släktingar ställer sig oförklarligt tveksamma inför en sådan enkel lösning. Då undertecknad är för hederlig för att stjäla och för snål för att köpa ett fordon återstår bara att hyra.

Men vilket märke skall man välja? En bekant föreslog metoden att titta på reklam för olika bilmärken för att på så sätt fånga upp fabrikatets själ. Det lät förnuftigt och jag skred genast till verket. Då jag är av åsikten att reklam är bättre och mer tillförlitlig ju äldre den är plöjde jag igenom ett antal gamla filmer och förbluffades av den genomgående goda kvalitén och vettiga argumentationen.

En klassisk bilmodell som tyvärr sällan ses nu för tiden. Både utseende och funktion på de nyare saabarna står sig slätt mot denna tjusiga modell.

En annan klassiker är Wolkswagen som med denna förtjusande film verkligen nådde fram till de svenska bilisternas innersta.


Ett mycket svårt val. Det som fällde avgörandet var Olle Bergmans WW-Cha-cha. Ett bilmärke med en sådan helgjuten smak när det gäller både text och musik måste helt enkelt vara det rimligaste valet.


Tyvärr är de bilmodeller som är tillgängliga i biluthyrningsbranchen moderna lådor helt utan de eleganta former som visades i dessa filmer. Det charmlösa utseendet hos bilen fick uppvägas av den tidlösa fulländningen hos SMV-husvagnen.

Sålunda i ordning för äventyr och upplevelser såg jag framtiden an med tillförsikt. I sällskap med en mig närstående kvinna begynte semestern. Mot norr ställdes färden....

Sommarmode i återvinningens tidevarv

Flera läsare har undrat över var vår- och sommarmodet tagit vägen och delgivit redaktören önskemål om en rejäl genomgång av säsongens modetrender. På den punkten kan jag genast lugna oroliga själar. Det har inte skett någon förändring av sommarens mode sedan förra eller förrförra året. Ni kan lugnt ta fram era gamla paltor och glädjas åt pengarna ni sparar. Eftersom Sunkhörnan anbefaller rutig fritidsskjorta av bomull vid alla tillfällen, under alla årstider, är det mig ett sant nöje att få visa en trendig reklamfilm för att bevisa riktigheten i denna rekommendation. Här måste man verkligen bärga sig för att stå emot shoppinglusten.

Det bör tilläggas att nu kan sportskjortor utan problem även kan bäras av kvinnor, när som helst på dygnet.

Efter bröllopet

Sunkhörnan är väl kanske inte den mest rojalistiska inrättningen men vem är väl jag att förmena de (inte längre så) unga tu ett lyckligt äktenskap. Själva bröllopet avhandlas ju flitigt i pressen och lördagen lär ju vara uppfylld av ett digert program. Men hur blir det dagen efter? Här känner Sunkhörnans redaktör sitt ansvar och tänkte därför komma med några råd och tips.

Vi kan väl ana oss till att det såta paret inte är direkt nyponfräscha när de vaknar upp på morgonen(förmiddagen)efter bröllopet. Förutom ett hektiskt program, volymiös middag med tillhörande dryckjom och rikligt dansande, brukar själva natten innehålla perioder av flitigt könsumgänge vilket kan vara nog så ansträngande. Något tilltufsade och skinnflådda på ett nästan gement vis behöver kronprinsessan och hennes gemål således något stärkande. Först rekommenderas intag av en halvliter vatten direkt ur kranen för att få kroppsvätskorna i balans. Eftersom Daniel har idrottsbakgrund förstår han säkert att här sannerligen behövs protein. Sunkhörna föreslår då en lättlagad frukost, som man kan ordna tillsammans. Falukorv, ägg och vitabönor, snabbt billigt och enkelt. Hur det är med matlagningskunskaperna kan vi inte säkert veta, men två huvuden är bättre än ett. Ni behöver bara en stekpanna och en klick smör. Om inte ingredienserna finns hemma kan säkert någon adjutant eller livvakt slinka ned till Hemköp för att fixa det.

Det här är sunkhörnans egen testfrukost, visserligen skall prinsessor vara små i maten, men dubbla kvantiteten för säkerhets skull.
Som måltidsdryck rekommenderas, förutom ytterligare kranvatten, en liten tuting. Daniel lär ju ha klena njurar och kanske skall stå över men kronprinsessan kan behöva en snaps för att piggna till(kanske kan det bli en omgång till i bingen innan middag). Här föreslår Sunkhörnan en kronvodka(förstås). Ett rustikt brännvin med nygamla anor som gått från parkbänkarna till finborden via ett etikettbyte.


För att förstärka den folkliga imagen(och för att slippa laga mat vilket kan vara påfrestande vilken söndag som helst) förordar Sunkhörnan att ni, framåt eftermiddagen, slinker ned på den närmaste pizzerian. Fråga någon anställd, de vet säkert var den ligger. Om ni känner er vilsna och har beslutsångest; ta en kebabpizza och tre stora stark, en ganska normal söndagsbeställning i större delen av landet. Ni kommer att lära känna lokalbefolkningen på ett helt annat sätt och få en insikt i de bredare lagrens kultur.


Om detta skulle vara ett alltför stort steg att ta denna dag, kan ni väl ta en hämtpizza så länge, öl har ni säkert i källaren. Vänta dock inte för länge med pizzeriabesöket det kan bli en spännande upplevelse.

Eftersom sunkhörnans redaktör har bred livserfarenhet av ämnen som samlevnad, barnuppfostran, matlagning, hushållsarbete och semester kommer jag att fortsättningsvis förmedla värdefulla tips åt er ur ett folkligt perspektiv. Visserligen har de två senaste regerande drottningarna av Sverige abdikerat, men lycka till i alla fall.

Internationell matlagning

Ibland måste man vidga vyerna. Redaktören har orättfärdigt blivit beskylld för att vara inskränkt och förändringsobenägen. Det är dags att visa handlingskraft och bevisa motsatsen. Han är nämligen inte alls är främmande för att hitta ny inspiration, bortanför den inkrökta rutinen. Sunkhörnan arrangerar därför en internationell afton. Vi lämnar Sverige och beger oss mot andra breddgrader. Eftersom vi börjar lite hovsamt är dessa breddgrader belägna aningen norrut. I Finland.

Orsaken till detta är delvis att den lokala ICA-affären saluför finska charkuterier av flera sorter samt att man bör vara försiktig med alltför stora förändringar i kosthållningen. Falukorven kan ibland kännas aningen förutsägbar, trots skivning på både längden och tvären. I detta fall chansar vi istället på Sininen Lennki, en matkorv av allmän karaktär som med sin kötthalt på 43% även bör kunna attrahera ambivalenta vegetarianer.

Läser man finska romaner inser man att korv ofta intar en framträdande plats i den östnordiska litteraturen(I Paasolinnas De hängda rävarnas skog agnas en rävfälla med korv varvid både en poliskonstapel och en flerfaldig mördare fastnar).


En Sininen Lenkki kan självfallet tillagas på många olika sätt men jag väljer att skiva och steka den. Skivorna läggs på ett för ändamålet inköpt grovt rågbröd av finskt fabrikat.

Som grädde på moset toppas ensemblen med några skivor saltgurka. Vips har vi en exotisk kvällsvard för en romantisk afton med internationella förtecken.


Som måltidsdryck väljer vi en burk Lapin Kulta. Denna förstärks med några glas Koskenkorva som enligt Systembolagets information har en ren smak med inslag av bröd och en liten ton av halm och passar därför alldeles utmärkt. Alkoholhalten är måttliga 37,5% så den kan betraktas som lättsprit.

Nu stiger stämningen vid matbordet, dragspelet kommer fram och några valser (i moll) exekveras.

Efterrätten går även den i enkelhetens tecken och består av några finska pinnar från Hemköp.

Kaffet är slut så istället häller vi upp slutslatten av den finska tjärsnapsen Terva Snapsi. En vidunderlig brygd som ger associationer till näbbstövel upplöst i sockerlag, med inslag av skidvalla och grävlingsgryt. Brygden har främst använts till att ge intet ont anande gäster en obehaglig överraskning och har sedan stått gömd bakom röbetorna längst ned i kylen tills den raderats från medvetandet. Nu kommer den till heders igen och gör att de finska pinnarna smakar himmelskt.

Vi avslutar med Tapio Rautavaaras fina inspelning av Emma från 1969. Mitt finska påbrå är avlägset(1600-tal) men jag förnimmer ändå en plötslig längtan till långdistanslöpning, bloddoping och bastubad.

Akutköket presenterar: Kroppkakor

När man kommer hem efter ytterligare en dag i grottekvarnen med tarmarna skrikande av hunger finns inte mycket till ork och lust att laga middag. Man ger blanka fan i tidningarnas läckra recept, näringsexperternas råd och tevekockarnas tips. Ja, till och med den från hemkunskapen omsorgsfullt inlärda kostcirkeln får vika på foten mot en tilltagande vargaptit som inte vill veta av några förseningar.

En av Sunkhörnans vanligaste årgärder vid denna typ av akut näringsbrist består av att ta fram kroppkakor ut kylen. En oansenlig grå klump kan tyckas, en anakronism i snabbmatens tidsålder men också ett fascinerande livsmedel som med fördel kan intagas vid både gamman och söcken. I grunden potatis på utsidan och fläsk på insidan. Vad kroppkakan ska innehålla och hur den skall tillagas finns det många olika åsikter om. Själv bryr jag mig inte utan köper denna rustika bygderätt på snabbköpet- i förpackningar om tre- till det facila priset av 16.90.


God som den är och jag kan oftast inte bärga mig utan tar gärna ett bett genast för att lugna ned inälvorna. Men om man gör sig omaket att värma dem blir man flerfaldigt belönad.



Dela dem i halvor och hetta upp stekpannan. Stek dem lite på var sida och servera med vad som för tillfället finns hemma. Själv hittade jag en burk Sambal Oelek vilket passar lika bra som något annat(tandkrämen bredvid ingår inte i måltiden!). Vid den inte ovanliga omständigheten, att något rent porslin inte finns till hands, går de att äta med en gaffel direkt ur pannan. Både praktiskt och hygieniskt.


De små knölarna lägger sig som en varm boll i magen man kan ta sig en tupplur i godan ro till fromma för matsmältningen.

Inredningsextra

Då och då rycks redaktören - mot bättre vetande - med av tidsandan. Det nuvarande tycks inte vara gott nog och modeordet ”förändring” smyger sig långsamt in och förgiftar sinnet.

Eftersom invånarantalet i bostaden minskat med en tredjedel uppenbarades sig nya ytor och nya möjligheter. Redaktören trodde sig genom en omlokalisering av möbler och pinaler kunna åstadkomma en förbättring av situationen.

Jag bestämde mig hux-flux för att lämna trevliga hörn av lägenhet där jag sovit det senaste decenniet. Någon säng har jag inte hunnit skaffat, utan har på 70-tals maner istället haft madrass på golvet. Lite bohem-chict sådär.

Visserligen har vissa personer påpekat att det bara är vattenskålen och tuggbenet som fattas, men innerst inne var de säkert avundsjuka på den enkla(och billiga)lösningen. Nåväl, i vilket fall som helst fanns nu en ledig säng i ett obebott rum. Dock fordrades grundlig övervägning och planering innan själva flytten kunde genomföras. Domino-effekten, ni vet. Resultatet blev, som ni ser nedan, i alla fall ganska lyckat.

Dock infann sig nästan omedelbart problem. Efter att ha vant sig med att sova på en tunn madrass på ett tämligen hårt golv protesterade kroppen å det bestämdaste mot att tvingas ligga i en mjuk säng. Ryggvärk och sömnsvårigheter gjorde att jag var tvungen att lägga ut madrassen även i det nya rummet. Allt arbete förgäves således.

Vad kan man då lära sig av denna historien? Jo, förändring leder vanligtvis till försämring. Åtminstone när det gäller heminredning. Rusa inte åstad utan tänk istället. Genom saktmodig kontemplation kan man istället vänja sig vid sakernas tillstånd och t.o.m. lära sig gilla läget.

Okey, en estetiskt tilltalande effekt förstärktes faktiskt genom ommöbleringen. De tidigare omtalade sladdarrangemangen utökades och fick en mer dominerande placering. Inget ont som inte för något gott med sig således.

Minimalistisk matlagning

I dessa tider med småborglig matfetischism är det skönt med människor som bejakar det det enkla. Någon som tillreder sin mat utan alla dessa pryttlar som media menar att vi behöver för att tillgodogöra oss vår näring. Jag talar om Kaffekokarkokboken. En ung student som med hjälp av sin kaffebryggare tillreder de flesta rätter som man kan behöva, eller inte behöva. Detta är helt i Sunkhörnans anda. Det finns fortfarande hopp om mänskligheten. Självfallet går det även att steka hamburgare på bryggaren,

eller ägg, eller vad som helst. Det tar bara lite längre tid. Slow food, liksom.

Bor man i ett student rum utan kök får man reda sig med vad man har. Även avancerade efterrätter som tomtesviss fungerar. Till musik av briljanta Detektivbyrån.

Kåtakyrkan i Storuman byter namn

Härförleden vecka inkom ett överraskande meddelande till sunkhörnans redaktion. Redaktören försöker självklart hänga med i händelserna ute i landet och lusläser därför tidningarna - framför allt de små notiserna - för att se vad som händer. Nu verkar det inte bättre än att kyrkorådet i Storuman döpt om Kåtakyrkan till Kyrkkåtan. Det trettio år gamla namnet ansågs av någon anledning inte längre passande.

Ett 60-tal församlingsbor protesterar dock mot namnbytet. Sunkhörnan ansluter sig till protesterna. Vid sommarens uppehåll i Storuman väckte anvisningsskylten till kyrkan en vag undran. Ja, kanske till och med slumrande religiösa frågeställningar. Om det inte varit fel dag och tid hade nog risken för ett besök varit överhängande.

Den monumentala statyn i Storuman har jag behandlat tidigare. Från Hotell Toppens uteservering har man även en vidunderlig utsikt över sjön som skymtar i bilden ovan. Annars är det det brusande vardagslivet(kl. 18.10) i denna norrlandsmetropol som fascinerar mest. Vi avslutar med en stämningsbild från herrtoaletten på sagda hotell.

Sunkhörnan tittar på dokumentärfilm

Flera läsare har påpekat att dokumentärfilmen Plötsligt i Vindslöv och uppföljaren Plötsligt Igen innehöll nästan alla de ingredienser som Sunkhörnan omfattar. Fåglar, alternativ heminredning, folklig konst och rustik mathållning.

Självklart har redaktören noggrant sett filmerna som gick i repris i nyår och njutit i fulla drag. En genialisk betraktelse över ett Sverige som sällan syns i rampljuset. Här kommer en av de vackraste sekvenser svensk film någonsin dokumenterat.

Självfallet bör detta ingå i den svenska kulturskatten och säkerställas för framtida generationer. Själv behöver jag se det med jämna mellanrum för att inse att jag är en dilettant och har mycket att lära.