Enkel lyx i juletid

Julstjärnan lyser och sprider sitt milda ljus över köket. Det är samma bild som förra året. Det känns onödigt att ta en ny eftersom stjärnan suttit uppe sedan 2004.


Julkaktusen är liksom förra året pyntad och har dagen till ära börjat blomma. En lika enkel som billig lösning på julgransbestyren.


Eftersom Sunkhörnans redaktör gärna bryter ny mark och ger sig ut i det okända beslöt han sig för att fira denna jul på ett mer storslaget och lyxigare vis än tidigare. Av en bekant hade han fått tips om en ytterst smaklig och värmande vinteröl av engelskt fabrikat. Enligt denne skulle drycken framkalla värme, visdom och skaldekonst och ge tillvaron ett behagligt skimmer av närmast gudomlig art. Detta lät nästan för bra för att vara sant, och sådana budskap har en barnslig dragningskraft på redaktören. Glad i hågen införskaffade han sig därför en back av nämnda ale för att ha till julens rätter och lekamlig förnöjelse.

Vad den bekanta inte nämnde var priset på denna i och för sig välsmakande och yrselgivande dryck. Efter att ha kontrollerat kvarvarande antal kronor på kontot insåg redaktören att det skulle bli ett påvert julbord denna gång. Efter några lovar runt skinkorna på hemköp uppenbarade sig dock en lösning: Grisfötter.

Till en bråkdel (19.95) av vad en skinka kostar kunde denna nästa bortglömda kroppsdel införskaffas. Grisdel som grisdel. Och tillagningen bör ju i rimlighetens namn vara
en smal sak. Enligt personer jag konsulterat så bör grisfötterna kokas. Länge.

Därefter skall svål och större ben borttagas. Sedan är fötterna färdiga att ätas varma eller kalla. Fast här började problemen. Det blev inte mycket kvar att tugga på. Lite broskiga saker, något geleliknande, lite skinn med borst på och själva klövarna.


Trots detta bryderi beslöt jag mig för att knapra i mig grisfötterna till den dyrköpta ölen. Med lite senap och friskt mod greps jag mig verket an. Grisfötter har ju faktiskt betraktats som en delikatess under långa tider. Det säger -om inte annat- en hel del om vardagsmaten fordomdags.

Åjodå, det smakade väl inte så illa när man lyckades hitta lite ätbart brosk och nedsköljd av den engelska ölen föreföll tillvaron betydligt muntrare. Tyvärr - ovan vid så god öl - har jag tullat på backen under flera dagar innan jul vilket innebär det kommer bli torrt innan helgen ens börjat. God dyr öl är alltså ingen bra idé ur försörjnings synpunkt. Därvidlag är det bättre med en billig blaskig öl som ger lite drickmotstånd. Kvantitet slår således kvalitet.


Efterrätten består av blandade nötter a 12,95. Har man en polygriptång behövs heller ingen extravagant nötknäppare(295kr). Nötter är ju dessutom rena hälsokosten nu för tiden. Vilket stärker Sunkhörnans nyttiga livsstilsprofil.