I dessa tider med småborglig matfetischism är det skönt med människor som bejakar det det enkla. Någon som tillreder sin mat utan alla dessa pryttlar som media menar att vi behöver för att tillgodogöra oss vår näring. Jag talar om Kaffekokarkokboken. En ung student som med hjälp av sin kaffebryggare tillreder de flesta rätter som man kan behöva, eller inte behöva. Detta är helt i Sunkhörnans anda. Det finns fortfarande hopp om mänskligheten. Självfallet går det även att steka hamburgare på bryggaren,
eller ägg, eller vad som helst. Det tar bara lite längre tid. Slow food, liksom.
Bor man i ett student rum utan kök får man reda sig med vad man har. Även avancerade efterrätter som tomtesviss fungerar. Till musik av briljanta Detektivbyrån.
8 kommentarer:
Härligt!
Du tar verkligen sunket till "nästa nivå", som ungdomarna säger nu för tiden.
Här förenas upptäckaranda, anspråkslöshet och en okuvlig framtidstro a´la 70-tal!
Och är får sig den skitnödigt rediga medelklassen en välbehövlig upprumpning! Vad mer kan man önska!
Men hur tar man sunket och anspråkslösheten in i relationen med kvinnan/kvinnorna? Innan man vet ordet av har de "gjort om en", dvs parmiddagar, "åka o shoppa", "Vi måste måla om", ja listan kan göras oändlig.....
Det skulle uppskattas om redaktionen kunde komma med råd....
För vilken gammal sunkare vill förvandlas till att se ut som en specialpedagog och prata om "förhållningssätt" när varenda cell i kroppen lägtar efter explodunder och bananflugans hemtama surr?
Eller enklare uttryckt hur förena ett livsbejakande sunk med romantik?
Oj, nu är vi inne på de svåra frågorna. Trots alla goda intentioner tycks vi alla gå i samma fälla, inte bara en gång utan om och om igen.
Utan att göra anspråk på att uppnått någon större vishet tror sig dock redaktören - efter ett antal begångna misstag och rejäla klavertramp - åtminstone närma sig lösningen.
Det gäller först och främst att hitta en lagomt sunkig kvinna/man att inte bo ihop med. Någon tolerant, fördomsfri individ med ett eget kök inom rimligt avstånd.
När man tröttnar på den andres bananflugor kan man således gå hem och odla sina egna intressen - eller bananflugor, vilket som.
Kort sagt, romantik(sex) och samlevnad bör i möjligaste mån hållas åtskilda.
Av egen erfarenhet vet jag också att det faktiskt existerar sådana individer.
Har länge fasat inför denna insikt.
Sex + Sunk= Funkar kalas, och alla är nöjda.
Sex(romantik) + samlevnad= Varför överhuvud utsätta någon stackare som från början tyckte man var charmig för detta?
Jag är tacksam för att redaktionen tog sig an detta dilemma och återkommer självfallet när jag funderat vidare.
Sunk on....
Haha, vilken skön blogg. Och så bra min blogg passar in här.. :)
Jodå, jag kanske knycker mer från dig.
En gång i tiden lagade jag faktiskt en hel del mat i ett gammalt våffeljärn. Det funkade också, fast det var djävligt jobbigt att göra rent...
Wåffeljärn i all ära men hur kan någon klara sin matlagning med endast en (1) brödrost.
Man måste minst ha två (2) en för fiskpinnar och en för hamburgare.
Förutsatt att du innehar en diskmaskin (vilket jag ställer mig tveksam till om ägaren till sunkhörnan har):
http://www.partselect.com/JustForFun/Dishwasher-Lasagna.aspx
Skicka en kommentar