Sunkhörnans Sommarmat

Varma sommardagar slammar köket igen. Matresterna blir återigen levande och börjar röra på sig. Flugorna flockas och slasken stinker. Man måste man försöka minimera tiden vid spisen för att ägna sig åt roligare göromål. Redaktören som är en varm anhängare av enkel(och billig) matlagning och vill tipsa om en nygammal klassiker. Snabbnudlar med korv.
1. Öppna en burk bullens pilsnerkorv.
2. Koka upp lite vatten
3. Lägg ned snabbnudlarna
4. Strö på pulvret
5. Lägg ned korvarna
Se så! En mättande måltid på några få minuter. Bör ätas direkt ur grytan för att minimera disken(se tidigare inlägg).

Om detta tycks alltför komplicerat finns andra lösningar. Inköp en burk Norrlands Pölsa. Kan förvaras i tält och husvagnar utan kylskåp. Öppna burken och pressa ut pölsan. Går att lägga direkt på smörgås eller äta med sked. Går även att värma. Genom innehållsförteckningen kan vi förvissa oss om att det är en näringsriktig rätt.
Ingredienser: Vatten, korngryn, nöttalg, svål, nöthjärta, nötlever, lök, nötkött, griskött, nötnjure, salt, potatisfiber, socker, jästextrakt. kryddor(bl.a. selleri).

Ganska intressant att de särskilt påpekar att selleri ingår bland kryddorna. Man kan undra varför.

Därmed ger sig Sunkhörnans redaktör ut på sin sedvanliga husvagns-semester. Som vanligt kommer den att innefatta tjuvfiske, dragspel och brännvin längs vägarna norrut.

Sunkhörnans Litteratur

Sommaren är tiden då man skall göra slag i saken och läsa alla de där böckerna som samlat damm i bokyllan under ganska lång tid och som man borde ha läst för länge sedan. Sådan som man kan diskutera med andra bildade personer. Tyvärr är sommaren kort och det finns så många andra göromål som upptar min tid. Täta otät husvagn, flanera, skåda fåglar, dricka pilsner, spela gitarr och dragharmonika, laga cykel, fiska abborre och filosofera över livets mening m.m. Hyllan med olästa böcker har på ett oroväckande sätt utökats genom arv och gåvor och blivit en kvarnsten som jag inte riktigt orkar ta mig an.

Men som Sunkhörnans redaktör uppkommer alltid en genväg. Under mitt rotande i diverse second hand butiker och loppmarknader har jag då och då stött på Illustrerade Klassiker. En serietidning som utkom i 228 nummer mellan 1956-1976 och som då och då återfinns bland de begagnade serietidningarna. Här finns massor av kända böcker(som för all del ingen människa läser nu för tiden) i serieversioner. På tjugo minuter kan man således ta sig igenom en bok som skulle ta många timmar att läsa i orginal. Snacka om tidsbesparing. Ett toalettbesök och man kan diskutera Shakespear efteråt. Visserligen är teckningarna tämligen stela, komprimeringen av handlingen tidvis obegriplig och översättningen minst sagt egendomlig men ändå.

Med en bunt Illustrerade Klassiker kan man få tillräcklig kännedom om kända böcker för att kunna diskutera dem och ge intryck av att man en gång läst dem. I värsta fall kan man ju tllägga att det var rätt länge sedan och minnet sviktar på vissa punkter.

Jag räknar kallt med att kunna tränga igenom ett femtiotal äldre romaner på detta sätt i sommar. Problemet är väl bara att hitta någon beläst person som jag kan diskutera dessa böcker med sedan.

Internationella hörnet

Sunkhörnan har städslat en insändarredaktör(på frivillig basis mot vaga löften om del i framtida reklamintäkter) för att kunna ta hand om alla utrikes och inrikes bidrag som strömmar in.


Från vårt östra broderland har inkommit en interiörbild från ett
sommarställe. Fotot visar en trivsamt bohemisk miljö som skvallrar
om ägarinnans intressen av typen skogsvandring, radiolyssnande och
sabelfäktning. Redaktören misstänker att även en lätt patinerad
freudiansk divan i spanskt läder döljer sig i bakgrunden. Det
skulle inte heller förvåna om en basker eller två finns någonstans
i hushållet. Nåväl Sunkhörnans insändarredaktör måste här likväl
höja ett varnande finger – titta på den fria golvytan! Titta på de
blanka golvtiljorna! En styggelse!

Alvar Altos renläriga ande behärskar tydligen fortfarande delar av
det finländska kynnet. Här finns många förbättringar att göra!
Kartor kan ligga utvikta för enkelt handhavande, olästa avhandlingar
och böcker placeras på lämpligt sätt för att påkalla uppmärksamhet.
Även ett och annat motormagasin med rallyinnehåll skulle pryda sin plats och ge en
världsvan elegans.

Sedan vill vi också ge en lätt, men inte
oviktig, kritik av den minimalistiska klädhögen i bakgrunden – den
kunde väl vara tre gånger så stor utan att det börjar handla om
ren oordning eller rent av ointresse för heminredningens allra
innersta väsen: lättja och omedelbar funktion. Men på det hela
taget signalerar fotot en föredömlig miljö att hämta kraft ur!

Kommunikationsextra

Hur ovillig han än är måste redaktören ibland kommunicera med andra personer. Vissa korta meddelanden måste levereras eller svar på förfrågningar tillkännages. Hur skall man då förfara? Röksignaler har övervägts men befunnits för osäkert i det blåsiga Göteborg. Semaforering är en vacker konstart men tyvärr i utdöende. För den ornitologiskt intresserade är brevduvor ett alternativ men duvorna i parken utanför tycks vara ovilliga att utföra sådana uppdrag. Trumsignaler har prövats men fick till resultat att grannen bankade tillbaka i väggen. Inga vackra ord för övrigt.
Det finns de som fortfarande tror på posten men där försvinner breven i flodvågen av reklamförsändelser som alla förnuftiga människor slänger direkt i soptunnan.

Endast ett alternativ återstår. Telefoni. Detta djävulens påfund som mest används av hurtfriska försäljare utan skam i kroppen för att terroriserar ärliga människor när de vilar efter maten. Vid sådana samtal får jag dock god användning för mitt digra förråd av svordomar och kraftord på flera språk.

Den bästa apparaten vid telefonsamtal är givetvis en pålitlig bakelittelefon av beprövad modell. Självklart utrustad med fingerskiva och klyka. Förutom elegant funktionalistisk design har den även den fördelen att gästande ungdomar inte förstår tekniken och därför inte kan okynnesringa med den. Denna modell är av den senare typen (tillverkad av Ericsson 1947-1962) i en vackert svart kulör. En prydnad för varje hem. Av fullständigt obegriplig anledning går denna typ av telefoner att hitta för en tämligen ringa penning på loppmarknader och återvinningsanläggningar om de inte rent av skänks bort.

Lådan den står på är en antik artefakt tillvaratagen i en container utanför gamla Televerket. En genomtänkt kombination alltså. Telefonen har en gedigen tyngd med en greppvänlig lur och har en, i förhållande till moderna helvetesmaskiner, vacker klang i signalen. Alla typer av meddelanden till levande personer kan med god framgång levereras i denna telefon.

Kommunikation med maskiner stöter däremot på patrull. Fullständigt meningslösa kommandon som: tryck fyrkant eller stjärna, kan höras i luren. Totalt nonsens alltså för en bakelittelefoninnehavare.

Fulländad form

Jag fick en fråga om fordon i en kommentar och får då återigen glädjen att visa upp ett praktexemplar. Av någon anledning fick jag inte in bilden av det formfulländade fordonet i kommentaren, men här är det i all sin prakt. Svensk design när den är som bäst (sextiotal förstås).

Husvagn betyder naturligtvis ett alternativt levnadssätt med aningen mindre stil och snits än hemma. Här ser vi som exempel en ung anförvant som elegant tillfredställer sitt näringsbehov genom att sleva i sig resterna från gårdagen direkt ur grytan utan att ens ha stigit upp ur sängen. Ingen disk och inget bordskick. Briljant! Allt äger rum i ovan nämnda, fuktskadade husvagn, någonstans i mellersta Norrland. En vacker och tidstypisk semesterbild i sunkhörnans anda.

Husvagnssemester i Sverige ger en lärdom för livet, är danande för karaktären samt stärker familjebanden. Så länge man undviker campingplatser finns faktiskt en möjlighet att allt ordnar sig till det bästa.

Sunkhörnans konstrunda

För oss som bor och lever i en installation är den nutida konsten sällan intressant. Den är blott en blek kopia av den verklighet vi upplever dagligen.



Istället vänder vi oss till den gamla beprövade, föreställande konsten. Gärna målningar i olja. Vad begär man egentligen av konst? Ofta inte mycket mer än att den skall passa på väggen ovanför soffan ungefär. Samt, förstås ett lågt pris.

Autodidakta bygdekonstnärer är då självfallet mer intressant än navelskådande högskoleelever. Liksom en praktfull ”Älg i motljus” överträffar allt neurotiskt själsrotande. När jag därför beger mig på konstrunda är det naturligtvis inte till gallerier och konstnärer jag söker mig, utan till mina vanliga beprövade inköpsställen. Först till Ebbes Hörna, stadsmissionens affär, denna gång vid Stigbergstorget.


Här finns ett strålande urval av prisbilliga varor. Gamla, nästan nya, uråldriga och ännu äldre. Utställningslokalerna är kanske inte så ändamålsenliga men ger ändå konstälskare en chans att se motiv som sällan kommer fram i mer kommersiella gallerier.


I nedervåningen finns förutom en märklig bokaffär även utställning och försäljning av konst. Enkel och begriplig vardagskonst till överkomliga priser. En äng med betande kor är vilsamt för ögat och ger själen ro. 120 kronor kan ju tyckas vara en rejäl slant för en oljemålning men det ger mycket motiv för pengarna, kvadratcentimeter sett.


Mer fascinerande är en relieftavla med alpmotiv för endast 35 kronor. Konstnären har med hjälp av tredimensionella effekter försökt frigöra motivet från det tvådimensionella fängelset. Mycket elegant och naturligtvis ett fynd för det priset.


För oss ornitologiskt intresserade finns här två kajor på en skorsten för endast 20 kronor. En trevlig köksmålning som ger en djuplodande inblick i parförhållandets mekanismer.

Vi går vidare i riktning mot Järntorget och tittat in på Kommersen för att spana på ytterligare konst. Tyvärr var vissa affärsidkare inte alls intresserade av att visa upp sina varor på bild så jag insisterade inte, men även här fanns härliga motiv. På andra sidan gatan fnns det märkliga Second Hand Börsen med handtextade skyltar och spännande urval av persedlar.

Även här finns konsten representerade bland annat med ett fjällmotiv av den mycket produktive O. Häll vars alster måste finnas i tusentals svenska hem. Bland annat mitt barndomshem. Broderade bilder med röda stugor vid vatten är ymningt förekommande i samtliga affärer och vi ser här två goda representanter för den konstriktningen.

Bredvid ligger Röda Korset som även de har en vägg med tavlor. Idel sköna motiv till låga priser.

För de som är mer intresserade av prydnadsföremål i glas och porslin är samtliga affärer guldgruvor. För några få kronor kan man köpa in massor av härliga föremål. Till exempel den ring av gäss som finns på Myrorna vid Järntorget som eventuellt åskådliggör konstdebatten eller kanske hackordningen i kulturvärlden på ett effektivt sätt.

Trots min entusiasm över konsten tog mitt ekonomiskt ansvarstagande sinne över och jag kom hem tomhänt. Någon Älg i motljus hittade jag inte. Inte heller någon Tjäder i tall. Men varför skall man överhuvudtaget köpa andras alster? Är inte varje person en lika god skapande människa som en annan. Har jag inte några akrylfärger hemma? Är jag inte en handlingens man? Det skall väl inte vara så svårt att måla en älg? Fortsättning följer.

Sunkhörnan gör ett fynd

Trots sin sparsamma läggning drabbas även Sunkhörnans redaktör då och då av köphysteri. Konsumtionsdjävulen slår sina välslipade klor i köttet på den mest rabiate återvinnare och rätt som det är står man med famnen full av varor, i mammons tempel och lämnar över sina surt förvärvade slantar till officianterna. Så gott det nu går försöker dock redaktören dämpa excesserna. Tid och plats är därmed av högsta vikt. Vänta med alla typer av inköp så länge så möjligt. Helst till efter stängningsdags. Välj framför allt inköpsställen med begränsat sortiment till försumbara priser.

Sunkhörnan begav sig således till Ebbes Hörna (Statsmissionens affär) på Radiotorget i västra Frölunda för att tillfredställa sina köplustar. Radiotorget är för de arkitekturintresserade ett fantastisk torg från folkhemmets glada dagar (1953) då det i Sverige pågick en verksamhet som hette stadsplanering (denna verksamhet har sedemera upphört och ersatts av någons sorts nyliberal var-och-en-får-väl-bygga-hur-fan -han-vill-mentalitet. Se exempelvis Backaplan).


Ebbes Hörna har ett varierat sortiment av de mest skilda varor. Vanligtvis äldre, gamla eller ännu äldre. Priserna är modesta och verkliga fynd kan göras. Denna dag fann jag en av svenska armén designad och producerad jacka som passar sig utomordentligt för de verksamheter jag tänkte ägna sommaren åt. En härligt grangrön jacka av modell-59, i det närmaste obegagnad. Välsydd och genomtänkt av tidlös modell, i princip outslitlig. Perfekt på cykelfärden till arbetet, under ornitologiska exkursioner, på fisketuren, musikfestivaler, svampplockning eller kanske bara när man skall ta en utepilsner i parken.

Eftersom modellen är konstruerad för att möta ett fullskaligt anfall från Sovjetunionen under det kalla krigets dagar kan man tryggt utgå ifrån att den klarar de flesta vardagliga situationer

Priset var satt till femtio kronor men eftersom alla klädesplagg var nedsatta med 50% krävdes det bara 25 spänn för att detta gedigna plagg skulle vara mitt. Ett pris passande sunkhörnans plånbok och attityd. Glad i det inre av mitt hjärta cyklade jag hemåt med stadsmissionens plastkasse på styret.


Trendiga detaljer!



En elegant stjärtlapp (bäversvans) som man kan fästa där fram på jackan för att hålla värmen kalla vaktpass. En numera bortglömd finess.


En premiärtur i jackan företogs i Slottskogen men hur det nu var fann jag mig snart ståendes i en bar på Linnégatan. Fortfarande lämpligt klädd, en sportig framtoning med ett stänk nonchalant men säker stilkänsla. Den moderne urbane mannen i ett nötskal.
Med adekvat klädsel rör han sig obehindrat mellan naturupplevelser och krogmiljö.

Här sattes dessutom vår nyvunna ornitologiska kunskap återigen på prov. En uppstoppad fågel i takhöjd identifierades slutligen, med hjälp av fågelbok, som en häger. Tyvärr påpekade omgivningen att fåglarna måste vara levande vid observationen och något nytt kryss kunde således inte bokföras.