Trots sin sparsamma läggning drabbas även Sunkhörnans redaktör då och då av köphysteri. Konsumtionsdjävulen slår sina välslipade klor i köttet på den mest rabiate återvinnare och rätt som det är står man med famnen full av varor, i mammons tempel och lämnar över sina surt förvärvade slantar till officianterna. Så gott det nu går försöker dock redaktören dämpa excesserna. Tid och plats är därmed av högsta vikt. Vänta med alla typer av inköp så länge så möjligt. Helst till efter stängningsdags. Välj framför allt inköpsställen med begränsat sortiment till försumbara priser.
Sunkhörnan begav sig således till Ebbes Hörna (Statsmissionens affär) på Radiotorget i västra Frölunda för att tillfredställa sina köplustar. Radiotorget är för de arkitekturintresserade ett fantastisk torg från folkhemmets glada dagar (1953) då det i Sverige pågick en verksamhet som hette stadsplanering (denna verksamhet har sedemera upphört och ersatts av någons sorts nyliberal var-och-en-får-väl-bygga-hur-fan -han-vill-mentalitet. Se exempelvis Backaplan).
Ebbes Hörna har ett varierat sortiment av de mest skilda varor. Vanligtvis äldre, gamla eller ännu äldre. Priserna är modesta och verkliga fynd kan göras. Denna dag fann jag en av svenska armén designad och producerad jacka som passar sig utomordentligt för de verksamheter jag tänkte ägna sommaren åt. En härligt grangrön jacka av modell-59, i det närmaste obegagnad. Välsydd och genomtänkt av tidlös modell, i princip outslitlig. Perfekt på cykelfärden till arbetet, under ornitologiska exkursioner, på fisketuren, musikfestivaler, svampplockning eller kanske bara när man skall ta en utepilsner i parken.
Eftersom modellen är konstruerad för att möta ett fullskaligt anfall från Sovjetunionen under det kalla krigets dagar kan man tryggt utgå ifrån att den klarar de flesta vardagliga situationer
Priset var satt till femtio kronor men eftersom alla klädesplagg var nedsatta med 50% krävdes det bara 25 spänn för att detta gedigna plagg skulle vara mitt. Ett pris passande sunkhörnans plånbok och attityd. Glad i det inre av mitt hjärta cyklade jag hemåt med stadsmissionens plastkasse på styret.
Trendiga detaljer!
En elegant stjärtlapp (bäversvans) som man kan fästa där fram på jackan för att hålla värmen kalla vaktpass. En numera bortglömd finess.
En premiärtur i jackan företogs i Slottskogen men hur det nu var fann jag mig snart ståendes i en bar på Linnégatan. Fortfarande lämpligt klädd, en sportig framtoning med ett stänk nonchalant men säker stilkänsla. Den moderne urbane mannen i ett nötskal.
Med adekvat klädsel rör han sig obehindrat mellan naturupplevelser och krogmiljö.
Här sattes dessutom vår nyvunna ornitologiska kunskap återigen på prov. En uppstoppad fågel i takhöjd identifierades slutligen, med hjälp av fågelbok, som en häger. Tyvärr påpekade omgivningen att fåglarna måste vara levande vid observationen och något nytt kryss kunde således inte bokföras.
1 kommentar:
Jackan är helrätt, och Stadsmissionens plastkasse är den nya Louis Vuitton-väskan! Tack för ett lysande modereportage på rätt ekonomisk nivå för alla som inte är EU-parlamentariker.
Skicka en kommentar