Internationell matlagning

Ibland måste man vidga vyerna. Redaktören har orättfärdigt blivit beskylld för att vara inskränkt och förändringsobenägen. Det är dags att visa handlingskraft och bevisa motsatsen. Han är nämligen inte alls är främmande för att hitta ny inspiration, bortanför den inkrökta rutinen. Sunkhörnan arrangerar därför en internationell afton. Vi lämnar Sverige och beger oss mot andra breddgrader. Eftersom vi börjar lite hovsamt är dessa breddgrader belägna aningen norrut. I Finland.

Orsaken till detta är delvis att den lokala ICA-affären saluför finska charkuterier av flera sorter samt att man bör vara försiktig med alltför stora förändringar i kosthållningen. Falukorven kan ibland kännas aningen förutsägbar, trots skivning på både längden och tvären. I detta fall chansar vi istället på Sininen Lennki, en matkorv av allmän karaktär som med sin kötthalt på 43% även bör kunna attrahera ambivalenta vegetarianer.

Läser man finska romaner inser man att korv ofta intar en framträdande plats i den östnordiska litteraturen(I Paasolinnas De hängda rävarnas skog agnas en rävfälla med korv varvid både en poliskonstapel och en flerfaldig mördare fastnar).


En Sininen Lenkki kan självfallet tillagas på många olika sätt men jag väljer att skiva och steka den. Skivorna läggs på ett för ändamålet inköpt grovt rågbröd av finskt fabrikat.

Som grädde på moset toppas ensemblen med några skivor saltgurka. Vips har vi en exotisk kvällsvard för en romantisk afton med internationella förtecken.


Som måltidsdryck väljer vi en burk Lapin Kulta. Denna förstärks med några glas Koskenkorva som enligt Systembolagets information har en ren smak med inslag av bröd och en liten ton av halm och passar därför alldeles utmärkt. Alkoholhalten är måttliga 37,5% så den kan betraktas som lättsprit.

Nu stiger stämningen vid matbordet, dragspelet kommer fram och några valser (i moll) exekveras.

Efterrätten går även den i enkelhetens tecken och består av några finska pinnar från Hemköp.

Kaffet är slut så istället häller vi upp slutslatten av den finska tjärsnapsen Terva Snapsi. En vidunderlig brygd som ger associationer till näbbstövel upplöst i sockerlag, med inslag av skidvalla och grävlingsgryt. Brygden har främst använts till att ge intet ont anande gäster en obehaglig överraskning och har sedan stått gömd bakom röbetorna längst ned i kylen tills den raderats från medvetandet. Nu kommer den till heders igen och gör att de finska pinnarna smakar himmelskt.

Vi avslutar med Tapio Rautavaaras fina inspelning av Emma från 1969. Mitt finska påbrå är avlägset(1600-tal) men jag förnimmer ändå en plötslig längtan till långdistanslöpning, bloddoping och bastubad.

Akutköket presenterar: Kroppkakor

När man kommer hem efter ytterligare en dag i grottekvarnen med tarmarna skrikande av hunger finns inte mycket till ork och lust att laga middag. Man ger blanka fan i tidningarnas läckra recept, näringsexperternas råd och tevekockarnas tips. Ja, till och med den från hemkunskapen omsorgsfullt inlärda kostcirkeln får vika på foten mot en tilltagande vargaptit som inte vill veta av några förseningar.

En av Sunkhörnans vanligaste årgärder vid denna typ av akut näringsbrist består av att ta fram kroppkakor ut kylen. En oansenlig grå klump kan tyckas, en anakronism i snabbmatens tidsålder men också ett fascinerande livsmedel som med fördel kan intagas vid både gamman och söcken. I grunden potatis på utsidan och fläsk på insidan. Vad kroppkakan ska innehålla och hur den skall tillagas finns det många olika åsikter om. Själv bryr jag mig inte utan köper denna rustika bygderätt på snabbköpet- i förpackningar om tre- till det facila priset av 16.90.


God som den är och jag kan oftast inte bärga mig utan tar gärna ett bett genast för att lugna ned inälvorna. Men om man gör sig omaket att värma dem blir man flerfaldigt belönad.



Dela dem i halvor och hetta upp stekpannan. Stek dem lite på var sida och servera med vad som för tillfället finns hemma. Själv hittade jag en burk Sambal Oelek vilket passar lika bra som något annat(tandkrämen bredvid ingår inte i måltiden!). Vid den inte ovanliga omständigheten, att något rent porslin inte finns till hands, går de att äta med en gaffel direkt ur pannan. Både praktiskt och hygieniskt.


De små knölarna lägger sig som en varm boll i magen man kan ta sig en tupplur i godan ro till fromma för matsmältningen.

Inredningsextra

Då och då rycks redaktören - mot bättre vetande - med av tidsandan. Det nuvarande tycks inte vara gott nog och modeordet ”förändring” smyger sig långsamt in och förgiftar sinnet.

Eftersom invånarantalet i bostaden minskat med en tredjedel uppenbarades sig nya ytor och nya möjligheter. Redaktören trodde sig genom en omlokalisering av möbler och pinaler kunna åstadkomma en förbättring av situationen.

Jag bestämde mig hux-flux för att lämna trevliga hörn av lägenhet där jag sovit det senaste decenniet. Någon säng har jag inte hunnit skaffat, utan har på 70-tals maner istället haft madrass på golvet. Lite bohem-chict sådär.

Visserligen har vissa personer påpekat att det bara är vattenskålen och tuggbenet som fattas, men innerst inne var de säkert avundsjuka på den enkla(och billiga)lösningen. Nåväl, i vilket fall som helst fanns nu en ledig säng i ett obebott rum. Dock fordrades grundlig övervägning och planering innan själva flytten kunde genomföras. Domino-effekten, ni vet. Resultatet blev, som ni ser nedan, i alla fall ganska lyckat.

Dock infann sig nästan omedelbart problem. Efter att ha vant sig med att sova på en tunn madrass på ett tämligen hårt golv protesterade kroppen å det bestämdaste mot att tvingas ligga i en mjuk säng. Ryggvärk och sömnsvårigheter gjorde att jag var tvungen att lägga ut madrassen även i det nya rummet. Allt arbete förgäves således.

Vad kan man då lära sig av denna historien? Jo, förändring leder vanligtvis till försämring. Åtminstone när det gäller heminredning. Rusa inte åstad utan tänk istället. Genom saktmodig kontemplation kan man istället vänja sig vid sakernas tillstånd och t.o.m. lära sig gilla läget.

Okey, en estetiskt tilltalande effekt förstärktes faktiskt genom ommöbleringen. De tidigare omtalade sladdarrangemangen utökades och fick en mer dominerande placering. Inget ont som inte för något gott med sig således.

Minimalistisk matlagning

I dessa tider med småborglig matfetischism är det skönt med människor som bejakar det det enkla. Någon som tillreder sin mat utan alla dessa pryttlar som media menar att vi behöver för att tillgodogöra oss vår näring. Jag talar om Kaffekokarkokboken. En ung student som med hjälp av sin kaffebryggare tillreder de flesta rätter som man kan behöva, eller inte behöva. Detta är helt i Sunkhörnans anda. Det finns fortfarande hopp om mänskligheten. Självfallet går det även att steka hamburgare på bryggaren,

eller ägg, eller vad som helst. Det tar bara lite längre tid. Slow food, liksom.

Bor man i ett student rum utan kök får man reda sig med vad man har. Även avancerade efterrätter som tomtesviss fungerar. Till musik av briljanta Detektivbyrån.

Kåtakyrkan i Storuman byter namn

Härförleden vecka inkom ett överraskande meddelande till sunkhörnans redaktion. Redaktören försöker självklart hänga med i händelserna ute i landet och lusläser därför tidningarna - framför allt de små notiserna - för att se vad som händer. Nu verkar det inte bättre än att kyrkorådet i Storuman döpt om Kåtakyrkan till Kyrkkåtan. Det trettio år gamla namnet ansågs av någon anledning inte längre passande.

Ett 60-tal församlingsbor protesterar dock mot namnbytet. Sunkhörnan ansluter sig till protesterna. Vid sommarens uppehåll i Storuman väckte anvisningsskylten till kyrkan en vag undran. Ja, kanske till och med slumrande religiösa frågeställningar. Om det inte varit fel dag och tid hade nog risken för ett besök varit överhängande.

Den monumentala statyn i Storuman har jag behandlat tidigare. Från Hotell Toppens uteservering har man även en vidunderlig utsikt över sjön som skymtar i bilden ovan. Annars är det det brusande vardagslivet(kl. 18.10) i denna norrlandsmetropol som fascinerar mest. Vi avslutar med en stämningsbild från herrtoaletten på sagda hotell.

Sunkhörnan tittar på dokumentärfilm

Flera läsare har påpekat att dokumentärfilmen Plötsligt i Vindslöv och uppföljaren Plötsligt Igen innehöll nästan alla de ingredienser som Sunkhörnan omfattar. Fåglar, alternativ heminredning, folklig konst och rustik mathållning.

Självklart har redaktören noggrant sett filmerna som gick i repris i nyår och njutit i fulla drag. En genialisk betraktelse över ett Sverige som sällan syns i rampljuset. Här kommer en av de vackraste sekvenser svensk film någonsin dokumenterat.

Självfallet bör detta ingå i den svenska kulturskatten och säkerställas för framtida generationer. Själv behöver jag se det med jämna mellanrum för att inse att jag är en dilettant och har mycket att lära.

Aptitretare inför det nya året

Morfars yllesmoking från 20-talet åker på i år igen och militärpälsen likaså. Extra bra nu när ishavskyla drabbat Göteborg. Något stabilt inombords behövs förstås innan jag går ut för att titta på fyrverkerierna. Lyckligtvis bar det sig så väl att jag hittade ett parti hackkorvar på Willys i Stenungsund. Jag köpte samtliga. Denna delikatess är nästan omöjlig att uppbringa i Göteborg. Först uppemot dalslandsgränsen brukar de dyka upp i livsmedelsaffärerna. Obegripligt att göteborgarna inte förstår att uppskatta denna kulinariska finess. Innehållsförteckningen visar dessutom på informativt och pedagogiskt sätt hur nyttig hackkorven är:

Nöt och grishjärta(25%), svål, vatten, korngryn, nöttalg, grismellangärde, grisnjure, nöt- och kalvlunga, koksalt, lök, socker, och kryddor

Eftersom jag hoppas på att bli bjuden på middag senare i kväll (blir jag inte bjuden dyker jag upp i alla fall) behöver jag inte alla korvarna nu. De får lagras i frysen och tills vidare skänka den inre tillfredställelse som innehavet av prima sovel ger. Men en läcker liten aptitretare får det bli nu direkt i alla fall. Till det behövs bara:
En skiva bröd
En klick smör
Tre skivor hackkorv

I ”Bola” Sjögrens legendariska Boken Om Hackorv föreslås både rödvin, champagne, whisky och belgiskt öl som måltidsdryck till hackkorv med den logiska motiveringen att eftersom priset på korven är så lågt kan man lägga mer på drycken. Så sant, men själv är jag traditionalist och håller jag mig till Explorer som jag råkar ha hemma och som Systembolaget beskriver så här
Doft : Ren doft med inslag av vete och liten ton av apelsinskal.
Smak : Ren smak med inslag av vete och liten ton av apelsinskal.


Ärligt talat är det någon som känt en ”liten ton av apelsinskal”? Själv tycker jag den har en robust, lantlig spritsmak och är ganska nöjd med det. Min bror påstår att man kan gröpa ur en bit fryst hackorv och servera snapen ur den, alternativt sätta en skiva på snapsglaset. Intressant men kanske lite väl avancerat för mig. Jag nöjer mig med mina vanliga Duralex.