Hyllproblem

Med anledning av tungt manuellt arbete har skrivandet varit inhiberat en tid. Men nu skall äntligen resultatet redovisas.

På grund av  att bosättningsmönstren i lägenheten förändrats, främst med anledning av minskad befolkningsmängd men också för att tillfälliga gäster uppenbarat sig,  har jag beslutat mig -efter noggrant övervägande och trots att det egentligen strider mot mina principer - att göra en omdisposition av befintligt möblemang.

Buffalo Bill framför sitt livsprojekt bestående av loppmarknadsfynd och antikvariska inköp

Ett sådant storverk låter sig inte göras i brådrasket utan tar både muskelkraft och hjärnvindligar i anspråk. Tyvärr två områden där min begränsade kapacitet kom i dagen.
                                        

Den monströsa från en annan vinkel

I praktiken innebar detta att min monstruösa bokhylla som legat på tillväxt i något decennium skulle tämjas och förflyttas till en annat rum. Förutom något tusental böcker, pärmar och seriealbum, fanns musiksamlingar som överlevt tre(!) teknikskiften ( stenkakor, lp- och cd-skivor, kassettband, och datorprylar) plus en drös dvd, vhs, grunkor, pryttlar och manicker, musikinstrument och falska antikviteter. I princip allting jag sätter värde på.

Två handstärkare, en kakburk, en telekabel, några stenkakor, en stråke, diverse stränginstrument, en tamburin och böcker förstås.

Själva genomförandet började en sen söndagskväll då jag egentligen borde göra annat. Under någon veckas tid ansträngdes sedan armar och rygg genom förflyttning av hundratals kilo av bråte så att det värkte i kroppen. Jag antog en orangutangliknande skepnad med långa armar och tom blick, händerna var i jämnhöjd med knävecken. Efter ett mödosamt knegande var så hyllan äntligen tom
och själva nedmonterandet kunde börja. Ett gediget ingenjörsarbete som endast överträffades av ansträngningen att få ihop eländet igen. Möbeln syntes ha krympt under demonteringen. Ett antal mindre men väsentliga delar tycktes även, av oförklarlig anledning, gått förlorade under förflyttningen. Arbetet gick i stå och jag började vänja mig vid att kryssa mellan staplar och högar. Ett oroväckande tecken.

En praktisk gång fram till skrivbordet och datorn.

Av tidigare erfarenheter vet jag hur lätt det är att anpassa sig till tillfälliga lösningar som med tiden tenderar att bli permanenta.

Garderoberna blev svåra att ta sig in i och något vatten till blommorna blev det förstås inte tal om

En vända till kommersialismens tempel IKEA blev nödvändig - en plats som jag under många år lyckats undvika. Denna resa gav mig möjligheten att pröva mitt och mina medresenärers tålamod genom att medföra två 226 centimeters hyllgavlar och några hyllplan på kollektivtrafikens bussar och spårvagnar under rusningstrafik. Inte bara en vända utan två eftersom jag tog fel sort i hastigheten. En närmast transcedental upplevelse. Arbetet återupptogs långsamt men utan större entusiasm. Men se på fan, bara någon vecka senare var det mesta klart och undertecknad lägenhetsinnehavare kunde stolt se på resultatet. Nästan precis som tidigare, fast i ett annat rum.

Rekonstruktionen klar, ordning och reda återinförd.

Så mycket arbete. Till vad nytta frågar sig den skeptiske läsaren? Tja, inte vet jag. Vi får se...

Är nu stolt innehavare till en tämligen tom vägg. Med en intill visshet gränsande sannolikhet kommer detta utrymme inte vara tomt länge till.

Inredningsextra

Då och då rycks redaktören - mot bättre vetande - med av tidsandan. Det nuvarande tycks inte vara gott nog och modeordet ”förändring” smyger sig långsamt in och förgiftar sinnet.

Eftersom invånarantalet i bostaden minskat med en tredjedel uppenbarades sig nya ytor och nya möjligheter. Redaktören trodde sig genom en omlokalisering av möbler och pinaler kunna åstadkomma en förbättring av situationen.

Jag bestämde mig hux-flux för att lämna trevliga hörn av lägenhet där jag sovit det senaste decenniet. Någon säng har jag inte hunnit skaffat, utan har på 70-tals maner istället haft madrass på golvet. Lite bohem-chict sådär.

Visserligen har vissa personer påpekat att det bara är vattenskålen och tuggbenet som fattas, men innerst inne var de säkert avundsjuka på den enkla(och billiga)lösningen. Nåväl, i vilket fall som helst fanns nu en ledig säng i ett obebott rum. Dock fordrades grundlig övervägning och planering innan själva flytten kunde genomföras. Domino-effekten, ni vet. Resultatet blev, som ni ser nedan, i alla fall ganska lyckat.

Dock infann sig nästan omedelbart problem. Efter att ha vant sig med att sova på en tunn madrass på ett tämligen hårt golv protesterade kroppen å det bestämdaste mot att tvingas ligga i en mjuk säng. Ryggvärk och sömnsvårigheter gjorde att jag var tvungen att lägga ut madrassen även i det nya rummet. Allt arbete förgäves således.

Vad kan man då lära sig av denna historien? Jo, förändring leder vanligtvis till försämring. Åtminstone när det gäller heminredning. Rusa inte åstad utan tänk istället. Genom saktmodig kontemplation kan man istället vänja sig vid sakernas tillstånd och t.o.m. lära sig gilla läget.

Okey, en estetiskt tilltalande effekt förstärktes faktiskt genom ommöbleringen. De tidigare omtalade sladdarrangemangen utökades och fick en mer dominerande placering. Inget ont som inte för något gott med sig således.

Högarnas morfologi

Så som alla vet uppkommer högar på de mest oväntade ställen. Varför de uppstår är vetenskapen ännu inte säker på. Vissa menar att att människan har en djupt rotad längtan att bygga högar, (pyramider, Uppsala högar, soptippar,). Eftersom vi innerst inne anser att fria ytor är en styggelse förflyttar vi omedvetet föremål så att en hög bildas. Andra mer extrema menar att det är materiens inneboende energi som får olika saker att attraheras av varandra och bilda en hög.

I vilket fall som helst har de flesta av oss upplevt hur en hög helt plötsligt dykt upp på en tidigare fri yta. Själv upplever jag fenomentet tämligen ofta. En yta ovanpå min grammofon som var helt ren så sent som i somras finner jag belamrad av pryttlar så att en hög bildats. Högarna kan ju vara av olika karaktär, de mest stabila högarna bildas av helt olika saker så att en seg helhet tar form. På denna mindre hög i förstadiet kan vi dock urskilja några av de grundläggande komponenterna. Papper av olika slag brukar bilda botten, sedan kommer textilier(företrädesvis strumpor av någon anledning) skivor och böcker, tekniska prylar(ur funktion eller utan batterier) idrottsredskap, tuchpennor(torra), föremål av oklart ursprung och användningsområde och naturligtvis sladdar som binder ihop, förtätar och skapar elastisitet. Naturligtvis har varje lägenhet sina egna sorts högar beroende på innehavarens intresse och yrke men vissa nästan kusliga likheter finns alltid.

Det är nästan omöjligt att streta emot högarnas kraft och istället får man se dem, som tillvarons egna installationer. Naturligtvis på en högre nivå än konstnärernas fåfänga försök att efterlikna dem. På samma sätt som gångna tiders målare avbildade naturen med oljefärger på en duk försöker nutida konstnärer genom att foga olika sorters material till varandra att imitera en hög som skapats på naturligt vis. Ett i sanningen fåfängt företag. Bättre då att njuta av de håvor naturen ger oss.

Nedan här ser vi förstadiet till en hög som uppstått på några få dagar. Återigen papper, idrottsredskap, sladdar, två tangentbord(!) m.m. Se så tydligt materialen tar fäste i varandra och liksom spjärnar emot gravitation och entropi. Är det till och med så att högarna strider mot termodynamikens andra lag?

Det känns nästan som en hädelse att röja bordet. Mot naturens villkor på något sätt. Det bästa är troligen att varsamt förflytta och förtäta någon redan befintlig hög med detta material, kanske i en garderob eller ett vindsförråd där högarna kan tillväxa i all välmåga utan inblandning från människor.