Följande bidrag har inkommit från läsekretsen. En trivsam interiörbild från en lånad lägenhet där helheten utstrålar entusiasm som tar sig utlopp i annan verksamhet än diskning. I följebrevet antyds att det är sommartid vilket naturligtvis tillför en doftdimension som inte kan fästas på bild. Panoramabilden ger oss en god uppfattning av struktur och omfång. En mycket stilig disk där framför allt staplingstekniken imponerar. Jag får verkligen känslan av att om jag tar bort en kopp kommer ett porslinsskred att utlösas. Vi kan ana oss till att disken fortsätter en bra bit utanför fotot. Inte heller behöver vi dra ett finger längs spisen för att veta hur den flottiga ytan känns. Ett tydligt men samtidigt konstfullt foto.
Alla tecken tyder på att det är en s.k. säsongsdisk, där man genom att skölja av något väsentligt varje dag, kan spara en disk under en förvånansvärt lång period. En sådan disk blir liksom en trogen följeslagare i bostaden och får på något sätt en egen personlighet. Om det blir en god vän eller en påfrestande rumskamrat går dock sällan att förutsäga. Först när något oförutsett inträffar, infinner sig den inte ringa grad av beslutsamhet, som krävs för att ta itu med besten. I detta fall var det lägehetsinnehavarens besök som utlöste den långdragna process som en sådan diskning innebär (för egen del brukar en visit av min mor kunna utlösa en febril aktivitet).
Ytterligare en vacker bild visar delar av disken i badkaret. Ett genialiskt drag. Samtidigt som man tvagar sig luckras de förtorkade matresterna upp och samvaron med disken fördjupas på ett nästan intimt vis. Detta skulle kunna uppfattas som ett symboliskt performance där det rinnande vattnet sköljer bort det förgångna och förbereder kropp och disk för nya tider. En slags passagerit av närmast trancedental karaktär. Eller också försöker man bara tvätta sig. Vilket som.
