Luleå - Göteborg med kreativ camping

Så här var det. En cykel behövde förflyttas från Luleå till Göteborg. En mig närstående kvinna hade fått överta denna tvåhjuling. Då Staten Järnvägar av någon outgrundlig anledning, vägrar att  pollettera cyklar nu för tiden, och eftersom det var en vackert silvergrå, 5-växlad Crescent av 70-tals modell,  en "världsmästarcykel". Och eftersom jag - trots den opolerade utsidan - ändå är en gentleman, erbjöd jag mig att trampa hem velocipeden. Kanske inte det mest välövervägda beslut jag tagit, men så blev det.

Ett litet (mycket litet) tält av tvivelaktig kvalitet införskaffades för 495 kr och en minimal luftmadrass. Ett mindre tablett kök av ålderdomlig modell (till morgonkaffet) letades upp ur gömmorna  och cykelväskor från Biltema hade införskaffats redan förra sommaren. Bara att trampa på alltså.

Första anhalten var förstås Paltzerian i Öjeby där en stabil (mycket stabil) energigrund lades. Bilderna på Paltzerian är för övrigt hämtade från nätet då redaktören innan måltiden var för hungrig och efteråt för mätt för att tänka klart. Resten av bilderna är egentagna.
                                                                        

Ett vallfartsmål för hungriga cyklister

Så mycket att välja på.......

Matfrågan i övrigt under vägen löstes av att frekventera Norrlands sämre pizzerior och vägkrogar. Mjukost och bröd nedsköljt med det alkoholhaltiga som fanns tillhanda blev vanligen kvällsmål.

Cykelturen inleddes med ett gediget regnväder. Eftersom jag tvivlade på tältets regnavstötande förmåga försökte jag i möjligaste mån tälta under tak. Detta gav upphov till flera kreativa campingplatser.....

Ett varmt tack till den lokala fiskevårdsföreningen för taket

Tack i efterhand till Robertsfors IK  för  lånet av avbytarbåset

Tack till Hörnefors brukshundklubb

Tack till Tallmons Folkets park

Avbrott i trampandet var  kaffepausar på egendomliga kaféer efter vägen.

.

Avdelningen klassiska caféer. Wästerlunds vid Sandöbron

Eftersom större vägar var försedda med vajerräcken med smala enfiliga avdelningar där långtradare blåste förbi blev det till att kryssa genom landet på allt mindre vägar

I strävan att undvika E4 blev vägvalet tämligen alternativt

De få bilar som sågs var för det mesta stillastående

Husvagnarnas kyrkogård

När det var helt omöjligt att korsa en väg lyckades jag till min egen förvåning lifta med en ambulans

Tack till Dalarnas ambulanspersonal

Några mil från de stora vägarna tittar ett öde landsbygdsland fram. Ett Sverige i utdöende. Sunkigt på ett lite sorgligt sätt.

Övergivet hus i Norrbotten. Samma motiv ur samma vinkel har använts som skivomslag upptäckte jag senare

Rester av ett svunnet Sverige

Här var det länge sedan någon bodde

Den nya vägen drogs lite längre bort.....

Visst står det ett minimalt tält även inne i detta industriminne

Men vacker konst fanns att beskåda efter vägarna. Här en metallisk gestaltning av postens betydelse för landsbygden.

Mystisk installation i skogsbrynet. I förgrunden den silvergrå skönheten

Regnvädret avlöstes av en intensiv värme med en så barbariskt stekande sol att redaktören tvingades nedsänka sin kropp i sjövatten (vilket han inom parentes sagt sällan gör frivilligt).

Sjönära läge med utsikt

När regnet gett sig kunde jag tälta utan tak

Eftersom blev lite enahanda togs varje tillfälle till att stanna och bese de sevärdheter som annonserades efter vägen. Många pompösa monument blev det. Fanns inga sevärdheter kunde fiffiga tjänstemän hitta på egna.

Här bet överstelöjtnant Duncker i gräset för si så där 200 år sedan.

Det fanns inget att se här så vi fixade en skylt som turisterna kan fotografera

Ibland tog sunkredaktörens faiblesse för lyx och flärd över och han tog in på fashionabla etablissemang som vandrarhemmet i Fredriksberg. Jag kan lova att duschen var behövlig.

Efter tio nätters kreativ camping tornade ett lyxhotell upp sig vid vägkanten

Efter två veckor och 175 fem mils cyklande nåddes så målet. Några kilo lättare men brunbränd  med en glupande aptit och många erfarenheter rikare. Huruvida jag skall förbanna eller tacka SJ är oklart.

En öl direkt efter jag parkerat cykeln i stället hemma efter 14 dagars trampande

Mina olympiska äventyr

Denna sommar var mitt mål att deltaga i de olympiska spelen. Eftersom mina resultat i friidrottsresultat i korpen (23.40 i diskus) inte var tillräckliga för att kvala in in till London fick jag nöja mig med Gutarnas Olympiad på Gotland. Visserligen betyder ordet olympiad tiden mellan två olympiska spel men det har aldrig bekymrat gotlänningarna som anordnar en olympiad med inhemska lekar varje år.

Intensiv koncentration innan första matchen

Cykelturen till Gotland borde vara tillräcklig träning för vilken idrott som helst. Men jag bestämde mig för att deltaga i det förnämliga bollspelet pärk, en gång uppvisningssport på de olympiska spelen i Stockholm. Nej, jag har inte rört en boll på 18 år men i detta sällskap ansåg jag mig trots detta kvalificerad för att göra ett inhopp.

Motståndarlagens matcher analyseras sakkunnigt

Min gamla förening satte med viss tvekan in mig i gubblaget. Det är en rutinerad samling herrar som ingående och mångordigt kan diskutera gamla matcher, taktik, regler och legendariska profiler inom sporten plus allt annat som för tillfället faller dem in. Själva utövandet av sporten anses mer som en perifer bisyssla.

 Tidsfördröjande taktik av Göteborgs kepsprydda atleter

Bollspelet pärk finns i två varianter. Frampärk och bakpärk. Bakpärken anses vara den lättare varianten och det sägs finnas personer som kan förklara både regler och poängberäkning. Jag tillhör inte dessa personer. Frampärken är dock i princip omöjlig att förstå - mer som någon slags rollspel. För att spela pärk behöver man som tur är inte begripa själva spelet. Om bollen kommer inom räckhåll skall man  i regel försöka slå iväg den så långt så möjligt. Det är med få undantag det bästa man kan göra. Om någon anses spela lågt och fult brukar hot om stryk, på dansen efteråt, öka höjden på bollarna.

Kompakt väntan på  en spelbar boll kännetecknade det göteborgska spelet

De gotländska idrotterna ingår inte i Svenska Riksidrottsförbundet utan har en egen förening där framför allt synen på doping skiljer sig. Det traditionella hemmabryggda dopingpreparatet är inte bara tillåtet utan användningen uppmuntras även. Den bruna grumliga drycken - med en smak liknande rökt korv - anses förbättra de idrottsliga prestationerna på ett i det närmaste mirakulöst sätt. Den
förvaras i plastdunkar vid sidan av idrottsplanen, för deltagarna att vid behov styrka sig med.

Årets sportmode med tredigt randig solbränna

Pärken Vänner från Göteborg har sedan urminnes tider (80-talet) deltagit i Stångaspelen. Insatserna har varierat från mediokra till direkt dåliga. Under storhetstiden på 80-talet lyckades laget dock vinna några matcher. Äldre spelare talar med rörelse och darr på rösten om dessa händelser. Speciellt under inflytande av dopingmedel.

Varje boll följs med spänd förväntan och stor sakkunnighet

Pärkens Vänner brukar inte vara speciellt taggade på träning, med när det är dags för match kan de sänka sig ytterligare några snäpp. Visserligen hade jag inte slagit en boll på nästan två decennier och tänkte närmast sitta på bänken och ge goda råd och anvisningar åt de spelande. Ett värv jag gärna åtar mig vare sig det efterfrågas eller inte.

Efter denna imponerande demonstration av kraft och spänst fick lagledaren utgå p.g.a. ryggskott

Men skadeläget och den kemiska balansen gjorde att det blev täta byten och jag fick titt som oftast ta plats på halvdriven till vänster. Bollen hamnar ytterst sällan där, det är bara några skeva bollar som man med gott samvete kan missa. Oskönt och händelsefattigt spel varvades med några spektakulära och underhållande missar. Hela laget underpresterade som i gamla tider och det blev tre raka förluster. På det hela taget en godkänd insats. Vi ägnade oss därefter helhjärtat åt doping.

Lagets nestor i karaktäristisk färggrann mundering

Då själva idrottandet inte tog all tid i anspråk kunde jag även ägna mig åt andra kulturupplevelser.

Husvagnar och dumper - Stämningsbild från Ronehamn

Det musikaliska inslaget är som alltid starkt på denna ö. Självfallet lyssnade jag till de gamla favoriterna Smaklösa. De är väl inne på sitt femte decennium som popband. Denna gång  överraskade de med att spela lite frijazz i 30 sekunder. Sedan lät det som vanligt. Gamla hitlåtar som Rune ifrån Rone följdes av nyare alster som Det regnar kor. Det går inte riktigt att beskriva med ord.......

Stilriktigt på ett lastbilsflak

Här har bandet i Kraftverks efterföljd satt på sig färgade glasögon för att kunna se publiken tredimensionellt