En man och tre cyklar

Jo, Sunkhörnans semester blev även i år en "all exclusive" tripp till det inre av Norrland.

Det var verkligen mil efter mil.........

Vissa lär sig av sina misstag andra inte. Redaktören tycks tillhöra det senare släktet. På grund av vissa brister i kassaflödet och osäkra framtidsutsikter, där ord som uppsägning och arbetsförmedling ingår, blev det även i år en enklare semester. Tåg till Norrland och påhälsning av släkt och vänner var en billig lösning.

 

Övergiven husvagn i Västerbotten

 Och, eftersom det gick bra förra året tänkte redaktören även denna gång - för att stärka kropp och själ - cykla hem. Det borde i rimlighetens namn även vara det billigaste färdsättet.
Kan man dessutom ta lite vackra sightseeingbilder med extravaganta vildmarksvyer,  övergivna hus och fordon är det ju alltid ett plus.

Lyxmiddag i Västebotten. Cykel 1.

 Och samtidigt, utgångspunkt för vidlyftiga skrönor om omänskliga strapatser i vildmarken, lämpliga att berätta över ett glas pilsner på krogen lite senare.  Även om det naturligtvis inte alls ligger för redaktören av skryta om sådant..........

Vildmarken

Sagt och gjort. Cykeln som skickats med bussgods till det hutlösa priset av 500 kronor, hämtades ut på Gulf-stationen i Vännäs. Att det inte längre går att  pollettera cyklar på SJ är en av de större skandalerna inom svenskt transportväsende och en källa till utdragna förbannelser bland velocipeda resenärer. Eftersom förra årets resa gick efter kusten tänkte redaktören denna gång färdas i inlandet. Mer skog och färre människor. Backiga grusvägar bland älgar, björnar och troll var tanken. Norrlands inland, denna  sägenomspunna landsända. Så förtalad av storstadsbornas mjukhudade skribenter men så oemotståndligt skön.

Fallfärdig byggnad på väg att övertas av skogen

 Öde hus, tomma byar, släckta ljus och djupa skogar var det dock gott om. Det ena efter det andra öde huset rullade jag förbi. Ibland stannade jag och med den vällastade cykeln mellan benen tog jag ett kort.

En rejäl pippi iakttog mig från en gran

• Jo, tack. Backar och grusvägar blev det mycket av. Och visst renar, älgar, rävar, bävrar, grävlingar, och massor av fåglar. Dock inga björnar, vargar eller troll.
  Men tanken på att hitta Sveriges mytomspunna mittpunkt drev mig vidare med oförtruten optimism.

Se där, trots en fanatiskt brant uppförsbacke fanns den bara där. Mittpunkten. Centrum. Origo.

Visst, ett dånande surrande av blodtörstiga myggor fyllde tältet. Men detta var vid Göta kanal i Östergötland. Betydligt fler myggor än i Norrland.

Jo, det var verkligen så - ni vet överjordiskt vackert...

Och sällan har väl en 3,5:a smakat så gott....

I mitten av bergslagen gav dock cykeln upp. Bakhjulet på denna springare som tagit mig till och från mitt arbete i tre år knäckte till i en uppförsbacke och slutade att fungera. Inget en skiftnyckel och det  icke föraktfulla förråd av cykelrelaterade svordomar jag byggt upp under ett antal år rådde bot på. Vad göra?

Den enväxlade hyrcykeln som trots allt gick som ett spjut. Cykel 2.

 Till fots drog jag cykeln till en kanotuthyrning jag passerat någon kilometer tidigare. Någon reparation var förstås inte möjlig men innehavaren erbjöd sig att hyra ut en cykel. Jag övervägde några minuter men fortsatte sedan färden på en enväxlad strandcykel från Biltema. Förvånande nog gick det undan som satan. 17 mil på en dag. Växlar är överskattat.

Den här typen av näringsställen var vad en cyklist såg många utav ute i landet..

I Linköping hyrde jag en bil. Åkte till bergslagen, lämnade igen hyrcykeln, lastade på min havererade springare, for till Göteborg. Lastade av vraket, lastade på den gamla Cresenten från förra årets strapatser. Det var kvalitet på 70-talets cyklar.

Japp, den gamla cresenten igen. Tredje cykeln på en resa....

For tillbaka till Linköping för att fortsätta färden. Envis, ja. Dum, ja, billigt, nej. Men om man nu bestämt sig för något så bör man fullfölja det enligt mitt förmenande. Kostnaderna för spektaklet hade för övrigt räckt till att köpa en helt ny cykel.

Övergivna platser var ordet....

Stigarna blev smalare och smalare ju längre söderut jag kom

Och även nära Göteborg fanns övergivna hus.....

Äntligen hemma efter två veckor och sisådär 160 mil i sadeln.

Klokare och visare- tja vem vet. Skinnflådd - absolut.  Kan jag göra det igen? Jajamän............. Jag får snart starta en blogg för envisa idioter.

Luleå - Göteborg med kreativ camping

Så här var det. En cykel behövde förflyttas från Luleå till Göteborg. En mig närstående kvinna hade fått överta denna tvåhjuling. Då Staten Järnvägar av någon outgrundlig anledning, vägrar att  pollettera cyklar nu för tiden, och eftersom det var en vackert silvergrå, 5-växlad Crescent av 70-tals modell,  en "världsmästarcykel". Och eftersom jag - trots den opolerade utsidan - ändå är en gentleman, erbjöd jag mig att trampa hem velocipeden. Kanske inte det mest välövervägda beslut jag tagit, men så blev det.

Ett litet (mycket litet) tält av tvivelaktig kvalitet införskaffades för 495 kr och en minimal luftmadrass. Ett mindre tablett kök av ålderdomlig modell (till morgonkaffet) letades upp ur gömmorna  och cykelväskor från Biltema hade införskaffats redan förra sommaren. Bara att trampa på alltså.

Första anhalten var förstås Paltzerian i Öjeby där en stabil (mycket stabil) energigrund lades. Bilderna på Paltzerian är för övrigt hämtade från nätet då redaktören innan måltiden var för hungrig och efteråt för mätt för att tänka klart. Resten av bilderna är egentagna.
                                                                        

Ett vallfartsmål för hungriga cyklister

Så mycket att välja på.......

Matfrågan i övrigt under vägen löstes av att frekventera Norrlands sämre pizzerior och vägkrogar. Mjukost och bröd nedsköljt med det alkoholhaltiga som fanns tillhanda blev vanligen kvällsmål.

Cykelturen inleddes med ett gediget regnväder. Eftersom jag tvivlade på tältets regnavstötande förmåga försökte jag i möjligaste mån tälta under tak. Detta gav upphov till flera kreativa campingplatser.....

Ett varmt tack till den lokala fiskevårdsföreningen för taket

Tack i efterhand till Robertsfors IK  för  lånet av avbytarbåset

Tack till Hörnefors brukshundklubb

Tack till Tallmons Folkets park

Avbrott i trampandet var  kaffepausar på egendomliga kaféer efter vägen.

.

Avdelningen klassiska caféer. Wästerlunds vid Sandöbron

Eftersom större vägar var försedda med vajerräcken med smala enfiliga avdelningar där långtradare blåste förbi blev det till att kryssa genom landet på allt mindre vägar

I strävan att undvika E4 blev vägvalet tämligen alternativt

De få bilar som sågs var för det mesta stillastående

Husvagnarnas kyrkogård

När det var helt omöjligt att korsa en väg lyckades jag till min egen förvåning lifta med en ambulans

Tack till Dalarnas ambulanspersonal

Några mil från de stora vägarna tittar ett öde landsbygdsland fram. Ett Sverige i utdöende. Sunkigt på ett lite sorgligt sätt.

Övergivet hus i Norrbotten. Samma motiv ur samma vinkel har använts som skivomslag upptäckte jag senare

Rester av ett svunnet Sverige

Här var det länge sedan någon bodde

Den nya vägen drogs lite längre bort.....

Visst står det ett minimalt tält även inne i detta industriminne

Men vacker konst fanns att beskåda efter vägarna. Här en metallisk gestaltning av postens betydelse för landsbygden.

Mystisk installation i skogsbrynet. I förgrunden den silvergrå skönheten

Regnvädret avlöstes av en intensiv värme med en så barbariskt stekande sol att redaktören tvingades nedsänka sin kropp i sjövatten (vilket han inom parentes sagt sällan gör frivilligt).

Sjönära läge med utsikt

När regnet gett sig kunde jag tälta utan tak

Eftersom blev lite enahanda togs varje tillfälle till att stanna och bese de sevärdheter som annonserades efter vägen. Många pompösa monument blev det. Fanns inga sevärdheter kunde fiffiga tjänstemän hitta på egna.

Här bet överstelöjtnant Duncker i gräset för si så där 200 år sedan.

Det fanns inget att se här så vi fixade en skylt som turisterna kan fotografera

Ibland tog sunkredaktörens faiblesse för lyx och flärd över och han tog in på fashionabla etablissemang som vandrarhemmet i Fredriksberg. Jag kan lova att duschen var behövlig.

Efter tio nätters kreativ camping tornade ett lyxhotell upp sig vid vägkanten

Efter två veckor och 175 fem mils cyklande nåddes så målet. Några kilo lättare men brunbränd  med en glupande aptit och många erfarenheter rikare. Huruvida jag skall förbanna eller tacka SJ är oklart.

En öl direkt efter jag parkerat cykeln i stället hemma efter 14 dagars trampande

Alternativ solsemester

 Då ekonomin på grund av vissa större (och nödvändiga) inköp till hushållet blivit något ansträngd fanns inte finansiella medel till att hyra någon bil i år. Vad göra? I ett nostalgiskt skimmer drar jag mig till minnes forna tiders bravader då jag på två hjul och starka ben gled genom ett soldränkt landskap. Så vitt jag kom ihåg var det också billiga semestrar. Nåväl, en cykel har jag, ett gammalt tält finns väl på vinden och en sovsäck från 80-talet hittades ovanpå en garderob.

Tyvärr var tältet ihoprullat vått när det senast användes och således alldeles mögligt. Vi fick glädjas åt det vackert prickiga mönstret.

Nu återstod bara att intressera en mig närstående kvinna för en cykelsemester. Hälsorelaterade argument som poängterade sund livsföring och friskt friluftsliv blandades ekonomiska och miljömässiga resonemang. Kulturella fraser om långsamhetens lov, Sverige ur ett annat perspektiv, kombinerades med försåtliga instick om sambandet mellan cykling, fettförbränning och snygga vadmuskler. Väder, topografi, avstånd och liknande petitesser utelämnades sorgfälligt. All min argumentationsteknik och övertalningsförmåga användes i detta projekt

Snygg svartcamping med sjöutsikt i Virserum

Efter några veckors bearbetning var planerna klara. Några prisbilliga väskor, luftmadrasser och en oduglig pump inköptes på Biltema och vi gav oss av genom Mellansverige med Gotland som mål.
Eftersom vi ville undvika hårt trafikerade trafikleder blev det ett sicksackande på småvägar genom framför allt Småland. Ett ganska stort, backigt landskap som sommaren 2012 framför allt kännetecknades av skyfall och översvämningar.
                           

Två överlastade cyklar på knottrik badplats nära Ambjörnarp

Röd stuga med vita knutar under inflytande av entropi

Efter att ha tältat i kylslagna knottbuskage några nätter  övertalades jag av min medresenär att  investera delar av vår begränsade reskassa i ett rum på ett vandrarhem. Känslan av geografisk forskningsexpedition fick därmed ge vika och en nästan lyxig atmosfär infann sig..

Charterfeeling...nästan i alla fall

Lokala delikatesser förtärdes i stora kvantiteter. Ibland hade vi t.o.m. tillgång till spis och kunde värma maten. Redaktören med tillreder med van hand kroppkakor samt provsmakar ett för måltiden lämpligt rosévin
                                        

Det är märkligt hur annorlunda allt blir när man ser det från cykelsadeln. Ett helt annat Sverige gör sig synligt.

Träden tycks använda sig av en aggressiv expansionspolitik på husens bekostnad

Ibland har jag klagat över hur det ser ut i min stadsdel. Jag skall sluta med det.

Inte så lite Tjernobylkänsla i en del samhällen

En hel del nya geografiska kunskaper fick vi efter vägen. Ställen man inte hört talas om och ställen man hört talas om.

Mina fördomar om Stureplan stämde inte alls överens med verkligheten

Självfallet var denna resa inte utan konstnärliga intryck. i Påskallavik (fint namn) hittade vi följande alster

Överdimensionerad dam med generösa former

Hotande jätte i skogsbrynet

Magnifik cementstaty med många tolkningsmöjligheter

Småland har, med viss konkurrens från Norrbotten och Västergötland, de kanske mest fantasifulla ortsnamnen i Sverige

                                                           

 
Här har vi en fotografisk konstbild som jag tänkt kalla ”Kärnkraftverk genom smutsigt fönster i hällregn”.

Kärnkraftverk genom smutsigt fönster i hällregn

Efter en rad häpnadsväckande upplevelser på Gotland som kommer att redovisas i nästa inlägg vände vi åter mot Småland och trampade hemåt.

Backiga grusvägar omgivna av träd, träd och åter träd finns det gott om i Sverige

Eftersom gud lägger en skyddande hand över dårarna lyckades vi komma för sent till alla skyfall och såg endast översvämningarna efter dem. I gengäld plågades vi av en enveten motvind som vi var nödgade att motverka med frekventa choklad- och pilsnerstopp. Till slut närmade vi oss dock västerhavet igen. Dags att fira rejält.

Fortfarande steg vattnet i Emån. Roddbåtar syntes förtöjda i verandorna.

På systembolaget i Hyltebruk stegade jag morskt fram till föreståndaren och begärde det dyraste och finaste rödvin som utskänkningsstället kunde tillhandahålla, i tetrapack. Vi fick då ett prima sydafrikanskt vin för 59 kronor litern. Som försäkrades, skulle passa utmärkt till  pilsnerkorv, oliver och bröd med mjukost vilket var vad vi hade att celebrera kvällen med.
                                      

Festligt firande av återkomsten till Västkusten

 

Tre veckor och 120 mil efter starten rullade vi fram till Gyllen Prags uteservering och beställde en panerad ost med  extra potatis som sköljdes ned med antal Staropramen.