Sunkhörnan på semester

Långsamt, som ett utnött tröskverk börjar Sunkhörnans redaktör komma i gång. Ta i tu med den id och ävlan som hör hösten till. Jag slår mig ned vid tangentbordet och låter fingrarna, om inte löpa så åtminstone lite valhänt hamra på tangenterna.

Vederkvickt efter sommarens avkopplande semestertripp som- inte helt fövånande för den initierade läsekretsen - även denna gång gick norrut, skall jag försöka sammanfatta expeditionen.
Om man tycker att Norrland är för tätbefolkat och hippt, vad finns annat att gör än att åka till finska Lappland.

Färre människor, längre raksträckor, ödsligare ödemark och obegripligare språk. Så exotiskt och så nära.




Vi börjar i den enda nordiska stad som skryter med att den saknar historia: Rovaniemi. Helt modern och således tämligen charmlös, har staden locka till sig mer än en miljon (!) turister årligen. En imponerande prestation.

Stadens torg har döpts- inte efter gamla krigshjältar eller politiker- utan efter modernare hjältar. Eurovisionsvinnarna Lordi.

Här kan man jämför sina egna handflator med idolernas egna.

Men det är knappast Lorditorget utan tomtelandet vid polcirkeln strax utanför staden som lockar mest turister. Även mitt i sommaren var julruschen igång.

Visserligen är redaktören en cynisk gammal julhatare men några kort kan man väl alltid knäppa (det var dessutom det enda som var gratis).

Men Rovaniemi är faktiskt en storstad. Bättre blir det längre norrut. Mindre samhällen, färre hus. Långa rakstäckor där den enda avtagsvägen går till Murmansk (ett nog så lockande resmål men biluthyrningsfirman var mycket bestämd på den punkten. Åk inte till Ryssland).

En envis sol vägrar att gå ned och Enare träsk breder ut sig.

Detta är Nordkalotten och vi blir varse att det är lämmelår i år. Pipande gnagare i varenda buske men med hjälp av en kvast och hotfulla åtbörder lyckas vi hålla dem utanför husvagnen.

På Enare träsk lär man kunna hålla pimpeltävlingar vid midsommar men nu har isen gått och vi kan låtsas att vi är på badsemester och göra en kort (mycket kort) visit i det blöta elementet.

Det är helt obegripligt att svenskar envisas med att åka söderut på semestern när det finns så mycket att uppleva i våra grannländer. De kulturella intrycken ska vi inte tala om.
Jodå, inspirationen rinner till och i midnattsolens sken kommer dragspelet fram och det komponeras valser vid vägkanten så det står härliga till. 





De finska semesterbilderna avslutas med en gammal favorit från den svartvita tiden. En ovanligt glad finsk låt. Allt går faktiskt inte i moll.




Fortsättning följer

Internationell matlagning

Ibland måste man vidga vyerna. Redaktören har orättfärdigt blivit beskylld för att vara inskränkt och förändringsobenägen. Det är dags att visa handlingskraft och bevisa motsatsen. Han är nämligen inte alls är främmande för att hitta ny inspiration, bortanför den inkrökta rutinen. Sunkhörnan arrangerar därför en internationell afton. Vi lämnar Sverige och beger oss mot andra breddgrader. Eftersom vi börjar lite hovsamt är dessa breddgrader belägna aningen norrut. I Finland.

Orsaken till detta är delvis att den lokala ICA-affären saluför finska charkuterier av flera sorter samt att man bör vara försiktig med alltför stora förändringar i kosthållningen. Falukorven kan ibland kännas aningen förutsägbar, trots skivning på både längden och tvären. I detta fall chansar vi istället på Sininen Lennki, en matkorv av allmän karaktär som med sin kötthalt på 43% även bör kunna attrahera ambivalenta vegetarianer.

Läser man finska romaner inser man att korv ofta intar en framträdande plats i den östnordiska litteraturen(I Paasolinnas De hängda rävarnas skog agnas en rävfälla med korv varvid både en poliskonstapel och en flerfaldig mördare fastnar).


En Sininen Lenkki kan självfallet tillagas på många olika sätt men jag väljer att skiva och steka den. Skivorna läggs på ett för ändamålet inköpt grovt rågbröd av finskt fabrikat.

Som grädde på moset toppas ensemblen med några skivor saltgurka. Vips har vi en exotisk kvällsvard för en romantisk afton med internationella förtecken.


Som måltidsdryck väljer vi en burk Lapin Kulta. Denna förstärks med några glas Koskenkorva som enligt Systembolagets information har en ren smak med inslag av bröd och en liten ton av halm och passar därför alldeles utmärkt. Alkoholhalten är måttliga 37,5% så den kan betraktas som lättsprit.

Nu stiger stämningen vid matbordet, dragspelet kommer fram och några valser (i moll) exekveras.

Efterrätten går även den i enkelhetens tecken och består av några finska pinnar från Hemköp.

Kaffet är slut så istället häller vi upp slutslatten av den finska tjärsnapsen Terva Snapsi. En vidunderlig brygd som ger associationer till näbbstövel upplöst i sockerlag, med inslag av skidvalla och grävlingsgryt. Brygden har främst använts till att ge intet ont anande gäster en obehaglig överraskning och har sedan stått gömd bakom röbetorna längst ned i kylen tills den raderats från medvetandet. Nu kommer den till heders igen och gör att de finska pinnarna smakar himmelskt.

Vi avslutar med Tapio Rautavaaras fina inspelning av Emma från 1969. Mitt finska påbrå är avlägset(1600-tal) men jag förnimmer ändå en plötslig längtan till långdistanslöpning, bloddoping och bastubad.

Internationella hörnet

Sunkhörnan har städslat en insändarredaktör(på frivillig basis mot vaga löften om del i framtida reklamintäkter) för att kunna ta hand om alla utrikes och inrikes bidrag som strömmar in.


Från vårt östra broderland har inkommit en interiörbild från ett
sommarställe. Fotot visar en trivsamt bohemisk miljö som skvallrar
om ägarinnans intressen av typen skogsvandring, radiolyssnande och
sabelfäktning. Redaktören misstänker att även en lätt patinerad
freudiansk divan i spanskt läder döljer sig i bakgrunden. Det
skulle inte heller förvåna om en basker eller två finns någonstans
i hushållet. Nåväl Sunkhörnans insändarredaktör måste här likväl
höja ett varnande finger – titta på den fria golvytan! Titta på de
blanka golvtiljorna! En styggelse!

Alvar Altos renläriga ande behärskar tydligen fortfarande delar av
det finländska kynnet. Här finns många förbättringar att göra!
Kartor kan ligga utvikta för enkelt handhavande, olästa avhandlingar
och böcker placeras på lämpligt sätt för att påkalla uppmärksamhet.
Även ett och annat motormagasin med rallyinnehåll skulle pryda sin plats och ge en
världsvan elegans.

Sedan vill vi också ge en lätt, men inte
oviktig, kritik av den minimalistiska klädhögen i bakgrunden – den
kunde väl vara tre gånger så stor utan att det börjar handla om
ren oordning eller rent av ointresse för heminredningens allra
innersta väsen: lättja och omedelbar funktion. Men på det hela
taget signalerar fotot en föredömlig miljö att hämta kraft ur!