Visar inlägg med etikett konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett konst. Visa alla inlägg

tisdag 18 februari 2014

Högarnas tillblivelse - en tvärvetenskaplig analys

Inte ofta men någon gång då och då inkommer mejl till redaktionen. De uppskattas men försvinner in i den digitala röra råder på redaktionens ålderstigna och motsträviga dator. Dock har jag till slut tagit mig samman för att delge läsekretsen vad som inkommit och mina tankar om det.


Jag saxar ur mejlet" Jag är en småbarnsmor och student i teoretisk filosofi som får ångest bara av tanken på att städa i onödan. Jag hänförs speciellt mycket av högars metafysik. " Mejlet åtföljs av ett antal bilder på högar i hemmet.

Just högarnas tillblivelseprocess och expansion tycks var ett ämne som intresserat läsekretsen särskilt. Högar har ju som alla vet en tendens att dyka upp och frodas nästan var som helst i ett hem.

En hög kan ju förefalla som en enkel skapelse men vid närmare studium blir den en ogripbar företeelse full av metafysisk spetsfundighet med en i det närmaste transcendental skepnad. Att de intresserar blivande teoretiska filosofer tar jag som ett gott omen inför framtiden och naturligtvis borde fler ämnesspecialister intressera sig för högarnas symboliska och materiella natur.

Är de verkligen slumpens verk eller kan man utläsa något större ur dem? I vilket fall som helst anser Sunkhörnan att vi bör uppfatta högar som en tillgång snarare än något som bör städas bort så fort så möjligt. Jag gör här ett försök att se både enkla och djupare samband i de insända bilderna. Några anspråk på att vara sanningsenlig har jag inte. Mothugg från läsekretsen uppmuntras.

Vi börjar med att visa hur  ämnen matematik, fysik och religion kan samspela på en vardaglig möbel.
Vetenskap och religion
 En byråhög under tillväxt. Runda och fyrkantiga former med plastiska element som fördubblas av spegeln. Geometri och reflexion i skön förening. En helgonfigurin i mitten famnar verklighetern. Euklides möter Newton på en byrå under Sankt Nikolaus beskydd. Lägg märke till hur väl den plana ytan är utnyttjad.

Humanekologisk allegori
 Nästa hög uppfattar jag som en allegori över tillståndet i världen. Där tvättmaskinen och vattnet står för världshaven och människans fåfänga ansträngningar att försöka leva i enlighet med naturen syns i plasten och kemikalierna ovanpå. En pedagogisk illustration som förklarar konsumtionssamhället så att minsta barn kan förstå det. Samtidigt infinner sig teologiska frågan om en sådan hög kan uppstå av en slump eller om det finns en högre makt bakom? En varning från Gaia?


Kampen mellan tro och förnuft
Högar med speglar är spännande men i regel svåra att analysera. Den spridda högen ger antydningar i flera dimensioner om jordisk vila (kudden på golvet) som via sladdarna binds ihop med stolen bordet och spegelögat som riktas mot fönstret där persiennen är nere. Vi ser inte solljuset utan måste istället fästa en lampa på spegeln. Kunskapen representeras på sidobordet genom flera uppslagna böcker.  Glittret runt glasytan antyder en i det närmaste katolsk andlighet. Hårtorken framkallar i så fall helvetets pustar. Kampen mellan vetenskap och religion med rötter i renässansen återspeglas här i en komplicerad högstruktur av sovrumskaraktär.

 Vissa talar om det sladdlösa hemmet snart är här. Det skulle innebära att högarna mister en väsentlig beståndsdel som binder ihop och förtätar högen. Förhoppningsvis är dock det sladdlösa hemmet lika avlägset som det papperslösa kontoret ( eller det punkteringsfria cykeldäcket för den delen).
Strategisk spontanhög
 Vissa högar uppstår på några minuter men kan symbolisera en livstid. Utvecklingspsykologi  på en halv kvadratmeter. Från barndomens tappade sko till vuxenlivets räkningar och kvitton. Tidens obönhörliga gång i fysisk form. Placeringsmässigt en omvänd hörnhög.
Analogisk betraktelse över begreppet entropi?
 Ett klädskred som visar erosionbenägenheten hos textila formationer eller en praktisk sorteringsmetod av persedlar?  Det ställer frågan om entropi eller ordning på sin spets. Hur som helst, ett hem utan klädhögar på golvet är i det närmaste en abnormitet.

En gymnastisk träningshög
 En omvänd hörnhög igen. Ett enkelt träningsredskap för både barn och vuxna. Bra för koordination, reflexer och uppfattningsförmåga. Att runda hörn blir ett spännande sätt att stärka sin kropp och varseblivning. Speciellt nattetid.

 Två olika typer av skrivbordarrangemang. En nutidsarkeolog borde med hjälp av en hög utläsa innehavarens politiska, ekonomiska, kulturella och medicinska status.
Lek eller ansvar?
Det är lätt att övertolka men här ser jag en strikt dualistisk skapelse. Återigen är det barnet kontra den vuxne som figurerar. Katt, kritor, tejp och lim på barnsidan. Bankpappren ovanpå böckerna representerar ekonomins övertag framför kultur och kunskap på den vuxna sidan. På ena sidan lek och på den andra obetalda räkningar och en medicinburk. Är hästen i mitten modell för ett konstverk eller symboliserar den frihet?
Plats för en renässansmänniska
Här är däremot en mer harmonisk lugnande bild. Konstnärliga, filantropiska och kronologiska intressen kan urskiljas i en trevlig skrivbordshög som ändå behåller en viss arbetsyta intakt. Fungerar lampan har man en funktionell arbetsplats med möjlighet för avstressande pausar.

Stilrent sladdarrangemang i norrbottnisk stil. Stramt och enkelt och mycket nära redaktörens ideal i belysningsestetik.


 Jag avslutar med ett citat från mejlet.

 "För mig utgör din blogg en sund motpol till den allmänna fixering vid ordning, sterilitet och "fria ytor" i hemmen som väldigt många människor omhuldar. "

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Förhoppningsvis blir vi fler och fler som reagerar mot denna hopplöst nattståndna fräschhetdyrkan som tycks dominera medielandskapet. Lär dig att uppskatta dina högar och tag dig tid att begrunda dem. Det finns mycket visdom förborgade i dem.
      


Nästa avsnitt om högarna kommer troligen att handla om högar ovanpå garderober och skåp. Ett tämligen outforskat ämne på gränsen till geologi....

torsdag 6 oktober 2011

594 mil konstrunda















Även denna gång passade redaktören på att bese de konstverk som fanns efter vägen, och det blev en hisnande resa. Under de 594 milen fick vi den ena banbrytande konstupplevelsen efter den andra upp.

Man tänker inte på att monumentalskulptur är ett så utbrett fenomen i Norden. Kanske är det de djupa skogarna, de vida vidderna eller de höga bergen som som gör att  konstyttringarna antar så mäktiga dimensioner. Redan i Hälsingland  dök den första skapelsen upp.

En rejäl skrotskulptur i sommarstugestorlek, men förmodligen betydligt tyngre. Jag anar en subtil mix mellan musikinstrument och mejeriutrustning, troligen är också den bastanta gödselodören från ladugården i bakgrunden en pendang till verket.


Norrmännen tycks ha gett sig dän på att ge trollet i Åmål en match om fulaste staty, för när vi närmade oss riksgränsen tornade följande uppenbarelse upp sig framför oss. Fult, jättelikt och helt malplacerat. Tydligen ett ekonomiskt misslyckande eftersom affären/kaffét vid sidan om var apstängt och nedgånget. Men en attraktion i sunkhörnans smak, vi stannade för att ta ett kort och strax dök en annan bil upp och ut tumlade ytterligare en skock glada fotografer. Kanske dags att öppna igen, ett tips till  våghalsiga riskkapitalister.


 I Lovikka mellan Vittangi och Pajala finns världen största Lovikkavante utställd i en monter bredvid vägen. Förstås. Inte så fantasifullt men vad kan man göra på en ort med ett sådant namn. Guinness rekordbok var nog måttligt intresserade.....


I det inre av Norrland, i Åsele stötte vi på följande emanation av mänsklig skaparkraft. Vi såg, vi stannade, vi suckade, vad var detta? Det tog ett tag innan vi insåg att det var en urinnevånare som avbildats.  En gigantisk tofs med en stiliserad samisk person under? Kan det finnas någon annan förklaring (här kan man verkligen undra om Diskriminerings Ombudsmannen är informerad)? Vad kommunen vill säga med det här är höljt i dunkel. I  Åsele serverades vi för övrigt Sveriges överlägset otäckaste pizza.


I Pajala har man en lappuggla i trä enligt norrländsk kommuntradition, till fromma för ornitologiskt intresserade besökare. Lite diskret, vid en parkering i utkanten av samhället.  Eftersom kvantitet slår kvalitet nio gånger av tio borde den ha varit större och stått i centrum tycker redaktören som påtagit sig rollen som fjäderfänas tillskyndare.


Tvekande kan man däremot inte kalla den  staty som dök upp vid Höga Kusten. Vi missade den nästan. Jag var tvungen att tvärbromsa. åka in till vägkanten och springa tillbaka med kameran i hand.
Rå betong, sammanfogat av enkla geometriska beståndsdelar i ett modernistiskt formspråk. Det här är frågan om ett betydande konstverk av internationell dignitet. Den ironiskt kapitalistiska devisen förstärker motivet i politisk riktning. Varför har jag inte hört talas om detta verk? Fantastiskt, man bara gapar.