Höstmode med Sunkhörnan

Tjusig karl i elegant kostymering

Hösten är ju modets förlovade tid och eftersom detta även är en modeblogg brukar redaktören rota längst in i garderoben för att hitta något gammalt som - enligt vedertagen teori - då borde vara modernt snart igen. Ett enkelt och billigt sätt att var före sin tid.

Men reklamens lockelse har inte gått redaktören spårlöst förbi. Tidvis anfäktas han av habegär och lystnad efter grannlåt och bjäfs. Jo, köpgalenskapen slår ständigt sina vässade klor i bröstet på de mest försiktiga individer och flärdfullhetens makt är stor.

Att slita sig loss blir ibland en övermäktig uppgift t.o.m för en aktsam redaktör. Man får värja sig så gott man kan och försöka styra konsumtionsdjävulen i något så när acceptabla banor. Helst mot begagnat- och loppmarknadsträsket där elden oftast falnar och brinner ut vid åsynen av allt man verkligen inte vill ha i sitt hem.

Men, ibland hjälper inte de bästa intentioner utan man kommer hem något fattigare med en påse persedlar i händerna.

Kombinera det ovanstående med redaktörens sedan bandomen gamla passion för indianer och vildavästern-äventyr. Jag förläste mig på serietidningar och såg allt som sändes på teve (vilket var lätt eftersom det inte sändes särskilt mycket i den enda kanalen) och min mor förbjöd mig anlägga mohikanfrisyr långt innan punken uppfunnits


Nå, då irrar man runt i Myrornas, Emmaus och Röda Korsets katakomber av begagnade klädesplagg  i jakt på något elegant och plötsligt fanns den där!
Den där jackan som jag så innerligt ville ha för länge sedan. Som inte fanns i det lilla brukssamhällets herrekipering, eller ens i Karlstads pulserande modekvarter. Eftersom redaktören är barnsligt lagd och icke utan viss fåfänga slog han ( efter förvånandsvärt kort övervägande) till och befann sig som ägare av en fransjacka av klassisk modell.

Visserligen fick jag stå ut med syrliga kommentarer från den yngre generationen som menade att jag såg ut som en blandmissbrukande överårig hippie snarare än Buffalo Bill men sådant rinner av en redaktör som vatten av en anka. De är säkert bara avundsjuka. En fransjacka kan självfallet kombineras med vilket annat plagg, av vilken färg eller modell, som helst. Går lika bra vare sig det är frågan om svampplockning eller krogbesök. Smakfullt höstekiperad kan jag således gå ut och invänta kylan och mörkrets ankomst.

Att fransjackor är en säker stilmarkör och en magnet för det täcka könet kan vi för övrigt se i denna fascinerande produktion av danskt ursprung. 70-talet när det är som bäst.