lördag 18 augusti 2012

Mina olympiska äventyr



Denna sommar var mitt mål att deltaga i de olympiska spelen. Eftersom mina resultat i friidrottsresultat i korpen (23.40 i diskus) inte var tillräckliga för att kvala in in till London fick jag nöja mig med Gutarnas Olympiad på Gotland. Visserligen betyder ordet olympiad tiden mellan två olympiska spel men det har aldrig bekymrat gotlänningarna som anordnar en olympiad med inhemska lekar varje år.
Intensiv koncentration innan första matchen

Cykelturen till Gotland borde vara tillräcklig träning för vilken idrott som helst. Men jag bestämde mig för att deltaga i det förnämliga bollspelet pärk, en gång uppvisningssport på de olympiska spelen i Stockholm. Nej, jag har inte rört en boll på 18 år men i detta sällskap ansåg jag mig trots detta kvalificerad för att göra ett inhopp.

Motståndarlagens matcher analyseras sakkunnigt

Min gamla förening satte med viss tvekan in mig i gubblaget. Det är en rutinerad samling herrar som ingående och mångordigt kan diskutera gamla matcher, taktik, regler och legendariska profiler inom sporten plus allt annat som för tillfället faller dem in. Själva utövandet av sporten anses mer som en perifer bisyssla.
 Tidsfördröjande taktik av Göteborgs kepsprydda atleter

Bollspelet pärk finns i två varianter. Frampärk och bakpärk. Bakpärken anses vara den lättare varianten och det sägs finnas personer som kan förklara både regler och poängberäkning. Jag tillhör inte dessa personer. Frampärken är dock i princip omöjlig att förstå - mer som någon slags rollspel. För att spela pärk behöver man som tur är inte begripa själva spelet. Om bollen kommer inom räckhåll skall man  i regel försöka slå iväg den så långt så möjligt. Det är med få undantag det bästa man kan göra. Om någon anses spela lågt och fult brukar hot om stryk, på dansen efteråt, öka höjden på bollarna.
Kompakt väntan på  en spelbar boll kännetecknade det göteborgska spelet

De gotländska idrotterna ingår inte i Svenska Riksidrottsförbundet utan har en egen förening där framför allt synen på doping skiljer sig. Det traditionella hemmabryggda dopingpreparatet är inte bara tillåtet utan användningen uppmuntras även. Den bruna grumliga drycken - med en smak liknande rökt korv - anses förbättra de idrottsliga prestationerna på ett i det närmaste mirakulöst sätt. Den
förvaras i plastdunkar vid sidan av idrottsplanen, för deltagarna att vid behov styrka sig med.

Årets sportmode med tredigt randig solbränna
Pärken Vänner från Göteborg har sedan urminnes tider (80-talet) deltagit i Stångaspelen. Insatserna har varierat från mediokra till direkt dåliga. Under storhetstiden på 80-talet lyckades laget dock vinna några matcher. Äldre spelare talar med rörelse och darr på rösten om dessa händelser. Speciellt under inflytande av dopingmedel.
Varje boll följs med spänd förväntan och stor sakkunnighet

Pärkens Vänner brukar inte vara speciellt taggade på träning, med när det är dags för match kan de sänka sig ytterligare några snäpp. Visserligen hade jag inte slagit en boll på nästan två decennier och tänkte närmast sitta på bänken och ge goda råd och anvisningar åt de spelande. Ett värv jag gärna åtar mig vare sig det efterfrågas eller inte.
Efter denna imponerande demonstration av kraft och spänst fick lagledaren utgå p.g.a. ryggskott

Men skadeläget och den kemiska balansen gjorde att det blev täta byten och jag fick titt som oftast ta plats på halvdriven till vänster. Bollen hamnar ytterst sällan där, det är bara några skeva bollar som man med gott samvete kan missa. Oskönt och händelsefattigt spel varvades med några spektakulära och underhållande missar. Hela laget underpresterade som i gamla tider och det blev tre raka förluster. På det hela taget en godkänd insats. Vi ägnade oss därefter helhjärtat åt doping.

Lagets nestor i karaktäristisk färggrann mundering



Då själva idrottandet inte tog all tid i anspråk kunde jag även ägna mig åt andra kulturupplevelser.




Husvagnar och dumper - Stämningsbild från Ronehamn

Det musikaliska inslaget är som alltid starkt på denna ö. Självfallet lyssnade jag till de gamla favoriterna Smaklösa. De är väl inne på sitt femte decennium som popband. Denna gång  överraskade de med att spela lite frijazz i 30 sekunder. Sedan lät det som vanligt. Gamla hitlåtar som Rune ifrån Rone följdes av nyare alster som Det regnar kor. Det går inte riktigt att beskriva med ord.......

Stilriktigt på ett lastbilsflak
Här har bandet i Kraftverks efterföljd satt på sig färgade glasögon för att kunna se publiken tredimensionellt


Inga kommentarer: