Sunkhörnan gör ett fynd

Trots sin sparsamma läggning drabbas även Sunkhörnans redaktör då och då av köphysteri. Konsumtionsdjävulen slår sina välslipade klor i köttet på den mest rabiate återvinnare och rätt som det är står man med famnen full av varor, i mammons tempel och lämnar över sina surt förvärvade slantar till officianterna. Så gott det nu går försöker dock redaktören dämpa excesserna. Tid och plats är därmed av högsta vikt. Vänta med alla typer av inköp så länge så möjligt. Helst till efter stängningsdags. Välj framför allt inköpsställen med begränsat sortiment till försumbara priser.

Sunkhörnan begav sig således till Ebbes Hörna (Statsmissionens affär) på Radiotorget i västra Frölunda för att tillfredställa sina köplustar. Radiotorget är för de arkitekturintresserade ett fantastisk torg från folkhemmets glada dagar (1953) då det i Sverige pågick en verksamhet som hette stadsplanering (denna verksamhet har sedemera upphört och ersatts av någons sorts nyliberal var-och-en-får-väl-bygga-hur-fan -han-vill-mentalitet. Se exempelvis Backaplan).


Ebbes Hörna har ett varierat sortiment av de mest skilda varor. Vanligtvis äldre, gamla eller ännu äldre. Priserna är modesta och verkliga fynd kan göras. Denna dag fann jag en av svenska armén designad och producerad jacka som passar sig utomordentligt för de verksamheter jag tänkte ägna sommaren åt. En härligt grangrön jacka av modell-59, i det närmaste obegagnad. Välsydd och genomtänkt av tidlös modell, i princip outslitlig. Perfekt på cykelfärden till arbetet, under ornitologiska exkursioner, på fisketuren, musikfestivaler, svampplockning eller kanske bara när man skall ta en utepilsner i parken.

Eftersom modellen är konstruerad för att möta ett fullskaligt anfall från Sovjetunionen under det kalla krigets dagar kan man tryggt utgå ifrån att den klarar de flesta vardagliga situationer

Priset var satt till femtio kronor men eftersom alla klädesplagg var nedsatta med 50% krävdes det bara 25 spänn för att detta gedigna plagg skulle vara mitt. Ett pris passande sunkhörnans plånbok och attityd. Glad i det inre av mitt hjärta cyklade jag hemåt med stadsmissionens plastkasse på styret.


Trendiga detaljer!



En elegant stjärtlapp (bäversvans) som man kan fästa där fram på jackan för att hålla värmen kalla vaktpass. En numera bortglömd finess.


En premiärtur i jackan företogs i Slottskogen men hur det nu var fann jag mig snart ståendes i en bar på Linnégatan. Fortfarande lämpligt klädd, en sportig framtoning med ett stänk nonchalant men säker stilkänsla. Den moderne urbane mannen i ett nötskal.
Med adekvat klädsel rör han sig obehindrat mellan naturupplevelser och krogmiljö.

Här sattes dessutom vår nyvunna ornitologiska kunskap återigen på prov. En uppstoppad fågel i takhöjd identifierades slutligen, med hjälp av fågelbok, som en häger. Tyvärr påpekade omgivningen att fåglarna måste vara levande vid observationen och något nytt kryss kunde således inte bokföras.

Sunkhörnans Hobby

Eftersom sunkhörnan inställning är att nöjen och hobbys skall vara gratis eller åtminstone mycket billiga beslöt vi oss för att undersöka ornitologins möjligheter. Detta beror delvis på att en kikare upphittats i återvinningsrummet och att en åldrig men fullt funktionsduglig fågelbok sedan urminnes tider ingått i hushållet. Vi beslöt att börja observationerna i närmiljön, på Pizzeria Marsala vid Chapmans torg, då vi dragit oss till minnes att vi där sett fjäderfän av varierande sort.

I väntan på att kräken skulle behaga infinna sig beställde vi en pizza och en öl. Och se, det stod inte på förrän den första krabaten morskt visade sig. Det var en grå oansenlig fågel som snabbt bedömdes vara en gråsparv. Vi hade således kryssat för vår första art. Detta firades med ytterligare en pilsner men då uppenbarade sig komplikationer. Ytterligare en gråaktig fågel hoppade av och an bredvid serveringen. Även denna identifierades som en gråsparv fast den uppenbarligen var av en annan sort än den första.

Trots våra goda föresatser hade vi glömt både fågelbok och kikare och fick konsultera tillgänglig expertis (gästerna vid bordet bredvid). En animerad diskussion följde med flera personer inblandade. Åsikterna var delade. Var det eventuellt hona och hane av samma art? Ytterligare pilsner var tvunget att inhandlas. Vi matade fåglarna med pizzakanter för att kunna se dem på nära håll och kom till slutsatsen att den första var en gråsparv och den andra en pilfink. Vi kunde således kryssa för två arter och har bara 298 kvar innan vi kan gå med i 300-klubben. Detta firades med ännu en pilsner.


När vi konsulterade fågelboken vid hemkomsten såg vi att vi fått felaktig information av de föregivna experterna och att det således var tvärt om. Ornitologi är inte någon lätt konstart. Eftersom notan gick på 345 kronor per skaft är den inte heller så billig som man skulle tro. Vi bestämde oss dock för att göra ett nytt försök. Denna gång skall vi besöka uteserveringen vid Röda Sten för att spana efter havsfåglar. Förutsättningarna bedöms vara goda för att kunna kryssa för fler arter.

Sunkhörnans Filmspecial

Även Sunkhörnans redaktör förförs då och då av de rörliga bildernas magi. Filmens värld förmedlar så väl subtila nyanser som stormande känslor ända in i hjärteroten. Även den mest luttrade cyniker blir stundom rörd till tårar av den vita dukens hjältar. Jag talar förstås om gamla klassiska filmer. Ni vet de där svartvita som går mitt på dagen i SVT.

Både skådespelarkonst, manus, bildkomposition och klippteknik har ju changerat avsevärt på senare tid- då färgfilmen infördes. Ja, jag har vänner som menar att detta inleddes redan med talfilmen. Så extrem är inte Sunkhörnans redaktör, som gärna slår sig ned i sin härligt nedsuttna soffa för att avnjuta gammal hederlig svensk pilsnerfilm från de gyllene decennierna, strax innan mitten av förra seklet. Gärna med en fickljummen pilsner i handen och kanske t.o.m. en skiva falukorv för att förhöja stämningen ytterligare.

Vi ser här en av nyckelscenerna i kultfilmernas kultfilm Pensionat Paradiset från 1937 med Thor Modén, John Botvid, Julia Ceasar m.fl. Ett klämmigt sångnummer med Thor i högform.

Kan film överhuvudtaget bli bättre?

Thor Modén dog 1950 vid 52 års ålder. Han var känd för sin förmåga att kunna arbeta trots en legendarisk spritkonsumtion och lyckades 1935 med konststycket att bli bötfälld för att ha varit allt för "rolig" i samband med en offentlig tillställning. Han lär bland annat ha burit en ”lustig hatt” vilket inte föll myndigheterna i smaken. Jag överlåter åt läsarnas fantasi att visualisera vad som kan ha utspelat sig.

Skafferiets användning

Ett ofta borglömt förvaringsutrymme i våra bostäder är skafferiet. Kylskåpet har tagit över som upplagsplats för mat och de enstaka spagettipaket och knäckebrödskartonger som finns får plats i överskåpen. Vad gör man då med denna förnämliga lagerlokal? Dags att släppa loss fantasin och stuva in allt det där som står och skräpar, som vi inte orkar bära upp på vinden.

Här ser vi sunkhörnans skafferilösning där vi på hyllorna kan finna en laddare till fritidsbatteri, en fyrkanalig portastudio(kassett), en hushållsvåg, tre strömtransformatorer, två brödrostar, fyra brödburkar med varierande innehåll, åtta plastmodeller(färdigbyggda), ett paket kritor, en skrivmaskin (Facit Privat), en skokartong arabiska musikkassetter, okänt porslin inslaget i papper(arvegods), ett trangiakök, en halvfull butelj Explorer, åtta tomma helflaskor (varierande spritsorter), fjorton kubikcentimeter okänd substans, fyra engångsrakhyvlar, stearinljus, en kikare(7 X 50), tre strumpor, två böcker(romaner), en kasse gamla Illustrerad Vetenskap och mycket mycket mer.

Låt hundra blommor blomma och hitta egna lösningar på skafferiets fyllning. En trivsam men viktig detalj i ett sunkigt kök. Genom att öppna dina vänner skafferi kan du snabbt se vilken kaliber det är på bekanskapskretsen.

Ytterligare vårmode 2009

Efter mycket möda och stort besvär har jag kommit till botten av min äldsta garderob och där gjort en mängd intressanta fynd från flydda tider. Men eftersom mode upprepas med ojämna mellanrum kan det mesta återanvändas under namn som retro, vintage, secondhand eller liknande. Förutom mängder av kalsonger utan resår och udda strumpor utan häl fanns här en del märkliga textilier utan påtagligt användningsområde. Det mesta lades i en plastkasse för mellanlagring på vinden. Några fräcka tröjor blev dock resultatet av utgrävningen som nyss avslutats efter flera veckor av intensivt forskningsarbete.

Här har vi ett exemplar som frammanar soliga saltstänkta klippor i västerhavet med en lätt doft av fiskrens i bakgrunden. Trycket ger även en sportig framtoning som antyder idrottsliga bragder- i det förflutna.


Ett helt annat intryck ger denna t-tröja, en bestämd förnimmelse av lerig festival, ljummen pilsner, hörselskador och urindoft. Som omväxling till föregående tröja skänker den bäraren ett skimmer av lättsinne och ansvarslöshet. Kombineras med fördel ihop med tredagars skäggstubb och diskret bakfylla.


Mer mystisk är detta budskap, som antyder en turné i mitten av 80-talet. Vilka som turnerade och varför är fortfarande höljt i dunkel. För de fåkunniga kan meddelas att Beyas var namnet på ett legendariskt otäckt turkiskt vin med hög alkoholhalt i förhållande till priset. Serverat folkvagnsvarmt direkt ur buteljen var det en smakupplevelse utan motstycke.


Som synes kan mycket återanvändas. Du behöver inte rusa runt i affärer och köpa tröjor för dina surt förvärvade pengar. Leta istället i dina (eller eventuellt dina vänners) garderober och mycket skönhet skall uppenbaras.


Vänta ett tag. Vad är det som glimmar där längs in? Någon typ av radioaktivt skimmer syns under blytäcket. Det här måste vara tröjan från helvetet. Eller något som blivit över vid inspelningen av Kenny Starfighter? Eller lämningarna av ett pudelband på 80-talet. Hu... Allt går inte att återanvändas. Detta exemplar bör nog stoppas tillbaka där det hittades.

En mig närstående kvinna utan självbevarelsedrift är dock av annan uppfattning och menar att även detta plagg bör luftas i vissa sammanhang. Allmänheten varnas.