Dan före dan

Det är mycket att stå i. Efter som redaktören är arbetsfri har han inte haft tid att skriva så mycket som han önskat på bloggen. Annat var det när han hade arbete då kunde han spendera många timmar betald arbetstid med författandet av både ditten och datten. Men eftersom han av någon outgrundlig anledning fick sparken har han inte längre detta privilegium.

Det är dock inte för sent att bättra sig. Dan före dopparedan tillbringas i litteraturens tecken. En bunt Illustrerade Klassiker hittades på vinden. Ack, denna källa till så mycket vetande.

Någon pilsner, sill och potatis och nubbe förstås. Franska trions julsånger snurrar på skivspelaren. Vad mer kan man begära. Om inspiration sedan infinner sig blir det en trudelutt på durspelet.

Ett kompakt julbord för en person

 Efter denna middag blir det en kvällsgrogg bredvid grammofonen som kan spela 78 varvs skivor.
 En helt igenom trivsam kväll. I morgon är det julafton och tid för vila och kontemplation.

Festlig vårlunch för en person

Efter att ha varit ute flanerat i det vackra vårvädret börjar hungern göra sig gällande. Frågan som infinner sig är den samma som figurerat som titel både på romaner och politisk litteratur: Vad bör göras?

En man i sina bästa år med spenderbyxorna på hade naturligtvis glidit in på närmaste näringsställe och hört efter vad hovmästaren rekommenderade.

Men eftersom jag vid detta tillfälle bar mina numera tämligen slitna jeans (inköpta på Myrorna för 40 kr) med endast några fåtal kronor i den med plånbok försedda bakfickan. Och eftersom redaktören (vilket denna bloggens läsare numera vet) är försedd med ett återhållsamt sinnelag när det gäller utgifter, var detta inte ett gångbart alternativ.

Nej, en händig man reder sig själv. Jag vänder kosan hemåt och  rotar  i skåpen. Se där, ett paket tortellini i kylskåpet och en burk fiskbullar i skafferiet. Grunden till en smakfull måltid.

Råvarorna exponerade på köksbänken - den tillsynes tomma buteljen innehåller fortfarande en skvätt närproducerat

 Vi piffar upp anrättningen med lite senap och svartpeppar. Som måltidsdryck väljer jag en prisbillig tysk öl (delvis av ekonomiska skäl och delvis i protest mot det småborgerliga ölnörderiet, har redaktören inköpt några flak fulöl på Stenaline)

Sjörullad fulöl är inte det sämsta

                                      
Tortellinin kokas med fördel några minuter. Häll av vattnet och häll på fiskbullarna. Tillsätt en klick senap och rör om. Krydda efter behag. En smaklig lunch, färdig på fem minuter.

Servera gärna på en tallrik. En liten aperitif förhöjer njutningen. Om jag tröttnar på att titta på det nyladdade batteriet har jag lite god litteratur som förströelse i avsaknad av bordssällskap.

Enkel men trivsam dukning - Lägg märke till att julduken nu efter två år bytts till en vårig vaxduk

En skvätt kaffe efteråt och redaktören mådde som den prins han innerst inne är och var redo att ta en välförtjänt tupplur.

Struktur och ordning i köket underlättar matlagningen

Hjulen står för dörren

Förutom fyra cyklar av olika årgång och beskaffenhet skymtar även två dragspel, en LP:samling och en basförstärkare på denna interiörbild som vittnar om såväl idrottsliga som kulturella intressen hos lägenhetsinnehavaren. Ett stilleben i nuet.

När hjulen står för dörren måste man flytta fordonen för att kunna komma ut. Nej, redaktören skall inte omskola sig till cykelreparatör, därtill är han för fumlig och oskicklig. Endast med hjälp av svett, tårar och ett inte ringa förråd svordomar lyckades han laga en punktering och rikta ett hjul (hjälpligt) innan krafterna svek honom.

Två av cyklarna är därmed mogna att förflyttas till närliggande cykelrum så snart en nyckel till detta uppenbarar sig (öppentider på nyckelutlämningen 08.30 - 09.00!).

På grund av det tilltagande tjuvsamhället får de två viktigare cyklarna stå kvar Man kan inte vara nog försiktig. Egentligen borde kanske alla stå kvar men en är lånad och skall lämnas tillbaka och den tvåväxlade damcykeln har så trasig sadel att det borde avskräcka den mest desperate cykeltjuv.

Vackert men inte så praktiskt. Verktyg och reparationsutrustning ligger i brödskrinet

                                  

Det har blivit lite komplicerat att manövrera och bokhyllan är extremt svårtillgänglig. Men visst är det vackert och tillsammans med doften av gummi och kedjeolja sprider sig en gemytligt sportig stämning av velociped karaktär i lägenheten.

Adventsbestyr i Sunkhörnan

Köksbänken omgjord till labratorium

Eftersom redaktören kommit över lite närproducerat sprit beslöt han sig för att börja med det gamla  hantverket brännvinskryddning. I syfte att framställa en potent julsnaps. Det är naturligtvis inte så svårt som förståsigpåarna menar. Tyvärr är skördetiden för kryddorna över men torkad malört gick att beställa på nätet.  Pomerans, kummin och dill fanns i matvaruaffären. Kryddorna få dra något dygn sedan är det bara att blanda och provsmaka. Lite strävt kanske men godare och godare för varje glas

Konsten att skriva ett CV

                                 


Eftersom den arbetsplats där jag under ett antal år förtjänat mitt dagliga bröd läggs ned kommer jag att så småningom hamna i arbetskraftsreserven. Under uppsägningstiden ingår jag fortfarande i den allt mer krympande arbetsstyrkan och sysselsätts med oklara uppdrag som jag varken har kunnande eller vilja till.

 Arbetsförmedling, omställningsfond och andra mer eller mindre obskyra organisationer träder fram och upplyser om framtidsutsikterna och möjligheterna att hitta ett nytt jobb.

Att börja fila på sitt CV är tydligen vad som bör göras. Det finns till och med kurser i ämnet. Nåja, tänker redaktören, det väl bara att skriva. Kort och intressant skulle det vara. Frågan är väl bara hur man skall förfara med sanningen?

CV
Vanligtvis nykter historielärare med negativ attityd söker välbetald anställning. Allt utom i Mölndals kommun av intresse.
Jag är gediget avlöningsfokuserad med väl utvecklad chefsallergi och  dokumenterade samarbetssvårigheter.  Självfallet är jag både förändringsobenägen och teknikfientlig. Stor vana av att undvika utmaningar och arbeta i ett extremt lågt tempo

 Jag snarare inriktad på processer än resultat  och fastnar gärna i gamla mönster men i gengäld är debattlysten i detaljfrågor med en djupt rotad motvilja till lagarbete

Jag är genuint mötesintolerant men har god förmåga att fatta ogenomtänkta beslut på egen hand och driva igenom dem mot bättre vetande. Referenser finnes icke. 

Privat är jag en påfrestande besserwisser med ett otvunget förhållande till klädsel och personlig hygien.

Om ni behöver drömmare utanför laget bör ni se det här som en möjlighet. Kombinationen överkvalificerad och underpresterande - med långsam slarvighet som kännetecken  - är behövlig i all typ av offentlig och privat verksamhet.

Intressen: husvagnssemestrar, diskuskastning och dragspel.

Historik
70 - och 80-tal: Diversearbete och studier
90-tal: Hemmaman
1998 - 2015: Lön från Mölndals kommun
 
Fysiskt och verbalt aggressiv vid motgångar, utebliven tupplur eller för lite kaffe.
Förvänta er inga storverk, jag vill bara ha ett enkelt jobb jag kan missköta fram till min pension.

 Kanske ett foto också....

Bör jag tillägga att jag har allmänt svaga sinnesorgan och inte är särskilt god vän med vare sig växter eller djur? Eller att jag anser att deadlines, bekymmer och räkningar går att springa ifrån om man bara har tillräckligt bra kilometertider? Eller något slags valspråk: allt kommer till den som kan vänta......Nja, det blir nog för långt. Jobberbjudandena kommer säkert i klasar. Det ordnar sig och gör det inte det så kvittar det,  som det sas hemmavid.

                                          

Ideologisk sunkröra

Jo, det här är en tämligen opolitisk blogg även om jag skrivit om gamla tiders partiledare förut. Men nu är det trots allt val. Etermedia fylls av politiker som dividerar över siffror hit och dit, hakar upp sig på ordval och snärjer in sig i detaljfrågor. Otroligt ointressant. Varför inte säga var man står ideologiskt istället.


Jag vaknar varje morgon djupt konservativ. Jag vill inte ha någon förändring, helst vill jag skruva tiden tillbaka (åtminstone några timmar). Blotta tanken på att stiga upp och gå till ett arbete fyller mig med avsky.

Edmund Burke (1729-1797) gillade inte förändringar

Men hur det nu än är kommer jag ur sängen och följer rutinmässigt samma procedur som vanligt. Gröt, kaffe samt att sitta en stund och grumsa om tidens gång och förfasa mig över nyheterna i morgontidningen (i papper).

Med viss tvekan beslutar jag mig ändå för att gå till arbetet för att förtjäna mitt dagliga bröd. Eftersom det är bättre att ha pengar än att vara utan gör jag ett medvetet val och börjar således bli allt mer liberal i mina tankar. Fram emot lunchdags börjar jag fundera rent marknadsekonomiskt över att köpa mig en måltid. Där sådana variabler som pris, kvantitet och avstånd till näringsstället är avgörande.

John Stuart Mill  (1806-1873) socialliberal tänkare

Samtidigt funderar jag över om det verkligen är nyttig mat som serveras. Är den ekologisk eller vegetarisk, utan tillsatser och kemikalier. Helt plötsligt är jag mycket grön i mitt tänkande.

Arne Naess (1912-2009) ekologisk filosof som levde som han lärde

När jag så småningom cyklar hem (förbannandes trafiken) efter väl förrättat värv slår mig tanken att det inte är alla som har ett arbete att gå till. Även min arbetsplats skall läggas ned och vi går på uppsägningstid hela bunten. Det finns ingen rättvisa i världen. Vissa äger det mesta och andra inget.
Minsann har jag inte blivit socialist.

Karl Marx (1818 -1883) gillade inte att pengarna styrde i samhället

Hamnar jag sedan på krogen och får några glas innanför västen blir jag rent av revolutionär.

Vladimir Iljitj Uljanov (1870-1924) genomförde revolution

Nästa morgon börjar det om från början igen.




Var min röst hamnar förefaller alltså att avgöras mest av vid vilken tidpunkt röstandet genomförs. Jag är dessutom så gammalmodig att jag till fots i finkostymen går till röstlokalen för att rösta. Då kan jag ju kontrollera att det går rätt till också. Men som sagt, särskilt morgonpigg är jag inte.

Tyvärr kvittrar dessa gökarna inte mycket om ideologi

Stilfull sommarsvalka

Från läsekretsen har ett fiffigt sätt att undvika solens brännande strålar inkommit. När balkongen blivit som en bakugn och inget parasoll står att uppbringa tar den lägenhetsinnehavaren och köper en skruvtving för en billig penning och applicerar ett vanlig paraply på balkongräcket.

En snygg och funktionell lösning i sunkhörnestil

 Således i skugga kan balkongen utnyttjas för rekreation även de soligaste soliga dagar. Lägg även märke till CD-stället som så listigt omskolats till balkongbord med plats för det nödvändigaste.

Ett stilfullt och elegant sätt att maximera nyttan av en minimal balkongyta