Vårbestyr

  Våren påstås till sist vara här. Jag förhåller mig skeptisk. Jag har visserligen hängt in lottapälsen men av erfarenhet vet jag att det alltid finns ytterligare en kallfront, ytterligare några frostnätter och ytterligare ett snöblandat regn kvar, när man trodde att det var över. Så jag låter mössa och vantar ligga kvar på hatthyllan ett tag till. Jag litar inte på väderleksrapporterna utan betraktar misstroget himlen, när som helst kan vintern göra kort "come back" turné.

Mina mer godtrogna vänner glädjer sig dock åt stigande temraturer och pratar naivt om att putsa fönster och "vårstäda" som om årstiden brydde sig. Vissa som menar sig vara botaniska experter påstår att det är dags att plantera om krukväxterna (varför detta skall behöva är inom parantes sagt ett mysterium, i naturen förblir så vitt jag vet växter livet ut på det ställe där det råkat växa upp. Varför det skulle vara annorlunda inomhus undandrar sig mitt förstånd).

Själv finner jag mitt bestånd av krukväxter ganska gott. Vid en inspektion finner jag flera gröna blad ett visst tecken på liv. I alla fall om man är optimistiskt lagd.

Flera gröna blad som synes

När jag uttalar min skepsis mot omplantering fann jag till min förvåning visst medhåll. En mig närstående kvinna instämde i att det nog inte var någon mening med denna handling.
Tonfallet avslöjade dock att det inte var frågan om erkännande av mitt floristiska kunnande utan snarare ett epitafium över mina krukväxter.  Som om jag inte skulle känna igen liv när jag såg det. Samma människa menade att jag var begåvad med bruna fingrar. Maken till fräckhet.

Växtlighet livar upp köksfönstret

Tror katten det att man är lite hängig efter en lång vinter. Lite vatten och solljus kommer att göra susen. Och om det inte hjälper kan man alltid köpa nya växter.

Hyllproblem

Med anledning av tungt manuellt arbete har skrivandet varit inhiberat en tid. Men nu skall äntligen resultatet redovisas.

På grund av  att bosättningsmönstren i lägenheten förändrats, främst med anledning av minskad befolkningsmängd men också för att tillfälliga gäster uppenbarat sig,  har jag beslutat mig -efter noggrant övervägande och trots att det egentligen strider mot mina principer - att göra en omdisposition av befintligt möblemang.

Buffalo Bill framför sitt livsprojekt bestående av loppmarknadsfynd och antikvariska inköp

Ett sådant storverk låter sig inte göras i brådrasket utan tar både muskelkraft och hjärnvindligar i anspråk. Tyvärr två områden där min begränsade kapacitet kom i dagen.
                                        

Den monströsa från en annan vinkel

I praktiken innebar detta att min monstruösa bokhylla som legat på tillväxt i något decennium skulle tämjas och förflyttas till en annat rum. Förutom något tusental böcker, pärmar och seriealbum, fanns musiksamlingar som överlevt tre(!) teknikskiften ( stenkakor, lp- och cd-skivor, kassettband, och datorprylar) plus en drös dvd, vhs, grunkor, pryttlar och manicker, musikinstrument och falska antikviteter. I princip allting jag sätter värde på.

Två handstärkare, en kakburk, en telekabel, några stenkakor, en stråke, diverse stränginstrument, en tamburin och böcker förstås.

Själva genomförandet började en sen söndagskväll då jag egentligen borde göra annat. Under någon veckas tid ansträngdes sedan armar och rygg genom förflyttning av hundratals kilo av bråte så att det värkte i kroppen. Jag antog en orangutangliknande skepnad med långa armar och tom blick, händerna var i jämnhöjd med knävecken. Efter ett mödosamt knegande var så hyllan äntligen tom
och själva nedmonterandet kunde börja. Ett gediget ingenjörsarbete som endast överträffades av ansträngningen att få ihop eländet igen. Möbeln syntes ha krympt under demonteringen. Ett antal mindre men väsentliga delar tycktes även, av oförklarlig anledning, gått förlorade under förflyttningen. Arbetet gick i stå och jag började vänja mig vid att kryssa mellan staplar och högar. Ett oroväckande tecken.

En praktisk gång fram till skrivbordet och datorn.

Av tidigare erfarenheter vet jag hur lätt det är att anpassa sig till tillfälliga lösningar som med tiden tenderar att bli permanenta.

Garderoberna blev svåra att ta sig in i och något vatten till blommorna blev det förstås inte tal om

En vända till kommersialismens tempel IKEA blev nödvändig - en plats som jag under många år lyckats undvika. Denna resa gav mig möjligheten att pröva mitt och mina medresenärers tålamod genom att medföra två 226 centimeters hyllgavlar och några hyllplan på kollektivtrafikens bussar och spårvagnar under rusningstrafik. Inte bara en vända utan två eftersom jag tog fel sort i hastigheten. En närmast transcedental upplevelse. Arbetet återupptogs långsamt men utan större entusiasm. Men se på fan, bara någon vecka senare var det mesta klart och undertecknad lägenhetsinnehavare kunde stolt se på resultatet. Nästan precis som tidigare, fast i ett annat rum.

Rekonstruktionen klar, ordning och reda återinförd.

Så mycket arbete. Till vad nytta frågar sig den skeptiske läsaren? Tja, inte vet jag. Vi får se...

Är nu stolt innehavare till en tämligen tom vägg. Med en intill visshet gränsande sannolikhet kommer detta utrymme inte vara tomt länge till.

Sunkhörnans fotoskola Del 1

Traditionellt hackorvsätande i subjektivt perspektiv

Många läsar har förbluffats av den höga kvalité och expressiva kraft som kommer till uttryck i Sunkhörnans bildmaterial. Frågor om teknisk utrustning, handhavande och komposition har inkommit och  det faller sig därför naturligt för mig att dela med mig av mina kunskaper.

Det finns nu för tiden finns en uppsjö av publikationer på glättat papper om digital fotografering, till helt oförskämda priser. Till än större kostnad anordnas även längre och kortare kurser i fotograferingens ädla konst. Godtrogna personer kan få punga ut med en förmögenhet för något som egentligen är mycket enkelt. Man har en kamera, riktar den mot målet och trycker av. Ibland blir det bra ibland sämre. Ju fler bilder man tar desto större är chansen att någon blir bra (det är därför proffsfotografer tar så oherrans många bilder).



Kameran
Helst hade jag naturligtvis velat ha en gammal hederlig kamera med film. Men då den gamla systemkameran blev stulen redan för flera decennier sedan (må alla kameratjuvar drabbas pulserande karbunklar) och senare kameror på något sätt försvunnit eller gått sönder kände sig redaktören föranlåten, att inför en längre resa 2004, köpa en modern digital småkamera av det japanska märket Nikon. Den kostade närmare tre tusen kronor och det sved i skinnet på en person som är allergisk större utgifter. Hela 3,2 megpixlar, rörliga bilder med ljud, inbyggd blixt och en zoom fick man dock på köpet och svedan lade sig något. Efter som den fortfarande fungerar nio år senare får man väl i dessa tider anse att den varit prisvärd (även om den knappast är skottsäker såsom Nikons tidigare kameror hade rykte om sig att vara efter en att en pressfotograf kommit i eldlinjen under ett uppdrag). nåja, man kan inte begära för mycket i dessa dagar.

Den spegelvända texten beror på att fotografen så fiffigt använt spegeln för att fotografera sin egen kamera.

Vid fotografering kan man naturligtvis använda vilken kamera som helst och de blir självfallet inte omoderna i första taget. Allt annat tal är bara konsumtionspropaganda så att kamerafabrikanternas försäljarna skall kränga fler kameror och göra sig en hacka på vår blåögdhet.

Att impertinta ungdomar uttrycker åsikter om min kamerautrustnings ålder och utseende tar jag enbart som en komplimang och som en bekräftelse på att jag ligger någotsånär rätt i tiden (även om en Rolleiflex utseendemässigt hade varit mer på sin plats (här skulle jag kunna göra en lång utläggning om varför gamla saker alltid är stiligare än nya, men jag sparar den till ett senare tillfälle).

Några bilder för att visa fotograferingens grundläggande idé. Vi börjar med några landskap.

Fartfylld fjällbild som förmedlar rörelse i en stilla natur

Finland- en bild i genren moderna ruiner där zoomfunktionen ansträngts till max

 Det pulserande nöjeslivet ger självfallet upphov till en mängd motiv. Ljusförhållandena i dessa lokaler leder till märkliga effekter som den uppmärksamme fotografen självfallet utnyttjar.

Omsorgsfullt arrangerad vimmelbild där deltagarnas anonymitet framstår som central

Festivalsommar i Sverige - Fotografiet förmedlar känslan av en närmast tropisk backanal

Spännande interiörbilder har länge varit Sunkhörnans kännetecken. Några nya och någon favorit i repris.

Diskbänksrealism när den är som bäst

Badrumsrealism - en subgenre där varje skäggstrå uppfattas som viktigt

Närgången strukturstudie hos en bordsyta - avantgardistiskt nyskapande vinkel

                                     

                                           Den klassiska spisen - ett favoritmotiv i ständig förändring. Verklighetsbaserat reportagefoto.

Hallen, en sällan dokumenterad yta, är serie bilder som väckt stor uppmärksamhet

Bebyggelse och stadsbilder är en annan motivkrets som ligger redaktören varmt om hjärtat. Gärna då mindre orter utanför storstadsområdena.

En plantering i Torsby - Sällan framstår landsortskommunens villkor så klart som i denna bild.

Konstmarknaden i Haparanda. Färg och form i en helhet på metanivå. Även här har fotografen omsorgsfullt undvikit att ansikten på något sätt skulle komma att dominera bilden.

 Röda Korset sprider second handtrenden i Hoting. Stillsam betraktelse över det glest befolkade inlandet i Norrland.

Helgdagskväll i Jämtland - Det pulserande nöjeslivet i Strömsund. De stora ytorna i den norra delen av landet speglas i hur mycket asfalt som omger det centrala motivet.

Nästa gång tar vi en titt på naturfotograferingens ädla konst. Att kunna fånga det vilda genom linsens öga är en källa till mycken glädje för de som har förmågan.

Jul, jul strålande jul......2012

Av besparingsskäl samma bild som föregående år

 Ja, sannerligen har det gått ytterligare ett år och julen med sin konsumtionshysteri och sina kolestrolchocker är här igen. Sunkhörnan förhåller sig som vanligt sunt skeptisk men satte traditionsenligt kontakten i väggen i början av december, så att den sedan 2008 fasttejpade julstjärnans, åter spred sitt milda ljus över det ostädade köket. En snyggning av både lägenhet och lekamen var i sannerligen behövlig, och julen ger oss anledning till att ta itu med sådana stordåd.

Årets julskägg

Eftersom ansiktsbehåringen löp amok under hösten, i brist på lämpliga eggverktyg att hejda anstormningen med, beslöt jag mig för att börja med den. Men när den avgörande stunden närmade sig svek mig modet. Julen är ju ändå en skäggets högtid. Kanske kunde lite glitter och bjällror, eller till och med en ljusslinga i miniatyr, öka julefröjden? Det blev naturligtvis inget av vare sig det ena eller det andra men skägget är kvar som diskret julprydnad och som sällskap åt mina krukväxter.

Julen firades i  ensamhet. Eftersom jag inga julklappar köper, får jag heller inga - nu ljuger jag, en flaska Aalborgs julaqvavit (47%) kom faktiskt yngste sonen med. Där ser man vad en god uppfostran betyder. Fyra julkort gav ändå köksbordet en julig framtoning - eftersom jag inte skickar något, är det god skörd. Julgranen trodde jag mig inte kunna hitta på vinden så julkaktusen kom till heders igen.

 Samlingen av julsånger hade letats upp och förhoppningen att kunna spela dem sattes nu till det dragspelets knappar och bälgar. Resultatet blev eventuellt något bättre än förra året. Nu är det jul igen lyckades med viss möda genomföras. Skam den som ger sig. Nästa år blir det även Hej tomtegubbar.

Julstämning i sunkig kökshörna. Kvastskaften i bakgrunden antyder att städning föregått jullunchen

Eftersom redaktören av ekonomiska och ideologiska skäl kallar sig hobbyvegetarian äter han inte kött (om han inte blir bjuden förstås) förutom i traditionella sammanhang. Denna jul skapades därför - enkom för sammanhanget - en ny kosmopolitisk rätt. Julspagettin. Den traditionella grönkålen kokades ihop med vitlök och chili, blandades med creme fraiche och hälldes över spagettin. 

Likt en nutida Kajsa Varg tager redaktören vad han haver (den gröna flaska ingår inte i ingredienserna)

 En god och närade rätt. Dock måste jag tillstå att varm glögg inte var någon optimal bordsdryck. Vatten var avgjort bättre och glöggen fick anstå tills musikstunden efter efter maten då även julaqvaviten avsmakades. Grundligt.

Våra mest älskade julsånger med Franska trion fick liksom förra året utgöra taffelmusik.
Eftersom jag dagarna innan jul, åhörde denna eminenta orkester  i verkliga livet på Nefertiti i Göteborg, kändes det extra festligt. En riktigt god jul önskar sunkhörnan sina följare med denna melodi.

Tips & knåp med Sunkhörnan

En kanske inte alltid betydande men ändå irriterande utgiftspost för alla som ägnar sig åt strängplinkandets ädla konst, är plektruminköp. Dessa små förargliga plastbitar som, hur många man än införskaffar, alltid tycks vara försvunna när inspirationen faller på. Musikaffärerna vet också att ta betalt för dessa föremål som - med tanke på att större delen av ytan består av firmanamnet- borde betraktas som reklammaterial.

Nåväl, för en händig person går detta dock att avhjälpa. Det här behöver du:
- En tvåliters glassförpackning (tom) de brukar stå i skåpet under diskbänken.
- En ganska vass sax
- Ett ledigt hörn av bordet

Modernt hantverk i privatekonomins tjänst

Klipp förpackningen i plektrumformade bitar och du har ett fint förråd av plektrum som dessutom har den fördelen att de syns lätt i de mörka dammiga utrymmen. Billigt och enkelt.

Har du flera glassförpackningar kan du fabricera fler, med tanke på den stundande julen, och alla eventuella julklappsproblem är ur världen.

Belysningsextra

Så här på hösten är det dags att börja tänka lite på belysningen inomhus. Ljussättningen av hemmet brukar ju inte ha högsta prioritet under sommaren men nu är det dags att göra en omsorgsfull inspektion av de befintliga belysningsanordningarna i hemmet.

Jag hittar sex armaturer som fungerar. Både funktion och utseende är i god ordning och några vidare inköp är således inte behövliga. Alla följer den nybrutala formspråket med enkelhet i linjerna och  funktionen i förgrunden. Här följer en kavalkad av lampor till förnöjelse och inspiration för läsekretsen.

Stilren klassisk armatur i  sovrummet. Stuckaturen förstärker intrycket av förfallen elegans. Sprider skarpt institutionsljus.


Kökslampan är av klassisk operationssalsmodell vilket är kan behövas när det skall skalas och hackas och blodvite inte är ovanligt (adventsstjärnan i bakgrunden kommer inte att tändas förrän i december).


Plåtlampa  i hallen med förfinat sladdararangemang. Troligen Ikea 2001. Ännu inte antik men en
karakteristisk representant för sin tid och prisklass. Skänker källarkänsla även ovan jord
 

Armatur av okänt ursprung, troligen inte komplett. Flexibel och funktionell med dystopisk steampunk karaktär.

Ytterligare en hallampa fast denna gång i vardagsrummet. Ett skolexempel på hur man kan uppnå effekt genom att ändra lokalisationen av ett förmål. Ögongodis för finsmakarna.


Till sist samlingens höjdpunkt. Golvlampa av kultig 70-tals modell, här grupperad som sänglampa. Vackert åldrad plast i sönderfall (lägg märke till hur väl armaturen både tids- och temamässigt harmonierar med Ron Goularts roman Efter sammanbrottet från 1970).

Outdoor fashion Autumn 2012

Till redaktionen har inkommit ett intressant snapshot där man ser hur utomhustrenden förtjänstfullt kan kombineras med smakfullt elegans. På omgivningarna kan vi ana oss till att det inte är frågan om något storstadsfenomen utan snarare en rustikt lantligt stilinriktning, där varje del påverkar helheten. Lägg märke till campingbordet och stolarna i vintagenött 60-tals design. Korgarna med svamp antyder modern hälsoinriktad fritid medan ölburkarna och vinglasen pekar mer mot gammaldags avkoppling.
                          

Trendsetter i skogen

Den praktiska jackan i svenska arméns design m/59 (Ebbes Hörna Stadsmissionen, 25 kronor) är grunden i kostymeringen. Ett robust plagg avsett att fungera även under kärnvapenkrig. Många fickor med plats för handböcker, knivar och pluntor. Vi se antydan till fleece tröja under halsduken vilket pekar på att kallt väder inte hindrar ett modemedvetet överlevnadsproffs

Eftersom älgflugorna gärna förväxlar människor med ett visst partåigt hovdjur och därför med liv och lust ägnar sig åt att bita sig fast i hårbottnen och suga blod, är en hatt ( Ebbes Hörna Stadsmissionen 50 kr)  en nödvändig utrustningsattiralj, likväl som den skänker ett visst majestät över uppenbarelsen. Lägg även märke till hur byxbenen är instoppade i strumporna. Det ger en gracefull profil men har även den funktionen att det förhindrar fästingar att därstädes intränga. Två exempel på hur ändamålsenlighet och stil går hand i hand.

Denne dandy har även accessoar i form av ett durspel (Hohner Erica 80-tal - kännetecknas av en sträv ton och tydligt knappklatter - Auktionsverket 1250 kronor). Handklaver har sedan det uppfanns på 1800-talet varit ett väl beprövat sätt att locka till sig kvinnor (eller tvärtom) samtidigt som det sägs skrämma bort oknytt av allehanda slag.

Här är alltså en man som i sin person kombinerar Indiana Jones, Pettson och Calle Jularbo. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna vem modellen är, men som alla ser är det en man med full koll på nutida modetrender. Den något indolenta blicken antyder djup koncentration eller att det eventuellt inte är första vinglaset.