Sunkhörnans fotoskola Del 1

Traditionellt hackorvsätande i subjektivt perspektiv

Många läsar har förbluffats av den höga kvalité och expressiva kraft som kommer till uttryck i Sunkhörnans bildmaterial. Frågor om teknisk utrustning, handhavande och komposition har inkommit och  det faller sig därför naturligt för mig att dela med mig av mina kunskaper.

Det finns nu för tiden finns en uppsjö av publikationer på glättat papper om digital fotografering, till helt oförskämda priser. Till än större kostnad anordnas även längre och kortare kurser i fotograferingens ädla konst. Godtrogna personer kan få punga ut med en förmögenhet för något som egentligen är mycket enkelt. Man har en kamera, riktar den mot målet och trycker av. Ibland blir det bra ibland sämre. Ju fler bilder man tar desto större är chansen att någon blir bra (det är därför proffsfotografer tar så oherrans många bilder).



Kameran
Helst hade jag naturligtvis velat ha en gammal hederlig kamera med film. Men då den gamla systemkameran blev stulen redan för flera decennier sedan (må alla kameratjuvar drabbas pulserande karbunklar) och senare kameror på något sätt försvunnit eller gått sönder kände sig redaktören föranlåten, att inför en längre resa 2004, köpa en modern digital småkamera av det japanska märket Nikon. Den kostade närmare tre tusen kronor och det sved i skinnet på en person som är allergisk större utgifter. Hela 3,2 megpixlar, rörliga bilder med ljud, inbyggd blixt och en zoom fick man dock på köpet och svedan lade sig något. Efter som den fortfarande fungerar nio år senare får man väl i dessa tider anse att den varit prisvärd (även om den knappast är skottsäker såsom Nikons tidigare kameror hade rykte om sig att vara efter en att en pressfotograf kommit i eldlinjen under ett uppdrag). nåja, man kan inte begära för mycket i dessa dagar.

Den spegelvända texten beror på att fotografen så fiffigt använt spegeln för att fotografera sin egen kamera.

Vid fotografering kan man naturligtvis använda vilken kamera som helst och de blir självfallet inte omoderna i första taget. Allt annat tal är bara konsumtionspropaganda så att kamerafabrikanternas försäljarna skall kränga fler kameror och göra sig en hacka på vår blåögdhet.

Att impertinta ungdomar uttrycker åsikter om min kamerautrustnings ålder och utseende tar jag enbart som en komplimang och som en bekräftelse på att jag ligger någotsånär rätt i tiden (även om en Rolleiflex utseendemässigt hade varit mer på sin plats (här skulle jag kunna göra en lång utläggning om varför gamla saker alltid är stiligare än nya, men jag sparar den till ett senare tillfälle).

Några bilder för att visa fotograferingens grundläggande idé. Vi börjar med några landskap.

Fartfylld fjällbild som förmedlar rörelse i en stilla natur

Finland- en bild i genren moderna ruiner där zoomfunktionen ansträngts till max

 Det pulserande nöjeslivet ger självfallet upphov till en mängd motiv. Ljusförhållandena i dessa lokaler leder till märkliga effekter som den uppmärksamme fotografen självfallet utnyttjar.

Omsorgsfullt arrangerad vimmelbild där deltagarnas anonymitet framstår som central

Festivalsommar i Sverige - Fotografiet förmedlar känslan av en närmast tropisk backanal

Spännande interiörbilder har länge varit Sunkhörnans kännetecken. Några nya och någon favorit i repris.

Diskbänksrealism när den är som bäst

Badrumsrealism - en subgenre där varje skäggstrå uppfattas som viktigt

Närgången strukturstudie hos en bordsyta - avantgardistiskt nyskapande vinkel

                                     

                                           Den klassiska spisen - ett favoritmotiv i ständig förändring. Verklighetsbaserat reportagefoto.

Hallen, en sällan dokumenterad yta, är serie bilder som väckt stor uppmärksamhet

Bebyggelse och stadsbilder är en annan motivkrets som ligger redaktören varmt om hjärtat. Gärna då mindre orter utanför storstadsområdena.

En plantering i Torsby - Sällan framstår landsortskommunens villkor så klart som i denna bild.

Konstmarknaden i Haparanda. Färg och form i en helhet på metanivå. Även här har fotografen omsorgsfullt undvikit att ansikten på något sätt skulle komma att dominera bilden.

 Röda Korset sprider second handtrenden i Hoting. Stillsam betraktelse över det glest befolkade inlandet i Norrland.

Helgdagskväll i Jämtland - Det pulserande nöjeslivet i Strömsund. De stora ytorna i den norra delen av landet speglas i hur mycket asfalt som omger det centrala motivet.

Nästa gång tar vi en titt på naturfotograferingens ädla konst. Att kunna fånga det vilda genom linsens öga är en källa till mycken glädje för de som har förmågan.

Jul, jul strålande jul......2012

Av besparingsskäl samma bild som föregående år

 Ja, sannerligen har det gått ytterligare ett år och julen med sin konsumtionshysteri och sina kolestrolchocker är här igen. Sunkhörnan förhåller sig som vanligt sunt skeptisk men satte traditionsenligt kontakten i väggen i början av december, så att den sedan 2008 fasttejpade julstjärnans, åter spred sitt milda ljus över det ostädade köket. En snyggning av både lägenhet och lekamen var i sannerligen behövlig, och julen ger oss anledning till att ta itu med sådana stordåd.

Årets julskägg

Eftersom ansiktsbehåringen löp amok under hösten, i brist på lämpliga eggverktyg att hejda anstormningen med, beslöt jag mig för att börja med den. Men när den avgörande stunden närmade sig svek mig modet. Julen är ju ändå en skäggets högtid. Kanske kunde lite glitter och bjällror, eller till och med en ljusslinga i miniatyr, öka julefröjden? Det blev naturligtvis inget av vare sig det ena eller det andra men skägget är kvar som diskret julprydnad och som sällskap åt mina krukväxter.

Julen firades i  ensamhet. Eftersom jag inga julklappar köper, får jag heller inga - nu ljuger jag, en flaska Aalborgs julaqvavit (47%) kom faktiskt yngste sonen med. Där ser man vad en god uppfostran betyder. Fyra julkort gav ändå köksbordet en julig framtoning - eftersom jag inte skickar något, är det god skörd. Julgranen trodde jag mig inte kunna hitta på vinden så julkaktusen kom till heders igen.

 Samlingen av julsånger hade letats upp och förhoppningen att kunna spela dem sattes nu till det dragspelets knappar och bälgar. Resultatet blev eventuellt något bättre än förra året. Nu är det jul igen lyckades med viss möda genomföras. Skam den som ger sig. Nästa år blir det även Hej tomtegubbar.

Julstämning i sunkig kökshörna. Kvastskaften i bakgrunden antyder att städning föregått jullunchen

Eftersom redaktören av ekonomiska och ideologiska skäl kallar sig hobbyvegetarian äter han inte kött (om han inte blir bjuden förstås) förutom i traditionella sammanhang. Denna jul skapades därför - enkom för sammanhanget - en ny kosmopolitisk rätt. Julspagettin. Den traditionella grönkålen kokades ihop med vitlök och chili, blandades med creme fraiche och hälldes över spagettin. 

Likt en nutida Kajsa Varg tager redaktören vad han haver (den gröna flaska ingår inte i ingredienserna)

 En god och närade rätt. Dock måste jag tillstå att varm glögg inte var någon optimal bordsdryck. Vatten var avgjort bättre och glöggen fick anstå tills musikstunden efter efter maten då även julaqvaviten avsmakades. Grundligt.

Våra mest älskade julsånger med Franska trion fick liksom förra året utgöra taffelmusik.
Eftersom jag dagarna innan jul, åhörde denna eminenta orkester  i verkliga livet på Nefertiti i Göteborg, kändes det extra festligt. En riktigt god jul önskar sunkhörnan sina följare med denna melodi.

Tips & knåp med Sunkhörnan

En kanske inte alltid betydande men ändå irriterande utgiftspost för alla som ägnar sig åt strängplinkandets ädla konst, är plektruminköp. Dessa små förargliga plastbitar som, hur många man än införskaffar, alltid tycks vara försvunna när inspirationen faller på. Musikaffärerna vet också att ta betalt för dessa föremål som - med tanke på att större delen av ytan består av firmanamnet- borde betraktas som reklammaterial.

Nåväl, för en händig person går detta dock att avhjälpa. Det här behöver du:
- En tvåliters glassförpackning (tom) de brukar stå i skåpet under diskbänken.
- En ganska vass sax
- Ett ledigt hörn av bordet

Modernt hantverk i privatekonomins tjänst

Klipp förpackningen i plektrumformade bitar och du har ett fint förråd av plektrum som dessutom har den fördelen att de syns lätt i de mörka dammiga utrymmen. Billigt och enkelt.

Har du flera glassförpackningar kan du fabricera fler, med tanke på den stundande julen, och alla eventuella julklappsproblem är ur världen.

Belysningsextra

Så här på hösten är det dags att börja tänka lite på belysningen inomhus. Ljussättningen av hemmet brukar ju inte ha högsta prioritet under sommaren men nu är det dags att göra en omsorgsfull inspektion av de befintliga belysningsanordningarna i hemmet.

Jag hittar sex armaturer som fungerar. Både funktion och utseende är i god ordning och några vidare inköp är således inte behövliga. Alla följer den nybrutala formspråket med enkelhet i linjerna och  funktionen i förgrunden. Här följer en kavalkad av lampor till förnöjelse och inspiration för läsekretsen.

Stilren klassisk armatur i  sovrummet. Stuckaturen förstärker intrycket av förfallen elegans. Sprider skarpt institutionsljus.


Kökslampan är av klassisk operationssalsmodell vilket är kan behövas när det skall skalas och hackas och blodvite inte är ovanligt (adventsstjärnan i bakgrunden kommer inte att tändas förrän i december).


Plåtlampa  i hallen med förfinat sladdararangemang. Troligen Ikea 2001. Ännu inte antik men en
karakteristisk representant för sin tid och prisklass. Skänker källarkänsla även ovan jord
 

Armatur av okänt ursprung, troligen inte komplett. Flexibel och funktionell med dystopisk steampunk karaktär.

Ytterligare en hallampa fast denna gång i vardagsrummet. Ett skolexempel på hur man kan uppnå effekt genom att ändra lokalisationen av ett förmål. Ögongodis för finsmakarna.


Till sist samlingens höjdpunkt. Golvlampa av kultig 70-tals modell, här grupperad som sänglampa. Vackert åldrad plast i sönderfall (lägg märke till hur väl armaturen både tids- och temamässigt harmonierar med Ron Goularts roman Efter sammanbrottet från 1970).

Outdoor fashion Autumn 2012

Till redaktionen har inkommit ett intressant snapshot där man ser hur utomhustrenden förtjänstfullt kan kombineras med smakfullt elegans. På omgivningarna kan vi ana oss till att det inte är frågan om något storstadsfenomen utan snarare en rustikt lantligt stilinriktning, där varje del påverkar helheten. Lägg märke till campingbordet och stolarna i vintagenött 60-tals design. Korgarna med svamp antyder modern hälsoinriktad fritid medan ölburkarna och vinglasen pekar mer mot gammaldags avkoppling.
                          

Trendsetter i skogen

Den praktiska jackan i svenska arméns design m/59 (Ebbes Hörna Stadsmissionen, 25 kronor) är grunden i kostymeringen. Ett robust plagg avsett att fungera även under kärnvapenkrig. Många fickor med plats för handböcker, knivar och pluntor. Vi se antydan till fleece tröja under halsduken vilket pekar på att kallt väder inte hindrar ett modemedvetet överlevnadsproffs

Eftersom älgflugorna gärna förväxlar människor med ett visst partåigt hovdjur och därför med liv och lust ägnar sig åt att bita sig fast i hårbottnen och suga blod, är en hatt ( Ebbes Hörna Stadsmissionen 50 kr)  en nödvändig utrustningsattiralj, likväl som den skänker ett visst majestät över uppenbarelsen. Lägg även märke till hur byxbenen är instoppade i strumporna. Det ger en gracefull profil men har även den funktionen att det förhindrar fästingar att därstädes intränga. Två exempel på hur ändamålsenlighet och stil går hand i hand.

Denne dandy har även accessoar i form av ett durspel (Hohner Erica 80-tal - kännetecknas av en sträv ton och tydligt knappklatter - Auktionsverket 1250 kronor). Handklaver har sedan det uppfanns på 1800-talet varit ett väl beprövat sätt att locka till sig kvinnor (eller tvärtom) samtidigt som det sägs skrämma bort oknytt av allehanda slag.

Här är alltså en man som i sin person kombinerar Indiana Jones, Pettson och Calle Jularbo. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna vem modellen är, men som alla ser är det en man med full koll på nutida modetrender. Den något indolenta blicken antyder djup koncentration eller att det eventuellt inte är första vinglaset.

Höstmode med Sunkhörnan

Tjusig karl i elegant kostymering

Hösten är ju modets förlovade tid och eftersom detta även är en modeblogg brukar redaktören rota längst in i garderoben för att hitta något gammalt som - enligt vedertagen teori - då borde vara modernt snart igen. Ett enkelt och billigt sätt att var före sin tid.

Men reklamens lockelse har inte gått redaktören spårlöst förbi. Tidvis anfäktas han av habegär och lystnad efter grannlåt och bjäfs. Jo, köpgalenskapen slår ständigt sina vässade klor i bröstet på de mest försiktiga individer och flärdfullhetens makt är stor.

Att slita sig loss blir ibland en övermäktig uppgift t.o.m för en aktsam redaktör. Man får värja sig så gott man kan och försöka styra konsumtionsdjävulen i något så när acceptabla banor. Helst mot begagnat- och loppmarknadsträsket där elden oftast falnar och brinner ut vid åsynen av allt man verkligen inte vill ha i sitt hem.

Men, ibland hjälper inte de bästa intentioner utan man kommer hem något fattigare med en påse persedlar i händerna.

Kombinera det ovanstående med redaktörens sedan bandomen gamla passion för indianer och vildavästern-äventyr. Jag förläste mig på serietidningar och såg allt som sändes på teve (vilket var lätt eftersom det inte sändes särskilt mycket i den enda kanalen) och min mor förbjöd mig anlägga mohikanfrisyr långt innan punken uppfunnits


Nå, då irrar man runt i Myrornas, Emmaus och Röda Korsets katakomber av begagnade klädesplagg  i jakt på något elegant och plötsligt fanns den där!
Den där jackan som jag så innerligt ville ha för länge sedan. Som inte fanns i det lilla brukssamhällets herrekipering, eller ens i Karlstads pulserande modekvarter. Eftersom redaktören är barnsligt lagd och icke utan viss fåfänga slog han ( efter förvånandsvärt kort övervägande) till och befann sig som ägare av en fransjacka av klassisk modell.

Visserligen fick jag stå ut med syrliga kommentarer från den yngre generationen som menade att jag såg ut som en blandmissbrukande överårig hippie snarare än Buffalo Bill men sådant rinner av en redaktör som vatten av en anka. De är säkert bara avundsjuka. En fransjacka kan självfallet kombineras med vilket annat plagg, av vilken färg eller modell, som helst. Går lika bra vare sig det är frågan om svampplockning eller krogbesök. Smakfullt höstekiperad kan jag således gå ut och invänta kylan och mörkrets ankomst.

Att fransjackor är en säker stilmarkör och en magnet för det täcka könet kan vi för övrigt se i denna fascinerande produktion av danskt ursprung. 70-talet när det är som bäst.

Mina olympiska äventyr

Denna sommar var mitt mål att deltaga i de olympiska spelen. Eftersom mina resultat i friidrottsresultat i korpen (23.40 i diskus) inte var tillräckliga för att kvala in in till London fick jag nöja mig med Gutarnas Olympiad på Gotland. Visserligen betyder ordet olympiad tiden mellan två olympiska spel men det har aldrig bekymrat gotlänningarna som anordnar en olympiad med inhemska lekar varje år.

Intensiv koncentration innan första matchen

Cykelturen till Gotland borde vara tillräcklig träning för vilken idrott som helst. Men jag bestämde mig för att deltaga i det förnämliga bollspelet pärk, en gång uppvisningssport på de olympiska spelen i Stockholm. Nej, jag har inte rört en boll på 18 år men i detta sällskap ansåg jag mig trots detta kvalificerad för att göra ett inhopp.

Motståndarlagens matcher analyseras sakkunnigt

Min gamla förening satte med viss tvekan in mig i gubblaget. Det är en rutinerad samling herrar som ingående och mångordigt kan diskutera gamla matcher, taktik, regler och legendariska profiler inom sporten plus allt annat som för tillfället faller dem in. Själva utövandet av sporten anses mer som en perifer bisyssla.

 Tidsfördröjande taktik av Göteborgs kepsprydda atleter

Bollspelet pärk finns i två varianter. Frampärk och bakpärk. Bakpärken anses vara den lättare varianten och det sägs finnas personer som kan förklara både regler och poängberäkning. Jag tillhör inte dessa personer. Frampärken är dock i princip omöjlig att förstå - mer som någon slags rollspel. För att spela pärk behöver man som tur är inte begripa själva spelet. Om bollen kommer inom räckhåll skall man  i regel försöka slå iväg den så långt så möjligt. Det är med få undantag det bästa man kan göra. Om någon anses spela lågt och fult brukar hot om stryk, på dansen efteråt, öka höjden på bollarna.

Kompakt väntan på  en spelbar boll kännetecknade det göteborgska spelet

De gotländska idrotterna ingår inte i Svenska Riksidrottsförbundet utan har en egen förening där framför allt synen på doping skiljer sig. Det traditionella hemmabryggda dopingpreparatet är inte bara tillåtet utan användningen uppmuntras även. Den bruna grumliga drycken - med en smak liknande rökt korv - anses förbättra de idrottsliga prestationerna på ett i det närmaste mirakulöst sätt. Den
förvaras i plastdunkar vid sidan av idrottsplanen, för deltagarna att vid behov styrka sig med.

Årets sportmode med tredigt randig solbränna

Pärken Vänner från Göteborg har sedan urminnes tider (80-talet) deltagit i Stångaspelen. Insatserna har varierat från mediokra till direkt dåliga. Under storhetstiden på 80-talet lyckades laget dock vinna några matcher. Äldre spelare talar med rörelse och darr på rösten om dessa händelser. Speciellt under inflytande av dopingmedel.

Varje boll följs med spänd förväntan och stor sakkunnighet

Pärkens Vänner brukar inte vara speciellt taggade på träning, med när det är dags för match kan de sänka sig ytterligare några snäpp. Visserligen hade jag inte slagit en boll på nästan två decennier och tänkte närmast sitta på bänken och ge goda råd och anvisningar åt de spelande. Ett värv jag gärna åtar mig vare sig det efterfrågas eller inte.

Efter denna imponerande demonstration av kraft och spänst fick lagledaren utgå p.g.a. ryggskott

Men skadeläget och den kemiska balansen gjorde att det blev täta byten och jag fick titt som oftast ta plats på halvdriven till vänster. Bollen hamnar ytterst sällan där, det är bara några skeva bollar som man med gott samvete kan missa. Oskönt och händelsefattigt spel varvades med några spektakulära och underhållande missar. Hela laget underpresterade som i gamla tider och det blev tre raka förluster. På det hela taget en godkänd insats. Vi ägnade oss därefter helhjärtat åt doping.

Lagets nestor i karaktäristisk färggrann mundering

Då själva idrottandet inte tog all tid i anspråk kunde jag även ägna mig åt andra kulturupplevelser.

Husvagnar och dumper - Stämningsbild från Ronehamn

Det musikaliska inslaget är som alltid starkt på denna ö. Självfallet lyssnade jag till de gamla favoriterna Smaklösa. De är väl inne på sitt femte decennium som popband. Denna gång  överraskade de med att spela lite frijazz i 30 sekunder. Sedan lät det som vanligt. Gamla hitlåtar som Rune ifrån Rone följdes av nyare alster som Det regnar kor. Det går inte riktigt att beskriva med ord.......

Stilriktigt på ett lastbilsflak

Här har bandet i Kraftverks efterföljd satt på sig färgade glasögon för att kunna se publiken tredimensionellt