Vårmodet 2009

Hundbaset har tinat upp för länge sedan och alkoholisterna har redan
skiftat färg. Våren är här med fågelkvitter och pollenstorm. Det fina
stoft av tungmetaller som gatubolaget sopar upp från marken sprider sig
för vinden och bidrar till symfonin av dofter. Istervita människor
blottar ogenerat sitt dallrande hull på minsta gräsplätt och utsätter sig glatt för solens ultravioletta strålar.

Inte utan visst vemod måste man lägga bort de trivsamma vinterplagg som under den gångna årstiden patinerats till ett andra skinn. Vi säger farväl till mössa, vantar och halsduk och rustar oss för varmare tider. Vad skall då den rättrådige mannen ha på sig?

Eftersom Sunkörnan ogärna spenderar pengar får vårens mode som vanligt återerövras ur det förgångnas mörker. Som tur är sammanfaller denna inställning väl samman med retrotrenden och miljömedvetandet. Att ”snålheten bedrar visheten” är således ett helt igenom falskt påstående som bör förpassas till historiens skräphög.

Vårens ankomst ger oss dock en utmärkt anledning att vädra garderoben vars inre legat orörd sedan förra seklet. I de flesta garderober sugs gamla persedlar allt längre in som av en okänd kraft och där blir de sedan liggandes tills det är dags att flytta. Då de under häpna utrop stuvas i en plastkasse och förflyttas, vanligtvis till vinden i nästa bostad. Och så vidare....

Grunden i vårens mode är som alltid en t-tröja. Den kan kombineras med alla typer av klädesplag och är allt modern eller omodern på samma gång. Sunkhörnan har gjort en arkeologisk utgrävning i sitt klädförråd och får fram en finfin samling vintage t-tröjor som här redovisas som inspiration åt andra garderobsarkeologer. Gräv där du står!

Vi börjar med en kult-tröja inköpt i en livsmedelsaffär i början av 80-talet i det lilla samhället Sexdrega utanför Borås. Spännande färgkombination med apoteksgrönt på mögelbotten. Får ansiktet att anta en lätt illamående nyans hur solbränd man än är.


Här har vi en rockbands-tröja från mitten av 80-talet med en åtråvärd sliten look. Ger ett diffust intryck av solig sommar på Gotland. Själv kan jag skryta med att jag träffat flera personer ur detta illustra band som så vitt jag vet är de enda som använder sig av rock-dia. Enligt vanligtvis välunderrättade källor lär de fortfarande uppträda.


Visserligen har jag aldrig varit i New York och inte flugit helikopter heller men en lite kosmopolitisk touch är aldrig fel. Sent 70-tal om jag inte ser fel, alltid lika inne. Hm.. visst ser det ut som helikopter är på väg mot de två tornen?


För den politiska korrekthetens skull lägger vi in en tröja från det stora landet i öster också. Ett minne av Gorbatjevs perestrojka i slutet av 80-talet. Vackert typsnitt på en trofé från ett så kallat "kulturutbyte" där jag vagt kommer ihåg hur det skålades med vodka i dricksglas.

Ytterligare tröjor är på väg att friläggas och kommer att redovisas inom kort.

Sunkhörnan tar en titt på växtligheten i hemmet

När solens strålar ökar i styrka så här på vårkanten är det dags att titta över den del av inredningen som tillhör floras rike. De levande organismer som omvandlar koldioxid till syre, gör livet möjligt och är jordens lungor. Tyvärr ser det ut som de lungor jag förvarar i min lägenhet lider av rökhosta, tuberkulos eller lungcancer. De tar verkligen inte sin uppgift som syresättare på allvar.

Vi ser här två exemplar av typiska gröna växter som tröttnat på sin uppgift som gröna växter och i stället hänger sig åt bete sig som bruna växter. Varför? Förmodligen någon form av protest. Den lille taggige gynnaren intill inte alls ser lika obstinat ut. Denna lilla suckulent har för övrigt följt mig under snart trettio år utan omvårdnad och utan att förändra sig det minsta. Lever den eller är den i coma? Vem vet.

Till höger om den står en lite mindre planta som ännu inte bestämts sig för om den skall vara grön eller brun. Jag får en känsla av att något fattas den. Förmodligen får jag konsultera någon kännare för att få reda på vad det skulle kunna vara.


För den som tycker att växter är alldels för komplicerat att sköta kan jag rekommendera något från mineralriket. Exempelvis en sten. De är härdiga och klarar sig med minimal skötsel, en dammtorkning då och då är allt som behövs. Kan användas som fönsterstopp, bokstöd eller som tillhygge vid hangemäng i hemmet. Denna vackra sten har använts i diskusträning och som brevpress och är fortfarande fullt funktionsduglig. En vacker gråsten eller åtminstone vacker grå sten.
Vilken art denna sten tillhör är oklart.

Kanske är det här med gröna växter ändå en överdrift. Det finns ju andra stilideal. En av mina främsta inspirationskällor i inredning är ett turisthotell i en serbisk småstad (om detta hotell skulle man kunna skriva en lång bok). Växterna där stod utplacerade i hemsnickrade lådor på de mest märkliga platser. De hade samtliga någon egendomlig nyans mellan grönt och brunt. Först efter en lång stund begrep jag att det var konstgjorda plastväxter. Vissna plastväxter är definitivt ovanligt på alla bredgrader. Var de köpta i denna kulören eller hade en lång tid av misskötsel fått även dessa härdiga falsarier att skrumpna ihop?

Panoramadisk

Följande bidrag har inkommit från läsekretsen. En trivsam interiörbild från en lånad lägenhet där helheten utstrålar entusiasm som tar sig utlopp i annan verksamhet än diskning. I följebrevet antyds att det är sommartid vilket naturligtvis tillför en doftdimension som inte kan fästas på bild. Panoramabilden ger oss en god uppfattning av struktur och omfång. En mycket stilig disk där framför allt staplingstekniken imponerar. Jag får verkligen känslan av att om jag tar bort en kopp kommer ett porslinsskred att utlösas. Vi kan ana oss till att disken fortsätter en bra bit utanför fotot. Inte heller behöver vi dra ett finger längs spisen för att veta hur den flottiga ytan känns. Ett tydligt men samtidigt konstfullt foto.

Alla tecken tyder på att det är en s.k. säsongsdisk, där man genom att skölja av något väsentligt varje dag, kan spara en disk under en förvånansvärt lång period. En sådan disk blir liksom en trogen följeslagare i bostaden och får på något sätt en egen personlighet. Om det blir en god vän eller en påfrestande rumskamrat går dock sällan att förutsäga. Först när något oförutsett inträffar, infinner sig den inte ringa grad av beslutsamhet, som krävs för att ta itu med besten. I detta fall var det lägehetsinnehavarens besök som utlöste den långdragna process som en sådan diskning innebär (för egen del brukar en visit av min mor kunna utlösa en febril aktivitet).

Ytterligare en vacker bild visar delar av disken i badkaret. Ett genialiskt drag. Samtidigt som man tvagar sig luckras de förtorkade matresterna upp och samvaron med disken fördjupas på ett nästan intimt vis. Detta skulle kunna uppfattas som ett symboliskt performance där det rinnande vattnet sköljer bort det förgångna och förbereder kropp och disk för nya tider. En slags passagerit av närmast trancedental karaktär. Eller också försöker man bara tvätta sig. Vilket som.

Dofthockey?

Sunkhörnan har en tveksam inställning till idrott, framför allt tevesänd sådan. Den tycks fördumma även till synes intelligenta människor. Klok blir man däremot att idrotta själv. I varje fall om man väljer rätt disciplin.

En trevlig inomhussport är bordshockey som kan utövas i små utrymmen som exempelvis en husvagn. En överraskning, som är frapperande i ett mindre utrymme, är den doft som en svettig hockeymålvakt ger ifrån sig. Den fick lister att släppa från väggarna, puckon att surna och rökdetektorn att signalera eldsvåda. Fascinerande. Men om man vill leva sig in i spelet är naturligtvis rätt kostymering ett måste. Varför denna bild överhuvudtaget togs är mig övermäktigt att förklara, men med tanke på de logistiska mödor som ett flertal personer utsattes för, i samband med knäppandet måste den beredas plats i den digitala världsrymden.

Visserligen är hockeyspel av äldre modell med sarger av trä och spelare i pressad plåt att föredra, men sådana är svåra att uppbåda nu för tiden. Likaså är husvagnen av alldeles för modern modell. Men vad gör man?

Skapa ditt eget fängelse?

Förr i tiden gav man interner en hink med skruvar och muttrar i olika storlekar och en låda med en mängd olika fack. Under dagen skulle fången arbeta med att sortera hinkens innehåll och lägga dem i lådans olika fack. När kvällen kom hämtade fångvaktarna hinken och lådan. Lådans innehåll hälldes över i hinken igen och nästa morgon bars de in till fången igen. Detta ansågs vara en lämplig sysselsättning för brottslingar och skulle på lång sikt göra dem till bättre människor.

Idag innehöll Göteborgs-Posten ett obehagligt reportage. En organisationskonsult, som till råga på allt hållit kurser i konsten att effektivisera sitt liv, fick breda ut sig om ordning och reda. Organisera, prioritera och planera var det mantra som upprepades och vinsten skulle var minst en halvtimme om dagen. Nåväl, att denna person har ett förflutet i bankvärlden stärker knappast förtroendet. Undrar för övrigt vad hon använder sin halvtimme till?



Sunkhörnans redaktör, som definitivt inte har, vare sig förflutet eller framtid inom den finansiella sektorn, och inte vill skapa en fängelsemiljö i sitt hem har andra förslag. Genom att handla spontant och intuitivt, är jag övertygad om att man kan tjäna ännu mer tid. Genom att inte lägga energi på att planera, organisera och prioritera har man en outnyttjad kapacitet att lägga på mer intressanta kreativa ändamål. Ta till exempel bestickslådan i köket. En vanligt förekommande syssla är att sortera knivar, gafflar och skedar i särskilda fack efter varje disk. Här kan man istället tjäna tid genom att skapa en allt-i-ett lösning. En så kallad multipurpose solution om man vill prata med marknadens fikonspråk. Skyffla ned alla besticken i en låda och du slipper stå och sortera varje sak för sig. Fiffigt värre. Det blir dessutom spännande att äta.

Diskbänkens tolkningmöjligheter

Ytterligare ett smakfullt bidrag har inkommit till Sunkhörnan från en folkhögskola på västkusten. Det är en vackert ackumulerad disk, som under en veckas tid har producerats av tio personer. Vad skall man säga? En bra början visserligen, men processen är ännu i sin linda, vilket man framför allt ser på ordningen i diskstället. Här och där börjar dock balanserade porslinstorn växa till sig, en spännande process. Slasktratten bör förstås också fyllas med kastuller, bunkar och byttor för helhetsintryckets skull. Det är först när alla tillgängliga ytor har fyllts med disk som det kreativa staplandet börjar.

Liksom man började bygga skyskrapor i USA när tomtpriserna blivit allt för höga, börjar diskbänkens torn resa sig först när de plana arealerna är upptagna.
Således, en god grund att stå på, men det hela bör nog, med samtliga tio personers hjälp, mogna minst en vecka till. På min tid(yngre bronsåldern) skulle det här betecknas som ett tämligen välstädat kök.

Till bidragsgivarens försvar bör dock anföras att det är svårt att fästa äkta sunkighet på bild. Det ser gärna lite bättre ut än det egentligen är. Den där klibbiga hinnan, den allmänna solkigheten, fettfläckarna och prickarna försvinner på foton. Vissa dimensioner som doft- och känselintryck försvinner helt. Men om man låter kameralinsen gå riktigt nära kan man åtminstone ana sig till det äkta tillståndet. Här har vi en genuint sunkig skåpsdörr under en diskbänk(jfr med bilden ovan).


Här har vi ett fint exempel ur min närmiljö på hur det egentligen ser ut mellan spisplattorna.



En härligt sunkig kaffebryggare där man riktig känner doften av bränd kaffesump genom datorskärmen. En prydnad för vilket kök som helst och en installation vars förmåga att skapa trevnad knappast kan överskattas. Det trivsamma rosslandet från de igenkalkade rören förhöjer stämningen ytterligare.


En detaljstudie visar hur den bruna nyanserna varsamt men självsäkert sprider sig över de mörkvita ytorna liksom kaos ständigt naggar ordningen i kanten. Vi kan se denna installation såsom en metafor över vår handhavande av naturens resurser. Eller kanske som en politisk betraktelse över vårt samhälles gradvisa förfall. Tolkningsmöjligheterna är många.

Hemmagym

Om cykling inte är tillräckligt för att hålla kroppen i trim kan man ju fundera på styrketräning också. Naturligtvis behöver man inte slänga ut en massa pengar på det. En stol och en skivstång är allt som behövs för att skapa ett enkelt hemmagym. Stolar brukar vanligtvis ingå i hushållet men en skivstång måste antagligen anskaffas. För den sparsamt lagde kan påpekas att det oftast är en engångsutgift. Skivstänger är tämligen robusta och slits sällan ut i förtid. I dessa tider av konsumtionshysteri är det tvärtom ett av ytterst få föremål som med bibehållen funktion kan lämnas i arv åt framtida generationer. Kilot är ännu icke devalverat utan väger lika mycket som förr (även om det för personer i sina bästa år ibland kan upplevas som avsevärt tyngre).

Om ni trots detta tvekar över utgiften kan den praktiskt lagde bygga en skivstång av enkla beståndsdelar. Min farfar förband två trälådor med en järnstång. I trälådorna fyllde han sand så att rätt vikt erhölls. Denna anordning fungerade problemfritt under många decennier.

Stolen och skivstången ger en atletisk touch åt bostaden och kan skänka en förnimmelse av styrka åt den tanigaste poet. Självklart kommer den bara att samla damm men den fyller ändå sin funktion som en påminnelse om kroppens skröplighet och hur lätt själen övervinner köttet. För övrigt kan man fortfarande använda stolen som upplagsplats för allt det där som brukar samlas på stolar.