Hjulen står för dörren

Förutom fyra cyklar av olika årgång och beskaffenhet skymtar även två dragspel, en LP:samling och en basförstärkare på denna interiörbild som vittnar om såväl idrottsliga som kulturella intressen hos lägenhetsinnehavaren. Ett stilleben i nuet.

När hjulen står för dörren måste man flytta fordonen för att kunna komma ut. Nej, redaktören skall inte omskola sig till cykelreparatör, därtill är han för fumlig och oskicklig. Endast med hjälp av svett, tårar och ett inte ringa förråd svordomar lyckades han laga en punktering och rikta ett hjul (hjälpligt) innan krafterna svek honom.

Två av cyklarna är därmed mogna att förflyttas till närliggande cykelrum så snart en nyckel till detta uppenbarar sig (öppentider på nyckelutlämningen 08.30 - 09.00!).

På grund av det tilltagande tjuvsamhället får de två viktigare cyklarna stå kvar Man kan inte vara nog försiktig. Egentligen borde kanske alla stå kvar men en är lånad och skall lämnas tillbaka och den tvåväxlade damcykeln har så trasig sadel att det borde avskräcka den mest desperate cykeltjuv.

Vackert men inte så praktiskt. Verktyg och reparationsutrustning ligger i brödskrinet

                                  

Det har blivit lite komplicerat att manövrera och bokhyllan är extremt svårtillgänglig. Men visst är det vackert och tillsammans med doften av gummi och kedjeolja sprider sig en gemytligt sportig stämning av velociped karaktär i lägenheten.

Adventsbestyr i Sunkhörnan

Köksbänken omgjord till labratorium

Eftersom redaktören kommit över lite närproducerat sprit beslöt han sig för att börja med det gamla  hantverket brännvinskryddning. I syfte att framställa en potent julsnaps. Det är naturligtvis inte så svårt som förståsigpåarna menar. Tyvärr är skördetiden för kryddorna över men torkad malört gick att beställa på nätet.  Pomerans, kummin och dill fanns i matvaruaffären. Kryddorna få dra något dygn sedan är det bara att blanda och provsmaka. Lite strävt kanske men godare och godare för varje glas

Konsten att skriva ett CV

                                 


Eftersom den arbetsplats där jag under ett antal år förtjänat mitt dagliga bröd läggs ned kommer jag att så småningom hamna i arbetskraftsreserven. Under uppsägningstiden ingår jag fortfarande i den allt mer krympande arbetsstyrkan och sysselsätts med oklara uppdrag som jag varken har kunnande eller vilja till.

 Arbetsförmedling, omställningsfond och andra mer eller mindre obskyra organisationer träder fram och upplyser om framtidsutsikterna och möjligheterna att hitta ett nytt jobb.

Att börja fila på sitt CV är tydligen vad som bör göras. Det finns till och med kurser i ämnet. Nåja, tänker redaktören, det väl bara att skriva. Kort och intressant skulle det vara. Frågan är väl bara hur man skall förfara med sanningen?

CV
Vanligtvis nykter historielärare med negativ attityd söker välbetald anställning. Allt utom i Mölndals kommun av intresse.
Jag är gediget avlöningsfokuserad med väl utvecklad chefsallergi och  dokumenterade samarbetssvårigheter.  Självfallet är jag både förändringsobenägen och teknikfientlig. Stor vana av att undvika utmaningar och arbeta i ett extremt lågt tempo

 Jag snarare inriktad på processer än resultat  och fastnar gärna i gamla mönster men i gengäld är debattlysten i detaljfrågor med en djupt rotad motvilja till lagarbete

Jag är genuint mötesintolerant men har god förmåga att fatta ogenomtänkta beslut på egen hand och driva igenom dem mot bättre vetande. Referenser finnes icke. 

Privat är jag en påfrestande besserwisser med ett otvunget förhållande till klädsel och personlig hygien.

Om ni behöver drömmare utanför laget bör ni se det här som en möjlighet. Kombinationen överkvalificerad och underpresterande - med långsam slarvighet som kännetecken  - är behövlig i all typ av offentlig och privat verksamhet.

Intressen: husvagnssemestrar, diskuskastning och dragspel.

Historik
70 - och 80-tal: Diversearbete och studier
90-tal: Hemmaman
1998 - 2015: Lön från Mölndals kommun
 
Fysiskt och verbalt aggressiv vid motgångar, utebliven tupplur eller för lite kaffe.
Förvänta er inga storverk, jag vill bara ha ett enkelt jobb jag kan missköta fram till min pension.

 Kanske ett foto också....

Bör jag tillägga att jag har allmänt svaga sinnesorgan och inte är särskilt god vän med vare sig växter eller djur? Eller att jag anser att deadlines, bekymmer och räkningar går att springa ifrån om man bara har tillräckligt bra kilometertider? Eller något slags valspråk: allt kommer till den som kan vänta......Nja, det blir nog för långt. Jobberbjudandena kommer säkert i klasar. Det ordnar sig och gör det inte det så kvittar det,  som det sas hemmavid.

                                          

Ideologisk sunkröra

Jo, det här är en tämligen opolitisk blogg även om jag skrivit om gamla tiders partiledare förut. Men nu är det trots allt val. Etermedia fylls av politiker som dividerar över siffror hit och dit, hakar upp sig på ordval och snärjer in sig i detaljfrågor. Otroligt ointressant. Varför inte säga var man står ideologiskt istället.


Jag vaknar varje morgon djupt konservativ. Jag vill inte ha någon förändring, helst vill jag skruva tiden tillbaka (åtminstone några timmar). Blotta tanken på att stiga upp och gå till ett arbete fyller mig med avsky.

Edmund Burke (1729-1797) gillade inte förändringar

Men hur det nu än är kommer jag ur sängen och följer rutinmässigt samma procedur som vanligt. Gröt, kaffe samt att sitta en stund och grumsa om tidens gång och förfasa mig över nyheterna i morgontidningen (i papper).

Med viss tvekan beslutar jag mig ändå för att gå till arbetet för att förtjäna mitt dagliga bröd. Eftersom det är bättre att ha pengar än att vara utan gör jag ett medvetet val och börjar således bli allt mer liberal i mina tankar. Fram emot lunchdags börjar jag fundera rent marknadsekonomiskt över att köpa mig en måltid. Där sådana variabler som pris, kvantitet och avstånd till näringsstället är avgörande.

John Stuart Mill  (1806-1873) socialliberal tänkare

Samtidigt funderar jag över om det verkligen är nyttig mat som serveras. Är den ekologisk eller vegetarisk, utan tillsatser och kemikalier. Helt plötsligt är jag mycket grön i mitt tänkande.

Arne Naess (1912-2009) ekologisk filosof som levde som han lärde

När jag så småningom cyklar hem (förbannandes trafiken) efter väl förrättat värv slår mig tanken att det inte är alla som har ett arbete att gå till. Även min arbetsplats skall läggas ned och vi går på uppsägningstid hela bunten. Det finns ingen rättvisa i världen. Vissa äger det mesta och andra inget.
Minsann har jag inte blivit socialist.

Karl Marx (1818 -1883) gillade inte att pengarna styrde i samhället

Hamnar jag sedan på krogen och får några glas innanför västen blir jag rent av revolutionär.

Vladimir Iljitj Uljanov (1870-1924) genomförde revolution

Nästa morgon börjar det om från början igen.




Var min röst hamnar förefaller alltså att avgöras mest av vid vilken tidpunkt röstandet genomförs. Jag är dessutom så gammalmodig att jag till fots i finkostymen går till röstlokalen för att rösta. Då kan jag ju kontrollera att det går rätt till också. Men som sagt, särskilt morgonpigg är jag inte.

Tyvärr kvittrar dessa gökarna inte mycket om ideologi

Stilfull sommarsvalka

Från läsekretsen har ett fiffigt sätt att undvika solens brännande strålar inkommit. När balkongen blivit som en bakugn och inget parasoll står att uppbringa tar den lägenhetsinnehavaren och köper en skruvtving för en billig penning och applicerar ett vanlig paraply på balkongräcket.

En snygg och funktionell lösning i sunkhörnestil

 Således i skugga kan balkongen utnyttjas för rekreation även de soligaste soliga dagar. Lägg även märke till CD-stället som så listigt omskolats till balkongbord med plats för det nödvändigaste.

Ett stilfullt och elegant sätt att maximera nyttan av en minimal balkongyta

En man och tre cyklar

Jo, Sunkhörnans semester blev även i år en "all exclusive" tripp till det inre av Norrland.

Det var verkligen mil efter mil.........

Vissa lär sig av sina misstag andra inte. Redaktören tycks tillhöra det senare släktet. På grund av vissa brister i kassaflödet och osäkra framtidsutsikter, där ord som uppsägning och arbetsförmedling ingår, blev det även i år en enklare semester. Tåg till Norrland och påhälsning av släkt och vänner var en billig lösning.

 

Övergiven husvagn i Västerbotten

 Och, eftersom det gick bra förra året tänkte redaktören även denna gång - för att stärka kropp och själ - cykla hem. Det borde i rimlighetens namn även vara det billigaste färdsättet.
Kan man dessutom ta lite vackra sightseeingbilder med extravaganta vildmarksvyer,  övergivna hus och fordon är det ju alltid ett plus.

Lyxmiddag i Västebotten. Cykel 1.

 Och samtidigt, utgångspunkt för vidlyftiga skrönor om omänskliga strapatser i vildmarken, lämpliga att berätta över ett glas pilsner på krogen lite senare.  Även om det naturligtvis inte alls ligger för redaktören av skryta om sådant..........

Vildmarken

Sagt och gjort. Cykeln som skickats med bussgods till det hutlösa priset av 500 kronor, hämtades ut på Gulf-stationen i Vännäs. Att det inte längre går att  pollettera cyklar på SJ är en av de större skandalerna inom svenskt transportväsende och en källa till utdragna förbannelser bland velocipeda resenärer. Eftersom förra årets resa gick efter kusten tänkte redaktören denna gång färdas i inlandet. Mer skog och färre människor. Backiga grusvägar bland älgar, björnar och troll var tanken. Norrlands inland, denna  sägenomspunna landsända. Så förtalad av storstadsbornas mjukhudade skribenter men så oemotståndligt skön.

Fallfärdig byggnad på väg att övertas av skogen

 Öde hus, tomma byar, släckta ljus och djupa skogar var det dock gott om. Det ena efter det andra öde huset rullade jag förbi. Ibland stannade jag och med den vällastade cykeln mellan benen tog jag ett kort.

En rejäl pippi iakttog mig från en gran

• Jo, tack. Backar och grusvägar blev det mycket av. Och visst renar, älgar, rävar, bävrar, grävlingar, och massor av fåglar. Dock inga björnar, vargar eller troll.
  Men tanken på att hitta Sveriges mytomspunna mittpunkt drev mig vidare med oförtruten optimism.

Se där, trots en fanatiskt brant uppförsbacke fanns den bara där. Mittpunkten. Centrum. Origo.

Visst, ett dånande surrande av blodtörstiga myggor fyllde tältet. Men detta var vid Göta kanal i Östergötland. Betydligt fler myggor än i Norrland.

Jo, det var verkligen så - ni vet överjordiskt vackert...

Och sällan har väl en 3,5:a smakat så gott....

I mitten av bergslagen gav dock cykeln upp. Bakhjulet på denna springare som tagit mig till och från mitt arbete i tre år knäckte till i en uppförsbacke och slutade att fungera. Inget en skiftnyckel och det  icke föraktfulla förråd av cykelrelaterade svordomar jag byggt upp under ett antal år rådde bot på. Vad göra?

Den enväxlade hyrcykeln som trots allt gick som ett spjut. Cykel 2.

 Till fots drog jag cykeln till en kanotuthyrning jag passerat någon kilometer tidigare. Någon reparation var förstås inte möjlig men innehavaren erbjöd sig att hyra ut en cykel. Jag övervägde några minuter men fortsatte sedan färden på en enväxlad strandcykel från Biltema. Förvånande nog gick det undan som satan. 17 mil på en dag. Växlar är överskattat.

Den här typen av näringsställen var vad en cyklist såg många utav ute i landet..

I Linköping hyrde jag en bil. Åkte till bergslagen, lämnade igen hyrcykeln, lastade på min havererade springare, for till Göteborg. Lastade av vraket, lastade på den gamla Cresenten från förra årets strapatser. Det var kvalitet på 70-talets cyklar.

Japp, den gamla cresenten igen. Tredje cykeln på en resa....

For tillbaka till Linköping för att fortsätta färden. Envis, ja. Dum, ja, billigt, nej. Men om man nu bestämt sig för något så bör man fullfölja det enligt mitt förmenande. Kostnaderna för spektaklet hade för övrigt räckt till att köpa en helt ny cykel.

Övergivna platser var ordet....

Stigarna blev smalare och smalare ju längre söderut jag kom

Och även nära Göteborg fanns övergivna hus.....

Äntligen hemma efter två veckor och sisådär 160 mil i sadeln.

Klokare och visare- tja vem vet. Skinnflådd - absolut.  Kan jag göra det igen? Jajamän............. Jag får snart starta en blogg för envisa idioter.

Ett äkta påskmirakel

Resterna efter skärtorsdagens sammankomst blir ett vackert stilleben till högtidens ära.
En dagstur med ett av Nationalteatern ombesjunget rederi hade löst dryckesfrågan på ett kostnadseffektivt sätt men något tilltugg blev det inte. Som genom ett under räckte dock ett paket kex till att utfodra en hel orkester. Självfallet var det mest stillsamma psalmer och lovsånger som exekverades under kvällens lopp. Ett annat under är att det faktiskt fanns whisky kvar när mötet upplöstes.