Mina olympiska äventyr

Denna sommar var mitt mål att deltaga i de olympiska spelen. Eftersom mina resultat i friidrottsresultat i korpen (23.40 i diskus) inte var tillräckliga för att kvala in in till London fick jag nöja mig med Gutarnas Olympiad på Gotland. Visserligen betyder ordet olympiad tiden mellan två olympiska spel men det har aldrig bekymrat gotlänningarna som anordnar en olympiad med inhemska lekar varje år.

Intensiv koncentration innan första matchen

Cykelturen till Gotland borde vara tillräcklig träning för vilken idrott som helst. Men jag bestämde mig för att deltaga i det förnämliga bollspelet pärk, en gång uppvisningssport på de olympiska spelen i Stockholm. Nej, jag har inte rört en boll på 18 år men i detta sällskap ansåg jag mig trots detta kvalificerad för att göra ett inhopp.

Motståndarlagens matcher analyseras sakkunnigt

Min gamla förening satte med viss tvekan in mig i gubblaget. Det är en rutinerad samling herrar som ingående och mångordigt kan diskutera gamla matcher, taktik, regler och legendariska profiler inom sporten plus allt annat som för tillfället faller dem in. Själva utövandet av sporten anses mer som en perifer bisyssla.

 Tidsfördröjande taktik av Göteborgs kepsprydda atleter

Bollspelet pärk finns i två varianter. Frampärk och bakpärk. Bakpärken anses vara den lättare varianten och det sägs finnas personer som kan förklara både regler och poängberäkning. Jag tillhör inte dessa personer. Frampärken är dock i princip omöjlig att förstå - mer som någon slags rollspel. För att spela pärk behöver man som tur är inte begripa själva spelet. Om bollen kommer inom räckhåll skall man  i regel försöka slå iväg den så långt så möjligt. Det är med få undantag det bästa man kan göra. Om någon anses spela lågt och fult brukar hot om stryk, på dansen efteråt, öka höjden på bollarna.

Kompakt väntan på  en spelbar boll kännetecknade det göteborgska spelet

De gotländska idrotterna ingår inte i Svenska Riksidrottsförbundet utan har en egen förening där framför allt synen på doping skiljer sig. Det traditionella hemmabryggda dopingpreparatet är inte bara tillåtet utan användningen uppmuntras även. Den bruna grumliga drycken - med en smak liknande rökt korv - anses förbättra de idrottsliga prestationerna på ett i det närmaste mirakulöst sätt. Den
förvaras i plastdunkar vid sidan av idrottsplanen, för deltagarna att vid behov styrka sig med.

Årets sportmode med tredigt randig solbränna

Pärken Vänner från Göteborg har sedan urminnes tider (80-talet) deltagit i Stångaspelen. Insatserna har varierat från mediokra till direkt dåliga. Under storhetstiden på 80-talet lyckades laget dock vinna några matcher. Äldre spelare talar med rörelse och darr på rösten om dessa händelser. Speciellt under inflytande av dopingmedel.

Varje boll följs med spänd förväntan och stor sakkunnighet

Pärkens Vänner brukar inte vara speciellt taggade på träning, med när det är dags för match kan de sänka sig ytterligare några snäpp. Visserligen hade jag inte slagit en boll på nästan två decennier och tänkte närmast sitta på bänken och ge goda råd och anvisningar åt de spelande. Ett värv jag gärna åtar mig vare sig det efterfrågas eller inte.

Efter denna imponerande demonstration av kraft och spänst fick lagledaren utgå p.g.a. ryggskott

Men skadeläget och den kemiska balansen gjorde att det blev täta byten och jag fick titt som oftast ta plats på halvdriven till vänster. Bollen hamnar ytterst sällan där, det är bara några skeva bollar som man med gott samvete kan missa. Oskönt och händelsefattigt spel varvades med några spektakulära och underhållande missar. Hela laget underpresterade som i gamla tider och det blev tre raka förluster. På det hela taget en godkänd insats. Vi ägnade oss därefter helhjärtat åt doping.

Lagets nestor i karaktäristisk färggrann mundering

Då själva idrottandet inte tog all tid i anspråk kunde jag även ägna mig åt andra kulturupplevelser.

Husvagnar och dumper - Stämningsbild från Ronehamn

Det musikaliska inslaget är som alltid starkt på denna ö. Självfallet lyssnade jag till de gamla favoriterna Smaklösa. De är väl inne på sitt femte decennium som popband. Denna gång  överraskade de med att spela lite frijazz i 30 sekunder. Sedan lät det som vanligt. Gamla hitlåtar som Rune ifrån Rone följdes av nyare alster som Det regnar kor. Det går inte riktigt att beskriva med ord.......

Stilriktigt på ett lastbilsflak

Här har bandet i Kraftverks efterföljd satt på sig färgade glasögon för att kunna se publiken tredimensionellt

Alternativ solsemester

 Då ekonomin på grund av vissa större (och nödvändiga) inköp till hushållet blivit något ansträngd fanns inte finansiella medel till att hyra någon bil i år. Vad göra? I ett nostalgiskt skimmer drar jag mig till minnes forna tiders bravader då jag på två hjul och starka ben gled genom ett soldränkt landskap. Så vitt jag kom ihåg var det också billiga semestrar. Nåväl, en cykel har jag, ett gammalt tält finns väl på vinden och en sovsäck från 80-talet hittades ovanpå en garderob.

Tyvärr var tältet ihoprullat vått när det senast användes och således alldeles mögligt. Vi fick glädjas åt det vackert prickiga mönstret.

Nu återstod bara att intressera en mig närstående kvinna för en cykelsemester. Hälsorelaterade argument som poängterade sund livsföring och friskt friluftsliv blandades ekonomiska och miljömässiga resonemang. Kulturella fraser om långsamhetens lov, Sverige ur ett annat perspektiv, kombinerades med försåtliga instick om sambandet mellan cykling, fettförbränning och snygga vadmuskler. Väder, topografi, avstånd och liknande petitesser utelämnades sorgfälligt. All min argumentationsteknik och övertalningsförmåga användes i detta projekt

Snygg svartcamping med sjöutsikt i Virserum

Efter några veckors bearbetning var planerna klara. Några prisbilliga väskor, luftmadrasser och en oduglig pump inköptes på Biltema och vi gav oss av genom Mellansverige med Gotland som mål.
Eftersom vi ville undvika hårt trafikerade trafikleder blev det ett sicksackande på småvägar genom framför allt Småland. Ett ganska stort, backigt landskap som sommaren 2012 framför allt kännetecknades av skyfall och översvämningar.
                           

Två överlastade cyklar på knottrik badplats nära Ambjörnarp

Röd stuga med vita knutar under inflytande av entropi

Efter att ha tältat i kylslagna knottbuskage några nätter  övertalades jag av min medresenär att  investera delar av vår begränsade reskassa i ett rum på ett vandrarhem. Känslan av geografisk forskningsexpedition fick därmed ge vika och en nästan lyxig atmosfär infann sig..

Charterfeeling...nästan i alla fall

Lokala delikatesser förtärdes i stora kvantiteter. Ibland hade vi t.o.m. tillgång till spis och kunde värma maten. Redaktören med tillreder med van hand kroppkakor samt provsmakar ett för måltiden lämpligt rosévin
                                        

Det är märkligt hur annorlunda allt blir när man ser det från cykelsadeln. Ett helt annat Sverige gör sig synligt.

Träden tycks använda sig av en aggressiv expansionspolitik på husens bekostnad

Ibland har jag klagat över hur det ser ut i min stadsdel. Jag skall sluta med det.

Inte så lite Tjernobylkänsla i en del samhällen

En hel del nya geografiska kunskaper fick vi efter vägen. Ställen man inte hört talas om och ställen man hört talas om.

Mina fördomar om Stureplan stämde inte alls överens med verkligheten

Självfallet var denna resa inte utan konstnärliga intryck. i Påskallavik (fint namn) hittade vi följande alster

Överdimensionerad dam med generösa former

Hotande jätte i skogsbrynet

Magnifik cementstaty med många tolkningsmöjligheter

Småland har, med viss konkurrens från Norrbotten och Västergötland, de kanske mest fantasifulla ortsnamnen i Sverige

                                                           

 
Här har vi en fotografisk konstbild som jag tänkt kalla ”Kärnkraftverk genom smutsigt fönster i hällregn”.

Kärnkraftverk genom smutsigt fönster i hällregn

Efter en rad häpnadsväckande upplevelser på Gotland som kommer att redovisas i nästa inlägg vände vi åter mot Småland och trampade hemåt.

Backiga grusvägar omgivna av träd, träd och åter träd finns det gott om i Sverige

Eftersom gud lägger en skyddande hand över dårarna lyckades vi komma för sent till alla skyfall och såg endast översvämningarna efter dem. I gengäld plågades vi av en enveten motvind som vi var nödgade att motverka med frekventa choklad- och pilsnerstopp. Till slut närmade vi oss dock västerhavet igen. Dags att fira rejält.

Fortfarande steg vattnet i Emån. Roddbåtar syntes förtöjda i verandorna.

På systembolaget i Hyltebruk stegade jag morskt fram till föreståndaren och begärde det dyraste och finaste rödvin som utskänkningsstället kunde tillhandahålla, i tetrapack. Vi fick då ett prima sydafrikanskt vin för 59 kronor litern. Som försäkrades, skulle passa utmärkt till  pilsnerkorv, oliver och bröd med mjukost vilket var vad vi hade att celebrera kvällen med.
                                      

Festligt firande av återkomsten till Västkusten

 

Tre veckor och 120 mil efter starten rullade vi fram till Gyllen Prags uteservering och beställde en panerad ost med  extra potatis som sköljdes ned med antal Staropramen.

Vårstädning - ett husligt äventyr

                      Något försenad kommer här en spännande redogörelse över årets vårstädning.

        En strategiskt placerad tvätthög

Redaktören är på intet sätt emot städning som företeelse. Tvärtom, jag ger gärna goda råd och anvisningar åt vänner och bekanta. Själva det praktiska utförande är jag dock mer skeptisk inför. Det krävs en viss tid av begrundan och kraftsamling innan brytpunkten är nådd och jag griper till verket och får något gjort.

 Tyvärr är min psykiska och fysiska förmåga så beskaffad att jag gärna avbryter företaget innan jag är helt färdig. Dammsugare blir ståendes mitt i rummet, sopborstar lutas mot köksbord och vattenhinkar och skurtrasor står som monument över en förbrukad handlingskraft.

Att attackera något ovanligt mål kan dock sätta igång inspirationen. Garderobsinventering gjorde jag ifjol med många intressanta fynd. Bokhyllan sorterade jag härom året och skafferiet är genomgånget. Vinden vågar jag mig inte på än. Så vad återstår?

Den sorterade bokhyllan

Det finns emellertid en sägenomspunnen plats i varje lägenhet, en plats som endast städas vid speciella tillfällen av särskilt djärva personer. Denna plats existens förträngs vanligtvis men fasansfulla historier om vad som där uppenbarat sig sprids gärna av de dristiga som utfört sådan städning. Förmodligen för att avskräcka andra och själva framstå som unika våghalsar

Denna vår bestämmer jag mig följaktligen för att städa bakom spisen.  Något som jag under flera decenniers boende i lägenhet aldrig gjort ( jag har aldrig behövt flyttstäda eftersom alla lägenheter jag flyttat ifrån  av någon outgrundlig anledning skall helrenoveras eller rivas) .  Eftersom ingen detalj inom städningens konst bör vara förborgad är det alltså dags att ta sig an detta göromål.

Oförvägen som jag är skrider jag till verket utan skyddsutrustning och prövar att med kroppskrafter bända bort spisen från golvytan. Vilket till min förvåning går mycket lättare än jag trodde eftersom det sitter små hjul fiffigt placerade under spisen. Om det hade jag faktiskt ingen aning.

Spisen svängs åt sidan, "Sesam öppna dig". Liksom upptäckarna av Pompeji och Herculaneum en gång i tiden finner vi en plats där tiden frusits.  Brödbitar, kapsyler, ärtor, bönor, en säkerhetsnål, vitlöksklyftor, piller, kvitton (från 2003), några kubikcentimeter okänd substans och toppen av en trumpinne (det måste ha gått vilt i köket till någon gång). Alla upptänkliga pastasorter tycks här även ha funnit en sista viloplats och även något som såg ut som friterade insekter, vilket det vid närmare undersökning också var (Attagenus pellio eller pälsängerlarver) .

Vad man kan finna bakom spisen

Nu börjar orken att tryta och jag är nära på att ge upp när det ringer på dörren och en mig närstående kvinna gör entré. Jag vacklar på fötter och fortsätter lite håglöst torka när hon pekar mot kylskåpet och menar att jag, när jag ändå är igång även kan gör rent under det. Jag hade inte fattat att det fanns ett utrymme även där. Men jag ryckte snabbt bort gallret och hittade en annan skattgömma. En tidtabell från västtrafik, mer pasta, smågodis och pälsängerlarver (döda).

Tidskapsel under kylskåpet

Nu flög fan i mig och jag gick lös även på ovansidan av spisen och spettade lös lite avlagringar med gott resultat.  Plattorna var dock allt för korroderade för få i anständigt skick.

 

Även kaffebryggaren fick sig en duvning, det var ju ett tag sedan, och blev om inte vit så åtminstone vitare.


                                                    

Under tiden hade den resoluta kvinnan tagit sig för att tvätta fönstren i vardagsrummet. Min bestämda åsikt har varit att fönster inte behöver tvättas. Jag bor ju i Göteborg.  De ständiga regnen och hårda västvindarna borde i rimlighetens namn göra att ingen smuts kan fastna på rutorna.

Ack, vad jag under många år bedragit mig. Helt plötsligt var himlen inte så jämngrå. Konturerna klarnade och den spirande grönskan kunde skönjas. Hade jag vetat att det var så fint väder ute hade jag nog inte ens kommit på tanken att städa. Någon gång per decennium bör alltså fönster putsas. Alltid lär man sig något nytt.

Även hallen rengjordes och rensades. Tvätthögarna och alla saker som förhindrade passage försvann. Vart tog det vägen?

Naturligtvis lagrades allt i det rum som inte städades. Ett förråd för tvätthögar, instrument, väskor, kartonger med pryttlar,  sportutrustning och skodon. Den delen av lägenheten får bli nästa vårs projekt. Alla 73 kvadratmeter kan inte städas vid ett och samma tillfälle. Någon måtta får det faktiskt vara.

Sommarfest i lantlig idyll

Alla foton på den lantliga idyllen har vänligen ställts till Sunkhörnans förfogande

 I de flesta glättade magasin finns bilder och tips om hur sommares utefester och grillkvällar skall bli lyckade. Sunkhörnan tänkte inte vara sämre utan redogöra för en nyligen bevistad tillställning i lantlig miljö, som inspirationskälla för läsekretsen.

Redaktören fick inbjudan till en grillafton med musiktema i det vackra Bohuslän och tackade förstås ja. Detta evenemang äger rum nästan årligen och samlar en liten men entusiastisk skara besökare i en mindre fastighet nära havet.

Bordet stod dukat på hälleberget omgivet av  den ljuvaste försommargrönska med allehanda fåglar kvittrandes i träden. Runt det bastanta furubordet samlades den uteslutande manliga deltagarskaran för att under otvungna former ägna sig åt förtäring. De kvinnor som någon gång, till äventyrs bevistat denna tillställning har aldrig känt någon större åstundan att återvända.

Att grilla är egentligen mycket enkelt. Man tänder grillen och lägger på köttstycket och efter en stund är det klart. Om man kommer ihåg det kan man även vända på det. Det är väl där svårigheten ligger. Först att veta vilket kött som är ens eget och sedan kunna vända på det utan att tappa ned det i glöden. Med en polygrip går det dock galant att vända de mest bångstyriga köttstycken.

En vackert grillad köttbit

                                    
I väntan på matens färdigblivande ägnade menigheten sin uppmärksamheten åt bordets flytande håvor. Förutom en mångfald av malthaltiga drycker, jästa druvsafter och spirituosa uppenbarade sig en iögonfallande butelj från Polen innehållandes 72% Slivowitz vilken i högsta grad förhöjde stämningen  Ingen av oss tillhörde den judiska religionen men vi blev vederbörligt imponerade av etikettens försäkran om att denna sprit var tillverkad enligt kosherreglerna. Detta faktum gjorde dock inte att vi slapp halsbränna och svidande läppar, vilket måste sköljas bort med mildare drycker.  Rätt var det var var maten klar (eller rättare sagt mer än klar) och ett hektiskt ätande vidtog.

Värden med ett i det närmaste kremerat köttstycke

Då återstod bara musicerandet. I husets vardagsrum stod åtta förstärkare, två trumset, tre elbasar, 5-6 gitarrer, klaviatur, tre mikrofonställ, en PA-anläggning, dragspel, ukulele, congas och diverse små slagverk och munspel till förbannelse. Lägg därtill tio överförfriskade karlar i medelåldern med falnade rockstjärnedrömmar. Någon finstämd visafton blev det alltså inte tal om.

 Det är svårt att med ord beskriva vad som hände. Eftersom alla inte fick plats samtidigt så blev det skiftgång vid instrumenten med många intressanta kombinationer av stilar och instrument.
Någon inspelning finns så vitt jag vet inte. Tack och lov. Till närmaste grannhus var det några hundra meter men det borde ände ha känts ända in i benstommen när volymen vreds upp allt eftersom natten gick. 

Genom det öppna fönstret kan vi ana oss till musikanterna

Många kände sig kallade att vara sologitarrister och ägnade sig med kraft och energi åt att överrösta varandra. Någon gormade i mikrofonen eller tutade vildsint i munspel. I volym hade basisterna med sin enorma förstärkare ett avgjort försprång vilket trumslagarna med muskelkraft ansåg sig vara tvungna att kompensera.  Den ena gamla slagdängan efter den andra (företrädesvis sådana med få ackord) misshandlades i halvtimmeslånga versioner. Från Uriah Heep till John Holm via Santana och Jimi Hendrix.

Den höga flaskan innehöll den 72% Slivovitzen. Den helvetiska ljudvolymen syns inte i detta idylliska foto

Jag höll mig till dragspel och bas innan jag fram emot natten till min överraskning kunde spela trummor. Kanske var det kosherspritens förtjänst. När festen upphörde vet jag inte, jag la mig i bilen för att undkomma de sista entusiasternas kakafoni. Morgonens uppvaknade blev tungt. Göken gol i trädtopparna och solen sken med en förödande kraft
                            


Men nu fanns tid att njuta av de lantliga vyerna och av egendomens rustika charm. Den engelskinspirerade trädgården var fylld av installationer med ett kraftfullt formspråk. Ett robust skapande som  visar på tidens obönhörliga gång och åskådliggör termodynamikens andra huvudsats.

Årets festbord på morgonen

Ett bord i ett mildare stadium av förfall - och en plankhög att begrunda

Ett bord från en tidigare grillafton. Vattenkannan ger en antydan om eldsvåda. En triptyk över entropins kraft

En stol, ett städ, en kniv, en spade och en oljedunk mot en draperad lufthammare- tolkningmöjligheterna är många..

 

Fordon i stillhet är en återkommande beståndsdel i installationerna. Här en moped invävd i vegetation med en båt i bakgrunden. Tunnan och plankhögen förstärker intrycket av kompakt orörlighet

Enligt vanligtvis välunderrättade källor är detta en fjäderhammar draperad i presenning och rep. Associationerna flödar.

Fyra dunkar olikfärgade vätskor, rostiga metallkonstruktioner och en spade. Ytterligare en gåta.

Den blivande smedjan

Då egendomsinnehavaren för ett kvarts sekel sedan flyttade in fanns stora planer på iordningställande av en smedja på tomten. Men arbetet som dödgrävare på den närbelägna kyrkogården i kombination artistkarriären (på smärre syltor längs västkusten) har tagit så mycket kraft gjort att konstruktionen ännu kommit igång. Dock har en vägg, med bistånd från vänner och bekanta, iordningställts. Taket är det emellertid värre med.

Väggen är klar!

En annan smärre byggnad med oklart användningsområde

En reminiscens av vintern och en påminnelse om årstidernas hastiga växling

Under frukosten och förmiddagen blev vi av denne centraleuropeiske gentleman en längre stund och tämligen mångordigt upplysta om allehanda ämnen som politik i allmänhet och polsk i synnerhet, ockultism, arbetsmiljö, kosthållning, musik, psykologi, diverse krämpor, fastighetsförvaltning i Polen med släktförhållanden och tillhörande ekonomiska tvister.

I förvånansvärt snabb takt, med tanke på omständigheterna, avlägsnade sig de kvarvarande festdeltagarna från fastigheten.