Tevebilaga

Veckans nygamla ordspråk: ”När det regnar teveapparater har den fattige ingen licens”


Inflationen av teveapparater har nått mitt hem. Efter att i många år levt med undermåliga mottagare (t.ex en flimrig svartvit 16-tums där en polygriptång fick användas som kanalväxlare) eller ingen alls, tycks nu världen översvämmas av teveapparater.

I mitt vardagsrum står tre gigantiska mackapärer, som för inte allt för många år sedan, skulle ha kostat en vacker slant. Ganska dekorativt arrangemang om jag får säga det själv. Någon sorts medial installation som konstvetare säkert skulle ett och annat att säga om.

Eftersom världen en gång för alltid bestämt att det är platta bildskärmar som gäller, hivas massor fullt fungerande teveapparater ut från hemmen, så som varande obsoleta. Källare, vindar och containrar fylls med elektronik. Det kan man förstås ha åsikter om, men för en person med återhållsam inställning till utgifter, är det naturligtvis manna från himmelen. Jag kommer inte att behöva köpa en teve mer i hela mitt liv. Dessutom har jag försett släkt och vänner med prima 32-tummare.


Dock tycks inflationen tyvärr inte gälla programmen. Antalet kanaler och bildkvalitet och tycks stå i omvänd proportion mot programmens innehållsmässiga värde. Det blir således mest kunskapskanalen och någon gammal svensk långfilm i svartvitt som faller redaktören på läppen. Vinsten var alltså försumbar och allt kånkande förgäves. Nedrans också! Förmodligen kan man dra någon slags moralisk lärdom av detta men det överlåter jag åt läsarna.

Det sladdlösa hemmet tur och retur

Från läsekretsen har inkommit ett illustrativt foto över teknikens välsignelser. En kvinna - som vill förbli anonym - föll för reklamens frestelser och beslöt sig för att ändra sina abonnemang för tjäna en krona eller två. Internet, telefon och teve skulle komma från samma uttag och medelst trådlös förbindelse sammankoppla hemmet med världen utanför.


Efter att förgäves försökt nå nämnda kvinnas hemtelefon("ditt samtal kan inte kopplas fram tillfället, försök igen senare")under flera veckor nödgades redaktören till slut ringa upp den mobila telefonen vilket han av kostnadsskäl brukar undvika.

Jodå, internet fungerade, men instruktionerna till inkopplandet av apparaturen tycktes vara översatt med google-translator och naturligtvis fullständigt obegripliga. Att ens försöka koppla in teven skulle omedelbart resultera i en längre tevefri period. Men en vacker sladdhärva blev det i alla fall. Och eftersom innehavaren är en estetiskt lagd person piffade hon stilsäkert upp arrangemanget med gröna rosetter till betraktarnas förnöjelse. Dock bryter den rustika knuten av naturfärgad ull mönstret och gör det hela till en filosofisk installation där tankarna förskjuts från det tekniska mot det mer jordnära.

Kontentan av det hela är att det sladdlösa hemmet är en konstruktion av imaginär art liksom det papperslösa kontoret eller den punkteringssäkra cykelslangen. Sladdarna är här för att stanna.

Enkel lyx i juletid

Julstjärnan lyser och sprider sitt milda ljus över köket. Det är samma bild som förra året. Det känns onödigt att ta en ny eftersom stjärnan suttit uppe sedan 2004.


Julkaktusen är liksom förra året pyntad och har dagen till ära börjat blomma. En lika enkel som billig lösning på julgransbestyren.


Eftersom Sunkhörnans redaktör gärna bryter ny mark och ger sig ut i det okända beslöt han sig för att fira denna jul på ett mer storslaget och lyxigare vis än tidigare. Av en bekant hade han fått tips om en ytterst smaklig och värmande vinteröl av engelskt fabrikat. Enligt denne skulle drycken framkalla värme, visdom och skaldekonst och ge tillvaron ett behagligt skimmer av närmast gudomlig art. Detta lät nästan för bra för att vara sant, och sådana budskap har en barnslig dragningskraft på redaktören. Glad i hågen införskaffade han sig därför en back av nämnda ale för att ha till julens rätter och lekamlig förnöjelse.

Vad den bekanta inte nämnde var priset på denna i och för sig välsmakande och yrselgivande dryck. Efter att ha kontrollerat kvarvarande antal kronor på kontot insåg redaktören att det skulle bli ett påvert julbord denna gång. Efter några lovar runt skinkorna på hemköp uppenbarade sig dock en lösning: Grisfötter.

Till en bråkdel (19.95) av vad en skinka kostar kunde denna nästa bortglömda kroppsdel införskaffas. Grisdel som grisdel. Och tillagningen bör ju i rimlighetens namn vara
en smal sak. Enligt personer jag konsulterat så bör grisfötterna kokas. Länge.

Därefter skall svål och större ben borttagas. Sedan är fötterna färdiga att ätas varma eller kalla. Fast här började problemen. Det blev inte mycket kvar att tugga på. Lite broskiga saker, något geleliknande, lite skinn med borst på och själva klövarna.


Trots detta bryderi beslöt jag mig för att knapra i mig grisfötterna till den dyrköpta ölen. Med lite senap och friskt mod greps jag mig verket an. Grisfötter har ju faktiskt betraktats som en delikatess under långa tider. Det säger -om inte annat- en hel del om vardagsmaten fordomdags.

Åjodå, det smakade väl inte så illa när man lyckades hitta lite ätbart brosk och nedsköljd av den engelska ölen föreföll tillvaron betydligt muntrare. Tyvärr - ovan vid så god öl - har jag tullat på backen under flera dagar innan jul vilket innebär det kommer bli torrt innan helgen ens börjat. God dyr öl är alltså ingen bra idé ur försörjnings synpunkt. Därvidlag är det bättre med en billig blaskig öl som ger lite drickmotstånd. Kvantitet slår således kvalitet.


Efterrätten består av blandade nötter a 12,95. Har man en polygriptång behövs heller ingen extravagant nötknäppare(295kr). Nötter är ju dessutom rena hälsokosten nu för tiden. Vilket stärker Sunkhörnans nyttiga livsstilsprofil.

Italiensk matlagning

Italiensk matlagning är ofta mycket enklare än vad vissa förståsigpåare försöker pådyvla oss i diverse media.

Så här i höstmörkret kan det vara dags att erinra oss sommarens smaker. Lönen är på upphällning och dessutom behöver man då och då rensa i skafferiet. Ett överblivet fynd från husvagnssemestern i somras - upphittat bakom makaronerna -bildar utgångspunkt för en snabblagad italiensk måltid. En burk Ravioli Bolognaise av märket Euroshopper, som så vitt jag kommer ihåg kostade rimliga 7.95. Öppnas med konservöppnare och värmes med fördel.


Krydda med vad som finns i skåpet. Själv använder jag mig ofta av min Louisiana Hot sauce som ger en obestämd stark smak och döljer det mesta av konservaromen. Måltidsdryck denna gång är kranvatten då godare drycker eller kontanter för att införskaffa sådana saknas. Delvis för att öka festligheten och delvis för att alla glas är smutsiga serveras vattnet i en handmålad påskmugg.

För att spara disk äter jag dessutom med sked direkt ur grytan. Detta urskuldas med att det lägger en lätt konstnärlig touch över näringstillförseln. Bordsskivan skyddas dock prudentligt från den varma grytan av Göteborgspostens tevebilaga.

Eftersom middagen intas utan sällskap gräver jag fram en vintage-serietidning som förströelse. En Blixt Gordon från 1969 med högt underhållningsvärde sätter guldkant även på en frugal måltid.

Skodd för fritid och idrott

Från läsekretsen har inkommit ett somrigt snappshot som exemplifierar hur den tidlöse mannen ignorerar alla tillfälliga trender och anlägger ett världsvant förakt för modevärldens alla nycker.

Genom färgvalet och materialanvändningen kan jag se att det här är en av förgrundsgestalerna inom gatumode de senaste decennierna. En man som varit stilbildande genom sin banbrytande och oortodoxa fritidsklädsel. Ja, kanske en av de viktigaste inspirationskällorna i västra Göteborg och en i det närmaste ouppnålig förebild för sunkhörnans redaktör.

Här ser vi ett exempel på en av hans nyskapande kombinationer. En bekväm inomhustoffel går självfallet lika bra att använda utomhus och den klassiska tubsockan (med två streck) ger en spännande 80-tals retro-feeling. Till detta en tjusig byxa i bleklila med detaljer i vitt, och vad som troligvis är en bländvit utanpåskjorta. Tillsammans antyder de en avslappnad inställning till livet bortanför dagens informationshets. En cigarettfimp vid foten förstärker bilden av personligt motstånd mot de i samhället rådande normerna.

Ensemblen tycks beundras av mannen i stilrena trekvartsbyxor med sportigt nedhasade strumpor i sina elegant personliga idrottsskor. På det hela taget en fängslande modebild från Sverige 2010. Vi kan gissa att barfotabarnet vid sidan om har fått förebilder för livet.

Pölsa, palt och pilsnerkorv

De kulinariska upplevelserna förändras i takt med att man reser norrut. I förstone blev jag orolig när kroppkakorna tycktes försvinna från livsmedelsaffärernas kyldiskar. Bättre till mods blev jag dock när jag märkte att de ersattes av något ännu läckrare, nämligen palt.

Denna palt inköptes i Jäkkvik och tillagades med utsikt över Hornavan. Vi valde den enkla metoden dela palten i mindre bitar steka den i smör. Festligheten understryks av de mönstrade papptallrikarna. Till det en medeltempererad finsk pilsner. Den mättnad som erhålls efter en rejäl paltmåltid är svår att beskriva men tycks vara överlägsen alla andra mättnader(utom eventuellt den efter kroppkakefestivalen på Öland).

Den överblivna palten stack vi tandpetare i och använde som snacks till den extravaganta kvällsspriten. Återvinning på något sätt, både rustikt och lyxigt på samma gång. Det blev en glad afton vill jag lova.


En annan klassiker som knappast kan undvikas på en norrlandsemester är pölsan. Jag har skrivit om den förut. Denna fantastiska och lättlagade substans som med sitt höga näringsvärde ger kraft och energi inför alla tänkbara strapatser. Pölsans lov har med rätta besjungits av poeter och vi stekte den i smör - och här kommer vi in på överkurs - tillsammans med nyfångade kantareller och några överblivna grönsaker från skafferilådan. I det funktionella köket går matlagningen som en dans.


För att balansera tyngden i måltiden sköljdes den ned med inte bara en utan två förpackningar trendigt rosévin(57kr per liter 13,5%, lätt eftersmak av jäst). Sång och strängaspel vidtog.


Då jag ensam tillbringade några dagar vid ishavskusten förföll jag till mer basal matlagning. Back to basic som man säger. Att inhandla något i Norge var inte att tänka på för en utgiftsblyg individ. Fram med den gamla hederliga pilsnerkorven och snabbmakaronerna. Nu var det dessutom bråttom. Lägg märke till den klassiskt vita papptallriken denna gång kommer till heders.

Värmeljusen tändes inte för att öka mysfaktorn utan för att det var 4 grader varmt och hällregn utanför. Även här sköljdes maten ned med ett småsurt rosévin(57 kr litern 12,5%) inte det ultimata valet om man säger så, men det gjorde nytta.

Husvagnssemester

Eftersom redaktören -av sparsamhetsskäl - inte äger någon bil blir det årligen vissa problem vid husvagnssemestern. Det är inte alltid så lätt att hitta personer som villiga att låna ut en dragkroksförsedd bil i juli. T.o.m. släktingar ställer sig oförklarligt tveksamma inför en sådan enkel lösning. Då undertecknad är för hederlig för att stjäla och för snål för att köpa ett fordon återstår bara att hyra.

Men vilket märke skall man välja? En bekant föreslog metoden att titta på reklam för olika bilmärken för att på så sätt fånga upp fabrikatets själ. Det lät förnuftigt och jag skred genast till verket. Då jag är av åsikten att reklam är bättre och mer tillförlitlig ju äldre den är plöjde jag igenom ett antal gamla filmer och förbluffades av den genomgående goda kvalitén och vettiga argumentationen.

En klassisk bilmodell som tyvärr sällan ses nu för tiden. Både utseende och funktion på de nyare saabarna står sig slätt mot denna tjusiga modell.

En annan klassiker är Wolkswagen som med denna förtjusande film verkligen nådde fram till de svenska bilisternas innersta.


Ett mycket svårt val. Det som fällde avgörandet var Olle Bergmans WW-Cha-cha. Ett bilmärke med en sådan helgjuten smak när det gäller både text och musik måste helt enkelt vara det rimligaste valet.


Tyvärr är de bilmodeller som är tillgängliga i biluthyrningsbranchen moderna lådor helt utan de eleganta former som visades i dessa filmer. Det charmlösa utseendet hos bilen fick uppvägas av den tidlösa fulländningen hos SMV-husvagnen.

Sålunda i ordning för äventyr och upplevelser såg jag framtiden an med tillförsikt. I sällskap med en mig närstående kvinna begynte semestern. Mot norr ställdes färden....