Nobel fest i sunkhörnan

Eftersom det var nobeldagen tänkte sunkhörnans redaktör lyxa till det lite extra vid kvällsvarden. Färska (nåja, mjuka tortellini ) införskaffades och kokades en lagomt lång stund.

 En lite finare ketchup korkades upp och festen var ett faktum. När det gällde klädseln föredrog jag - eftersom jag ändå befann mig i mitt hem och precis kommit hem från mitt dagliga knog- att behålla en mer otvungen approach (långkalsonger och skjorta. Byxorna jag hade haft på mig under cykelturen hem blev för varma) .

 Då var det bara att njuta av pompan och se hur prisen delades ut. När kungen kom i bild och till synes betraktade mig funderade jag på om jag ändå inte borde haft byxor på mig. Men att vara byxlös på en nobelfest passar nog Sunkhörnans redaktör bättre. Resten av festligheterna hoppade jag över, att se på när noblessen smörjer kråset verkade skäligen ointressant. Speciellt som jag själv blivit rejält mätt och en tupplur på soffan lockade betydligt mer.

Luleå - Göteborg med kreativ camping

Så här var det. En cykel behövde förflyttas från Luleå till Göteborg. En mig närstående kvinna hade fått överta denna tvåhjuling. Då Staten Järnvägar av någon outgrundlig anledning, vägrar att  pollettera cyklar nu för tiden, och eftersom det var en vackert silvergrå, 5-växlad Crescent av 70-tals modell,  en "världsmästarcykel". Och eftersom jag - trots den opolerade utsidan - ändå är en gentleman, erbjöd jag mig att trampa hem velocipeden. Kanske inte det mest välövervägda beslut jag tagit, men så blev det.

Ett litet (mycket litet) tält av tvivelaktig kvalitet införskaffades för 495 kr och en minimal luftmadrass. Ett mindre tablett kök av ålderdomlig modell (till morgonkaffet) letades upp ur gömmorna  och cykelväskor från Biltema hade införskaffats redan förra sommaren. Bara att trampa på alltså.

Första anhalten var förstås Paltzerian i Öjeby där en stabil (mycket stabil) energigrund lades. Bilderna på Paltzerian är för övrigt hämtade från nätet då redaktören innan måltiden var för hungrig och efteråt för mätt för att tänka klart. Resten av bilderna är egentagna.
                                                                        

Ett vallfartsmål för hungriga cyklister

Så mycket att välja på.......

Matfrågan i övrigt under vägen löstes av att frekventera Norrlands sämre pizzerior och vägkrogar. Mjukost och bröd nedsköljt med det alkoholhaltiga som fanns tillhanda blev vanligen kvällsmål.

Cykelturen inleddes med ett gediget regnväder. Eftersom jag tvivlade på tältets regnavstötande förmåga försökte jag i möjligaste mån tälta under tak. Detta gav upphov till flera kreativa campingplatser.....

Ett varmt tack till den lokala fiskevårdsföreningen för taket

Tack i efterhand till Robertsfors IK  för  lånet av avbytarbåset

Tack till Hörnefors brukshundklubb

Tack till Tallmons Folkets park

Avbrott i trampandet var  kaffepausar på egendomliga kaféer efter vägen.

.

Avdelningen klassiska caféer. Wästerlunds vid Sandöbron

Eftersom större vägar var försedda med vajerräcken med smala enfiliga avdelningar där långtradare blåste förbi blev det till att kryssa genom landet på allt mindre vägar

I strävan att undvika E4 blev vägvalet tämligen alternativt

De få bilar som sågs var för det mesta stillastående

Husvagnarnas kyrkogård

När det var helt omöjligt att korsa en väg lyckades jag till min egen förvåning lifta med en ambulans

Tack till Dalarnas ambulanspersonal

Några mil från de stora vägarna tittar ett öde landsbygdsland fram. Ett Sverige i utdöende. Sunkigt på ett lite sorgligt sätt.

Övergivet hus i Norrbotten. Samma motiv ur samma vinkel har använts som skivomslag upptäckte jag senare

Rester av ett svunnet Sverige

Här var det länge sedan någon bodde

Den nya vägen drogs lite längre bort.....

Visst står det ett minimalt tält även inne i detta industriminne

Men vacker konst fanns att beskåda efter vägarna. Här en metallisk gestaltning av postens betydelse för landsbygden.

Mystisk installation i skogsbrynet. I förgrunden den silvergrå skönheten

Regnvädret avlöstes av en intensiv värme med en så barbariskt stekande sol att redaktören tvingades nedsänka sin kropp i sjövatten (vilket han inom parentes sagt sällan gör frivilligt).

Sjönära läge med utsikt

När regnet gett sig kunde jag tälta utan tak

Eftersom blev lite enahanda togs varje tillfälle till att stanna och bese de sevärdheter som annonserades efter vägen. Många pompösa monument blev det. Fanns inga sevärdheter kunde fiffiga tjänstemän hitta på egna.

Här bet överstelöjtnant Duncker i gräset för si så där 200 år sedan.

Det fanns inget att se här så vi fixade en skylt som turisterna kan fotografera

Ibland tog sunkredaktörens faiblesse för lyx och flärd över och han tog in på fashionabla etablissemang som vandrarhemmet i Fredriksberg. Jag kan lova att duschen var behövlig.

Efter tio nätters kreativ camping tornade ett lyxhotell upp sig vid vägkanten

Efter två veckor och 175 fem mils cyklande nåddes så målet. Några kilo lättare men brunbränd  med en glupande aptit och många erfarenheter rikare. Huruvida jag skall förbanna eller tacka SJ är oklart.

En öl direkt efter jag parkerat cykeln i stället hemma efter 14 dagars trampande

Sunkhörnans fotoskola Del 2 - Fåglar i naturen

Koltrast vid fågelmatningen

                                   
Naturfotografering är självfallet inte särskilt svårt. Naturen är väldigt stor och finns överallt. Bara knäpp ett foto åt något håll där färgen grönt dominerar och vips du har ett naturfoto. Problemet är att få med det animaliska liv som finns där. Djur tenderar att röra sig hastig vid åsynen av en kamera och försvinna bakom allt det gröna.

Blyg kråka gömmer sig för fotografen

                                  
Fågelfotografering har ökat i popularitet den senaste tiden och det känns därför naturligt att redaktören delar med sig av sina erfarenheter i denna ädla konst. Inte skall man behöva gå  på dyra kurser eller ruinera sig på utrustning för sådant. Tvärt emot vad besserwissrar och försäljare säger duger vilken kamera som helst och dyrbara klumpiga objektiv är bara i vägen. Vill man ha större fågel i bilden får man väl helt enkelt gå närmare. Bilderna i reportaget är tagna av redaktören och en i redaktionen ingående fotograf.

Hamnmotiv med trutar

Här ser vi en avvägd bild med vatten som huvudingrediens. Den ornitologiskt kunnige har förmodligen inga svårigheter att hitta den ovanliga vittruten på detta västkustska motiv. Mycket information i en bild. Doften av hamn och fiskrens riktigt osar ut ur bildskärmen.

Två änder och en berguv i motljus

Kunskap om motiven är självfallet viktigt. Även ovanliga fåglar kan faktiskt ses i närmiljön. De två gräsänderna går mycket nära den hotande rovfågeln.

Ugglehök i trädtopp

Ytterligare en rovfågel på spaning. En trolig hökuggla i en trädtopp i Lappland. Ensamhet är rovfåglarnas lott. En stämningsfull bild som väl illustrerar detta faktum.

Snösparv på kalfjället

 En liten fågels utsatthet i en ogästvänlig natur har väl aldrig skildrats bättre än i det här karga fotografiet (snösparven ses nere till vänster).

Vid strandkanten

En ensam tofsvipa vid en strand. Ytterligare en bild där naturen är huvudmotivet men där fågeln tillför ytterligare en dimension.

1000 kajor i skymningen

 Skärpan i fotografiet har betydligt mindre betydelse än texten under. Hur själva fotografiet ser ut spelar egentligen inge större roll. Vad du överför till åskådarna är det som räknas.

Spov i Finland

 Skogen är så stor och fågeln så liten (småspov). Den finska skogens mäktighet syns tydligt i det här utsökta fotografiet. Ett av mina favoriter

 Vid strömmen hittar man strömstaren. Var annars? Mycket ström och lite stare kan tyckas men så är faktiskt verkligheten. Allt annat är illusioner och lögn.

Vinterlandskap med trast

 En tvärilsken dubbeltrast försvarar sina rönnbär mot alla andra fåglar en hel vinter och sitter surmulet vaktande i snögloppet. Kanske en allegori över kapitalismens idé.

                                   Gren utan trädpiplärka                                                

                                  
 Ett av mina favoriter. En gren utan minsta tillstymmelse till  trädpiplärka. Ett ögonblick tidigare satt den där. En mycket mer intressant bild än den med den traditionellt poserande pippin.

Dykande fiskgjuse

En bild som nästan vibrerar av fiskgjuse, den som för ett ögonblick sedan ryttlade i skyn men sedan snabbt dök för att fånga sitt byte i den grunda vassviken. En dramatisk bild där frånvaro blir närvaro och tvärtom.

 Gråmelerad skildring av en lavskrika på en parkeringsplats Vid Enare träsk.  Poesi i moll och finskt vemod vid landsvägskanten.

Rödbena i trädklyka

 Fågel med röda ben i en trädklyka. Det borde alltså vara en rödbena men rödbenor är vadarfåglar och finns i strandkanten enligt den vanligtvis tillförlitliga fågelboken. Fast det är klart alla fåglar läser inte på så noga.

Okänd fågel i snölandskap

 Med denna sista stämningsfulla vinterbild avslutar vi avsnittet om fågelfotograferingens underbara värld. Redaktionen hoppas att läsarna har fått några värdefulla tips och inspiration att själva gå ut och fotografera. Brutus Östling kan slänga sig i väggen.

Vårbestyr

  Våren påstås till sist vara här. Jag förhåller mig skeptisk. Jag har visserligen hängt in lottapälsen men av erfarenhet vet jag att det alltid finns ytterligare en kallfront, ytterligare några frostnätter och ytterligare ett snöblandat regn kvar, när man trodde att det var över. Så jag låter mössa och vantar ligga kvar på hatthyllan ett tag till. Jag litar inte på väderleksrapporterna utan betraktar misstroget himlen, när som helst kan vintern göra kort "come back" turné.

Mina mer godtrogna vänner glädjer sig dock åt stigande temraturer och pratar naivt om att putsa fönster och "vårstäda" som om årstiden brydde sig. Vissa som menar sig vara botaniska experter påstår att det är dags att plantera om krukväxterna (varför detta skall behöva är inom parantes sagt ett mysterium, i naturen förblir så vitt jag vet växter livet ut på det ställe där det råkat växa upp. Varför det skulle vara annorlunda inomhus undandrar sig mitt förstånd).

Själv finner jag mitt bestånd av krukväxter ganska gott. Vid en inspektion finner jag flera gröna blad ett visst tecken på liv. I alla fall om man är optimistiskt lagd.

Flera gröna blad som synes

När jag uttalar min skepsis mot omplantering fann jag till min förvåning visst medhåll. En mig närstående kvinna instämde i att det nog inte var någon mening med denna handling.
Tonfallet avslöjade dock att det inte var frågan om erkännande av mitt floristiska kunnande utan snarare ett epitafium över mina krukväxter.  Som om jag inte skulle känna igen liv när jag såg det. Samma människa menade att jag var begåvad med bruna fingrar. Maken till fräckhet.

Växtlighet livar upp köksfönstret

Tror katten det att man är lite hängig efter en lång vinter. Lite vatten och solljus kommer att göra susen. Och om det inte hjälper kan man alltid köpa nya växter.

Hyllproblem

Med anledning av tungt manuellt arbete har skrivandet varit inhiberat en tid. Men nu skall äntligen resultatet redovisas.

På grund av  att bosättningsmönstren i lägenheten förändrats, främst med anledning av minskad befolkningsmängd men också för att tillfälliga gäster uppenbarat sig,  har jag beslutat mig -efter noggrant övervägande och trots att det egentligen strider mot mina principer - att göra en omdisposition av befintligt möblemang.

Buffalo Bill framför sitt livsprojekt bestående av loppmarknadsfynd och antikvariska inköp

Ett sådant storverk låter sig inte göras i brådrasket utan tar både muskelkraft och hjärnvindligar i anspråk. Tyvärr två områden där min begränsade kapacitet kom i dagen.
                                        

Den monströsa från en annan vinkel

I praktiken innebar detta att min monstruösa bokhylla som legat på tillväxt i något decennium skulle tämjas och förflyttas till en annat rum. Förutom något tusental böcker, pärmar och seriealbum, fanns musiksamlingar som överlevt tre(!) teknikskiften ( stenkakor, lp- och cd-skivor, kassettband, och datorprylar) plus en drös dvd, vhs, grunkor, pryttlar och manicker, musikinstrument och falska antikviteter. I princip allting jag sätter värde på.

Två handstärkare, en kakburk, en telekabel, några stenkakor, en stråke, diverse stränginstrument, en tamburin och böcker förstås.

Själva genomförandet började en sen söndagskväll då jag egentligen borde göra annat. Under någon veckas tid ansträngdes sedan armar och rygg genom förflyttning av hundratals kilo av bråte så att det värkte i kroppen. Jag antog en orangutangliknande skepnad med långa armar och tom blick, händerna var i jämnhöjd med knävecken. Efter ett mödosamt knegande var så hyllan äntligen tom
och själva nedmonterandet kunde börja. Ett gediget ingenjörsarbete som endast överträffades av ansträngningen att få ihop eländet igen. Möbeln syntes ha krympt under demonteringen. Ett antal mindre men väsentliga delar tycktes även, av oförklarlig anledning, gått förlorade under förflyttningen. Arbetet gick i stå och jag började vänja mig vid att kryssa mellan staplar och högar. Ett oroväckande tecken.

En praktisk gång fram till skrivbordet och datorn.

Av tidigare erfarenheter vet jag hur lätt det är att anpassa sig till tillfälliga lösningar som med tiden tenderar att bli permanenta.

Garderoberna blev svåra att ta sig in i och något vatten till blommorna blev det förstås inte tal om

En vända till kommersialismens tempel IKEA blev nödvändig - en plats som jag under många år lyckats undvika. Denna resa gav mig möjligheten att pröva mitt och mina medresenärers tålamod genom att medföra två 226 centimeters hyllgavlar och några hyllplan på kollektivtrafikens bussar och spårvagnar under rusningstrafik. Inte bara en vända utan två eftersom jag tog fel sort i hastigheten. En närmast transcedental upplevelse. Arbetet återupptogs långsamt men utan större entusiasm. Men se på fan, bara någon vecka senare var det mesta klart och undertecknad lägenhetsinnehavare kunde stolt se på resultatet. Nästan precis som tidigare, fast i ett annat rum.

Rekonstruktionen klar, ordning och reda återinförd.

Så mycket arbete. Till vad nytta frågar sig den skeptiske läsaren? Tja, inte vet jag. Vi får se...

Är nu stolt innehavare till en tämligen tom vägg. Med en intill visshet gränsande sannolikhet kommer detta utrymme inte vara tomt länge till.