Så här var det. En cykel behövde förflyttas från Luleå till Göteborg. En mig närstående kvinna hade fått överta denna tvåhjuling. Då Staten Järnvägar av någon outgrundlig anledning, vägrar att pollettera cyklar nu för tiden, och eftersom det var en vackert silvergrå, 5-växlad Crescent av 70-tals modell, en "världsmästarcykel". Och eftersom jag - trots den opolerade utsidan - ändå är en gentleman, erbjöd jag mig att trampa hem velocipeden. Kanske inte det mest välövervägda beslut jag tagit, men så blev det.
Ett litet (mycket litet) tält av tvivelaktig kvalitet införskaffades för 495 kr och en minimal luftmadrass. Ett mindre tablett kök av ålderdomlig modell (till morgonkaffet) letades upp ur gömmorna och cykelväskor från Biltema hade införskaffats redan förra sommaren. Bara att trampa på alltså.
Första anhalten var förstås Paltzerian i Öjeby där en stabil (mycket stabil) energigrund lades. Bilderna på Paltzerian är för övrigt hämtade från nätet då redaktören innan måltiden var för hungrig och efteråt för mätt för att tänka klart. Resten av bilderna är egentagna.
Ett vallfartsmål för hungriga cyklister |
Så mycket att välja på....... |
Matfrågan i övrigt under vägen löstes av att frekventera Norrlands sämre pizzerior och vägkrogar. Mjukost och bröd nedsköljt med det alkoholhaltiga som fanns tillhanda blev vanligen kvällsmål.
Cykelturen inleddes med ett gediget regnväder. Eftersom jag tvivlade på tältets regnavstötande förmåga försökte jag i möjligaste mån tälta under tak. Detta gav upphov till flera kreativa campingplatser.....
Ett varmt tack till den lokala fiskevårdsföreningen för taket |
Tack i efterhand till Robertsfors IK för lånet av avbytarbåset |
Tack till Hörnefors brukshundklubb |
Tack till Tallmons Folkets park |
Avbrott i trampandet var kaffepausar på egendomliga kaféer efter vägen.
. |
Avdelningen klassiska caféer. Wästerlunds vid Sandöbron |
Eftersom större vägar var försedda med vajerräcken med smala enfiliga avdelningar där långtradare blåste förbi blev det till att kryssa genom landet på allt mindre vägar
I strävan att undvika E4 blev vägvalet tämligen alternativt |
De få bilar som sågs var för det mesta stillastående |
Husvagnarnas kyrkogård |
När det var helt omöjligt att korsa en väg lyckades jag till min egen förvåning lifta med en ambulans
Tack till Dalarnas ambulanspersonal |
Några mil från de stora vägarna tittar ett öde landsbygdsland fram. Ett Sverige i utdöende. Sunkigt på ett lite sorgligt sätt.
Övergivet hus i Norrbotten. Samma motiv ur samma vinkel har använts som skivomslag upptäckte jag senare |
Rester av ett svunnet Sverige |
Här var det länge sedan någon bodde |
Den nya vägen drogs lite längre bort..... |
Visst står det ett minimalt tält även inne i detta industriminne |
Men vacker konst fanns att beskåda efter vägarna. Här en metallisk gestaltning av postens betydelse för landsbygden. |
Mystisk installation i skogsbrynet. I förgrunden den silvergrå skönheten |
Sjönära läge med utsikt |
När regnet gett sig kunde jag tälta utan tak |
Här bet överstelöjtnant Duncker i gräset för si så där 200 år sedan. |
Det fanns inget att se här så vi fixade en skylt som turisterna kan fotografera |
Efter tio nätters kreativ camping tornade ett lyxhotell upp sig vid vägkanten |
En öl direkt efter jag parkerat cykeln i stället hemma efter 14 dagars trampande |
3 kommentarer:
Tjena, ett roligt och inspirerande reportage..., min längsta "cykling" hittills är med Bo Illi Tillander, då vi lyckades bli tvåa på en etapp nånstans neråt Halland under Tandemstafetten. Det kan förbättras!
Ha ha! Du är en så förbaskat rolig man, att jag börjar nästan GRÅTA! Ist. för skratta! Om du inte redan arbetar som komiker bör du annars GENAST försöka slå mynt av din guldådra! :))) .... Ha ha... Klart ambulansen hjälpte... annars hade de bara fått återvända efter en kvart ... När du själv försökt....
Tack för de vackra orden. Det har gått smått med skrivandet den senaste tiden men snart skall väl inspirationen komma igen.....
Skicka en kommentar