Hyllproblem

Med anledning av tungt manuellt arbete har skrivandet varit inhiberat en tid. Men nu skall äntligen resultatet redovisas.

På grund av  att bosättningsmönstren i lägenheten förändrats, främst med anledning av minskad befolkningsmängd men också för att tillfälliga gäster uppenbarat sig,  har jag beslutat mig -efter noggrant övervägande och trots att det egentligen strider mot mina principer - att göra en omdisposition av befintligt möblemang.

Buffalo Bill framför sitt livsprojekt bestående av loppmarknadsfynd och antikvariska inköp

Ett sådant storverk låter sig inte göras i brådrasket utan tar både muskelkraft och hjärnvindligar i anspråk. Tyvärr två områden där min begränsade kapacitet kom i dagen.
                                        

Den monströsa från en annan vinkel

I praktiken innebar detta att min monstruösa bokhylla som legat på tillväxt i något decennium skulle tämjas och förflyttas till en annat rum. Förutom något tusental böcker, pärmar och seriealbum, fanns musiksamlingar som överlevt tre(!) teknikskiften ( stenkakor, lp- och cd-skivor, kassettband, och datorprylar) plus en drös dvd, vhs, grunkor, pryttlar och manicker, musikinstrument och falska antikviteter. I princip allting jag sätter värde på.

Två handstärkare, en kakburk, en telekabel, några stenkakor, en stråke, diverse stränginstrument, en tamburin och böcker förstås.

Själva genomförandet började en sen söndagskväll då jag egentligen borde göra annat. Under någon veckas tid ansträngdes sedan armar och rygg genom förflyttning av hundratals kilo av bråte så att det värkte i kroppen. Jag antog en orangutangliknande skepnad med långa armar och tom blick, händerna var i jämnhöjd med knävecken. Efter ett mödosamt knegande var så hyllan äntligen tom
och själva nedmonterandet kunde börja. Ett gediget ingenjörsarbete som endast överträffades av ansträngningen att få ihop eländet igen. Möbeln syntes ha krympt under demonteringen. Ett antal mindre men väsentliga delar tycktes även, av oförklarlig anledning, gått förlorade under förflyttningen. Arbetet gick i stå och jag började vänja mig vid att kryssa mellan staplar och högar. Ett oroväckande tecken.

En praktisk gång fram till skrivbordet och datorn.

Av tidigare erfarenheter vet jag hur lätt det är att anpassa sig till tillfälliga lösningar som med tiden tenderar att bli permanenta.

Garderoberna blev svåra att ta sig in i och något vatten till blommorna blev det förstås inte tal om

En vända till kommersialismens tempel IKEA blev nödvändig - en plats som jag under många år lyckats undvika. Denna resa gav mig möjligheten att pröva mitt och mina medresenärers tålamod genom att medföra två 226 centimeters hyllgavlar och några hyllplan på kollektivtrafikens bussar och spårvagnar under rusningstrafik. Inte bara en vända utan två eftersom jag tog fel sort i hastigheten. En närmast transcedental upplevelse. Arbetet återupptogs långsamt men utan större entusiasm. Men se på fan, bara någon vecka senare var det mesta klart och undertecknad lägenhetsinnehavare kunde stolt se på resultatet. Nästan precis som tidigare, fast i ett annat rum.

Rekonstruktionen klar, ordning och reda återinförd.

Så mycket arbete. Till vad nytta frågar sig den skeptiske läsaren? Tja, inte vet jag. Vi får se...

Är nu stolt innehavare till en tämligen tom vägg. Med en intill visshet gränsande sannolikhet kommer detta utrymme inte vara tomt länge till.