Sommarfest i lantlig idyll

Alla foton på den lantliga idyllen har vänligen ställts till Sunkhörnans förfogande

 I de flesta glättade magasin finns bilder och tips om hur sommares utefester och grillkvällar skall bli lyckade. Sunkhörnan tänkte inte vara sämre utan redogöra för en nyligen bevistad tillställning i lantlig miljö, som inspirationskälla för läsekretsen.

Redaktören fick inbjudan till en grillafton med musiktema i det vackra Bohuslän och tackade förstås ja. Detta evenemang äger rum nästan årligen och samlar en liten men entusiastisk skara besökare i en mindre fastighet nära havet.

Bordet stod dukat på hälleberget omgivet av  den ljuvaste försommargrönska med allehanda fåglar kvittrandes i träden. Runt det bastanta furubordet samlades den uteslutande manliga deltagarskaran för att under otvungna former ägna sig åt förtäring. De kvinnor som någon gång, till äventyrs bevistat denna tillställning har aldrig känt någon större åstundan att återvända.

Att grilla är egentligen mycket enkelt. Man tänder grillen och lägger på köttstycket och efter en stund är det klart. Om man kommer ihåg det kan man även vända på det. Det är väl där svårigheten ligger. Först att veta vilket kött som är ens eget och sedan kunna vända på det utan att tappa ned det i glöden. Med en polygrip går det dock galant att vända de mest bångstyriga köttstycken.

En vackert grillad köttbit

                                    
I väntan på matens färdigblivande ägnade menigheten sin uppmärksamheten åt bordets flytande håvor. Förutom en mångfald av malthaltiga drycker, jästa druvsafter och spirituosa uppenbarade sig en iögonfallande butelj från Polen innehållandes 72% Slivowitz vilken i högsta grad förhöjde stämningen  Ingen av oss tillhörde den judiska religionen men vi blev vederbörligt imponerade av etikettens försäkran om att denna sprit var tillverkad enligt kosherreglerna. Detta faktum gjorde dock inte att vi slapp halsbränna och svidande läppar, vilket måste sköljas bort med mildare drycker.  Rätt var det var var maten klar (eller rättare sagt mer än klar) och ett hektiskt ätande vidtog.

Värden med ett i det närmaste kremerat köttstycke

Då återstod bara musicerandet. I husets vardagsrum stod åtta förstärkare, två trumset, tre elbasar, 5-6 gitarrer, klaviatur, tre mikrofonställ, en PA-anläggning, dragspel, ukulele, congas och diverse små slagverk och munspel till förbannelse. Lägg därtill tio överförfriskade karlar i medelåldern med falnade rockstjärnedrömmar. Någon finstämd visafton blev det alltså inte tal om.

 Det är svårt att med ord beskriva vad som hände. Eftersom alla inte fick plats samtidigt så blev det skiftgång vid instrumenten med många intressanta kombinationer av stilar och instrument.
Någon inspelning finns så vitt jag vet inte. Tack och lov. Till närmaste grannhus var det några hundra meter men det borde ände ha känts ända in i benstommen när volymen vreds upp allt eftersom natten gick. 

Genom det öppna fönstret kan vi ana oss till musikanterna

Många kände sig kallade att vara sologitarrister och ägnade sig med kraft och energi åt att överrösta varandra. Någon gormade i mikrofonen eller tutade vildsint i munspel. I volym hade basisterna med sin enorma förstärkare ett avgjort försprång vilket trumslagarna med muskelkraft ansåg sig vara tvungna att kompensera.  Den ena gamla slagdängan efter den andra (företrädesvis sådana med få ackord) misshandlades i halvtimmeslånga versioner. Från Uriah Heep till John Holm via Santana och Jimi Hendrix.

Den höga flaskan innehöll den 72% Slivovitzen. Den helvetiska ljudvolymen syns inte i detta idylliska foto

Jag höll mig till dragspel och bas innan jag fram emot natten till min överraskning kunde spela trummor. Kanske var det kosherspritens förtjänst. När festen upphörde vet jag inte, jag la mig i bilen för att undkomma de sista entusiasternas kakafoni. Morgonens uppvaknade blev tungt. Göken gol i trädtopparna och solen sken med en förödande kraft
                            


Men nu fanns tid att njuta av de lantliga vyerna och av egendomens rustika charm. Den engelskinspirerade trädgården var fylld av installationer med ett kraftfullt formspråk. Ett robust skapande som  visar på tidens obönhörliga gång och åskådliggör termodynamikens andra huvudsats.

Årets festbord på morgonen

Ett bord i ett mildare stadium av förfall - och en plankhög att begrunda

Ett bord från en tidigare grillafton. Vattenkannan ger en antydan om eldsvåda. En triptyk över entropins kraft

En stol, ett städ, en kniv, en spade och en oljedunk mot en draperad lufthammare- tolkningmöjligheterna är många..

 

Fordon i stillhet är en återkommande beståndsdel i installationerna. Här en moped invävd i vegetation med en båt i bakgrunden. Tunnan och plankhögen förstärker intrycket av kompakt orörlighet

Enligt vanligtvis välunderrättade källor är detta en fjäderhammar draperad i presenning och rep. Associationerna flödar.

Fyra dunkar olikfärgade vätskor, rostiga metallkonstruktioner och en spade. Ytterligare en gåta.

Den blivande smedjan

Då egendomsinnehavaren för ett kvarts sekel sedan flyttade in fanns stora planer på iordningställande av en smedja på tomten. Men arbetet som dödgrävare på den närbelägna kyrkogården i kombination artistkarriären (på smärre syltor längs västkusten) har tagit så mycket kraft gjort att konstruktionen ännu kommit igång. Dock har en vägg, med bistånd från vänner och bekanta, iordningställts. Taket är det emellertid värre med.

Väggen är klar!

En annan smärre byggnad med oklart användningsområde

En reminiscens av vintern och en påminnelse om årstidernas hastiga växling

Under frukosten och förmiddagen blev vi av denne centraleuropeiske gentleman en längre stund och tämligen mångordigt upplysta om allehanda ämnen som politik i allmänhet och polsk i synnerhet, ockultism, arbetsmiljö, kosthållning, musik, psykologi, diverse krämpor, fastighetsförvaltning i Polen med släktförhållanden och tillhörande ekonomiska tvister.

I förvånansvärt snabb takt, med tanke på omständigheterna, avlägsnade sig de kvarvarande festdeltagarna från fastigheten.