Av gammal vana har redaktören sedan länge hållit sig med morgontidning. Först genom att utnyttja tre-månaders erbjudanden i olika namn till samma adress, sedan studentrabatt under flera decennier. Dessa tider än nu förbi och jag måste till min förtrytelse betala fullt pris på min prenumeration. I dessa bistra tider då jag försöker minska mina månatliga utgifter tittar jag extra noga på denna post.
Visserligen finns tidningen på internet. Men att jag på morgonen skulle slå på datorn och medelst tangentbordet trycka mig fram genom nyheterna förefaller mig orealistiskt. Om inte annat är det bara en tidsfråga innan jag skulle spilla kaffe över tangentbordet. Nej, jag vill sitta i min favoritfåtölj och stillsamt sörpla kaffe(och spilla) samtidigt som jag slöbläddrar mig fram genom artiklarna och läser lite här och där.
Men måste det då vara dagens nyheter? Nej, egentligen inte. Hur många gånger har jag inte i morgonens grumsiga ögonblick tagit fel och läst gårdagens tidning en gång till. Vagt har jag till slut känt igen någon artikel, uppmärksammat fadäsen och muttrande bytt till dagens edition. Skulle man inte då kunna läsa gamla tidningar på morgonen eftersom det är ceremonin snarare än nyheterna man eftersträvar?
Under förra sommaren gjorde jag ett experiment. Eftersom jag befann mig på resandefot i obygden på nordkalotten i en husvagn, var en morgontidning en lyx som svårligen gick att uppbringa (de enstaka exemplar av Norrbottens Kuriren som jag lade beslag på fick tjänstgöra i flera dagar). Men för att vara på den säkra sidan hade jag med mig en försvarlig kasse med en helt tidlös tidning. Nämligen: Kvällsstunden. Av namnet kan Sunkhörnans läsare ana sig till att det inte är någon morgontidning. Det är heller ingen kvällstidning utan den i särklass mest anakronistiska veckotidning som fortfarande lämnar tryckpressarna i Sverige.
Moderna trender inom tidningsskapandet har fullständigt gått redaktionen förbi. Tidningen startade 1938 och layouten är 40-tals-mässig och innehållet likaså.
Svenska landskap, gamla fotografier, dikter, insändare och följetonger. I serien dragspelsprofiler har långt över trehundra artiklar publicerats. Andra artikelserier har handlat om svenska kraftkarlar, landskapsvampar eller flyttblock. Berömda personer från förr avporträtteras och intressanta platser beskrivs. Recept, korsord, insändare och små goda råd från allmänheten T.ex. ” Egen stärkelse kan man göra billigt och bra. Man tar 2 liter vatten, tre msk vetemjöl (rågade) och en tsk salt. Kokas upp och låt svalna” Att använda till gardiner och dukar. Fascinerande.
Serien Adamson som började under 20-talet i tidningen Söndags-Nisse, går fortfarande som om tiden stått stilla (tecknaren Oscar Jacobsson dog 1945). Likaså Sympatiske Filip vars tecknare inte dog förrän 1969 men handlar om vardagsliv från mitten av förra seklet.
Kvällsstunden har dock en hemsida och vi tittar på veckans nummer (nr 8 2012)
* Nu närmar sig Skottdagen, och tjejerna kan fria!
* Musikprofilen Charlie Norman, pianisten som skapade folkstorm i Norge
* Nu är det högtidsstunder för angelfiskare.
* Veckans mat: Pasta Italiano och semlor.
* Fredriksberg, en lyxstad inne i Köpenhamn.
* En äkta parisare är en norrlänning.
Tydligen går det att driva en tidning med gammaldags metoder för kvällsstunden har över 53.000 i upplaga och går bra. Vi saxar från hemsidan: ”Den är genom sin uppläggning och idé unik på tidningsmarknaden”. Jag kan inte annat än att hålla med.
”Kvällsstunden är fri från politisk eller religiös framtoning, men har kommit att bli de lite äldres favorittidning”. Eftersom en äldre anförvant, som är trogen prenumerant överlåter lästa nummer åt mig, får jag kostnadsfritt femtiotvå nummer om året med den i förhållande till storleken mest fullmatade tidning jag sett.
Göteborgsposten som jag betalar 245 kr i månaden för har en innehållsmässig kvalité som är sjunkande. Ständiga förändringar och förnyad layout hjälper inte när innehållet närmar sig kvällspressens idiotier. Ideologiskt tycks hålla redaktionen fingret i vädret för att följa alla marknadens nycker.
Trots allt fortsätter jag nog att prenumerera, så att jag har något att irritera mig på på morgonen. Det sätter igång livsandarna och hettar upp blodet så att jag piggnar till och kommer på fötter och under allmänt grumsande kommer iväg till arbetet.
Kvällsstunden får även i fortsättningen förgylla sommarens semestrar och vara ett titthål in i en annan tid när allt gick långsammare och världen var så mycket enklare.
2 kommentarer:
Lite som med veckotidningar, såsom Hemmets Veckotidning och Året Runt, tycks det mig. Man kan slå upp ett nummer från förra veckan och ett från 1989 och det är ingen skillnad. Samma recept, samma reportage, samma "romaner", samma Staffans glada sidor och samma korsord. Tryggt och bra. Hemmets veckotidning investerade jag i senast för två veckor sedan.
Great content!!
Skicka en kommentar