lördag 11 februari 2012

Ljust och fräscht och fruktansvärt


Ganska ljust men inte fräscht

En bilaga som med ojämna mellanrum finns med i min morgontidning brukar sätta mitt blod i svallning. Jag har skrivit om den tidigare och det är en på det hela taget en sällsynt motbjudande publikation, som jag på något sätt inte kan låta bli att bläddra i och förfasa mig över. Den tycks vända sig till ekonomiskt välbärgade personer utan egen smak med räddhågad inställning till det mesta. Jag kollar på hemsidan. Jodå, ”distributionen är selekterad till några av Göteborgs mest attraktiva områden såsom  Örgryte, Innerstaden, Torslanda, Askim, Onsala, Särö och Långedrag” .
                                  
Dags att diska i alla fall...
Majorna står inte nämnt så jag antar att jag får den av misstag då och då (inom parates sagt hör inte Onsala och Särö till Göteborg, men det faller inom ramen för geografiska fakta och är således ointressant för utgivarna). Denna bilaga är från början till slut den diametrala motsatsen till vad Sunkhörnan står för och ger mig ny inspiration att ta itu med sunkskriverierna som legat för fäfot ett tag.
                                 
I det glättade magasinet skriver ”experter” om hur man skall vara; vad man skall äta och dricka; hur man skall klä sig samt sist men inte minst: hur man skall inreda sitt hem. Självfallet är dessa skriverier ackompanjerade av annonser för just den typen av varor som rekommenderas. Hela tidningen är förstås en annons men försöker ge intrycket av att vara en ordinarie bilaga.

                               
Jag saxar från hemsidan ”genom att synas i A Perfect Guide har du möjlighet att kommunicera med en köpstark och mycket väl definierad målgrupp”.  ”De tjänar inte bara mer än genomsnittet, de har även en förmögenhet som är mer än dubbelt så stor som genomsnittet....Pensionssparar för 45 % mer än genomsnittet. Innehar dubbelt så oftare en chefsposition än genomsnittet. Är mer intresserade av privatekonomi än genomsnittet”. Men, alltid rädda för vad grannarna skall tycka, kan man ana sig till.

Alltså reklam för champagne, vin, spa, resor, inredning, mer vin, Lexus, Rolex , golv och köksutrustning.  Ja, sedan så finns där några svagsinta texter om vad som är "rätt" för tillfället. Det gamla ordet kälkborglig dyker upp i min hjärna.
                             
Inte bara Sunkhörnan irriteras av livsstilsguider. Jag ser att Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms föreställning Ljust och Fräscht kommer till Göteborg. Showen handlar om den välbärgade medelklassen i Stockholms innerstad och deras ombyggnadshysteri. Kanske måste man dock röra sig i dessa kretsar för att riktigt förstå det roliga. De lär nog få en publik även här på västkusten där komplexet gentemot huvudstaden är en stark drivkraft.

                                  

Fast visst har även jag funderat på förbättringar i köket. Kanske sätta på knappar på skåpen så de går att öppna och limma tillbaka framsidan av bestickslådan. Jag har ju gått och irriterat mig på det där några år nu...           
                                   

Ingen av redaktörens bekanta har det särskilt ljust och fräscht hemma. De flesta bor i små murriga lägenheter fylla av allsköns bråte, arvegods och ”bra att ha grejor”. Böcker, tidskrifter och gamla skivor fyller möblemanget; minst tre generationer datorer är lagrade och pryttlar och pinaler fyller alla plana ytor.

En svag lukt av obsolet elektronik, sopor och  kattsand förstärker stämningen.  Kylskåpen surrar och kranarna droppar.  Någon enstaka bekant har ett fallfärdigt hus på landet där trädgården fylls av gamla bilvrak och båtar.
                                               


Vad är egentligen viktigt här i livet? Goda vänner, lite mat och en skvätt vin. Samtal, skratt och musik. Hur det ser ut runt om kring?  Vem bryr sig!
Varken ljust eller fräscht, men trevligt

 Livet är kort och döden är lång. På det yttersta är det få personer som anser att de borde jobbat mer än vad de gjort under livet. Jag skulle gissa att ännu färre önskade att de byggt om köket fler gånger.

                                             

Ps
För övrigt kan jag tillägga att Rolex är överskattat. Siffrorna trillade av urtavlan på min efter bara någon vecka så att visarna fastnade.



1 kommentar:

Anonym sa...

...ännu ett intressant Sunkhörnanreportage, och med väldigt inspirerande bilder, speciellt besticklådan !