Nu är det jul igen

Herregud redan? Man hinner ju knappt släcka julstjärnan innan tomtarna gör sin entré igen.

En del läsare har undrat om redaktören ingår i de 42 % av befolkningen som känner obehag av julen. Nej, absolut inte. Att jag ogillar kommersen och köphysterin runt högtiden djupt och innerligt är väl ingen hemlighet, men jag köper inga julklappar och slipper därmed att trängas i köptemplen till min stora belåtenhet (speciellt när jag ser teveprogram om stackarna som skall köpa 17 klappar på två timmar). Och visst har jag förklarat tomtefri zon i mitt hem även detta år, men lite mat och dryck och god stämning har självfallet redaktören inget emot, tvärtom. Även med en modest utgiftsnivå kan man fira en rejäl jul i hemmet.

För att skapa den där speciella stämningen har Franska Trions Våra mest älskade julsånger snurrat på min cd-spelare i det närmaste oavlåtligt de senaste dagarna.



Mina förberedelser tycks ha tilltagit i år. Jag har dock valt att koncentrera mitt julfirande till köket och lämna resten av lägenheten som neutral mark. Julstjärnan har ju funnits på plats sedan 2008 och jag tände den vid reglementsenlig tid första advent (förutom redaktören själv syns i bilden även ljusslingan som bostadsbolaget så förtjänstfullt satt upp på gården till hyresgästernas båtnad).

Efter att ha diskat och sopat golvet gick jag därefter upp på vinden för att hämta granen(!). Just det.
Julkaktusen har pensionerats och en stilig fådd gran (av plast) har fått inta hedersplatsen på köksbordet.
                                               

Några vackra ljus flämtar på bordet farligt nära plasten, men förfäras ej, de drivs av batteri och är ofarliga även för en så glömsk person som redaktören men sprider sitt tempererade gemyt över matplatsen.
                                              

Eftersom redaktören på gamla dar blivit vegetarisk lyser julskinkan med sin frånvaro. Istället blir det sill och lax, och lite oliver (cross-kitchen ni vet). Några buteljer porter för att skölja ned det hela.

Fast smörbyttan var nästan tom, en skuffelse. Alltid är det något man glömmer,

Den sedvanliga explorern har denna gång fått sällskap av en exklusiv julsnaps (fådd) med exotiskt ursprung vilket naturligtvis förhöjer stämning ytterligare ett snäpp.

                                              

                                  

Efter maten blir det kaffe och lussekatt (besparingsivern har tydligen även drabbat lussekattsindustrin eftersom den helt saknade russin, skandal) och läsande av julevange......förlåt, Kapten Stofils julnummer skall det vara, med en sedelärande historia om Kapten Stofils inställning till julen (som i mångt och mycket är identisk med redaktörens) och spännande äventyr i legogruvan..

Nåväl mätt, belåten och avslappnad ger sig redaktören in i de sköna konsterna värld. Julens lekar och Sånger (första upplagan 1898!) en låtskatt för endast 10 kronor i Statsmissionen affär vid Stigbergstorget. Lätt satta för piano dessutom. Nu är det jul igen, Hej tomtegubbar, Nu har vi ljus och Räven raskar. Nu skall Franska trion få konkurrens.  Jag behöver bara öva lite och friska upp minnet. Visserligen har jag inget piano men åtminstone en melodika. Hur svårt kan det vara?

Hm, jag kanske skall nöja mig med att sjunga. Den där händelsekedjan från noter (har jag verkligen en gång i tiden kunnat noter?) till hjärna och sedan ut i fingrarna tycks inte riktigt fungera. Framför allt inte samtidigt som nervsystemet skall frakta texten via ögonen till struphuvudet. Allt för mycket logistik på en gång. 


Om någon tycker att det är ledsamt att jag skall fira julen i ensamhet så behöver ni inte oroas. Framemot juleftermiddagen går jag hem till min gamla mamma (87) och moster (86) för att i dessa rutinerade damers sällskap äta, dricka snaps och sjunga julsånger (hoppas att övandet bet något i alla fall). Eftersom tanterna med ålderns rätt kroknar rätt tidigt blir kvällen lugn och fridsam med en inte allt för sen hemgång. Om någon undrat över vem som försett redaktören gran, ljus och julsnaps kan ni nog ana det nu.


                          God Jul på er alla och ta det försiktigt där ute.

Det måste vara Wisby julsnaps som påverkat mig. Helt plötslig grips jag av en obetvingelig lust att lyssna på det gotländska kultbandet Smaklösa. Självfallet blir det en jullåt.