Hjulen står för dörren

Förutom fyra cyklar av olika årgång och beskaffenhet skymtar även två dragspel, en LP:samling och en basförstärkare på denna interiörbild som vittnar om såväl idrottsliga som kulturella intressen hos lägenhetsinnehavaren. Ett stilleben i nuet.

När hjulen står för dörren måste man flytta fordonen för att kunna komma ut. Nej, redaktören skall inte omskola sig till cykelreparatör, därtill är han för fumlig och oskicklig. Endast med hjälp av svett, tårar och ett inte ringa förråd svordomar lyckades han laga en punktering och rikta ett hjul (hjälpligt) innan krafterna svek honom.

Två av cyklarna är därmed mogna att förflyttas till närliggande cykelrum så snart en nyckel till detta uppenbarar sig (öppentider på nyckelutlämningen 08.30 - 09.00!).

På grund av det tilltagande tjuvsamhället får de två viktigare cyklarna stå kvar Man kan inte vara nog försiktig. Egentligen borde kanske alla stå kvar men en är lånad och skall lämnas tillbaka och den tvåväxlade damcykeln har så trasig sadel att det borde avskräcka den mest desperate cykeltjuv.

Vackert men inte så praktiskt. Verktyg och reparationsutrustning ligger i brödskrinet

                                  

Det har blivit lite komplicerat att manövrera och bokhyllan är extremt svårtillgänglig. Men visst är det vackert och tillsammans med doften av gummi och kedjeolja sprider sig en gemytligt sportig stämning av velociped karaktär i lägenheten.

Adventsbestyr i Sunkhörnan

Köksbänken omgjord till labratorium

Eftersom redaktören kommit över lite närproducerat sprit beslöt han sig för att börja med det gamla  hantverket brännvinskryddning. I syfte att framställa en potent julsnaps. Det är naturligtvis inte så svårt som förståsigpåarna menar. Tyvärr är skördetiden för kryddorna över men torkad malört gick att beställa på nätet.  Pomerans, kummin och dill fanns i matvaruaffären. Kryddorna få dra något dygn sedan är det bara att blanda och provsmaka. Lite strävt kanske men godare och godare för varje glas

Konsten att skriva ett CV

                                 


Eftersom den arbetsplats där jag under ett antal år förtjänat mitt dagliga bröd läggs ned kommer jag att så småningom hamna i arbetskraftsreserven. Under uppsägningstiden ingår jag fortfarande i den allt mer krympande arbetsstyrkan och sysselsätts med oklara uppdrag som jag varken har kunnande eller vilja till.

 Arbetsförmedling, omställningsfond och andra mer eller mindre obskyra organisationer träder fram och upplyser om framtidsutsikterna och möjligheterna att hitta ett nytt jobb.

Att börja fila på sitt CV är tydligen vad som bör göras. Det finns till och med kurser i ämnet. Nåja, tänker redaktören, det väl bara att skriva. Kort och intressant skulle det vara. Frågan är väl bara hur man skall förfara med sanningen?

CV
Vanligtvis nykter historielärare med negativ attityd söker välbetald anställning. Allt utom i Mölndals kommun av intresse.
Jag är gediget avlöningsfokuserad med väl utvecklad chefsallergi och  dokumenterade samarbetssvårigheter.  Självfallet är jag både förändringsobenägen och teknikfientlig. Stor vana av att undvika utmaningar och arbeta i ett extremt lågt tempo

 Jag snarare inriktad på processer än resultat  och fastnar gärna i gamla mönster men i gengäld är debattlysten i detaljfrågor med en djupt rotad motvilja till lagarbete

Jag är genuint mötesintolerant men har god förmåga att fatta ogenomtänkta beslut på egen hand och driva igenom dem mot bättre vetande. Referenser finnes icke. 

Privat är jag en påfrestande besserwisser med ett otvunget förhållande till klädsel och personlig hygien.

Om ni behöver drömmare utanför laget bör ni se det här som en möjlighet. Kombinationen överkvalificerad och underpresterande - med långsam slarvighet som kännetecken  - är behövlig i all typ av offentlig och privat verksamhet.

Intressen: husvagnssemestrar, diskuskastning och dragspel.

Historik
70 - och 80-tal: Diversearbete och studier
90-tal: Hemmaman
1998 - 2015: Lön från Mölndals kommun
 
Fysiskt och verbalt aggressiv vid motgångar, utebliven tupplur eller för lite kaffe.
Förvänta er inga storverk, jag vill bara ha ett enkelt jobb jag kan missköta fram till min pension.

 Kanske ett foto också....

Bör jag tillägga att jag har allmänt svaga sinnesorgan och inte är särskilt god vän med vare sig växter eller djur? Eller att jag anser att deadlines, bekymmer och räkningar går att springa ifrån om man bara har tillräckligt bra kilometertider? Eller något slags valspråk: allt kommer till den som kan vänta......Nja, det blir nog för långt. Jobberbjudandena kommer säkert i klasar. Det ordnar sig och gör det inte det så kvittar det,  som det sas hemmavid.

                                          

Ideologisk sunkröra

Jo, det här är en tämligen opolitisk blogg även om jag skrivit om gamla tiders partiledare förut. Men nu är det trots allt val. Etermedia fylls av politiker som dividerar över siffror hit och dit, hakar upp sig på ordval och snärjer in sig i detaljfrågor. Otroligt ointressant. Varför inte säga var man står ideologiskt istället.


Jag vaknar varje morgon djupt konservativ. Jag vill inte ha någon förändring, helst vill jag skruva tiden tillbaka (åtminstone några timmar). Blotta tanken på att stiga upp och gå till ett arbete fyller mig med avsky.

Edmund Burke (1729-1797) gillade inte förändringar

Men hur det nu än är kommer jag ur sängen och följer rutinmässigt samma procedur som vanligt. Gröt, kaffe samt att sitta en stund och grumsa om tidens gång och förfasa mig över nyheterna i morgontidningen (i papper).

Med viss tvekan beslutar jag mig ändå för att gå till arbetet för att förtjäna mitt dagliga bröd. Eftersom det är bättre att ha pengar än att vara utan gör jag ett medvetet val och börjar således bli allt mer liberal i mina tankar. Fram emot lunchdags börjar jag fundera rent marknadsekonomiskt över att köpa mig en måltid. Där sådana variabler som pris, kvantitet och avstånd till näringsstället är avgörande.

John Stuart Mill  (1806-1873) socialliberal tänkare

Samtidigt funderar jag över om det verkligen är nyttig mat som serveras. Är den ekologisk eller vegetarisk, utan tillsatser och kemikalier. Helt plötsligt är jag mycket grön i mitt tänkande.

Arne Naess (1912-2009) ekologisk filosof som levde som han lärde

När jag så småningom cyklar hem (förbannandes trafiken) efter väl förrättat värv slår mig tanken att det inte är alla som har ett arbete att gå till. Även min arbetsplats skall läggas ned och vi går på uppsägningstid hela bunten. Det finns ingen rättvisa i världen. Vissa äger det mesta och andra inget.
Minsann har jag inte blivit socialist.

Karl Marx (1818 -1883) gillade inte att pengarna styrde i samhället

Hamnar jag sedan på krogen och får några glas innanför västen blir jag rent av revolutionär.

Vladimir Iljitj Uljanov (1870-1924) genomförde revolution

Nästa morgon börjar det om från början igen.




Var min röst hamnar förefaller alltså att avgöras mest av vid vilken tidpunkt röstandet genomförs. Jag är dessutom så gammalmodig att jag till fots i finkostymen går till röstlokalen för att rösta. Då kan jag ju kontrollera att det går rätt till också. Men som sagt, särskilt morgonpigg är jag inte.

Tyvärr kvittrar dessa gökarna inte mycket om ideologi

Stilfull sommarsvalka

Från läsekretsen har ett fiffigt sätt att undvika solens brännande strålar inkommit. När balkongen blivit som en bakugn och inget parasoll står att uppbringa tar den lägenhetsinnehavaren och köper en skruvtving för en billig penning och applicerar ett vanlig paraply på balkongräcket.

En snygg och funktionell lösning i sunkhörnestil

 Således i skugga kan balkongen utnyttjas för rekreation även de soligaste soliga dagar. Lägg även märke till CD-stället som så listigt omskolats till balkongbord med plats för det nödvändigaste.

Ett stilfullt och elegant sätt att maximera nyttan av en minimal balkongyta

En man och tre cyklar

Jo, Sunkhörnans semester blev även i år en "all exclusive" tripp till det inre av Norrland.

Det var verkligen mil efter mil.........

Vissa lär sig av sina misstag andra inte. Redaktören tycks tillhöra det senare släktet. På grund av vissa brister i kassaflödet och osäkra framtidsutsikter, där ord som uppsägning och arbetsförmedling ingår, blev det även i år en enklare semester. Tåg till Norrland och påhälsning av släkt och vänner var en billig lösning.

 

Övergiven husvagn i Västerbotten

 Och, eftersom det gick bra förra året tänkte redaktören även denna gång - för att stärka kropp och själ - cykla hem. Det borde i rimlighetens namn även vara det billigaste färdsättet.
Kan man dessutom ta lite vackra sightseeingbilder med extravaganta vildmarksvyer,  övergivna hus och fordon är det ju alltid ett plus.

Lyxmiddag i Västebotten. Cykel 1.

 Och samtidigt, utgångspunkt för vidlyftiga skrönor om omänskliga strapatser i vildmarken, lämpliga att berätta över ett glas pilsner på krogen lite senare.  Även om det naturligtvis inte alls ligger för redaktören av skryta om sådant..........

Vildmarken

Sagt och gjort. Cykeln som skickats med bussgods till det hutlösa priset av 500 kronor, hämtades ut på Gulf-stationen i Vännäs. Att det inte längre går att  pollettera cyklar på SJ är en av de större skandalerna inom svenskt transportväsende och en källa till utdragna förbannelser bland velocipeda resenärer. Eftersom förra årets resa gick efter kusten tänkte redaktören denna gång färdas i inlandet. Mer skog och färre människor. Backiga grusvägar bland älgar, björnar och troll var tanken. Norrlands inland, denna  sägenomspunna landsända. Så förtalad av storstadsbornas mjukhudade skribenter men så oemotståndligt skön.

Fallfärdig byggnad på väg att övertas av skogen

 Öde hus, tomma byar, släckta ljus och djupa skogar var det dock gott om. Det ena efter det andra öde huset rullade jag förbi. Ibland stannade jag och med den vällastade cykeln mellan benen tog jag ett kort.

En rejäl pippi iakttog mig från en gran

• Jo, tack. Backar och grusvägar blev det mycket av. Och visst renar, älgar, rävar, bävrar, grävlingar, och massor av fåglar. Dock inga björnar, vargar eller troll.
  Men tanken på att hitta Sveriges mytomspunna mittpunkt drev mig vidare med oförtruten optimism.

Se där, trots en fanatiskt brant uppförsbacke fanns den bara där. Mittpunkten. Centrum. Origo.

Visst, ett dånande surrande av blodtörstiga myggor fyllde tältet. Men detta var vid Göta kanal i Östergötland. Betydligt fler myggor än i Norrland.

Jo, det var verkligen så - ni vet överjordiskt vackert...

Och sällan har väl en 3,5:a smakat så gott....

I mitten av bergslagen gav dock cykeln upp. Bakhjulet på denna springare som tagit mig till och från mitt arbete i tre år knäckte till i en uppförsbacke och slutade att fungera. Inget en skiftnyckel och det  icke föraktfulla förråd av cykelrelaterade svordomar jag byggt upp under ett antal år rådde bot på. Vad göra?

Den enväxlade hyrcykeln som trots allt gick som ett spjut. Cykel 2.

 Till fots drog jag cykeln till en kanotuthyrning jag passerat någon kilometer tidigare. Någon reparation var förstås inte möjlig men innehavaren erbjöd sig att hyra ut en cykel. Jag övervägde några minuter men fortsatte sedan färden på en enväxlad strandcykel från Biltema. Förvånande nog gick det undan som satan. 17 mil på en dag. Växlar är överskattat.

Den här typen av näringsställen var vad en cyklist såg många utav ute i landet..

I Linköping hyrde jag en bil. Åkte till bergslagen, lämnade igen hyrcykeln, lastade på min havererade springare, for till Göteborg. Lastade av vraket, lastade på den gamla Cresenten från förra årets strapatser. Det var kvalitet på 70-talets cyklar.

Japp, den gamla cresenten igen. Tredje cykeln på en resa....

For tillbaka till Linköping för att fortsätta färden. Envis, ja. Dum, ja, billigt, nej. Men om man nu bestämt sig för något så bör man fullfölja det enligt mitt förmenande. Kostnaderna för spektaklet hade för övrigt räckt till att köpa en helt ny cykel.

Övergivna platser var ordet....

Stigarna blev smalare och smalare ju längre söderut jag kom

Och även nära Göteborg fanns övergivna hus.....

Äntligen hemma efter två veckor och sisådär 160 mil i sadeln.

Klokare och visare- tja vem vet. Skinnflådd - absolut.  Kan jag göra det igen? Jajamän............. Jag får snart starta en blogg för envisa idioter.

Ett äkta påskmirakel

Resterna efter skärtorsdagens sammankomst blir ett vackert stilleben till högtidens ära.
En dagstur med ett av Nationalteatern ombesjunget rederi hade löst dryckesfrågan på ett kostnadseffektivt sätt men något tilltugg blev det inte. Som genom ett under räckte dock ett paket kex till att utfodra en hel orkester. Självfallet var det mest stillsamma psalmer och lovsånger som exekverades under kvällens lopp. Ett annat under är att det faktiskt fanns whisky kvar när mötet upplöstes.

Högarnas tillblivelse - en tvärvetenskaplig analys

Inte ofta men någon gång då och då inkommer mejl till redaktionen. De uppskattas men försvinner in i den digitala röra råder på redaktionens ålderstigna och motsträviga dator. Dock har jag till slut tagit mig samman för att delge läsekretsen vad som inkommit och mina tankar om det.

Jag saxar ur mejlet" Jag är en småbarnsmor och student i teoretisk filosofi som får ångest bara av tanken på att städa i onödan. Jag hänförs speciellt mycket av högars metafysik. " Mejlet åtföljs av ett antal bilder på högar i hemmet.

Just högarnas tillblivelseprocess och expansion tycks var ett ämne som intresserat läsekretsen särskilt. Högar har ju som alla vet en tendens att dyka upp och frodas nästan var som helst i ett hem.

En hög kan ju förefalla som en enkel skapelse men vid närmare studium blir den en ogripbar företeelse full av metafysisk spetsfundighet med en i det närmaste transcendental skepnad. Att de intresserar blivande teoretiska filosofer tar jag som ett gott omen inför framtiden och naturligtvis borde fler ämnesspecialister intressera sig för högarnas symboliska och materiella natur.

Är de verkligen slumpens verk eller kan man utläsa något större ur dem? I vilket fall som helst anser Sunkhörnan att vi bör uppfatta högar som en tillgång snarare än något som bör städas bort så fort så möjligt. Jag gör här ett försök att se både enkla och djupare samband i de insända bilderna. Några anspråk på att vara sanningsenlig har jag inte. Mothugg från läsekretsen uppmuntras.

Vi börjar med att visa hur  ämnen matematik, fysik och religion kan samspela på en vardaglig möbel.

Vetenskap och religion

 En byråhög under tillväxt. Runda och fyrkantiga former med plastiska element som fördubblas av spegeln. Geometri och reflexion i skön förening. En helgonfigurin i mitten famnar verklighetern. Euklides möter Newton på en byrå under Sankt Nikolaus beskydd. Lägg märke till hur väl den plana ytan är utnyttjad.

Humanekologisk allegori

 Nästa hög uppfattar jag som en allegori över tillståndet i världen. Där tvättmaskinen och vattnet står för världshaven och människans fåfänga ansträngningar att försöka leva i enlighet med naturen syns i plasten och kemikalierna ovanpå. En pedagogisk illustration som förklarar konsumtionssamhället så att minsta barn kan förstå det. Samtidigt infinner sig teologiska frågan om en sådan hög kan uppstå av en slump eller om det finns en högre makt bakom? En varning från Gaia?

Kampen mellan tro och förnuft

Högar med speglar är spännande men i regel svåra att analysera. Den spridda högen ger antydningar i flera dimensioner om jordisk vila (kudden på golvet) som via sladdarna binds ihop med stolen bordet och spegelögat som riktas mot fönstret där persiennen är nere. Vi ser inte solljuset utan måste istället fästa en lampa på spegeln. Kunskapen representeras på sidobordet genom flera uppslagna böcker.  Glittret runt glasytan antyder en i det närmaste katolsk andlighet. Hårtorken framkallar i så fall helvetets pustar. Kampen mellan vetenskap och religion med rötter i renässansen återspeglas här i en komplicerad högstruktur av sovrumskaraktär.

 Vissa talar om det sladdlösa hemmet snart är här. Det skulle innebära att högarna mister en väsentlig beståndsdel som binder ihop och förtätar högen. Förhoppningsvis är dock det sladdlösa hemmet lika avlägset som det papperslösa kontoret ( eller det punkteringsfria cykeldäcket för den delen).

Strategisk spontanhög

 Vissa högar uppstår på några minuter men kan symbolisera en livstid. Utvecklingspsykologi  på en halv kvadratmeter. Från barndomens tappade sko till vuxenlivets räkningar och kvitton. Tidens obönhörliga gång i fysisk form. Placeringsmässigt en omvänd hörnhög.

Analogisk betraktelse över begreppet entropi?

 Ett klädskred som visar erosionbenägenheten hos textila formationer eller en praktisk sorteringsmetod av persedlar?  Det ställer frågan om entropi eller ordning på sin spets. Hur som helst, ett hem utan klädhögar på golvet är i det närmaste en abnormitet.

En gymnastisk träningshög

 En omvänd hörnhög igen. Ett enkelt träningsredskap för både barn och vuxna. Bra för koordination, reflexer och uppfattningsförmåga. Att runda hörn blir ett spännande sätt att stärka sin kropp och varseblivning. Speciellt nattetid.

 Två olika typer av skrivbordarrangemang. En nutidsarkeolog borde med hjälp av en hög utläsa innehavarens politiska, ekonomiska, kulturella och medicinska status.

Lek eller ansvar?

Det är lätt att övertolka men här ser jag en strikt dualistisk skapelse. Återigen är det barnet kontra den vuxne som figurerar. Katt, kritor, tejp och lim på barnsidan. Bankpappren ovanpå böckerna representerar ekonomins övertag framför kultur och kunskap på den vuxna sidan. På ena sidan lek och på den andra obetalda räkningar och en medicinburk. Är hästen i mitten modell för ett konstverk eller symboliserar den frihet?

Plats för en renässansmänniska

Här är däremot en mer harmonisk lugnande bild. Konstnärliga, filantropiska och kronologiska intressen kan urskiljas i en trevlig skrivbordshög som ändå behåller en viss arbetsyta intakt. Fungerar lampan har man en funktionell arbetsplats med möjlighet för avstressande pausar.

Stilrent sladdarrangemang i norrbottnisk stil. Stramt och enkelt och mycket nära redaktörens ideal i belysningsestetik.


 Jag avslutar med ett citat från mejlet.

 "För mig utgör din blogg en sund motpol till den allmänna fixering vid ordning, sterilitet och "fria ytor" i hemmen som väldigt många människor omhuldar. "

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Förhoppningsvis blir vi fler och fler som reagerar mot denna hopplöst nattståndna fräschhetdyrkan som tycks dominera medielandskapet. Lär dig att uppskatta dina högar och tag dig tid att begrunda dem. Det finns mycket visdom förborgade i dem.
      

Nästa avsnitt om högarna kommer troligen att handla om högar ovanpå garderober och skåp. Ett tämligen outforskat ämne på gränsen till geologi....

Stillsamt julfirande i Sunkhörnan

                                    

                                                    Samma bild som förra året eftersom stjärnan ändå hänger där den hänger.

Det här årets julinlägg kommer lite senare än vanligt. Men, såsom alla egentligen vet varar julen från juldagen fram till tjugondag knut - inte som som köpmännen vill, från oktober till julafton.

Men eftersom vissa delar av läsekretsen ( nåja, vi skall inte överdriva men åtminstone en läsare) klagat när betraktelsen - över detta sammelsurium av tradition, religion, kommersialism och förhoppningar som julen är  - uteblivit, kommer här en drapa.

Det hela började med att den gamla plastjulgranen letades upp på vinden. På grund av sin - för att var julgran -  dimunitiva storlek hade den letat sig in bakom den osorterade ansamlingen av mögliga sovsäckar, söndriga serietidningar, malätna ylletröjor och föremål av okänt ursprung och användingsområde och därmed varit försvunnen sedan 2011. Efter en kraftansträngning  - som innebar ett evinnerligt omflyttande av totalt oanvändbara ägodelar som ligger lagrade i väntan på att jag får ork att kasta dem - lyckades jag till slut hitta den i en kasse med trasig sportfiskeutrustning.

En antik kaffeburk får vikariera som julgransfot. En lyxöl öppnades (med spiken från NKLJ:s järnvägar) och hälldes i det som kan misstas för en tomtemugg.

Den sattes i en vacker fot och de ljus som fortfarande fungerade illuminerade vardagsrummet lite tveksamt. Då frågar sig förstås en klipsk läsare: varför denna ansträngning för en ganska ful och sned plastgran? Jo, den var en gåva från min mor och hon kommer under mitt julbesök att med all säkerhet fråga om jag tänt granen. Och det vet väl alla ”ljuga, för mor, på julafton”. Nej, det går inte för sig.
                                              
Jag hittade dessutomen packe gamla Lp från mitt föräldrahem. Bland annat en fantastisk platta med där Egon Kärrman med kör och orkester lyckas dra igenom 28 julsånger på 40 minuter. Det är klämkäckt på ett så 60-talsmässigt sätt att man blir alldeles matt (Kommer någon ihåg Egon Kärrman? Det var han som ledde allsångsprogram på Hedenhösarnas tid. Enligt avdelningen för värdelöst vetande var det han som myntade uttrycket -”Jag sjunger hellre än bra”). Denna skivan fick snurra under det att jag tappade upp en öl och begrundade högtiden.

Stämningsförhöjade ljud från förr. Omslaget till Jul Med Egon är kanske inte 60-talets mest lyckade.

 Den andra skivan jag hittade var en barnskiva med Nicke Lilltroll som jag minns togs fram varje jul i min barndom. Varför är svårt att säga, det är en remarkabelt enfaldig produktion där talfelet som Lilltrollet tycks lida av är den bärande humoristiska idén. Några poänger går inte att hitta. Jag kan inte minnas att jag någonsin tyckte att den var rolig. Men det var som sagt var ont om nöjen på den tiden.....

                                     

Julaftonen avlade jag som vanligt ett besök hos min mor och moster. 89 och 88 år gamla. Vi tog några snapsar och sjöng Hej tomtegubbar så som traditionen bjuder. Jag fick höra ett och annat om forna tider, både en och två gånger men lyckades ta mig hem tidigt. I övrigt har julen varit lugn. Nu tar jag sats för hinna att plocka ned granen i tid till tjugondag knut.