Jul, jul strålande jul......2012

Av besparingsskäl samma bild som föregående år

 Ja, sannerligen har det gått ytterligare ett år och julen med sin konsumtionshysteri och sina kolestrolchocker är här igen. Sunkhörnan förhåller sig som vanligt sunt skeptisk men satte traditionsenligt kontakten i väggen i början av december, så att den sedan 2008 fasttejpade julstjärnans, åter spred sitt milda ljus över det ostädade köket. En snyggning av både lägenhet och lekamen var i sannerligen behövlig, och julen ger oss anledning till att ta itu med sådana stordåd.

Årets julskägg

Eftersom ansiktsbehåringen löp amok under hösten, i brist på lämpliga eggverktyg att hejda anstormningen med, beslöt jag mig för att börja med den. Men när den avgörande stunden närmade sig svek mig modet. Julen är ju ändå en skäggets högtid. Kanske kunde lite glitter och bjällror, eller till och med en ljusslinga i miniatyr, öka julefröjden? Det blev naturligtvis inget av vare sig det ena eller det andra men skägget är kvar som diskret julprydnad och som sällskap åt mina krukväxter.

Julen firades i  ensamhet. Eftersom jag inga julklappar köper, får jag heller inga - nu ljuger jag, en flaska Aalborgs julaqvavit (47%) kom faktiskt yngste sonen med. Där ser man vad en god uppfostran betyder. Fyra julkort gav ändå köksbordet en julig framtoning - eftersom jag inte skickar något, är det god skörd. Julgranen trodde jag mig inte kunna hitta på vinden så julkaktusen kom till heders igen.

 Samlingen av julsånger hade letats upp och förhoppningen att kunna spela dem sattes nu till det dragspelets knappar och bälgar. Resultatet blev eventuellt något bättre än förra året. Nu är det jul igen lyckades med viss möda genomföras. Skam den som ger sig. Nästa år blir det även Hej tomtegubbar.

Julstämning i sunkig kökshörna. Kvastskaften i bakgrunden antyder att städning föregått jullunchen

Eftersom redaktören av ekonomiska och ideologiska skäl kallar sig hobbyvegetarian äter han inte kött (om han inte blir bjuden förstås) förutom i traditionella sammanhang. Denna jul skapades därför - enkom för sammanhanget - en ny kosmopolitisk rätt. Julspagettin. Den traditionella grönkålen kokades ihop med vitlök och chili, blandades med creme fraiche och hälldes över spagettin. 

Likt en nutida Kajsa Varg tager redaktören vad han haver (den gröna flaska ingår inte i ingredienserna)

 En god och närade rätt. Dock måste jag tillstå att varm glögg inte var någon optimal bordsdryck. Vatten var avgjort bättre och glöggen fick anstå tills musikstunden efter efter maten då även julaqvaviten avsmakades. Grundligt.

Våra mest älskade julsånger med Franska trion fick liksom förra året utgöra taffelmusik.
Eftersom jag dagarna innan jul, åhörde denna eminenta orkester  i verkliga livet på Nefertiti i Göteborg, kändes det extra festligt. En riktigt god jul önskar sunkhörnan sina följare med denna melodi.