Inredningsextra

Då och då rycks redaktören - mot bättre vetande - med av tidsandan. Det nuvarande tycks inte vara gott nog och modeordet ”förändring” smyger sig långsamt in och förgiftar sinnet.

Eftersom invånarantalet i bostaden minskat med en tredjedel uppenbarades sig nya ytor och nya möjligheter. Redaktören trodde sig genom en omlokalisering av möbler och pinaler kunna åstadkomma en förbättring av situationen.

Jag bestämde mig hux-flux för att lämna trevliga hörn av lägenhet där jag sovit det senaste decenniet. Någon säng har jag inte hunnit skaffat, utan har på 70-tals maner istället haft madrass på golvet. Lite bohem-chict sådär.

Visserligen har vissa personer påpekat att det bara är vattenskålen och tuggbenet som fattas, men innerst inne var de säkert avundsjuka på den enkla(och billiga)lösningen. Nåväl, i vilket fall som helst fanns nu en ledig säng i ett obebott rum. Dock fordrades grundlig övervägning och planering innan själva flytten kunde genomföras. Domino-effekten, ni vet. Resultatet blev, som ni ser nedan, i alla fall ganska lyckat.

Dock infann sig nästan omedelbart problem. Efter att ha vant sig med att sova på en tunn madrass på ett tämligen hårt golv protesterade kroppen å det bestämdaste mot att tvingas ligga i en mjuk säng. Ryggvärk och sömnsvårigheter gjorde att jag var tvungen att lägga ut madrassen även i det nya rummet. Allt arbete förgäves således.

Vad kan man då lära sig av denna historien? Jo, förändring leder vanligtvis till försämring. Åtminstone när det gäller heminredning. Rusa inte åstad utan tänk istället. Genom saktmodig kontemplation kan man istället vänja sig vid sakernas tillstånd och t.o.m. lära sig gilla läget.

Okey, en estetiskt tilltalande effekt förstärktes faktiskt genom ommöbleringen. De tidigare omtalade sladdarrangemangen utökades och fick en mer dominerande placering. Inget ont som inte för något gott med sig således.

Minimalistisk matlagning

I dessa tider med småborglig matfetischism är det skönt med människor som bejakar det det enkla. Någon som tillreder sin mat utan alla dessa pryttlar som media menar att vi behöver för att tillgodogöra oss vår näring. Jag talar om Kaffekokarkokboken. En ung student som med hjälp av sin kaffebryggare tillreder de flesta rätter som man kan behöva, eller inte behöva. Detta är helt i Sunkhörnans anda. Det finns fortfarande hopp om mänskligheten. Självfallet går det även att steka hamburgare på bryggaren,

eller ägg, eller vad som helst. Det tar bara lite längre tid. Slow food, liksom.

Bor man i ett student rum utan kök får man reda sig med vad man har. Även avancerade efterrätter som tomtesviss fungerar. Till musik av briljanta Detektivbyrån.