söndag 30 augusti 2009

Extravagant campingmat


Matlagningen under Norrlandsturen följde Sunkhörnans beprövade recept med vissa små förbättringar. Här ovan ser vi den klassiska middagen, pilsnerkorv och nudlar, tillagade vid kanten av väg 205. Hungern var påtaglig och avgaskryddningen utökade bara smakupplevelsen. En ständigt återkommande favorit bland campingrätterna.

Den traditionella Norrlandspölsan fick ett inslag av cross-kitchen när den blandades med bulgur och förtärdes med chilisås. Trendigt på ett lite hemvävt sätt. Rätten sköljdes ned med ett lyxigt brännvin -Östgöta Sädes- som har en robust spritsmak och ger en trivsam yrsel.


På kvällarna bereddes vanligen ett enklare mål. Här är det återigen bullens pilsnerkorv som utgör grunden. Korvarna stoppas två i taget, tillsammans med lite lök in i ett bröd och vips, vi har en sportig "bullenburgare". Senap och chilisås ingår som tillbehör. Den äventyrliga imagen understöds av rödvinet som serverades i kaffekoppar(den uppmärksamme ser hur kafferanden-efter snabbdiskningen-ännu syns i koppen). Rödvinet förstärktes med återstoden av brännvinet. Denna gång hittade vi även snapsglasen.

Vi kan på bilden även se hur nöjeslivet tog sig uttryck i husvagnen. En årgång gamla "Kvällsstunden" innebar att vi aldrig saknade lektyr(denna anakronistiska tidning kommer att få ett helt eget inlägg snarast möjligt). En prisbillig ukulele(150kr) gjorde att sköna toner alltid låg nära till hands och vet ju alla hur alkoholen kan locka fram känsliga tonsättningar till omgivningens förnöjelse.

lördag 22 augusti 2009

Skulptur i norr

Varje kommun med självaktning i norr tycks vilja visa upp ett trämonument för besökarna. Dessa beläten är vanligtvis av iögonfallande storlek och utförande samt uppsatta på centrala platser i huvudorten.
I Strömsund finns exempelvis en kompakt älg - jämtlands landskapsdjur- uppsatt.


I Dorotea lite längre Norrut står något som förmodligen skall föreställa en björn eller eventuellt en ryss.


Storuman stoltserar med en hulkformad Karl Marx i kommunistiskt rött med en hotande knölpåk på axeln. På vakt mot de kapitalistiska sörlänningarna månne.


Arvidsjaur har en hel älgfamilj utanför kommunhuset.

En bit därifrån finns dessutom en mer fantasifull ensemble där en dvärg uppvaktar en björnskock.


Värst av alla när det gäller volym visade sig dock Sveg vara med sin jättelika plankkonstruktion som enligt turistbyrån skall föreställa en björn (vi hade gissat på en pitbullterrier)och som stolt redovisas som den största träbjörnen i världen! Att storlek är viktigare än form är ju en odiskutabel sanning.


En kommun som bryter mot trätraditionen är Haparanda som gjort en fascinerande metallskapelse där en stiliserad pelikan tittar ut ur en ventilations trumma. Vad som symboliseras med detta är jag inte riktigt säker på. Läsarna har kanske några förslag?



Dittills hade jag dock trott att trollet i Årjäng varit den hiskligaste av alla monumentala träbeläten. Detta stilbildande alster har varit en rikslikare som med sin grandiosa smaklöshet inte bara tangerar det geniala utan klart går över gränsen. Jim Dines Pinocchio i Borås är ju bara en blek efterbildning.


Men när vi vände kosan söderut igen och passerade värmlandsgränsen föll ögonen på den monstruösa dragspelaren i Höljes. Hur har detta kunnat ungå mig! Expressiv estetik i kollossalformat. En katedral uppförd till ära av de osköna konsterna. Kanske resans höjdpunkt. Värmland är ju känt för sina kulturella traditioner och håller fortfarande ställningarna.


Bakom dragspelaren finns dessutom en mossig och väl patinerad träskulptur av en kaskelot(?) på en pinne. Om detta är ett bihang till dragspelaren eller ett fristående konstverk är oklart. Spännande alster i alla fall.

tisdag 18 augusti 2009

Norrlandsbilder


Till slut hemkommen efter en månadslång resa i Norrland, ja, inklusive avstickare in i Finland och Norge för att bejaka min internationella läggning. Sunkhörnan kommer en tid framåt att redovisa de kulturella intrycken från expeditionen som företogs meddelst bil och husvagn. Och som synes, även med bärgningsbil. En helt ny upplevelse.

Vi börjar med några vyer som jag tycker fångar de stora ytorna och ödsligheten i norr.
De folktomma vidderna som dyker upp även i bebyggelsens centrum.

Och de mäktiga ställverken i bergens skugga

Klart man blir påverkad. Jag har t.o.m. lärt mig säga "jo" på inandning.