Internationella hörnet

Sunkhörnan har städslat en insändarredaktör(på frivillig basis mot vaga löften om del i framtida reklamintäkter) för att kunna ta hand om alla utrikes och inrikes bidrag som strömmar in.


Från vårt östra broderland har inkommit en interiörbild från ett
sommarställe. Fotot visar en trivsamt bohemisk miljö som skvallrar
om ägarinnans intressen av typen skogsvandring, radiolyssnande och
sabelfäktning. Redaktören misstänker att även en lätt patinerad
freudiansk divan i spanskt läder döljer sig i bakgrunden. Det
skulle inte heller förvåna om en basker eller två finns någonstans
i hushållet. Nåväl Sunkhörnans insändarredaktör måste här likväl
höja ett varnande finger – titta på den fria golvytan! Titta på de
blanka golvtiljorna! En styggelse!

Alvar Altos renläriga ande behärskar tydligen fortfarande delar av
det finländska kynnet. Här finns många förbättringar att göra!
Kartor kan ligga utvikta för enkelt handhavande, olästa avhandlingar
och böcker placeras på lämpligt sätt för att påkalla uppmärksamhet.
Även ett och annat motormagasin med rallyinnehåll skulle pryda sin plats och ge en
världsvan elegans.

Sedan vill vi också ge en lätt, men inte
oviktig, kritik av den minimalistiska klädhögen i bakgrunden – den
kunde väl vara tre gånger så stor utan att det börjar handla om
ren oordning eller rent av ointresse för heminredningens allra
innersta väsen: lättja och omedelbar funktion. Men på det hela
taget signalerar fotot en föredömlig miljö att hämta kraft ur!

Kommunikationsextra

Hur ovillig han än är måste redaktören ibland kommunicera med andra personer. Vissa korta meddelanden måste levereras eller svar på förfrågningar tillkännages. Hur skall man då förfara? Röksignaler har övervägts men befunnits för osäkert i det blåsiga Göteborg. Semaforering är en vacker konstart men tyvärr i utdöende. För den ornitologiskt intresserade är brevduvor ett alternativ men duvorna i parken utanför tycks vara ovilliga att utföra sådana uppdrag. Trumsignaler har prövats men fick till resultat att grannen bankade tillbaka i väggen. Inga vackra ord för övrigt.
Det finns de som fortfarande tror på posten men där försvinner breven i flodvågen av reklamförsändelser som alla förnuftiga människor slänger direkt i soptunnan.

Endast ett alternativ återstår. Telefoni. Detta djävulens påfund som mest används av hurtfriska försäljare utan skam i kroppen för att terroriserar ärliga människor när de vilar efter maten. Vid sådana samtal får jag dock god användning för mitt digra förråd av svordomar och kraftord på flera språk.

Den bästa apparaten vid telefonsamtal är givetvis en pålitlig bakelittelefon av beprövad modell. Självklart utrustad med fingerskiva och klyka. Förutom elegant funktionalistisk design har den även den fördelen att gästande ungdomar inte förstår tekniken och därför inte kan okynnesringa med den. Denna modell är av den senare typen (tillverkad av Ericsson 1947-1962) i en vackert svart kulör. En prydnad för varje hem. Av fullständigt obegriplig anledning går denna typ av telefoner att hitta för en tämligen ringa penning på loppmarknader och återvinningsanläggningar om de inte rent av skänks bort.

Lådan den står på är en antik artefakt tillvaratagen i en container utanför gamla Televerket. En genomtänkt kombination alltså. Telefonen har en gedigen tyngd med en greppvänlig lur och har en, i förhållande till moderna helvetesmaskiner, vacker klang i signalen. Alla typer av meddelanden till levande personer kan med god framgång levereras i denna telefon.

Kommunikation med maskiner stöter däremot på patrull. Fullständigt meningslösa kommandon som: tryck fyrkant eller stjärna, kan höras i luren. Totalt nonsens alltså för en bakelittelefoninnehavare.

Fulländad form

Jag fick en fråga om fordon i en kommentar och får då återigen glädjen att visa upp ett praktexemplar. Av någon anledning fick jag inte in bilden av det formfulländade fordonet i kommentaren, men här är det i all sin prakt. Svensk design när den är som bäst (sextiotal förstås).

Husvagn betyder naturligtvis ett alternativt levnadssätt med aningen mindre stil och snits än hemma. Här ser vi som exempel en ung anförvant som elegant tillfredställer sitt näringsbehov genom att sleva i sig resterna från gårdagen direkt ur grytan utan att ens ha stigit upp ur sängen. Ingen disk och inget bordskick. Briljant! Allt äger rum i ovan nämnda, fuktskadade husvagn, någonstans i mellersta Norrland. En vacker och tidstypisk semesterbild i sunkhörnans anda.

Husvagnssemester i Sverige ger en lärdom för livet, är danande för karaktären samt stärker familjebanden. Så länge man undviker campingplatser finns faktiskt en möjlighet att allt ordnar sig till det bästa.

Sunkhörnans konstrunda

För oss som bor och lever i en installation är den nutida konsten sällan intressant. Den är blott en blek kopia av den verklighet vi upplever dagligen.



Istället vänder vi oss till den gamla beprövade, föreställande konsten. Gärna målningar i olja. Vad begär man egentligen av konst? Ofta inte mycket mer än att den skall passa på väggen ovanför soffan ungefär. Samt, förstås ett lågt pris.

Autodidakta bygdekonstnärer är då självfallet mer intressant än navelskådande högskoleelever. Liksom en praktfull ”Älg i motljus” överträffar allt neurotiskt själsrotande. När jag därför beger mig på konstrunda är det naturligtvis inte till gallerier och konstnärer jag söker mig, utan till mina vanliga beprövade inköpsställen. Först till Ebbes Hörna, stadsmissionens affär, denna gång vid Stigbergstorget.


Här finns ett strålande urval av prisbilliga varor. Gamla, nästan nya, uråldriga och ännu äldre. Utställningslokalerna är kanske inte så ändamålsenliga men ger ändå konstälskare en chans att se motiv som sällan kommer fram i mer kommersiella gallerier.


I nedervåningen finns förutom en märklig bokaffär även utställning och försäljning av konst. Enkel och begriplig vardagskonst till överkomliga priser. En äng med betande kor är vilsamt för ögat och ger själen ro. 120 kronor kan ju tyckas vara en rejäl slant för en oljemålning men det ger mycket motiv för pengarna, kvadratcentimeter sett.


Mer fascinerande är en relieftavla med alpmotiv för endast 35 kronor. Konstnären har med hjälp av tredimensionella effekter försökt frigöra motivet från det tvådimensionella fängelset. Mycket elegant och naturligtvis ett fynd för det priset.


För oss ornitologiskt intresserade finns här två kajor på en skorsten för endast 20 kronor. En trevlig köksmålning som ger en djuplodande inblick i parförhållandets mekanismer.

Vi går vidare i riktning mot Järntorget och tittat in på Kommersen för att spana på ytterligare konst. Tyvärr var vissa affärsidkare inte alls intresserade av att visa upp sina varor på bild så jag insisterade inte, men även här fanns härliga motiv. På andra sidan gatan fnns det märkliga Second Hand Börsen med handtextade skyltar och spännande urval av persedlar.

Även här finns konsten representerade bland annat med ett fjällmotiv av den mycket produktive O. Häll vars alster måste finnas i tusentals svenska hem. Bland annat mitt barndomshem. Broderade bilder med röda stugor vid vatten är ymningt förekommande i samtliga affärer och vi ser här två goda representanter för den konstriktningen.

Bredvid ligger Röda Korset som även de har en vägg med tavlor. Idel sköna motiv till låga priser.

För de som är mer intresserade av prydnadsföremål i glas och porslin är samtliga affärer guldgruvor. För några få kronor kan man köpa in massor av härliga föremål. Till exempel den ring av gäss som finns på Myrorna vid Järntorget som eventuellt åskådliggör konstdebatten eller kanske hackordningen i kulturvärlden på ett effektivt sätt.

Trots min entusiasm över konsten tog mitt ekonomiskt ansvarstagande sinne över och jag kom hem tomhänt. Någon Älg i motljus hittade jag inte. Inte heller någon Tjäder i tall. Men varför skall man överhuvudtaget köpa andras alster? Är inte varje person en lika god skapande människa som en annan. Har jag inte några akrylfärger hemma? Är jag inte en handlingens man? Det skall väl inte vara så svårt att måla en älg? Fortsättning följer.