 |
| Ett möjligt omslag? Naturligtvis under pseudonym |
Om man är halvgammal och misslyckad är det svårt att motstå ett fördelaktigt erbjudande. Även om man misstänker att det innehåller ett förbund med lägre makter..
Att Lucifer går omkring som en vanlig konsult på gatorna i Göteborg och letar efter en ersättare på lokalkontoret är kanske inte så konstigt. Darius är van vid tillkortakommanden och gissar att det bara blir ett tillfälligt gästspel i den nedre maktsfären. Eventuellt finns det konkurrerande firmor som kan sätta käppar i hjulet och troligtvis finns det en hake någonstans, det brukar göra det. Vad vill egentligen den paranta sekreteraren Tanit, som verkar sitta med alla kort i handen. Hur skall Darius använda de krafter han fått?
Går det att avsluta anställningen i förtid eller är man fast där i evighet. Det brukar lösa sig med tiden, så småningom brukar arbetsgivarna komma på vilken komplett klåpare Darius är och ge honom avsked på grått papper. Allt kommer att att återgå till det normala. Eller kanske inte. Mörksens makter vet man inte var man har.
En Djävul i Göteborg 2.
Darius har fått ett erbjudande av Lucifer
Det var frågan om ett ganska enkelt arbete som dock krävde en kapabel person. Lucifer hade av Darius utlåtande förstått att han stod inför just en sådan person. Det hela var inte så komplicerat. Han hade ett mindre kontor som behövde skötas om. Eftersom han hade haft sin plats ganska länge var det nu dags att trappa ned och börja tänka på pensionen.
– Vad är det för typ av kontor? undrade Darius en smula förbryllad men ändå smickrad. Det var sannerligen inte var dag han blev erbjuden ett arbete.
– Åh, ett slag konsultjobb, svarade Lucifer. Du ger utlåtanden och yttrar dig om olika frågor, kanske får du till och med planera något. Det beror förstås på uppdragets art. Bekymra dig inte om det i det här stadiet. Du är som klippt och skuren för jobbet och sätter dig snart in i det.
Darius tänkte förstås inte för en sekund ta jobbet. Det verkade alldeles för ansträngande och då skulle han inte längre vara en missförstådd konstnärssjäl utan en gråtrist kontorsråtta med fnasig hy, gamnacke och musarm. Nej tack, någon stolthet hade man ju. Men samtidigt var det ju förstås det där med pengar. Den kroniska pengabristen tärde på nerverna.
– Vad skull det det kunna bli frågan om för lön, funderade Darius, tydligen högt eftersom Lucifer nämnde en summa som fick Darius att haja till.
–Till att börja med förstås, den kan ju komma att justeras när du blir varm i kläderna. Det finns tabeller och tariffer för sådant, men det fixar Tanit, sade Lucifer glatt.
– Tanit? undrade Darius.
– Din seketerare, har jag inte nämnt henne? Utan Tanit skulle firman falla samman som ett korthus, sanna mina ord, en pärla är hon den kvinnan, utropade Lucifer.
– I morgon , prick…..Lucifer konsulterade ett rejält fickur med en mängd visare i olika storlekar som alla tycktes ha egenheten att gå moturs.
– Skall vi säga sju, eller kanske hellre åtta. Jag kommer och hämtar dig. Nu måste jag avvika, mycket bestyr och ärenden så här i slutet av perioden. Men vi stressar aldrig. Det är inte bra för kroppen, skrockade han och försvann med raska steg runt hörnet av kyrkogatan. Hans steg ekade mot stenläggningen men upphörde sedan plötsligt och det blev tyst.
Darius stod länge kvar och funderade på vad han hade upplevt. Han upptäckte att han fingrade på ett visitkort som han tydligen hade fått utan att han tänkt på det.
Lucien Lefebre Konsult, stod det. Ett telefonnummer, en adress i centrala stan och även en e-postadress. Alltsammans i ett gammaldags och lite sirligt typsnitt. Han stoppade kortet i kavajens bröstficka och lufsade långsamt och full av tankar hemåt. Han motstod länge alla lockelser men trakten av Tredje Långgatan kunde han dock inte hålla sig längre utan slank in på Nimrods för att få sig en öl.
 |
| Någonstans vid Långgatorna? |
Vid baren hängde som väntat hans vänner Alert, Sölve och några andra välbekanta gestalter. I övrigt var lokalen glest besatt. Nimrod själv stod bakom disken och tappade upp öl.
– Det finns ingen solidaritet längre, gastade Alert med en röst som tydde på att han varit på plats en längre stund.
– Den senaste plattan är ytterligare ett steg ned i kommersialismens träsk, fortsatte Sölve.
– Det finns tamefaen inte en svensk författare som kan skriva en vettig mening längre, kved Engels som också var med.
– Det finns ingen rättvisa längre, röt Alert något högre än tidigare.
– Den digitala ljudbilden gör mig spyfärdig, pustade Sölve.
– Inte sedan Strindberg eller åtminstone Söderberg har någon kunnat formulera något väsentligt, pustade Engels.
– Det finns ingen politik längre, trumpetade Alert vars ansiktsfärg nu var i stigande.
Alla (utom Alf som med tom blick och en dregelrand i mungipan satt helt tyst på en stol) pratade i munnen på varandra och ingen lyssnade nämnvärt på någon annan. Diskussionen och diskussionsämnena i den mån det kunde anses vara sådana förvånade inte Darius. Det var samma gamla tugg som vanligt, på samma sätt som det brukade vara, vid den här tiden på dygnet, i den här lokalen. Han hade hört det förut och liv och lust deltagit i liknande meningsutbyten.
– Är det någon som kan sponsra mig på en öl, avbröt Darius.
Alert såg misstänksamt på honom
– Är inte du redan skyldig mig tvåhundra från i fredags?
Sölve tappade tråden och fånstirrade rakt fram medan Engels malde på om sina älskade författare.
– Jag har fått jobb, sade Darius lite nonchalant och studerade ölpriserna på griffeltavlan. Så numera är jag en hårt arbetande skattebetalare som väntar på första löneutbetalningen.
Lite överdrifter skadar aldrig i en förhandlingssituation, resonerade Darius.
Alert och Sölve stod tysta och granskade Darius liksom för att smälta den här överraskande upplysningen. Fortfarande hördes klirret av disk inifrån köket, mumlet av röster längre ned längs bardisken och lågmälda arabiska schlagers hördes från högtalaren.
– Stig Dagerman han kunde åtminstone……, slutade Engels och såg sig förvirrat omkring
– Det var som fan, utbrast till slut Alert med sin sedvanliga tordönsstämma. Undrens tid är inte förbi!
De omgivande nunorna sprack upp i glada leende. Något att fira gjorde drickandet mer uppsluppet.
– Chefen! En stor stark och en whisky här till min vän som just blivit anställd.
– Det är en sorts provanställning, försökte Darius lite tafatt.
– Ett jobb, det trodde man väl aldrig!
– Det är inte helt klart än, sade Darius med lite mattare stämma.
– Se, så, tag dig en jävel , det här måste firas.
– Skål bröder!
De turades om klappa Darius i ryggen och gratulera honom till hans nya ställning.
Nimrod expedierade rutinerat en våg av nya beställningar allt medan sällskapet berättade anekdoter om arbeten som de någon gång innehaft. Utom Alf som druckit färdigt för kvällen och kämpade med att hålla sig på rätt köl.
Darius kastade i sig en whisky, sköljde ned den med öl och världen visade sig återigen från sin bästa sida. Goda vänner, starka drycker och en till synes obegränsad kredit. Vad mer kunde han begära av livet och vad morgondagen beträffade så……..
Hela jävla romanen finns på: http://www.kapitel1.se/vitalis-eriksson/en-djavul-i-goteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar