Mina olympiska äventyr

Denna sommar var mitt mål att deltaga i de olympiska spelen. Eftersom mina resultat i friidrottsresultat i korpen (23.40 i diskus) inte var tillräckliga för att kvala in in till London fick jag nöja mig med Gutarnas Olympiad på Gotland. Visserligen betyder ordet olympiad tiden mellan två olympiska spel men det har aldrig bekymrat gotlänningarna som anordnar en olympiad med inhemska lekar varje år.

Intensiv koncentration innan första matchen

Cykelturen till Gotland borde vara tillräcklig träning för vilken idrott som helst. Men jag bestämde mig för att deltaga i det förnämliga bollspelet pärk, en gång uppvisningssport på de olympiska spelen i Stockholm. Nej, jag har inte rört en boll på 18 år men i detta sällskap ansåg jag mig trots detta kvalificerad för att göra ett inhopp.

Motståndarlagens matcher analyseras sakkunnigt

Min gamla förening satte med viss tvekan in mig i gubblaget. Det är en rutinerad samling herrar som ingående och mångordigt kan diskutera gamla matcher, taktik, regler och legendariska profiler inom sporten plus allt annat som för tillfället faller dem in. Själva utövandet av sporten anses mer som en perifer bisyssla.

 Tidsfördröjande taktik av Göteborgs kepsprydda atleter

Bollspelet pärk finns i två varianter. Frampärk och bakpärk. Bakpärken anses vara den lättare varianten och det sägs finnas personer som kan förklara både regler och poängberäkning. Jag tillhör inte dessa personer. Frampärken är dock i princip omöjlig att förstå - mer som någon slags rollspel. För att spela pärk behöver man som tur är inte begripa själva spelet. Om bollen kommer inom räckhåll skall man  i regel försöka slå iväg den så långt så möjligt. Det är med få undantag det bästa man kan göra. Om någon anses spela lågt och fult brukar hot om stryk, på dansen efteråt, öka höjden på bollarna.

Kompakt väntan på  en spelbar boll kännetecknade det göteborgska spelet

De gotländska idrotterna ingår inte i Svenska Riksidrottsförbundet utan har en egen förening där framför allt synen på doping skiljer sig. Det traditionella hemmabryggda dopingpreparatet är inte bara tillåtet utan användningen uppmuntras även. Den bruna grumliga drycken - med en smak liknande rökt korv - anses förbättra de idrottsliga prestationerna på ett i det närmaste mirakulöst sätt. Den
förvaras i plastdunkar vid sidan av idrottsplanen, för deltagarna att vid behov styrka sig med.

Årets sportmode med tredigt randig solbränna

Pärken Vänner från Göteborg har sedan urminnes tider (80-talet) deltagit i Stångaspelen. Insatserna har varierat från mediokra till direkt dåliga. Under storhetstiden på 80-talet lyckades laget dock vinna några matcher. Äldre spelare talar med rörelse och darr på rösten om dessa händelser. Speciellt under inflytande av dopingmedel.

Varje boll följs med spänd förväntan och stor sakkunnighet

Pärkens Vänner brukar inte vara speciellt taggade på träning, med när det är dags för match kan de sänka sig ytterligare några snäpp. Visserligen hade jag inte slagit en boll på nästan två decennier och tänkte närmast sitta på bänken och ge goda råd och anvisningar åt de spelande. Ett värv jag gärna åtar mig vare sig det efterfrågas eller inte.

Efter denna imponerande demonstration av kraft och spänst fick lagledaren utgå p.g.a. ryggskott

Men skadeläget och den kemiska balansen gjorde att det blev täta byten och jag fick titt som oftast ta plats på halvdriven till vänster. Bollen hamnar ytterst sällan där, det är bara några skeva bollar som man med gott samvete kan missa. Oskönt och händelsefattigt spel varvades med några spektakulära och underhållande missar. Hela laget underpresterade som i gamla tider och det blev tre raka förluster. På det hela taget en godkänd insats. Vi ägnade oss därefter helhjärtat åt doping.

Lagets nestor i karaktäristisk färggrann mundering

Då själva idrottandet inte tog all tid i anspråk kunde jag även ägna mig åt andra kulturupplevelser.

Husvagnar och dumper - Stämningsbild från Ronehamn

Det musikaliska inslaget är som alltid starkt på denna ö. Självfallet lyssnade jag till de gamla favoriterna Smaklösa. De är väl inne på sitt femte decennium som popband. Denna gång  överraskade de med att spela lite frijazz i 30 sekunder. Sedan lät det som vanligt. Gamla hitlåtar som Rune ifrån Rone följdes av nyare alster som Det regnar kor. Det går inte riktigt att beskriva med ord.......

Stilriktigt på ett lastbilsflak

Här har bandet i Kraftverks efterföljd satt på sig färgade glasögon för att kunna se publiken tredimensionellt

Alternativ solsemester

 Då ekonomin på grund av vissa större (och nödvändiga) inköp till hushållet blivit något ansträngd fanns inte finansiella medel till att hyra någon bil i år. Vad göra? I ett nostalgiskt skimmer drar jag mig till minnes forna tiders bravader då jag på två hjul och starka ben gled genom ett soldränkt landskap. Så vitt jag kom ihåg var det också billiga semestrar. Nåväl, en cykel har jag, ett gammalt tält finns väl på vinden och en sovsäck från 80-talet hittades ovanpå en garderob.

Tyvärr var tältet ihoprullat vått när det senast användes och således alldeles mögligt. Vi fick glädjas åt det vackert prickiga mönstret.

Nu återstod bara att intressera en mig närstående kvinna för en cykelsemester. Hälsorelaterade argument som poängterade sund livsföring och friskt friluftsliv blandades ekonomiska och miljömässiga resonemang. Kulturella fraser om långsamhetens lov, Sverige ur ett annat perspektiv, kombinerades med försåtliga instick om sambandet mellan cykling, fettförbränning och snygga vadmuskler. Väder, topografi, avstånd och liknande petitesser utelämnades sorgfälligt. All min argumentationsteknik och övertalningsförmåga användes i detta projekt

Snygg svartcamping med sjöutsikt i Virserum

Efter några veckors bearbetning var planerna klara. Några prisbilliga väskor, luftmadrasser och en oduglig pump inköptes på Biltema och vi gav oss av genom Mellansverige med Gotland som mål.
Eftersom vi ville undvika hårt trafikerade trafikleder blev det ett sicksackande på småvägar genom framför allt Småland. Ett ganska stort, backigt landskap som sommaren 2012 framför allt kännetecknades av skyfall och översvämningar.
                           

Två överlastade cyklar på knottrik badplats nära Ambjörnarp

Röd stuga med vita knutar under inflytande av entropi

Efter att ha tältat i kylslagna knottbuskage några nätter  övertalades jag av min medresenär att  investera delar av vår begränsade reskassa i ett rum på ett vandrarhem. Känslan av geografisk forskningsexpedition fick därmed ge vika och en nästan lyxig atmosfär infann sig..

Charterfeeling...nästan i alla fall

Lokala delikatesser förtärdes i stora kvantiteter. Ibland hade vi t.o.m. tillgång till spis och kunde värma maten. Redaktören med tillreder med van hand kroppkakor samt provsmakar ett för måltiden lämpligt rosévin
                                        

Det är märkligt hur annorlunda allt blir när man ser det från cykelsadeln. Ett helt annat Sverige gör sig synligt.

Träden tycks använda sig av en aggressiv expansionspolitik på husens bekostnad

Ibland har jag klagat över hur det ser ut i min stadsdel. Jag skall sluta med det.

Inte så lite Tjernobylkänsla i en del samhällen

En hel del nya geografiska kunskaper fick vi efter vägen. Ställen man inte hört talas om och ställen man hört talas om.

Mina fördomar om Stureplan stämde inte alls överens med verkligheten

Självfallet var denna resa inte utan konstnärliga intryck. i Påskallavik (fint namn) hittade vi följande alster

Överdimensionerad dam med generösa former

Hotande jätte i skogsbrynet

Magnifik cementstaty med många tolkningsmöjligheter

Småland har, med viss konkurrens från Norrbotten och Västergötland, de kanske mest fantasifulla ortsnamnen i Sverige

                                                           

 
Här har vi en fotografisk konstbild som jag tänkt kalla ”Kärnkraftverk genom smutsigt fönster i hällregn”.

Kärnkraftverk genom smutsigt fönster i hällregn

Efter en rad häpnadsväckande upplevelser på Gotland som kommer att redovisas i nästa inlägg vände vi åter mot Småland och trampade hemåt.

Backiga grusvägar omgivna av träd, träd och åter träd finns det gott om i Sverige

Eftersom gud lägger en skyddande hand över dårarna lyckades vi komma för sent till alla skyfall och såg endast översvämningarna efter dem. I gengäld plågades vi av en enveten motvind som vi var nödgade att motverka med frekventa choklad- och pilsnerstopp. Till slut närmade vi oss dock västerhavet igen. Dags att fira rejält.

Fortfarande steg vattnet i Emån. Roddbåtar syntes förtöjda i verandorna.

På systembolaget i Hyltebruk stegade jag morskt fram till föreståndaren och begärde det dyraste och finaste rödvin som utskänkningsstället kunde tillhandahålla, i tetrapack. Vi fick då ett prima sydafrikanskt vin för 59 kronor litern. Som försäkrades, skulle passa utmärkt till  pilsnerkorv, oliver och bröd med mjukost vilket var vad vi hade att celebrera kvällen med.
                                      

Festligt firande av återkomsten till Västkusten

 

Tre veckor och 120 mil efter starten rullade vi fram till Gyllen Prags uteservering och beställde en panerad ost med  extra potatis som sköljdes ned med antal Staropramen.