Morgontidningens vara eller icke vara

Av gammal vana har redaktören sedan länge hållit sig med morgontidning. Först genom att utnyttja tre-månaders erbjudanden i olika namn till samma adress, sedan studentrabatt under flera decennier. Dessa tider än nu förbi och jag måste till min förtrytelse betala fullt pris på min prenumeration.  I dessa bistra tider då jag försöker minska mina månatliga utgifter tittar jag extra noga på denna post.
Visserligen finns tidningen på internet. Men att jag på morgonen skulle slå på datorn och medelst tangentbordet trycka mig fram genom nyheterna förefaller mig orealistiskt. Om inte annat är det bara en tidsfråga innan jag skulle spilla kaffe över tangentbordet. Nej, jag vill sitta i min favoritfåtölj och stillsamt sörpla kaffe(och spilla) samtidigt som jag slöbläddrar mig fram genom artiklarna och läser lite här och där.

Men måste det då vara dagens nyheter? Nej, egentligen inte. Hur många gånger har jag inte i morgonens grumsiga ögonblick tagit fel och läst gårdagens tidning en gång till. Vagt har jag till slut känt igen någon artikel, uppmärksammat fadäsen och muttrande bytt till dagens edition. Skulle man inte då kunna läsa gamla tidningar på morgonen eftersom det är ceremonin snarare än nyheterna man eftersträvar?

Under förra sommaren gjorde jag ett experiment. Eftersom jag befann mig på resandefot i obygden på nordkalotten i en husvagn, var en morgontidning en lyx som svårligen gick att uppbringa (de enstaka exemplar av Norrbottens Kuriren som jag lade beslag på fick tjänstgöra i flera dagar).  Men för att vara på den säkra sidan hade jag med mig en försvarlig kasse med en helt tidlös tidning. Nämligen:  Kvällsstunden. Av namnet kan Sunkhörnans läsare ana sig till att det inte är någon morgontidning. Det är heller ingen kvällstidning utan den i särklass mest anakronistiska veckotidning som fortfarande lämnar tryckpressarna i Sverige. 

Moderna trender inom tidningsskapandet har fullständigt gått redaktionen förbi. Tidningen startade 1938 och layouten är 40-tals-mässig och innehållet likaså.
                                        
Svenska landskap, gamla fotografier, dikter, insändare och följetonger. I serien dragspelsprofiler har långt över trehundra artiklar publicerats. Andra artikelserier har handlat om svenska kraftkarlar, landskapsvampar eller flyttblock. Berömda personer från förr avporträtteras och intressanta platser beskrivs. Recept, korsord, insändare och små goda råd från allmänheten T.ex. ” Egen stärkelse kan man göra billigt och bra. Man tar 2 liter vatten, tre msk vetemjöl (rågade) och en tsk salt. Kokas upp och låt svalna” Att använda till gardiner och dukar. Fascinerande.
                                           
Serien Adamson som började under 20-talet i tidningen Söndags-Nisse, går fortfarande som om tiden stått stilla (tecknaren Oscar Jacobsson dog 1945). Likaså Sympatiske Filip vars tecknare inte dog förrän 1969 men handlar om vardagsliv från mitten av förra seklet.
                                    

Kvällsstunden har dock en hemsida och vi tittar på veckans nummer (nr  8 2012)
* Nu närmar sig Skottdagen, och tjejerna kan fria!
* Musikprofilen Charlie Norman, pianisten som skapade folkstorm i Norge
* Nu är det högtidsstunder för angelfiskare.
* Veckans mat: Pasta Italiano och semlor.
* Fredriksberg, en lyxstad inne i Köpenhamn.
* En äkta parisare är en norrlänning.

Tydligen går det att driva en tidning med gammaldags metoder för kvällsstunden har över 53.000 i upplaga och går bra. Vi saxar från hemsidan: ”Den är genom sin uppläggning och idé unik på tidningsmarknaden”. Jag kan inte annat än att hålla med.
                                   
”Kvällsstunden är fri från politisk eller religiös framtoning, men har kommit att bli de lite äldres favorittidning”.  Eftersom en äldre anförvant, som är trogen prenumerant överlåter lästa nummer åt mig, får jag kostnadsfritt femtiotvå nummer om året med den i förhållande till storleken mest fullmatade tidning jag sett.

Göteborgsposten som jag betalar 245 kr i månaden för har en innehållsmässig kvalité som är sjunkande. Ständiga förändringar och förnyad layout hjälper inte när innehållet närmar sig kvällspressens idiotier. Ideologiskt tycks hålla redaktionen fingret i vädret för att följa alla marknadens nycker.

Trots allt fortsätter jag nog att prenumerera, så att jag har något att irritera mig på på morgonen. Det sätter igång livsandarna och hettar upp blodet så att jag piggnar till och kommer på fötter och under allmänt grumsande kommer iväg till arbetet.

Kvällsstunden får även i fortsättningen förgylla sommarens semestrar och vara ett titthål in i en annan tid när allt gick långsammare och världen var så mycket enklare.

Ljust och fräscht och fruktansvärt

Ganska ljust men inte fräscht

En bilaga som med ojämna mellanrum finns med i min morgontidning brukar sätta mitt blod i svallning. Jag har skrivit om den tidigare och det är en på det hela taget en sällsynt motbjudande publikation, som jag på något sätt inte kan låta bli att bläddra i och förfasa mig över. Den tycks vända sig till ekonomiskt välbärgade personer utan egen smak med räddhågad inställning till det mesta. Jag kollar på hemsidan. Jodå, ”distributionen är selekterad till några av Göteborgs mest attraktiva områden såsom  Örgryte, Innerstaden, Torslanda, Askim, Onsala, Särö och Långedrag” .
                                  

Dags att diska i alla fall...

Majorna står inte nämnt så jag antar att jag får den av misstag då och då (inom parates sagt hör inte Onsala och Särö till Göteborg, men det faller inom ramen för geografiska fakta och är således ointressant för utgivarna). Denna bilaga är från början till slut den diametrala motsatsen till vad Sunkhörnan står för och ger mig ny inspiration att ta itu med sunkskriverierna som legat för fäfot ett tag.
                                 
I det glättade magasinet skriver ”experter” om hur man skall vara; vad man skall äta och dricka; hur man skall klä sig samt sist men inte minst: hur man skall inreda sitt hem. Självfallet är dessa skriverier ackompanjerade av annonser för just den typen av varor som rekommenderas. Hela tidningen är förstås en annons men försöker ge intrycket av att vara en ordinarie bilaga.

                               
Jag saxar från hemsidan ”genom att synas i A Perfect Guide har du möjlighet att kommunicera med en köpstark och mycket väl definierad målgrupp”.  ”De tjänar inte bara mer än genomsnittet, de har även en förmögenhet som är mer än dubbelt så stor som genomsnittet....Pensionssparar för 45 % mer än genomsnittet. Innehar dubbelt så oftare en chefsposition än genomsnittet. Är mer intresserade av privatekonomi än genomsnittet”. Men, alltid rädda för vad grannarna skall tycka, kan man ana sig till.

Alltså reklam för champagne, vin, spa, resor, inredning, mer vin, Lexus, Rolex , golv och köksutrustning.  Ja, sedan så finns där några svagsinta texter om vad som är "rätt" för tillfället. Det gamla ordet kälkborglig dyker upp i min hjärna.
                             
Inte bara Sunkhörnan irriteras av livsstilsguider. Jag ser att Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms föreställning Ljust och Fräscht kommer till Göteborg. Showen handlar om den välbärgade medelklassen i Stockholms innerstad och deras ombyggnadshysteri. Kanske måste man dock röra sig i dessa kretsar för att riktigt förstå det roliga. De lär nog få en publik även här på västkusten där komplexet gentemot huvudstaden är en stark drivkraft.

                                  

Fast visst har även jag funderat på förbättringar i köket. Kanske sätta på knappar på skåpen så de går att öppna och limma tillbaka framsidan av bestickslådan. Jag har ju gått och irriterat mig på det där några år nu...           
                                   

Ingen av redaktörens bekanta har det särskilt ljust och fräscht hemma. De flesta bor i små murriga lägenheter fylla av allsköns bråte, arvegods och ”bra att ha grejor”. Böcker, tidskrifter och gamla skivor fyller möblemanget; minst tre generationer datorer är lagrade och pryttlar och pinaler fyller alla plana ytor.

En svag lukt av obsolet elektronik, sopor och  kattsand förstärker stämningen.  Kylskåpen surrar och kranarna droppar.  Någon enstaka bekant har ett fallfärdigt hus på landet där trädgården fylls av gamla bilvrak och båtar.
                                               


Vad är egentligen viktigt här i livet? Goda vänner, lite mat och en skvätt vin. Samtal, skratt och musik. Hur det ser ut runt om kring?  Vem bryr sig!

Varken ljust eller fräscht, men trevligt

 Livet är kort och döden är lång. På det yttersta är det få personer som anser att de borde jobbat mer än vad de gjort under livet. Jag skulle gissa att ännu färre önskade att de byggt om köket fler gånger.

                                             

Ps
För övrigt kan jag tillägga att Rolex är överskattat. Siffrorna trillade av urtavlan på min efter bara någon vecka så att visarna fastnade.