Det har gått en lång tid sedan Sunkhörnan uppdaterades. Orsaken är redaktörens allt grövre missbruk. När begärets käftar slår till kan inte ens starka själar stå emot. Jag talar om spelmissbruk. Spelandet tog över mitt liv och jag tappade vänner, intressen och fick en havererad ekonomi.
Ni vet det börjar med att någon frågar om man inte kan ställa upp på midsommar. Kanske lite ”Små Grodorna” vid dansen runt stången, eller ”Drömmen om Elin” framåt kvällen. Det kan väl inte vara så farligt, men rätt vad det är sitter man där övar harmonier och finska valser. Funderar över musettestämning och bälgvändningar. Det är förstås dragspelande det är frågan om. Ett av de lömskaste intrumenten.
 |
| Misären i en dragspelskvart |
Övandet tar upp mer och mer tid och man tappar sitt umgänge och börjar umgås med likasinnade. Sitter i mörka källare och spelar mixolydiska skalor tills fingrarna blöder. Man blir krum och stel i kroppen av dragandet i bälgen. Tappar kontakten med omvärlden. Datorns tangentbord blir ointressant i jämförelse med handklaverets knappar.
Jag har försökt ta mig ur detta av egen kraft (även kontaktat AA (Anonymous Accordionists). Inte ens alkohol och droger fungerar. Antalet dragspel växer och pengarna rullar i en skrämmande takt.
Jag drar mig inte längre för att köra hemkörda låter för öppet fönster i min lägenhet vilket naturligtvis har fått grannskapet att vända sig emot mig och ge mig onda ögon.
Idiot i Alla Fall
Jag hade tänkt mig en lugn ålderdom med inslag av Sex & Drugs & Rock’n’Roll. Men tji fick jag. Ett evinnerligt dragspelande och ett sökande på nätet efter begagnade instrument. Så i ett försök att ta mig upp ur träsket eller i alla fall få huvudet ovanför ytan tänkte jag börja skriva igen. Vi få se om det lyckas.
