Sunkliv

                                   

Efter en period av svenssonliv med fast lön och rutiner har jag nu avverkat ett år i arbetslöshet. Vilket innebär att jag haft tid med allt men inte hunnit med något. Egentligen borde jag ha bejakat sunklivet mer, sovit till två och druckit pilsner till frukost. Det låter härligt ansvarslöst men tyvärr börjar åren sätta sina spår och rock’n’roll-livet är trots allt rätt ansträngande.

Kylskåp med innehåll

Det tar mig åtskilliga dagar att bli återställd från en ganska normal helgfylla. Jag får hjärtflimmer, svettningar, klåda, ångest med total handlingsförlamning. Vilket sammantaget gör att det blir sparsamt med sådana excesser.

Ovanligt otäck grogg

Sunklivet är därför tämligen hälsosamt. Det har naturligtvis även med ekonomi att göra. Det är billigare att leva sunt än utsvävande. Att leva på mindre än hälften av sin tidigare lön är karaktärsdanande. Jag har lärt mig gilla havregrynsgröt och pasta, om man skall se det positivt har jag sänkt min konsumtion till en för planeten hållbar nivå!

Jag ljög lite i början, något har jag faktiskt hunnit med, jag har tränat dragspel, tagit långa stärkande promenader samt, hör och häpna, inlett ett projekt att avhända mig ägodelar. En pryl om dagen har getts till hednamissionen (frälsis) eller stoppats i därför avsett kärl på återvinningsstationen. Syns det någon skillnad? Knappast. Men den psykiska ryggsäcken känns lättare. Experimentet fortsätter, det är över 400 streck på protokollet redan.
                                               

Tingens tyranni måste minskas

För en i grunden arbetsskygg person är inte bristen på arbete något problem, det väl snarare bristen på inkomster som är det besvärliga. Nu måste jag hålla arbetsförmedlingen på gott humör, annars får jag en smäll på fingrarna och indraget understöd.

Att söka (eller påstå att man söker) jobb man inte vill ha och saknar förutsättningar för är rutin varje månad. Just nu har jag hamnat i ekonomiskt limbo eftersom det saknats korrekta underskrifter och dokument. Inget understöd, ingen lön. Tjoho.


                                                 
Till slut en glad låt om att vara arbetslös. Nippe Svensk har fångat förväntningarna på ett fint sätt.
Jag har faktiskt gjort det mesta av vad han förväntar sig. Skrivit en sunkroman, flanerat planlöst på stan, läst klassiker, komponerat usla låtar och rensat ut i min lägenhet.