Vårbestyr

  Våren påstås till sist vara här. Jag förhåller mig skeptisk. Jag har visserligen hängt in lottapälsen men av erfarenhet vet jag att det alltid finns ytterligare en kallfront, ytterligare några frostnätter och ytterligare ett snöblandat regn kvar, när man trodde att det var över. Så jag låter mössa och vantar ligga kvar på hatthyllan ett tag till. Jag litar inte på väderleksrapporterna utan betraktar misstroget himlen, när som helst kan vintern göra kort "come back" turné.

Mina mer godtrogna vänner glädjer sig dock åt stigande temraturer och pratar naivt om att putsa fönster och "vårstäda" som om årstiden brydde sig. Vissa som menar sig vara botaniska experter påstår att det är dags att plantera om krukväxterna (varför detta skall behöva är inom parantes sagt ett mysterium, i naturen förblir så vitt jag vet växter livet ut på det ställe där det råkat växa upp. Varför det skulle vara annorlunda inomhus undandrar sig mitt förstånd).

Själv finner jag mitt bestånd av krukväxter ganska gott. Vid en inspektion finner jag flera gröna blad ett visst tecken på liv. I alla fall om man är optimistiskt lagd.

Flera gröna blad som synes

När jag uttalar min skepsis mot omplantering fann jag till min förvåning visst medhåll. En mig närstående kvinna instämde i att det nog inte var någon mening med denna handling.
Tonfallet avslöjade dock att det inte var frågan om erkännande av mitt floristiska kunnande utan snarare ett epitafium över mina krukväxter.  Som om jag inte skulle känna igen liv när jag såg det. Samma människa menade att jag var begåvad med bruna fingrar. Maken till fräckhet.

Växtlighet livar upp köksfönstret

Tror katten det att man är lite hängig efter en lång vinter. Lite vatten och solljus kommer att göra susen. Och om det inte hjälper kan man alltid köpa nya växter.