Tevebilaga

Veckans nygamla ordspråk: ”När det regnar teveapparater har den fattige ingen licens”


Inflationen av teveapparater har nått mitt hem. Efter att i många år levt med undermåliga mottagare (t.ex en flimrig svartvit 16-tums där en polygriptång fick användas som kanalväxlare) eller ingen alls, tycks nu världen översvämmas av teveapparater.

I mitt vardagsrum står tre gigantiska mackapärer, som för inte allt för många år sedan, skulle ha kostat en vacker slant. Ganska dekorativt arrangemang om jag får säga det själv. Någon sorts medial installation som konstvetare säkert skulle ett och annat att säga om.

Eftersom världen en gång för alltid bestämt att det är platta bildskärmar som gäller, hivas massor fullt fungerande teveapparater ut från hemmen, så som varande obsoleta. Källare, vindar och containrar fylls med elektronik. Det kan man förstås ha åsikter om, men för en person med återhållsam inställning till utgifter, är det naturligtvis manna från himmelen. Jag kommer inte att behöva köpa en teve mer i hela mitt liv. Dessutom har jag försett släkt och vänner med prima 32-tummare.


Dock tycks inflationen tyvärr inte gälla programmen. Antalet kanaler och bildkvalitet och tycks stå i omvänd proportion mot programmens innehållsmässiga värde. Det blir således mest kunskapskanalen och någon gammal svensk långfilm i svartvitt som faller redaktören på läppen. Vinsten var alltså försumbar och allt kånkande förgäves. Nedrans också! Förmodligen kan man dra någon slags moralisk lärdom av detta men det överlåter jag åt läsarna.

Det sladdlösa hemmet tur och retur

Från läsekretsen har inkommit ett illustrativt foto över teknikens välsignelser. En kvinna - som vill förbli anonym - föll för reklamens frestelser och beslöt sig för att ändra sina abonnemang för tjäna en krona eller två. Internet, telefon och teve skulle komma från samma uttag och medelst trådlös förbindelse sammankoppla hemmet med världen utanför.


Efter att förgäves försökt nå nämnda kvinnas hemtelefon("ditt samtal kan inte kopplas fram tillfället, försök igen senare")under flera veckor nödgades redaktören till slut ringa upp den mobila telefonen vilket han av kostnadsskäl brukar undvika.

Jodå, internet fungerade, men instruktionerna till inkopplandet av apparaturen tycktes vara översatt med google-translator och naturligtvis fullständigt obegripliga. Att ens försöka koppla in teven skulle omedelbart resultera i en längre tevefri period. Men en vacker sladdhärva blev det i alla fall. Och eftersom innehavaren är en estetiskt lagd person piffade hon stilsäkert upp arrangemanget med gröna rosetter till betraktarnas förnöjelse. Dock bryter den rustika knuten av naturfärgad ull mönstret och gör det hela till en filosofisk installation där tankarna förskjuts från det tekniska mot det mer jordnära.

Kontentan av det hela är att det sladdlösa hemmet är en konstruktion av imaginär art liksom det papperslösa kontoret eller den punkteringssäkra cykelslangen. Sladdarna är här för att stanna.