Sunkhörnan - ett livsstilsmagasin

Ljust och fräscht och fruktansvärt

2012-02-11T17:37:00.001+01:00

Ganska ljust men inte fräscht

En bilaga som med ojämna mellanrum finns med i min morgontidning brukar sätta mitt blod i svallning. Jag har skrivit om den tidigare och det är en på det hela taget en sällsynt motbjudande publikation, som jag på något sätt inte kan låta bli att bläddra i och förfasa mig över. Den tycks vända sig till ekonomiskt välbärgade personer utan egen smak med räddhågad inställning till det mesta. Jag kollar på hemsidan. Jodå, ”distributionen är selekterad till några av Göteborgs mest attraktiva områden såsom Örgryte, Innerstaden, Torslanda, Askim, Onsala, Särö och Långedrag” .

Dags att diska i alla fall...

Majorna står inte nämnt så jag antar att jag får den av misstag då och då (inom parates sagt hör inte Onsala och Särö till Göteborg, men det faller inom ramen för geografiska fakta och är således ointressant för utgivarna). Denna bilaga är från början till slut den diametrala motsatsen till vad Sunkhörnan står för och ger mig ny inspiration att ta itu med sunkskriverierna som legat för fäfot ett tag.

I det glättade magasinet skriver ”experter” om hur man skall vara; vad man skall äta och dricka; hur man skall klä sig samt sist men inte minst: hur man skall inreda sitt hem. Självfallet är dessa skriverier ackompanjerade av annonser för just den typen av varor som rekommenderas. Hela tidningen är förstås en annons men försöker ge intrycket av att vara en ordinarie bilaga.

Jag saxar från hemsidan ”genom att synas i A Perfect Guide har du möjlighet att kommunicera med en köpstark och mycket väl definierad målgrupp”. ”De tjänar inte bara mer än genomsnittet, de har även en förmögenhet som är mer än dubbelt så stor som genomsnittet....Pensionssparar för 45 % mer än genomsnittet. Innehar dubbelt så oftare en chefsposition än genomsnittet. Är mer intresserade av privatekonomi än genomsnittet”. Men, alltid rädda för vad grannarna skall tycka, kan man ana sig till.

Alltså reklam för champagne, vin, spa, resor, inredning, mer vin, Lexus, Rolex , golv och köksutrustning. Ja, sedan så finns där några svagsinta texter om vad som är "rätt" för tillfället. Det gamla ordet kälkborglig dyker upp i min hjärna.

Inte bara Sunkhörnan irriteras av livsstilsguider. Jag ser att Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms föreställning Ljust och Fräscht kommer till Göteborg. Showen handlar om den välbärgade medelklassen i Stockholms innerstad och deras ombyggnadshysteri. Kanske måste man dock röra sig i dessa kretsar för att riktigt förstå det roliga. De lär nog få en publik även här på västkusten där komplexet gentemot huvudstaden är en stark drivkraft.



Fast visst har även jag funderat på förbättringar i köket. Kanske sätta på knappar på skåpen så de går att öppna och limma tillbaka framsidan av bestickslådan. Jag har ju gått och irriterat mig på det där några år nu...


Ingen av redaktörens bekanta har det särskilt ljust och fräscht hemma. De flesta bor i små murriga lägenheter fylla av allsköns bråte, arvegods och ”bra att ha grejor”. Böcker, tidskrifter och gamla skivor fyller möblemanget; minst tre generationer datorer är lagrade och pryttlar och pinaler fyller alla plana ytor.

En svag lukt av obsolet elektronik, sopor och kattsand förstärker stämningen. Kylskåpen surrar och kranarna droppar. Någon enstaka bekant har ett fallfärdigt hus på landet där trädgården fylls av gamla bilvrak och båtar.

Vad är egentligen viktigt här i livet? Goda vänner, lite mat och en skvätt vin. Samtal, skratt och musik. Hur det ser ut runt om kring? Vem bryr sig!

Varken ljust eller fräscht, men trevligt

Livet är kort och döden är lång. På det yttersta är det få personer som anser att de borde jobbat mer än vad de gjort under livet. Jag skulle gissa att ännu färre önskade att de byggt om köket fler gånger.

Ps
För övrigt kan jag tillägga att Rolex är överskattat. Siffrorna trillade av urtavlan på min efter bara någon vecka så att visarna fastnade.

Nu är det jul igen

2011-12-24T00:31:00.001+01:00

Herregud redan? Man hinner ju knappt släcka julstjärnan innan tomtarna gör sin entré igen.

En del läsare har undrat om redaktören ingår i de 42 % av befolkningen som känner obehag av julen. Nej, absolut inte. Att jag ogillar kommersen och köphysterin runt högtiden djupt och innerligt är väl ingen hemlighet, men jag köper inga julklappar och slipper därmed att trängas i köptemplen till min stora belåtenhet (speciellt när jag ser teveprogram om stackarna som skall köpa 17 klappar på två timmar). Och visst har jag förklarat tomtefri zon i mitt hem även detta år, men lite mat och dryck och god stämning har självfallet redaktören inget emot, tvärtom. Även med en modest utgiftsnivå kan man fira en rejäl jul i hemmet.

För att skapa den där speciella stämningen har Franska Trions Våra mest älskade julsånger snurrat på min cd-spelare i det närmaste oavlåtligt de senaste dagarna.

Mina förberedelser tycks ha tilltagit i år. Jag har dock valt att koncentrera mitt julfirande till köket och lämna resten av lägenheten som neutral mark. Julstjärnan har ju funnits på plats sedan 2008 och jag tände den vid reglementsenlig tid första advent (förutom redaktören själv syns i bilden även ljusslingan som bostadsbolaget så förtjänstfullt satt upp på gården till hyresgästernas båtnad).

Efter att ha diskat och sopat golvet gick jag därefter upp på vinden för att hämta granen(!). Just det.
Julkaktusen har pensionerats och en stilig fådd gran (av plast) har fått inta hedersplatsen på köksbordet.

Några vackra ljus flämtar på bordet farligt nära plasten, men förfäras ej, de drivs av batteri och är ofarliga även för en så glömsk person som redaktören men sprider sitt tempererade gemyt över matplatsen.

Eftersom redaktören på gamla dar blivit vegetarisk lyser julskinkan med sin frånvaro. Istället blir det sill och lax, och lite oliver (cross-kitchen ni vet). Några buteljer porter för att skölja ned det hela.

Fast smörbyttan var nästan tom, en skuffelse. Alltid är det något man glömmer,

Den sedvanliga explorern har denna gång fått sällskap av en exklusiv julsnaps (fådd) med exotiskt ursprung vilket naturligtvis förhöjer stämning ytterligare ett snäpp.

Efter maten blir det kaffe och lussekatt (besparingsivern har tydligen även drabbat lussekattsindustrin eftersom den helt saknade russin, skandal) och läsande av julevange......förlåt, Kapten Stofils julnummer skall det vara, med en sedelärande historia om Kapten Stofils inställning till julen (som i mångt och mycket är identisk med redaktörens) och spännande äventyr i legogruvan..

Nåväl mätt, belåten och avslappnad ger sig redaktören in i de sköna konsterna värld. Julens lekar och Sånger (första upplagan 1898!) en låtskatt för endast 10 kronor i Statsmissionen affär vid Stigbergstorget. Lätt satta för piano dessutom. Nu är det jul igen, Hej tomtegubbar, Nu har vi ljus och Räven raskar. Nu skall Franska trion få konkurrens. Jag behöver bara öva lite och friska upp minnet. Visserligen har jag inget piano men åtminstone en melodika. Hur svårt kan det vara?

Hm, jag kanske skall nöja mig med att sjunga. Den där händelsekedjan från noter (har jag verkligen en gång i tiden kunnat noter?) till hjärna och sedan ut i fingrarna tycks inte riktigt fungera. Framför allt inte samtidigt som nervsystemet skall frakta texten via ögonen till struphuvudet. Allt för mycket logistik på en gång.

Om någon tycker att det är ledsamt att jag skall fira julen i ensamhet så behöver ni inte oroas. Framemot juleftermiddagen går jag hem till min gamla mamma (87) och moster (86) för att i dessa rutinerade damers sällskap äta, dricka snaps och sjunga julsånger (hoppas att övandet bet något i alla fall). Eftersom tanterna med ålderns rätt kroknar rätt tidigt blir kvällen lugn och fridsam med en inte allt för sen hemgång. Om någon undrat över vem som försett redaktören gran, ljus och julsnaps kan ni nog ana det nu.

God Jul på er alla och ta det försiktigt där ute.

Det måste vara Wisby julsnaps som påverkat mig. Helt plötslig grips jag av en obetvingelig lust att lyssna på det gotländska kultbandet Smaklösa. Självfallet blir det en jullåt.

594 mil konstrunda

2011-10-06T23:20:00.000+02:00

Även denna gång passade redaktören på att bese de konstverk som fanns efter vägen, och det blev en hisnande resa. Under de 594 milen fick vi den ena banbrytande konstupplevelsen efter den andra upp.

Man tänker inte på att monumentalskulptur är ett så utbrett fenomen i Norden. Kanske är det de djupa skogarna, de vida vidderna eller de höga bergen som som gör att konstyttringarna antar så mäktiga dimensioner. Redan i Hälsingland dök den första skapelsen upp.

En rejäl skrotskulptur i sommarstugestorlek, men förmodligen betydligt tyngre. Jag anar en subtil mix mellan musikinstrument och mejeriutrustning, troligen är också den bastanta gödselodören från ladugården i bakgrunden en pendang till verket.

Norrmännen tycks ha gett sig dän på att ge trollet i Åmål en match om fulaste staty, för när vi närmade oss riksgränsen tornade följande uppenbarelse upp sig framför oss. Fult, jättelikt och helt malplacerat. Tydligen ett ekonomiskt misslyckande eftersom affären/kaffét vid sidan om var apstängt och nedgånget. Men en attraktion i sunkhörnans smak, vi stannade för att ta ett kort och strax dök en annan bil upp och ut tumlade ytterligare en skock glada fotografer. Kanske dags att öppna igen, ett tips till våghalsiga riskkapitalister.

I Lovikka mellan Vittangi och Pajala finns världen största Lovikkavante utställd i en monter bredvid vägen. Förstås. Inte så fantasifullt men vad kan man göra på en ort med ett sådant namn. Guinness rekordbok var nog måttligt intresserade.....

I det inre av Norrland, i Åsele stötte vi på följande emanation av mänsklig skaparkraft. Vi såg, vi stannade, vi suckade, vad var detta? Det tog ett tag innan vi insåg att det var en urinnevånare som avbildats. En gigantisk tofs med en stiliserad samisk person under? Kan det finnas någon annan förklaring (här kan man verkligen undra om Diskriminerings Ombudsmannen är informerad)? Vad kommunen vill säga med det här är höljt i dunkel. I Åsele serverades vi för övrigt Sveriges överlägset otäckaste pizza.

I Pajala har man en lappuggla i trä enligt norrländsk kommuntradition, till fromma för ornitologiskt intresserade besökare. Lite diskret, vid en parkering i utkanten av samhället. Eftersom kvantitet slår kvalitet nio gånger av tio borde den ha varit större och stått i centrum tycker redaktören som påtagit sig rollen som fjäderfänas tillskyndare.

Tvekande kan man däremot inte kalla den staty som dök upp vid Höga Kusten. Vi missade den nästan. Jag var tvungen att tvärbromsa. åka in till vägkanten och springa tillbaka med kameran i hand.
Rå betong, sammanfogat av enkla geometriska beståndsdelar i ett modernistiskt formspråk. Det här är frågan om ett betydande konstverk av internationell dignitet. Den ironiskt kapitalistiska devisen förstärker motivet i politisk riktning. Varför har jag inte hört talas om detta verk? Fantastiskt, man bara gapar.

Sunkhörnan på semester

2011-09-11T22:47:00.001+02:00

Långsamt, som ett utnött tröskverk börjar Sunkhörnans redaktör komma i gång. Ta i tu med den id och ävlan som hör hösten till. Jag slår mig ned vid tangentbordet och låter fingrarna, om inte löpa så åtminstone lite valhänt hamra på tangenterna.

Vederkvickt efter sommarens avkopplande semestertripp som- inte helt fövånande för den initierade läsekretsen - även denna gång gick norrut, skall jag försöka sammanfatta expeditionen.
Om man tycker att Norrland är för tätbefolkat och hippt, vad finns annat att gör än att åka till finska Lappland.

Färre människor, längre raksträckor, ödsligare ödemark och obegripligare språk. Så exotiskt och så nära.

Vi börjar i den enda nordiska stad som skryter med att den saknar historia: Rovaniemi. Helt modern och således tämligen charmlös, har staden locka till sig mer än en miljon (!) turister årligen. En imponerande prestation.

Stadens torg har döpts- inte efter gamla krigshjältar eller politiker- utan efter modernare hjältar. Eurovisionsvinnarna Lordi.

Här kan man jämför sina egna handflator med idolernas egna.

Men det är knappast Lorditorget utan tomtelandet vid polcirkeln strax utanför staden som lockar mest turister. Även mitt i sommaren var julruschen igång.

Visserligen är redaktören en cynisk gammal julhatare men några kort kan man väl alltid knäppa (det var dessutom det enda som var gratis).

Men Rovaniemi är faktiskt en storstad. Bättre blir det längre norrut. Mindre samhällen, färre hus. Långa rakstäckor där den enda avtagsvägen går till Murmansk (ett nog så lockande resmål men biluthyrningsfirman var mycket bestämd på den punkten. Åk inte till Ryssland).

En envis sol vägrar att gå ned och Enare träsk breder ut sig.

Detta är Nordkalotten och vi blir varse att det är lämmelår i år. Pipande gnagare i varenda buske men med hjälp av en kvast och hotfulla åtbörder lyckas vi hålla dem utanför husvagnen.

På Enare träsk lär man kunna hålla pimpeltävlingar vid midsommar men nu har isen gått och vi kan låtsas att vi är på badsemester och göra en kort (mycket kort) visit i det blöta elementet.

Det är helt obegripligt att svenskar envisas med att åka söderut på semestern när det finns så mycket att uppleva i våra grannländer. De kulturella intrycken ska vi inte tala om.
Jodå, inspirationen rinner till och i midnattsolens sken kommer dragspelet fram och det komponeras valser vid vägkanten så det står härliga till.

De finska semesterbilderna avslutas med en gammal favorit från den svartvita tiden. En ovanligt glad finsk låt. Allt går faktiskt inte i moll.

Fortsättning följer

Politik med Sunkhörnan

2011-06-15T10:26:00.020+02:00

Ett meddelande om att Sunkhörnan är censurerad i Kina har nått redaktionen. Det var sannerligen en överraskande nyhet. Mig veterligen har jag inte nämnt Kina och vad som kan ha förtörnat de kinesiska myndigheterna är därmed höljt i dunkel. Kanske är det inlägget om stökighet i hemmet? Eller var det Sunkhörnans matlagningen som ansågs stötande? Klädtipsen? Är det möjligtvis något ord som ligger på svarta lista? Har jag eventuellt nämnt att jag varit i Falun? En ort som tydligen inte gillas av det mäktiga riket i öster. Förmodligen kommer jag aldrig att få ett fullständigt svar på denna fråga.

Det är förstås lite rörigt på den politiska kartan nu. Förr var det ju vänstern som åkte på studiebesök till Kina men nu är det snarare storföretagarna som sätter sitt hopp till det kinesiska kommunistpartiet. Vi lever i märkliga tider.

Sunkhörnan är ju en tämligen opolitisk blogg men när vi ändå är inne på området kan jag ju redogöra för bloggens grundläggande åsikter inom ämnet svensk politik: Det var bättre förr.

Ni vet när socialdemokraterna var socialister, folkpartiet liberala, högern konservativ, centerpartiet kärnkraftsmotståndare , vänstern bestod av kommunister och kristdemokraterna var frikyrkliga.

Allt var tydligare och enklare när det var en bestämd skillnad mellan partierna. Jag menar, nu har allt blandats ihop i mitten i någon fåfäng jakt på varandras väljare. Nu säger sig moderaterna vara ett arbetarparti som värnar om de svaga, folkpartiet pratar om kontroll och hårdare tag, sossarna gullar med storföretagarna, centern kramar kärnkraft snarare än träd. Vänstern har avmarxifierat sig och som kristdemokrat kan man vara både ateist eller muslim. Vart är världen på väg?

Miljöpartiet har visserligen tillkommit, men anpassat sig ganska fort efter de rådande förhållandena och armbågat sig in bland de andra, där i mitten. Det senaste populistiska tillskottet i riksdagen får vi väl se som blott och bart en förvirrad protest mot etablissemanget.

För de som vill bilda sig i politik finns förträffliga utfrågningar av partiledarna från år 1967 som reder ut gårdagens tvistefrågor, klargör de ideologiska skillnaderna och illustrerar personligheterna, i mycket makligt tempo och svartvitt.

Ack, gamla tiders politiker. Inte stylade och mediatränade utan märkliga figurer med ett blommande språk som de visste att använda.

Sunkhörnans politiska idol är självfallet Gunnar Sträng. Med en lika säregen stil som vokabulär lyckades han charma det svenska folket i flera decennier. Kännetecknande var att han bar både hängslen och livrem med gummisnodd på änden. Knappen var knäppt runt plånboken och för säkerhets skull plomberad med en säkerhetsnål. Ett effektfullt arrangemang på alla vis.

Här kommer några andra fina idolbilder från politikens guldålder. En rufsig Tage Erlander i talarstolen. Märklig humorist med illasittande kostymer som stannade som statsminister i över 20 år.

Centerns Gunnar Hedlund var en man som kunde matcha de färgstarka socialdemokraterna i både språk och humor. Lyckades med konststycket att framstå som en klurig bondgubbe trots att han var juris doktor.

C.H. Hermansson kallade sig verkligen kommunist men blev mest känd för sina ord om att ”någon jävla ordning får de va i ett parti” på en tid när det verkligen inte svors i teve.

Fast nu ljög jag lite i början. Högerns Yngve Holmberg stylades faktiskt, med J.F Kennedy som förebild. Men så lätta tricks gick inte det svenska folket på, utan belönade högern med de sämsta valresultaten någonsin och stackars Yngve fick gå.

Sunkhörnans stilikon

2011-03-05T20:44:00.014+01:00

Av någon anledning dansar glättade modemagasin ned genom brevlådeinkastet med enerverande täthet. Antingen som reklam eller bilagor i tidningar. De brukar vanligtvis omgående hamna i kassen för utgående papper, men eftersom jag faktiskt anser mig som modebloggare slog mig tanken att jag kanske borde informera sig om vad konkurerande media skriver. En reklambrochyr som försöker låtsas att den är en tidning visar upp världens i deras tycke stilsäkraste män. Åtta män med ”oöverträffad känsla för stil” som vi skall lära oss av. Dvs. köpa de kläder publikationen gör reklam för; får man anta. Vad rika män köper för kläder är naturligtvis fullständigt ointressant för Sunkhörnan och dess läsekrets.

Men idén som sådan är god. Självklart måste även Sunkhörnan ha minst en egen stilikon. Här finns det många att välja bland. Bara i bekantskapskretsen finns individer med förbluffande känsla för material och form. Huruvida de skulle vilja framträda som stilikoner i Sunkhörnan är dock osäkert. Jag tittade efter mer offentliga personer och behöver faktiskt inte leta innan jag inser vem som självklart blir Sunkhörnans stilikon. En man som förkroppsligar Sunkhörnans anda i sin person och utstyrsel. Dalademokratens stridbare chefredaktör: Göran Greider.

Enligt en artikel i Göteborgsposten består hans garderob av ett tjugotal svarta T-shirts, några rutiga skjortor och ett antal träningsbyxor. Ett par grova skor fullbordar skepnaden. Jag kollar bilder på nätet och finner att Göteborgspostens uppgifter tycks stämma. Samma mundering på de flesta bilder under flera års tid. Här kan man dessutom tillägga att på den senaste bilden i GP, använder han fortfarande den rödrutiga favoritskjortan trots ett rejält hål på armbågen.

Till råga på allt har han skrivit en bok om Stil & Politik tillsammans med modejournalisten Barbro Hedvall. Jag har inte läst den men så snart jag hittar den i begagnat skick kommer jag att köpa den (för att den skulle finnas på biblioteken är väl knappast att hoppas på). Fascinerande med någon som säger sig avsky mode men ändå skriver om kläder.

Det skall bli intressant att se om han fortsätter använda den rödrutiga, trots hålet, om han lagar den, eller rent av köper en ny likadan.
Här kan man även tilläggas att Göran Greiders frisyr är på samma nivå som hans klädsel. Ett otvunget arrangemang av glesnande testar som ger associationer till både Einstein, elektricitet och någonting från Mumindalen.

Sökningen efter kvinnliga stilikoner fortgår och kommer att redovisas framgent.

Tevebilaga

2011-01-30T12:17:00.009+01:00

Veckans nygamla ordspråk: ”När det regnar teveapparater har den fattige ingen licens”

Inflationen av teveapparater har nått mitt hem. Efter att i många år levt med undermåliga mottagare (t.ex en flimrig svartvit 16-tums där en polygriptång fick användas som kanalväxlare) eller ingen alls, tycks nu världen översvämmas av teveapparater.

I mitt vardagsrum står tre gigantiska mackapärer, som för inte allt för många år sedan, skulle ha kostat en vacker slant. Ganska dekorativt arrangemang om jag får säga det själv. Någon sorts medial installation som konstvetare säkert skulle ett och annat att säga om.

Eftersom världen en gång för alltid bestämt att det är platta bildskärmar som gäller, hivas massor fullt fungerande teveapparater ut från hemmen, så som varande obsoleta. Källare, vindar och containrar fylls med elektronik. Det kan man förstås ha åsikter om, men för en person med återhållsam inställning till utgifter, är det naturligtvis manna från himmelen. Jag kommer inte att behöva köpa en teve mer i hela mitt liv. Dessutom har jag försett släkt och vänner med prima 32-tummare.

Dock tycks inflationen tyvärr inte gälla programmen. Antalet kanaler och bildkvalitet och tycks stå i omvänd proportion mot programmens innehållsmässiga värde. Det blir således mest kunskapskanalen och någon gammal svensk långfilm i svartvitt som faller redaktören på läppen. Vinsten var alltså försumbar och allt kånkande förgäves. Nedrans också! Förmodligen kan man dra någon slags moralisk lärdom av detta men det överlåter jag åt läsarna.

Det sladdlösa hemmet tur och retur

2011-01-10T21:51:00.009+01:00

Från läsekretsen har inkommit ett illustrativt foto över teknikens välsignelser. En kvinna - som vill förbli anonym - föll för reklamens frestelser och beslöt sig för att ändra sina abonnemang för tjäna en krona eller två. Internet, telefon och teve skulle komma från samma uttag och medelst trådlös förbindelse sammankoppla hemmet med världen utanför.

Efter att förgäves försökt nå nämnda kvinnas hemtelefon("ditt samtal kan inte kopplas fram tillfället, försök igen senare")under flera veckor nödgades redaktören till slut ringa upp den mobila telefonen vilket han av kostnadsskäl brukar undvika.

Jodå, internet fungerade, men instruktionerna till inkopplandet av apparaturen tycktes vara översatt med google-translator och naturligtvis fullständigt obegripliga. Att ens försöka koppla in teven skulle omedelbart resultera i en längre tevefri period. Men en vacker sladdhärva blev det i alla fall. Och eftersom innehavaren är en estetiskt lagd person piffade hon stilsäkert upp arrangemanget med gröna rosetter till betraktarnas förnöjelse. Dock bryter den rustika knuten av naturfärgad ull mönstret och gör det hela till en filosofisk installation där tankarna förskjuts från det tekniska mot det mer jordnära.

Kontentan av det hela är att det sladdlösa hemmet är en konstruktion av imaginär art liksom det papperslösa kontoret eller den punkteringssäkra cykelslangen. Sladdarna är här för att stanna.

Enkel lyx i juletid

2010-12-23T22:03:00.020+01:00

Julstjärnan lyser och sprider sitt milda ljus över köket. Det är samma bild som förra året. Det känns onödigt att ta en ny eftersom stjärnan suttit uppe sedan 2004.

Julkaktusen är liksom förra året pyntad och har dagen till ära börjat blomma. En lika enkel som billig lösning på julgransbestyren.

Eftersom Sunkhörnans redaktör gärna bryter ny mark och ger sig ut i det okända beslöt han sig för att fira denna jul på ett mer storslaget och lyxigare vis än tidigare. Av en bekant hade han fått tips om en ytterst smaklig och värmande vinteröl av engelskt fabrikat. Enligt denne skulle drycken framkalla värme, visdom och skaldekonst och ge tillvaron ett behagligt skimmer av närmast gudomlig art. Detta lät nästan för bra för att vara sant, och sådana budskap har en barnslig dragningskraft på redaktören. Glad i hågen införskaffade han sig därför en back av nämnda ale för att ha till julens rätter och lekamlig förnöjelse.

Vad den bekanta inte nämnde var priset på denna i och för sig välsmakande och yrselgivande dryck. Efter att ha kontrollerat kvarvarande antal kronor på kontot insåg redaktören att det skulle bli ett påvert julbord denna gång. Efter några lovar runt skinkorna på hemköp uppenbarade sig dock en lösning: Grisfötter.

Till en bråkdel (19.95) av vad en skinka kostar kunde denna nästa bortglömda kroppsdel införskaffas. Grisdel som grisdel. Och tillagningen bör ju i rimlighetens namn vara
en smal sak. Enligt personer jag konsulterat så bör grisfötterna kokas. Länge.

Därefter skall svål och större ben borttagas. Sedan är fötterna färdiga att ätas varma eller kalla. Fast här började problemen. Det blev inte mycket kvar att tugga på. Lite broskiga saker, något geleliknande, lite skinn med borst på och själva klövarna.

Trots detta bryderi beslöt jag mig för att knapra i mig grisfötterna till den dyrköpta ölen. Med lite senap och friskt mod greps jag mig verket an. Grisfötter har ju faktiskt betraktats som en delikatess under långa tider. Det säger -om inte annat- en hel del om vardagsmaten fordomdags.

Åjodå, det smakade väl inte så illa när man lyckades hitta lite ätbart brosk och nedsköljd av den engelska ölen föreföll tillvaron betydligt muntrare. Tyvärr - ovan vid så god öl - har jag tullat på backen under flera dagar innan jul vilket innebär det kommer bli torrt innan helgen ens börjat. God dyr öl är alltså ingen bra idé ur försörjnings synpunkt. Därvidlag är det bättre med en billig blaskig öl som ger lite drickmotstånd. Kvantitet slår således kvalitet.

Efterrätten består av blandade nötter a 12,95. Har man en polygriptång behövs heller ingen extravagant nötknäppare(295kr). Nötter är ju dessutom rena hälsokosten nu för tiden. Vilket stärker Sunkhörnans nyttiga livsstilsprofil.

Italiensk matlagning

2010-11-15T21:59:00.010+01:00

Italiensk matlagning är ofta mycket enklare än vad vissa förståsigpåare försöker pådyvla oss i diverse media.

Så här i höstmörkret kan det vara dags att erinra oss sommarens smaker. Lönen är på upphällning och dessutom behöver man då och då rensa i skafferiet. Ett överblivet fynd från husvagnssemestern i somras - upphittat bakom makaronerna -bildar utgångspunkt för en snabblagad italiensk måltid. En burk Ravioli Bolognaise av märket Euroshopper, som så vitt jag kommer ihåg kostade rimliga 7.95. Öppnas med konservöppnare och värmes med fördel.

Krydda med vad som finns i skåpet. Själv använder jag mig ofta av min Louisiana Hot sauce som ger en obestämd stark smak och döljer det mesta av konservaromen. Måltidsdryck denna gång är kranvatten då godare drycker eller kontanter för att införskaffa sådana saknas. Delvis för att öka festligheten och delvis för att alla glas är smutsiga serveras vattnet i en handmålad påskmugg.

För att spara disk äter jag dessutom med sked direkt ur grytan. Detta urskuldas med att det lägger en lätt konstnärlig touch över näringstillförseln. Bordsskivan skyddas dock prudentligt från den varma grytan av Göteborgspostens tevebilaga.

Eftersom middagen intas utan sällskap gräver jag fram en vintage-serietidning som förströelse. En Blixt Gordon från 1969 med högt underhållningsvärde sätter guldkant även på en frugal måltid.

Skodd för fritid och idrott

2010-10-07T10:45:00.010+02:00

Från läsekretsen har inkommit ett somrigt snappshot som exemplifierar hur den tidlöse mannen ignorerar alla tillfälliga trender och anlägger ett världsvant förakt för modevärldens alla nycker.

Genom färgvalet och materialanvändningen kan jag se att det här är en av förgrundsgestalerna inom gatumode de senaste decennierna. En man som varit stilbildande genom sin banbrytande och oortodoxa fritidsklädsel. Ja, kanske en av de viktigaste inspirationskällorna i västra Göteborg och en i det närmaste ouppnålig förebild för sunkhörnans redaktör.

Här ser vi ett exempel på en av hans nyskapande kombinationer. En bekväm inomhustoffel går självfallet lika bra att använda utomhus och den klassiska tubsockan (med två streck) ger en spännande 80-tals retro-feeling. Till detta en tjusig byxa i bleklila med detaljer i vitt, och vad som troligvis är en bländvit utanpåskjorta. Tillsammans antyder de en avslappnad inställning till livet bortanför dagens informationshets. En cigarettfimp vid foten förstärker bilden av personligt motstånd mot de i samhället rådande normerna.

Ensemblen tycks beundras av mannen i stilrena trekvartsbyxor med sportigt nedhasade strumpor i sina elegant personliga idrottsskor. På det hela taget en fängslande modebild från Sverige 2010. Vi kan gissa att barfotabarnet vid sidan om har fått förebilder för livet.

Pölsa, palt och pilsnerkorv

2010-09-06T22:38:00.007+02:00

De kulinariska upplevelserna förändras i takt med att man reser norrut. I förstone blev jag orolig när kroppkakorna tycktes försvinna från livsmedelsaffärernas kyldiskar. Bättre till mods blev jag dock när jag märkte att de ersattes av något ännu läckrare, nämligen palt.

Denna palt inköptes i Jäkkvik och tillagades med utsikt över Hornavan. Vi valde den enkla metoden dela palten i mindre bitar steka den i smör. Festligheten understryks av de mönstrade papptallrikarna. Till det en medeltempererad finsk pilsner. Den mättnad som erhålls efter en rejäl paltmåltid är svår att beskriva men tycks vara överlägsen alla andra mättnader(utom eventuellt den efter kroppkakefestivalen på Öland).

Den överblivna palten stack vi tandpetare i och använde som snacks till den extravaganta kvällsspriten. Återvinning på något sätt, både rustikt och lyxigt på samma gång. Det blev en glad afton vill jag lova.

En annan klassiker som knappast kan undvikas på en norrlandsemester är pölsan. Jag har skrivit om den förut. Denna fantastiska och lättlagade substans som med sitt höga näringsvärde ger kraft och energi inför alla tänkbara strapatser. Pölsans lov har med rätta besjungits av poeter och vi stekte den i smör - och här kommer vi in på överkurs - tillsammans med nyfångade kantareller och några överblivna grönsaker från skafferilådan. I det funktionella köket går matlagningen som en dans.

För att balansera tyngden i måltiden sköljdes den ned med inte bara en utan två förpackningar trendigt rosévin(57kr per liter 13,5%, lätt eftersmak av jäst). Sång och strängaspel vidtog.

Då jag ensam tillbringade några dagar vid ishavskusten förföll jag till mer basal matlagning. Back to basic som man säger. Att inhandla något i Norge var inte att tänka på för en utgiftsblyg individ. Fram med den gamla hederliga pilsnerkorven och snabbmakaronerna. Nu var det dessutom bråttom. Lägg märke till den klassiskt vita papptallriken denna gång kommer till heders.

Värmeljusen tändes inte för att öka mysfaktorn utan för att det var 4 grader varmt och hällregn utanför. Även här sköljdes maten ned med ett småsurt rosévin(57 kr litern 12,5%) inte det ultimata valet om man säger så, men det gjorde nytta.

Husvagnssemester

2010-08-24T21:20:00.011+02:00

Eftersom redaktören -av sparsamhetsskäl - inte äger någon bil blir det årligen vissa problem vid husvagnssemestern. Det är inte alltid så lätt att hitta personer som villiga att låna ut en dragkroksförsedd bil i juli. T.o.m. släktingar ställer sig oförklarligt tveksamma inför en sådan enkel lösning. Då undertecknad är för hederlig för att stjäla och för snål för att köpa ett fordon återstår bara att hyra.

Men vilket märke skall man välja? En bekant föreslog metoden att titta på reklam för olika bilmärken för att på så sätt fånga upp fabrikatets själ. Det lät förnuftigt och jag skred genast till verket. Då jag är av åsikten att reklam är bättre och mer tillförlitlig ju äldre den är plöjde jag igenom ett antal gamla filmer och förbluffades av den genomgående goda kvalitén och vettiga argumentationen.

En klassisk bilmodell som tyvärr sällan ses nu för tiden. Både utseende och funktion på de nyare saabarna står sig slätt mot denna tjusiga modell.

En annan klassiker är Wolkswagen som med denna förtjusande film verkligen nådde fram till de svenska bilisternas innersta.

Ett mycket svårt val. Det som fällde avgörandet var Olle Bergmans WW-Cha-cha. Ett bilmärke med en sådan helgjuten smak när det gäller både text och musik måste helt enkelt vara det rimligaste valet.

Tyvärr är de bilmodeller som är tillgängliga i biluthyrningsbranchen moderna lådor helt utan de eleganta former som visades i dessa filmer. Det charmlösa utseendet hos bilen fick uppvägas av den tidlösa fulländningen hos SMV-husvagnen.

Sålunda i ordning för äventyr och upplevelser såg jag framtiden an med tillförsikt. I sällskap med en mig närstående kvinna begynte semestern. Mot norr ställdes färden....

Sommarmode i återvinningens tidevarv

2010-06-28T23:15:00.007+02:00

Flera läsare har undrat över var vår- och sommarmodet tagit vägen och delgivit redaktören önskemål om en rejäl genomgång av säsongens modetrender. På den punkten kan jag genast lugna oroliga själar. Det har inte skett någon förändring av sommarens mode sedan förra eller förrförra året. Ni kan lugnt ta fram era gamla paltor och glädjas åt pengarna ni sparar. Eftersom Sunkhörnan anbefaller rutig fritidsskjorta av bomull vid alla tillfällen, under alla årstider, är det mig ett sant nöje att få visa en trendig reklamfilm för att bevisa riktigheten i denna rekommendation. Här måste man verkligen bärga sig för att stå emot shoppinglusten.

Det bör tilläggas att nu kan sportskjortor utan problem även kan bäras av kvinnor, när som helst på dygnet.

Efter bröllopet

2010-06-18T09:57:00.010+02:00

Sunkhörnan är väl kanske inte den mest rojalistiska inrättningen men vem är väl jag att förmena de (inte längre så) unga tu ett lyckligt äktenskap. Själva bröllopet avhandlas ju flitigt i pressen och lördagen lär ju vara uppfylld av ett digert program. Men hur blir det dagen efter? Här känner Sunkhörnans redaktör sitt ansvar och tänkte därför komma med några råd och tips.

Vi kan väl ana oss till att det såta paret inte är direkt nyponfräscha när de vaknar upp på morgonen(förmiddagen)efter bröllopet. Förutom ett hektiskt program, volymiös middag med tillhörande dryckjom och rikligt dansande, brukar själva natten innehålla perioder av flitigt könsumgänge vilket kan vara nog så ansträngande. Något tilltufsade och skinnflådda på ett nästan gement vis behöver kronprinsessan och hennes gemål således något stärkande. Först rekommenderas intag av en halvliter vatten direkt ur kranen för att få kroppsvätskorna i balans. Eftersom Daniel har idrottsbakgrund förstår han säkert att här sannerligen behövs protein. Sunkhörna föreslår då en lättlagad frukost, som man kan ordna tillsammans. Falukorv, ägg och vitabönor, snabbt billigt och enkelt. Hur det är med matlagningskunskaperna kan vi inte säkert veta, men två huvuden är bättre än ett. Ni behöver bara en stekpanna och en klick smör. Om inte ingredienserna finns hemma kan säkert någon adjutant eller livvakt slinka ned till Hemköp för att fixa det.

Det här är sunkhörnans egen testfrukost, visserligen skall prinsessor vara små i maten, men dubbla kvantiteten för säkerhets skull.
Som måltidsdryck rekommenderas, förutom ytterligare kranvatten, en liten tuting. Daniel lär ju ha klena njurar och kanske skall stå över men kronprinsessan kan behöva en snaps för att piggna till(kanske kan det bli en omgång till i bingen innan middag). Här föreslår Sunkhörnan en kronvodka(förstås). Ett rustikt brännvin med nygamla anor som gått från parkbänkarna till finborden via ett etikettbyte.

För att förstärka den folkliga imagen(och för att slippa laga mat vilket kan vara påfrestande vilken söndag som helst) förordar Sunkhörnan att ni, framåt eftermiddagen, slinker ned på den närmaste pizzerian. Fråga någon anställd, de vet säkert var den ligger. Om ni känner er vilsna och har beslutsångest; ta en kebabpizza och tre stora stark, en ganska normal söndagsbeställning i större delen av landet. Ni kommer att lära känna lokalbefolkningen på ett helt annat sätt och få en insikt i de bredare lagrens kultur.

Om detta skulle vara ett alltför stort steg att ta denna dag, kan ni väl ta en hämtpizza så länge, öl har ni säkert i källaren. Vänta dock inte för länge med pizzeriabesöket det kan bli en spännande upplevelse.

Eftersom sunkhörnans redaktör har bred livserfarenhet av ämnen som samlevnad, barnuppfostran, matlagning, hushållsarbete och semester kommer jag att fortsättningsvis förmedla värdefulla tips åt er ur ett folkligt perspektiv. Visserligen har de två senaste regerande drottningarna av Sverige abdikerat, men lycka till i alla fall.

Internationell matlagning

2010-05-23T21:03:00.018+02:00

Ibland måste man vidga vyerna. Redaktören har orättfärdigt blivit beskylld för att vara inskränkt och förändringsobenägen. Det är dags att visa handlingskraft och bevisa motsatsen. Han är nämligen inte alls är främmande för att hitta ny inspiration, bortanför den inkrökta rutinen. Sunkhörnan arrangerar därför en internationell afton. Vi lämnar Sverige och beger oss mot andra breddgrader. Eftersom vi börjar lite hovsamt är dessa breddgrader belägna aningen norrut. I Finland.

Orsaken till detta är delvis att den lokala ICA-affären saluför finska charkuterier av flera sorter samt att man bör vara försiktig med alltför stora förändringar i kosthållningen. Falukorven kan ibland kännas aningen förutsägbar, trots skivning på både längden och tvären. I detta fall chansar vi istället på Sininen Lennki, en matkorv av allmän karaktär som med sin kötthalt på 43% även bör kunna attrahera ambivalenta vegetarianer.

Läser man finska romaner inser man att korv ofta intar en framträdande plats i den östnordiska litteraturen(I Paasolinnas De hängda rävarnas skog agnas en rävfälla med korv varvid både en poliskonstapel och en flerfaldig mördare fastnar).

En Sininen Lenkki kan självfallet tillagas på många olika sätt men jag väljer att skiva och steka den. Skivorna läggs på ett för ändamålet inköpt grovt rågbröd av finskt fabrikat.

Som grädde på moset toppas ensemblen med några skivor saltgurka. Vips har vi en exotisk kvällsvard för en romantisk afton med internationella förtecken.

Som måltidsdryck väljer vi en burk Lapin Kulta. Denna förstärks med några glas Koskenkorva som enligt Systembolagets information har en ren smak med inslag av bröd och en liten ton av halm och passar därför alldeles utmärkt. Alkoholhalten är måttliga 37,5% så den kan betraktas som lättsprit.

Nu stiger stämningen vid matbordet, dragspelet kommer fram och några valser (i moll) exekveras.

Efterrätten går även den i enkelhetens tecken och består av några finska pinnar från Hemköp.

Kaffet är slut så istället häller vi upp slutslatten av den finska tjärsnapsen Terva Snapsi. En vidunderlig brygd som ger associationer till näbbstövel upplöst i sockerlag, med inslag av skidvalla och grävlingsgryt. Brygden har främst använts till att ge intet ont anande gäster en obehaglig överraskning och har sedan stått gömd bakom röbetorna längst ned i kylen tills den raderats från medvetandet. Nu kommer den till heders igen och gör att de finska pinnarna smakar himmelskt.

Vi avslutar med Tapio Rautavaaras fina inspelning av Emma från 1969. Mitt finska påbrå är avlägset(1600-tal) men jag förnimmer ändå en plötslig längtan till långdistanslöpning, bloddoping och bastubad.

Akutköket presenterar: Kroppkakor

2010-04-07T23:04:00.008+02:00

När man kommer hem efter ytterligare en dag i grottekvarnen med tarmarna skrikande av hunger finns inte mycket till ork och lust att laga middag. Man ger blanka fan i tidningarnas läckra recept, näringsexperternas råd och tevekockarnas tips. Ja, till och med den från hemkunskapen omsorgsfullt inlärda kostcirkeln får vika på foten mot en tilltagande vargaptit som inte vill veta av några förseningar.

En av Sunkhörnans vanligaste årgärder vid denna typ av akut näringsbrist består av att ta fram kroppkakor ut kylen. En oansenlig grå klump kan tyckas, en anakronism i snabbmatens tidsålder men också ett fascinerande livsmedel som med fördel kan intagas vid både gamman och söcken. I grunden potatis på utsidan och fläsk på insidan. Vad kroppkakan ska innehålla och hur den skall tillagas finns det många olika åsikter om. Själv bryr jag mig inte utan köper denna rustika bygderätt på snabbköpet- i förpackningar om tre- till det facila priset av 16.90.

God som den är och jag kan oftast inte bärga mig utan tar gärna ett bett genast för att lugna ned inälvorna. Men om man gör sig omaket att värma dem blir man flerfaldigt belönad.

Dela dem i halvor och hetta upp stekpannan. Stek dem lite på var sida och servera med vad som för tillfället finns hemma. Själv hittade jag en burk Sambal Oelek vilket passar lika bra som något annat(tandkrämen bredvid ingår inte i måltiden!). Vid den inte ovanliga omständigheten, att något rent porslin inte finns till hands, går de att äta med en gaffel direkt ur pannan. Både praktiskt och hygieniskt.

De små knölarna lägger sig som en varm boll i magen man kan ta sig en tupplur i godan ro till fromma för matsmältningen.

Inredningsextra

2010-03-07T20:57:00.006+01:00

Då och då rycks redaktören - mot bättre vetande - med av tidsandan. Det nuvarande tycks inte vara gott nog och modeordet ”förändring” smyger sig långsamt in och förgiftar sinnet.

Eftersom invånarantalet i bostaden minskat med en tredjedel uppenbarades sig nya ytor och nya möjligheter. Redaktören trodde sig genom en omlokalisering av möbler och pinaler kunna åstadkomma en förbättring av situationen.

Jag bestämde mig hux-flux för att lämna trevliga hörn av lägenhet där jag sovit det senaste decenniet. Någon säng har jag inte hunnit skaffat, utan har på 70-tals maner istället haft madrass på golvet. Lite bohem-chict sådär.

Visserligen har vissa personer påpekat att det bara är vattenskålen och tuggbenet som fattas, men innerst inne var de säkert avundsjuka på den enkla(och billiga)lösningen. Nåväl, i vilket fall som helst fanns nu en ledig säng i ett obebott rum. Dock fordrades grundlig övervägning och planering innan själva flytten kunde genomföras. Domino-effekten, ni vet. Resultatet blev, som ni ser nedan, i alla fall ganska lyckat.

Dock infann sig nästan omedelbart problem. Efter att ha vant sig med att sova på en tunn madrass på ett tämligen hårt golv protesterade kroppen å det bestämdaste mot att tvingas ligga i en mjuk säng. Ryggvärk och sömnsvårigheter gjorde att jag var tvungen att lägga ut madrassen även i det nya rummet. Allt arbete förgäves således.

Vad kan man då lära sig av denna historien? Jo, förändring leder vanligtvis till försämring. Åtminstone när det gäller heminredning. Rusa inte åstad utan tänk istället. Genom saktmodig kontemplation kan man istället vänja sig vid sakernas tillstånd och t.o.m. lära sig gilla läget.

Okey, en estetiskt tilltalande effekt förstärktes faktiskt genom ommöbleringen. De tidigare omtalade sladdarrangemangen utökades och fick en mer dominerande placering. Inget ont som inte för något gott med sig således.

Minimalistisk matlagning

2010-03-05T22:31:00.009+01:00

I dessa tider med småborglig matfetischism är det skönt med människor som bejakar det det enkla. Någon som tillreder sin mat utan alla dessa pryttlar som media menar att vi behöver för att tillgodogöra oss vår näring. Jag talar om Kaffekokarkokboken. En ung student som med hjälp av sin kaffebryggare tillreder de flesta rätter som man kan behöva, eller inte behöva. Detta är helt i Sunkhörnans anda. Det finns fortfarande hopp om mänskligheten. Självfallet går det även att steka hamburgare på bryggaren,

eller ägg, eller vad som helst. Det tar bara lite längre tid. Slow food, liksom.

Bor man i ett student rum utan kök får man reda sig med vad man har. Även avancerade efterrätter som tomtesviss fungerar. Till musik av briljanta Detektivbyrån.

Kåtakyrkan i Storuman byter namn

2010-01-31T10:52:00.008+01:00

Härförleden vecka inkom ett överraskande meddelande till sunkhörnans redaktion. Redaktören försöker självklart hänga med i händelserna ute i landet och lusläser därför tidningarna - framför allt de små notiserna - för att se vad som händer. Nu verkar det inte bättre än att kyrkorådet i Storuman döpt om Kåtakyrkan till Kyrkkåtan. Det trettio år gamla namnet ansågs av någon anledning inte längre passande.

Ett 60-tal församlingsbor protesterar dock mot namnbytet. Sunkhörnan ansluter sig till protesterna. Vid sommarens uppehåll i Storuman väckte anvisningsskylten till kyrkan en vag undran. Ja, kanske till och med slumrande religiösa frågeställningar. Om det inte varit fel dag och tid hade nog risken för ett besök varit överhängande.

Den monumentala statyn i Storuman har jag behandlat tidigare. Från Hotell Toppens uteservering har man även en vidunderlig utsikt över sjön som skymtar i bilden ovan. Annars är det det brusande vardagslivet(kl. 18.10) i denna norrlandsmetropol som fascinerar mest. Vi avslutar med en stämningsbild från herrtoaletten på sagda hotell.

Sunkhörnan tittar på dokumentärfilm

2010-01-07T20:39:00.006+01:00

Flera läsare har påpekat att dokumentärfilmen Plötsligt i Vindslöv och uppföljaren Plötsligt Igen innehöll nästan alla de ingredienser som Sunkhörnan omfattar. Fåglar, alternativ heminredning, folklig konst och rustik mathållning.

Självklart har redaktören noggrant sett filmerna som gick i repris i nyår och njutit i fulla drag. En genialisk betraktelse över ett Sverige som sällan syns i rampljuset. Här kommer en av de vackraste sekvenser svensk film någonsin dokumenterat.

Självfallet bör detta ingå i den svenska kulturskatten och säkerställas för framtida generationer. Själv behöver jag se det med jämna mellanrum för att inse att jag är en dilettant och har mycket att lära.

Aptitretare inför det nya året

2009-12-31T16:15:00.011+01:00

Morfars yllesmoking från 20-talet åker på i år igen och militärpälsen likaså. Extra bra nu när ishavskyla drabbat Göteborg. Något stabilt inombords behövs förstås innan jag går ut för att titta på fyrverkerierna. Lyckligtvis bar det sig så väl att jag hittade ett parti hackkorvar på Willys i Stenungsund. Jag köpte samtliga. Denna delikatess är nästan omöjlig att uppbringa i Göteborg. Först uppemot dalslandsgränsen brukar de dyka upp i livsmedelsaffärerna. Obegripligt att göteborgarna inte förstår att uppskatta denna kulinariska finess. Innehållsförteckningen visar dessutom på informativt och pedagogiskt sätt hur nyttig hackkorven är:

Nöt och grishjärta(25%), svål, vatten, korngryn, nöttalg, grismellangärde, grisnjure, nöt- och kalvlunga, koksalt, lök, socker, och kryddor

Eftersom jag hoppas på att bli bjuden på middag senare i kväll (blir jag inte bjuden dyker jag upp i alla fall) behöver jag inte alla korvarna nu. De får lagras i frysen och tills vidare skänka den inre tillfredställelse som innehavet av prima sovel ger. Men en läcker liten aptitretare får det bli nu direkt i alla fall. Till det behövs bara:
En skiva bröd
En klick smör
Tre skivor hackkorv

I ”Bola” Sjögrens legendariska Boken Om Hackorv föreslås både rödvin, champagne, whisky och belgiskt öl som måltidsdryck till hackkorv med den logiska motiveringen att eftersom priset på korven är så lågt kan man lägga mer på drycken. Så sant, men själv är jag traditionalist och håller jag mig till Explorer som jag råkar ha hemma och som Systembolaget beskriver så här
Doft : Ren doft med inslag av vete och liten ton av apelsinskal.
Smak : Ren smak med inslag av vete och liten ton av apelsinskal.

Ärligt talat är det någon som känt en ”liten ton av apelsinskal”? Själv tycker jag den har en robust, lantlig spritsmak och är ganska nöjd med det. Min bror påstår att man kan gröpa ur en bit fryst hackorv och servera snapen ur den, alternativt sätta en skiva på snapsglaset. Intressant men kanske lite väl avancerat för mig. Jag nöjer mig med mina vanliga Duralex.

Nytt hörn upptäckt

2009-12-29T22:15:00.012+01:00

Efter långvarigt bryderi och moget övervägande har jag bestämt mig för att flytta ett par av mina möbler från de platser de stått sedan urminnes tider(2002) till andra ställen i min lägenhet. Vid planeringen av sådant arbete är rekognosering av största vikt och vid min utforskning av lägenheten uppenbarade sig ett hörn - bakom en dörr - jag helt glömt bort eller åtminstone förträngt.

En vacker och stämningsskapande stapling. I förstone till synes slumpmässig men vid grundligt skärskådande uppenbarade sig allt mer symbolik.
I hörnet fanns bland annat:
en basförstärkare (150watt)
två solstolar
en gummimadrass
en kikare(7 x 50)
ett 4 personers tält
en fyra kilos skivstångsvikt
en vietnamesisk långfilm och en svensk 60-tals komedi på VHS
en fiskhåv med två husvagnsbackspeglar inuti
en solhatt av Panama-typ
två kastspön med haspelrullar(Abu)
en sex-strängad banjo av östtyskt fabrikat
en rejält trasig gitarr av okänt fabrikat
en mattpiska av plast
en sopkvast
en t-shirt och en strumpa
två Kalle Anka tidningar från 1975(nr 6 och 8)
ett par kartonger, ett klaviaturställ, lite papper och några rejäla dammråttor

En framtida arkeolog skulle kunna utläsa en hel del om bostadens innvånare med hjälp av dessa föremål.

Frågan är om jag har styrka att förändra detta vackra hörn av lägenheten. Jag ser det som en installation av nästan episkt format. Ett äreminne över en flydd sommar med reminiscenser från tidigare årstider och decennier.

Solens Mat- Medelshavsinspirerat julbord

2009-12-24T11:31:00.001+01:00

Denna julafton satsar Sunkhörnan på ett internationellt julbord med medelhavskänsla i all enkelhet. Den största fördelen är att allt omständigt matlagande försvinner och man istället gynnar de lokala näringsidkare som med mycket möda och stort besvär arbetar på julaftonen. En härlig italiensk pizza som klippts i småbitar för att kunna ätas med händerna(diskbesparande) med inbyggd julskinka.

Julsnapsen har olyckligtvis tagit slut och istället blir bordsdrycken en liter spanskt rött vin, det gamla välbekanta Castillo de Credos som enligt etiketten har en "balanserad boquet" som ger en "behagligt mjukt smak med inslag av röda bär". Alla som smakat vinet vet att detta är skär lögn men det ger trots allt en hyfsad yrsel för cirka femtiolappen, vilket inte är så illa. Den röda förpackningen förstärker julkänslan och kompleterar på ett konstfullt sätt tomtemuggen i vilken drycken skall förtäras.

Julkort á la Sunkhörnan

2009-12-23T14:17:00.009+01:00

Några julklappar köpes inte i år heller men ett julkort kan jag åtminstone kosta på mig(så länge det inte kostar något). Jag letade upp alla saker med julanknytning jag kunde hitta, viket inbegrep ett vidlyftigt klättrande på vinden där tre glaskulor av plast och 35 centimeter glittergirlang kunde frambringas(visserligen inte ur mitt eget förråd men ändå). En pepparkaks form(mint condition), en mugg med tomtemotiv, ett paket julknäcke och en extravagant julsnaps(fådd) fanns att tillgå.

En kaktus fick under visst besvär omskolas till julgran. Det var en envis rackare som försökte göra motstånd genom att stickas, men med fast hand böjde jag den efter min vilja. Några äpplen från kylen - vad nu dom har med julen att göra - och ett ljus fullbordade tablån. Då var det bara texten som fattades, men den laddade jag på analog väg ned från dagens Göteborgspost.

Som den altruistiske själ jag är, får naturligtvis alla Sunkhörnans läsare återanvända detta julkort att skicka till nära och kära(och ovänner med för den delen).
Rackarns god snaps för övrigt, jag tror jag får hälla upp en mugg till och beundra skapelsen. En riktigt god jul på er alla.

Julstökigt i Sunkhörnan

2009-12-19T17:36:00.007+01:00

Så är julen här igen. Dags att ta itu med julstämningen. Julstjärnan sitter fortfarande fast förankrad i gardinstången så som den gjort sen 2004. Dessvärre slutade den lysa i februari, men har ändå fungerat som fönsterdekoration och bidragit till trevnaden i hemmet samt spridit, en visserligen reducerad, men ändå förnimbar gemytlighet, till de förbipasserande.

Nu var det dags att förhöja den stämningskapande effekten. En stol drogs fram och jag klättrade dödsföraktande upp och skruvade ur den gamla lampan. Läste wattantal och mätte sockeln. Därefter företogs en rask promenad till ICA för införskaffandet av en ny glödlampa.

Men nu hade förändringar inträffat på glödlampsfronten. Samma typ av lampa var omöjlig att uppbringa. En så kallad ”lågenergilampa” med annat wattantal och utseende och betydligt högre pris var det enda som stod till buds. Jag blev slutligen tvungen att under protest köpa denna nymodighet och begav mig hemåt. Tankarna malde i huvudet. Skulle den moderna lampan passa min gamla julstjärna? Stolen drogs fram igen och den våghalsiga klättringen upprepades, lampan skruvades under stigande spänning i. Och si, det varde ljus.

Därmed var julförberedelserna klara. Eftersom det redan är tillräckligt stökigt i lägenheten kan jag med gott samvete hoppa över julstöket även i år. På grund av den rådande ekonomiska krisen blir det ett begränsat julfirande, men med hjälp av några goda idéer kan man komma långt. Fortsättning följer.

Kväsig musik till billigt pris

2009-11-17T22:04:00.012+01:00

I dessa tider när novembermörkret tränger sig på slås jag ofta av tanken att liva upp lägenheten med ljuv musik. Ett pärlband av toner skänker fröjd och gamman även i en sunkig hörna. Fast ibland tycks de tillgängliga skivorna vara alltför välbekanta och låtarna förefaller utnötta. Det behövs nya intryck.

Redaktör beger sig då ut på jakt efter ny (eller rättare sagt gammal) musik. Självfallet är det då riktiga grammofonskivor åsyftas. De små CD-skivorna är ju bara blänkade plastbitarna som snurrar alldeles för fort och har varken rätt ljud eller tillräcklig storlek ens för framhäva bildmaterialet (s.k. ”mp3-filer” kommer naturligtvis inte ens på tal). En riktig skiva är gjord av vinyl och snurrar med 33 varv i minuten.

Jag har visserligen ortodoxa vänner som tycker detta är för modernt och föredrar helt obsoleta skivor i shellack som snurrar i 78 varv per minut. Jo, det är visserligen en sund inställning, men eftersom ”stenkakorna” endera är svåra att hitta eller i dåligt skick så söker sig redaktören av bekvämlighets skäl till de mer lättåtkomliga vinylbackarna. Även denna gång styr han stegen mot Ebbes Hörna. Denna osannolika leverantör av allahanda saker och ting ett omodernt hem behöver.

Jag glider snabbt förbi klädavdelningen och tavlorna för att koncentrera mig på skivorna i bottenvåningen. Förutom dragspel och joddling är det den lättare underhållningsmusiken som attraherar Sunkhörnans redaktör. Och här finns fynd att göra.

En härlig 70-tals platta med dalkarlen Evert Sandin och en fin samling tyrolerlåtar men fyndet är en skiva med den legendariske joddlingsmästaren Franzl Lang från Bayern. Ingen av skivorna kostade mer än tio kronor vilket får betecknas som rimligt.
För de som inte känner till Franzl Lang kommer här en pigg video från 1961.

Detta var inte allt. Även några prima 78-varsskivor fanns till försäljning. Trollebo Schottis med Erik Frank, Hammarforsens Brus med Carl Jularbos Orkester, Gondolsång med Jussi Björling och Mambo Jambo med Edmundo Ros. Vilket kap! Nu gäller det bara att få igång min äldsta grammofon så jag kan njuta av dem.

Sunkhörnan fixar tvätten

2009-10-28T11:54:00.008+01:00

Nu börjar hösten komma i kapp verkligheten(eller tvärtom). Disken växer okontrollerat och svämmar över alla bräddar.

Soporna hopas så att flugorna gör come back. Det är alltså dags att ta tag i saker och ting. Kontemplationen är över och handlingens tid är kommen.

Värst av allt är ändå tvätten. Sedan sommaren har den lagrats och växt till gigantiska propotioner som fyller ut korgar och kassar. Garderoberna gapar tomma och jag har varit tvungen att återanvända bara lätt smutsad tvätt både en och två gånger. Ni vet, ta upp, lukta, skaka och vända på plagget, men det funkar inte i längden. Något måste göras!

Det går naturligtvis att lämna in tvätten till en inrättning eller till och med köpa nytt, men som den sparsamme individ redaktören är beslutar han sig för att tvätta själv i hyreshusets gemensamma tvättstuga.

Tips. Dela in tvätten i högar. Försök inte med muskelkraft pressa in allt i samma maskin. Du behöver däremot inte bry dig om att sortera efter färg, det är gammal vidskepelse som hängt kvar ända in i vårt moderna århundrade. Blanda bäst du vill.

Ställ in maskinen på 60 grader. Det passar allt. Därefter kan du sätta dig och betrakta fönstret på maskinen och se hur vackra mönster som bildas av den snurrande tvätten.

Vänta med att öppna luckan till tvätten snurrat klart. Sedan gäller det att ta itu med torkandet. Ett mer problematiskt åtagande, speciellt i fuktiga tider. Hänga ute på hösten är inte särskilt effektivt även om den medelhavskänsla som uppnås av fladdrande tvätt kan vara nog så trivsam i sig.

Eftersom torktumlare och sådana djävulens maskiner vanligtvis är trasiga eller sliter ut kläderna i förtid bör torkningen äga rum på gammaldags sätt inomhus. Stolsryggar, element och dörrar är självklara ställen att placera tvätt på. Mer fantasifulla men likväl praktiska ställen är lampor gardinstänger och bokhyllor.

Det skänker lägenheten en bohemisk karaktär samt fuktar luften på ett hälsosamt sätt. Om du inte ids slänga in den torkade tvätten i garderoben igen kan du ta plaggen direkt från möblemanget och använda dem. Då har du en klar överblick hur mycket rent du har kvar.

Frisyrextra

2009-09-22T20:06:00.010+02:00

Lite frisyrtips så här i hösttider. Sunkhörnan väljer en lättskött frisyr för det vardagliga förvärvslivet. Finessen är att det inte fordrar några som helst extra attiraljer som kammar och borstar och annat pjoller. Ställ dig framför spegeln (om du har någon, det går även bra utan) dra fingrarna lätt bakåt genom håret och det är färdigt.

Det kan vara en fördel om du inte tvättat händerna efter du brett dina morgonsmörgåsar då smör kan ge ytterligare styrka åt frisyren(undvik dock marmelad).

Resultatet blir ett otvunget arrangemang som passar lika bra vid fest som arbete. Redaktören har under flera decennier med utmärkt resultat praktiserat metoden. I särskilt svåra fall kan man eventuellt ta hjälp av en gaffel, ett verktyg som brukar återfinnas i de flesta hem.

Har man tur kan man även få ut kvarsittande älgflugor som bitit sig fast i hårbotten efter helgens svampplockning. Envisa rackare de där.

Om du är äventyrligt lagd så där lite "wild and crazy" rekommenderas att duscha på kvällen och gå och lägga dig med vått hår. Du kommer garanterat att ha en fantasifull frisyr på morgonen. Ju längre hår du har, desto mer intressant blir resultatet.
Om du har kort hår behöver du inte bry dig överhuvudtaget.

Extravagant campingmat

2009-08-30T10:58:00.009+02:00

Matlagningen under Norrlandsturen följde Sunkhörnans beprövade recept med vissa små förbättringar. Här ovan ser vi den klassiska middagen, pilsnerkorv och nudlar, tillagade vid kanten av väg 205. Hungern var påtaglig och avgaskryddningen utökade bara smakupplevelsen. En ständigt återkommande favorit bland campingrätterna.

Den traditionella Norrlandspölsan fick ett inslag av cross-kitchen när den blandades med bulgur och förtärdes med chilisås. Trendigt på ett lite hemvävt sätt. Rätten sköljdes ned med ett lyxigt brännvin -Östgöta Sädes- som har en robust spritsmak och ger en trivsam yrsel.

På kvällarna bereddes vanligen ett enklare mål. Här är det återigen bullens pilsnerkorv som utgör grunden. Korvarna stoppas två i taget, tillsammans med lite lök in i ett bröd och vips, vi har en sportig "bullenburgare". Senap och chilisås ingår som tillbehör. Den äventyrliga imagen understöds av rödvinet som serverades i kaffekoppar(den uppmärksamme ser hur kafferanden-efter snabbdiskningen-ännu syns i koppen). Rödvinet förstärktes med återstoden av brännvinet. Denna gång hittade vi även snapsglasen.

Vi kan på bilden även se hur nöjeslivet tog sig uttryck i husvagnen. En årgång gamla "Kvällsstunden" innebar att vi aldrig saknade lektyr(denna anakronistiska tidning kommer att få ett helt eget inlägg snarast möjligt). En prisbillig ukulele(150kr) gjorde att sköna toner alltid låg nära till hands och vet ju alla hur alkoholen kan locka fram känsliga tonsättningar till omgivningens förnöjelse.

Skulptur i norr

2009-08-22T14:53:00.017+02:00

Varje kommun med självaktning i norr tycks vilja visa upp ett trämonument för besökarna. Dessa beläten är vanligtvis av iögonfallande storlek och utförande samt uppsatta på centrala platser i huvudorten.
I Strömsund finns exempelvis en kompakt älg - jämtlands landskapsdjur- uppsatt.

I Dorotea lite längre Norrut står något som förmodligen skall föreställa en björn eller eventuellt en ryss.

Storuman stoltserar med en hulkformad Karl Marx i kommunistiskt rött med en hotande knölpåk på axeln. På vakt mot de kapitalistiska sörlänningarna månne.

Arvidsjaur har en hel älgfamilj utanför kommunhuset.

En bit därifrån finns dessutom en mer fantasifull ensemble där en dvärg uppvaktar en björnskock.

Värst av alla när det gäller volym visade sig dock Sveg vara med sin jättelika plankkonstruktion som enligt turistbyrån skall föreställa en björn (vi hade gissat på en pitbullterrier)och som stolt redovisas som den största träbjörnen i världen! Att storlek är viktigare än form är ju en odiskutabel sanning.

En kommun som bryter mot trätraditionen är Haparanda som gjort en fascinerande metallskapelse där en stiliserad pelikan tittar ut ur en ventilations trumma. Vad som symboliseras med detta är jag inte riktigt säker på. Läsarna har kanske några förslag?

Dittills hade jag dock trott att trollet i Årjäng varit den hiskligaste av alla monumentala träbeläten. Detta stilbildande alster har varit en rikslikare som med sin grandiosa smaklöshet inte bara tangerar det geniala utan klart går över gränsen. Jim Dines Pinocchio i Borås är ju bara en blek efterbildning.

Men när vi vände kosan söderut igen och passerade värmlandsgränsen föll ögonen på den monstruösa dragspelaren i Höljes. Hur har detta kunnat ungå mig! Expressiv estetik i kollossalformat. En katedral uppförd till ära av de osköna konsterna. Kanske resans höjdpunkt. Värmland är ju känt för sina kulturella traditioner och håller fortfarande ställningarna.

Bakom dragspelaren finns dessutom en mossig och väl patinerad träskulptur av en kaskelot(?) på en pinne. Om detta är ett bihang till dragspelaren eller ett fristående konstverk är oklart. Spännande alster i alla fall.

Norrlandsbilder

2009-08-18T22:44:00.014+02:00

Till slut hemkommen efter en månadslång resa i Norrland, ja, inklusive avstickare in i Finland och Norge för att bejaka min internationella läggning. Sunkhörnan kommer en tid framåt att redovisa de kulturella intrycken från expeditionen som företogs meddelst bil och husvagn. Och som synes, även med bärgningsbil. En helt ny upplevelse.

Vi börjar med några vyer som jag tycker fångar de stora ytorna och ödsligheten i norr.
De folktomma vidderna som dyker upp även i bebyggelsens centrum.

Och de mäktiga ställverken i bergens skugga

Klart man blir påverkad. Jag har t.o.m. lärt mig säga "jo" på inandning.

Sunkhörnans Sommarmat

2009-07-05T23:39:00.010+02:00

Varma sommardagar slammar köket igen. Matresterna blir återigen levande och börjar röra på sig. Flugorna flockas och slasken stinker. Man måste man försöka minimera tiden vid spisen för att ägna sig åt roligare göromål. Redaktören som är en varm anhängare av enkel(och billig) matlagning och vill tipsa om en nygammal klassiker. Snabbnudlar med korv.
1. Öppna en burk bullens pilsnerkorv.
2. Koka upp lite vatten
3. Lägg ned snabbnudlarna
4. Strö på pulvret
5. Lägg ned korvarna
Se så! En mättande måltid på några få minuter. Bör ätas direkt ur grytan för att minimera disken(se tidigare inlägg).

Om detta tycks alltför komplicerat finns andra lösningar. Inköp en burk Norrlands Pölsa. Kan förvaras i tält och husvagnar utan kylskåp. Öppna burken och pressa ut pölsan. Går att lägga direkt på smörgås eller äta med sked. Går även att värma. Genom innehållsförteckningen kan vi förvissa oss om att det är en näringsriktig rätt.
Ingredienser: Vatten, korngryn, nöttalg, svål, nöthjärta, nötlever, lök, nötkött, griskött, nötnjure, salt, potatisfiber, socker, jästextrakt. kryddor(bl.a. selleri).

Ganska intressant att de särskilt påpekar att selleri ingår bland kryddorna. Man kan undra varför.

Därmed ger sig Sunkhörnans redaktör ut på sin sedvanliga husvagns-semester. Som vanligt kommer den att innefatta tjuvfiske, dragspel och brännvin längs vägarna norrut.

Sunkhörnans Litteratur

2009-07-05T23:09:00.002+02:00

Sommaren är tiden då man skall göra slag i saken och läsa alla de där böckerna som samlat damm i bokyllan under ganska lång tid och som man borde ha läst för länge sedan. Sådan som man kan diskutera med andra bildade personer. Tyvärr är sommaren kort och det finns så många andra göromål som upptar min tid. Täta otät husvagn, flanera, skåda fåglar, dricka pilsner, spela gitarr och dragharmonika, laga cykel, fiska aborre och filosofera över livets mening m.m. Hyllan med olästa böcker har på ett oroväckande sätt utökats genom arv och gåvor och blivit en kvarnsten som jag inte riktigt orkar ta mig an.

Men som Sunkhörnans redaktör uppkommer alltid en genväg. Under mitt rotande i diverse second hand butiker och loppmarknader har jag då och då stött på Illustrerade Klassiker. En serietidning som utkom i 228 nummer mellan 1956-1976 och som då och då återfinns bland de begagnade serietidningarna. Här finns massor av kända böcker(som för all del ingen människa läser nu för tiden) i serieversioner. På tjugo minuter kan man således ta sig igenom en bok som skulle ta många timmar att läsa i orginal. Snacka om tidsbesparing. Ett toalettbesök och man kan diskutera Shakespear efteråt. Visserligen är teckningarna tämligen stela, komprimeringen av handlingen tidvis obegriplig och översättningen minst sagt egendomlig men ändå.

Med en bunt Illustrerade Klassiker kan man få tillräcklig kännedom om kända böcker för att kunna diskutera dem och ge intryck av att man en gång läst dem. I värsta fall kan man ju tllägga att det var rätt länge sedan och minnet sviktar på vissa punkter.

Jag räknar kallt med att kunna tränga igenom ett femtiotal äldre romaner på detta sätt i sommar. Problemet är väl bara att hitta någon beläst person som jag kan diskutera dessa böcker med sedan.

Internationella hörnet

2009-06-22T23:19:00.006+02:00

Sunkhörnan har städslat en insändarredaktör(på frivillig basis mot vaga löften om del i framtida reklamintäkter) för att kunna ta hand om alla utrikes och inrikes bidrag som strömmar in.

Från vårt östra broderland har inkommit en interiörbild från ett
sommarställe. Fotot visar en trivsamt bohemisk miljö som skvallrar
om ägarinnans intressen av typen skogsvandring, radiolyssnande och
sabelfäktning. Redaktören misstänker att även en lätt patinerad
freudiansk divan i spanskt läder döljer sig i bakgrunden. Det
skulle inte heller förvåna om en basker eller två finns någonstans
i hushållet. Nåväl Sunkhörnans insändarredaktör måste här likväl
höja ett varnande finger – titta på den fria golvytan! Titta på de
blanka golvtiljorna! En styggelse! Alvar Altos renläriga ande
behärskar tydligen fortfarande delar av det finländska kynnet. Här
finns många förbättringar att göra! Kartor kan ligga utvikta för
enkelt handhavande, olästa avhandlingar och böcker placeras på
lämpligt sätt för att påkalla uppmärksamhet. Även ett och annat
motormagasin med rallyinnehåll skulle pryda sin plats och ge en
världsvan elegans. Sedan vill vi också ge en lätt, men inte
oviktig, kritik av den minimalistiska klädhögen i bakgrunden – den
kunde väl vara tre gånger så stor utan att det börjar handla om
ren oordning eller rent av ointresse för heminredningens allra
innersta väsen: lättja och omedelbar funktion. Men på det hela
taget signalerar fotot en föredömlig miljö att hämta kraft ur!

Kommunikationsextra

2009-06-13T12:45:00.006+02:00

Hur ovillig han än är måste redaktören ibland kommunicera med andra personer. Vissa korta meddelanden måste levereras eller svar på förfrågningar tillkännages. Hur skall man då förfara? Röksignaler har övervägts men befunnits för osäkert i det blåsiga Göteborg. Semaforering är en vacker konstart men tyvärr i utdöende. För den ornitologiskt intresserade är brevduvor ett alternativ men duvorna i parken utanför tycks vara ovilliga att utföra sådana uppdrag. Trumsignaler har prövats men fick till resultat att grannen bankade tillbaka i väggen. Inga vackra ord för övrigt.
Det finns de som fortfarande tror på posten men där försvinner breven i flodvågen av reklamförsändelser som alla förnuftiga människor slänger direkt i soptunnan.

Endast ett alternativ återstår. Telefoni. Detta djävulens påfund som mest används av hurtfriska försäljare utan skam i kroppen för att terroriserar ärliga människor när de vilar efter maten. Vid sådana samtal får jag dock god användning för mitt digra förråd av svordomar och kraftord på flera språk.

Den bästa apparaten vid telefonsamtal är givetvis en pålitlig bakelittelefon av beprövad modell. Självklart utrustad med fingerskiva och klyka. Förutom elegant funktionalistisk design har den även den fördelen att gästande ungdomar inte förstår tekniken och därför inte kan okynnesringa med den. Denna modell är av den senare typen (tillverkad av Ericsson 1947-1962) i en vackert svart kulör. En prydnad för varje hem. Av fullständigt obegriplig anledning går denna typ av telefoner att hitta för en tämligen ringa penning på loppmarknader och återvinningsanläggningar om de inte rent av skänks bort.

Lådan den står på är en antik artefakt tillvaratagen i en container utanför gamla Televerket. En genomtänkt kombination alltså. Telefonen har en gedigen tyngd med en greppvänlig lur och har en, i förhållande till moderna helvetesmaskiner, vacker klang i signalen. Alla typer av meddelanden till levande personer kan med god framgång levereras i denna telefon.

Kommunikation med maskiner stöter däremot på patrull. Fullständigt meningslösa kommandon som: tryck fyrkant eller stjärna, kan höras i luren. Totalt nonsens alltså för en bakelittelefoninnehavare.

Fulländad form

2009-06-10T00:31:00.013+02:00

Jag fick en fråga om fordon i en kommentar och får då återigen glädjen att visa upp ett praktexemplar. Av någon anledning fick jag inte in bilden av det formfulländade fordonet i kommentaren, men här är det i all sin prakt. Svensk design när den är som bäst (sextiotal förstås).

Husvagn betyder naturligtvis ett alternativt levnadssätt med aningen mindre stil och snits än hemma. Här ser vi som exempel en ung anförvant som elegant tillfredställer sitt näringsbehov genom att sleva i sig resterna från gårdagen direkt ur grytan utan att ens ha stigit upp ur sängen. Ingen disk och inget bordskick. Briljant! Allt äger rum i ovan nämnda, fuktskadade husvagn, någonstans i mellersta Norrland. En vacker och tidstypisk semesterbild i sunkhörnans anda.

Husvagnssemester i Sverige ger en lärdom för livet, är danande för karaktären samt stärker familjebanden. Så länge man undviker campingplatser finns faktiskt en möjlighet att allt ordnar sig till det bästa.

Sunkhörnans konstrunda

2009-06-02T09:08:00.017+02:00

För oss som bor och lever i en installation är den nutida konsten sällan intressant. Den är blott en blek kopia av den verklighet vi upplever dagligen.

Istället vänder vi oss till den gamla beprövade, föreställande konsten. Gärna målningar i olja. Vad begär man egentligen av konst? Ofta inte mycket mer än att den skall passa på väggen ovanför soffan ungefär. Samt, förstås ett lågt pris.

Autodidakta bygdekonstnärer är då självfallet mer intressant än navelskådande högskoleelever. Liksom en praktfull ”Älg i motljus” överträffar allt neurotiskt själsrotande. När jag därför beger mig på konstrunda är det naturligtvis inte till gallerier och konstnärer jag söker mig, utan till mina vanliga beprövade inköpsställen. Först till Ebbes Hörna, stadsmissionens affär, denna gång vid Stigbergstorget.

Här finns ett strålande urval av prisbilliga varor. Gamla, nästan nya, uråldriga och ännu äldre. Utställningslokalerna är kanske inte så ändamålsenliga men ger ändå konstälskare en chans att se motiv som sällan kommer fram i mer kommersiella gallerier.

I nedervåningen finns förutom en märklig bokaffär även utställning och försäljning av konst. Enkel och begriplig vardagskonst till överkomliga priser. En äng med betande kor är vilsamt för ögat och ger själen ro. 120 kronor kan ju tyckas vara en rejäl slant för en oljemålning men det ger mycket motiv för pengarna, kvadratcentimeter sett.

Mer fascinerande är en relieftavla med alpmotiv för endast 35 kronor. Konstnären har med hjälp av tredimensionella effekter försökt frigöra motivet från det tvådimensionella fängelset. Mycket elegant och naturligtvis ett fynd för det priset.

För oss ornitologiskt intresserade finns här två kajor på en skorsten för endast 20 kronor. En trevlig köksmålning som ger en djuplodande inblick i parförhållandets mekanismer.

Vi går vidare i riktning mot Järntorget och tittat in på Kommersen för att spana på ytterligare konst. Tyvärr var vissa affärsidkare inte alls intresserade av att visa upp sina varor på bild så jag insisterade inte, men även här fanns härliga motiv. På andra sidan gatan fnns det märkliga Second Hand Börsen med handtextade skyltar och spännande urval av persedlar.

Även här finns konsten representerade bland annat med ett fjällmotiv av den mycket produktive O. Häll vars alster måste finnas i tusentals svenska hem. Bland annat mitt barndomshem. Broderade bilder med röda stugor vid vatten är ymningt förekommande i samtliga affärer och vi ser här två goda representanter för den konstriktningen.

Bredvid ligger Röda Korset som även de har en vägg med tavlor. Idel sköna motiv till låga priser.

För de som är mer intresserade av prydnadsföremål i glas och porslin är samtliga affärer guldgruvor. För några få kronor kan man köpa in massor av härliga föremål. Till exempel den ring av gäss som finns på Myrorna vid Järntorget som eventuellt åskådliggör konstdebatten eller kanske hackordningen i kulturvärlden på ett effektivt sätt.

Trots min entusiasm över konsten tog mitt ekonomiskt ansvarstagande sinne över och jag kom hem tomhänt. Någon Älg i motljus hittade jag inte. Inte heller någon Tjäder i tall. Men varför skall man överhuvudtaget köpa andras alster? Är inte varje person en lika god skapande människa som en annan. Har jag inte några akrylfärger hemma? Är jag inte en handlingens man? Det skall väl inte vara så svårt att måla en älg? Fortsättning följer.

Sunkhörnan gör ett fynd

2009-05-21T00:28:00.025+02:00

Trots sin sparsamma läggning drabbas även Sunkhörnans redaktör då och då av köphysteri. Konsumtionsdjävulen slår sina välslipade klor i köttet på den mest rabiate återvinnare och rätt som det är står man med famnen full av varor, i mammons tempel och lämnar över sina surt förvärvade slantar till officianterna. Så gott det nu går försöker dock redaktören dämpa excesserna. Tid och plats är därmed av högsta vikt. Vänta med alla typer av inköp så länge så möjligt. Helst till efter stängningsdags. Välj framför allt inköpsställen med begränsat sortiment till försumbara priser.

Sunkhörnan begav sig således till Ebbes Hörna (Statsmissionens affär) på Radiotorget i västra Frölunda för att tillfredställa sina köplustar. Radiotorget är för de arkitekturintresserade ett fantastisk torg från folkhemmets glada dagar (1953) då det i Sverige pågick en verksamhet som hette stadsplanering (denna verksamhet har sedemera upphört och ersatts av någons sorts nyliberal var-och-en-får-väl-bygga-hur-fan -han-vill-mentalitet. Se exempelvis Backaplan).

Ebbes Hörna har ett varierat sortiment av de mest skilda varor. Vanligtvis äldre, gamla eller ännu äldre. Priserna är modesta och verkliga fynd kan göras. Denna dag fann jag en av svenska armén designad och producerad jacka som passar sig utomordentligt för de verksamheter jag tänkte ägna sommaren åt. En härligt grangrön jacka av modell-59, i det närmaste obegagnad. Välsydd och genomtänkt av tidlös modell, i princip outslitlig. Perfekt på cykelfärden till arbetet, under ornitologiska exkursioner, på fisketuren, musikfestivaler, svampplockning eller kanske bara när man skall ta en utepilsner i parken.

Eftersom modellen är konstruerad för att möta ett fullskaligt anfall från Sovjetunionen under det kalla krigets dagar kan man tryggt utgå ifrån att den klarar de flesta vardagliga situationer

Priset var satt till femtio kronor men eftersom alla klädesplagg var nedsatta med 50% krävdes det bara 25 spänn för att detta gedigna plagg skulle vara mitt. Ett pris passande sunkhörnans plånbok och attityd. Glad i det inre av mitt hjärta cyklade jag hemåt med stadsmissionens plastkasse på styret.

Trendiga detaljer!

En elegant stjärtlapp (bäversvans) som man kan fästa där fram på jackan för att hålla värmen kalla vaktpass. En numera bortglömd finess.

En premiärtur i jackan företogs i Slottskogen men hur det nu var fann jag mig snart ståendes i en bar på Linnégatan. Fortfarande lämpligt klädd, en sportig framtoning med ett stänk nonchalant men säker stilkänsla. Den moderne urbane mannen i ett nötskal.
Med adekvat klädsel rör han sig obehindrat mellan naturupplevelser och krogmiljö.

Här sattes dessutom vår nyvunna ornitologiska kunskap återigen på prov. En uppstoppad fågel i takhöjd identifierades slutligen, med hjälp av fågelbok, som en häger. Tyvärr påpekade omgivningen att fåglarna måste vara levande vid observationen och något nytt kryss kunde således inte bokföras.

Sunkhörnans Hobby

2009-05-18T09:36:00.013+02:00

Eftersom sunkhörnan inställning är att nöjen och hobbys skall vara gratis eller åtminstone mycket billiga beslöt vi oss för att undersöka ornitologins möjligheter. Detta beror delvis på att en kikare upphittats i återvinningsrummet och att en åldrig men fullt funktionsduglig fågelbok sedan urminnes tider ingått i hushållet. Vi beslöt att börja observationerna i närmiljön, på Pizzeria Marsala vid Chapmans torg, då vi dragit oss till minnes att vi där sett fjäderfän av varierande sort.

I väntan på att kräken skulle behaga infinna sig beställde vi en pizza och en öl. Och se, det stod inte på förrän den första krabaten morskt visade sig. Det var en grå oansenlig fågel som snabbt bedömdes vara en gråsparv. Vi hade således kryssat för vår första art. Detta firades med ytterligare en pilsner men då uppenbarade sig komplikationer. Ytterligare en gråaktig fågel hoppade av och an bredvid serveringen. Även denna identifierades som en gråsparv fast den uppenbarligen var av en annan sort än den första.

Trots våra goda föresatser hade vi glömt både fågelbok och kikare och fick konsultera tillgänglig expertis (gästerna vid bordet bredvid). En animerad diskussion följde med flera personer inblandade. Åsikterna var delade. Var det eventuellt hona och hane av samma art? Ytterligare pilsner var tvunget att inhandlas. Vi matade fåglarna med pizzakanter för att kunna se dem på nära håll och kom till slutsatsen att den första var en gråsparv och den andra en pilfink. Vi kunde således kryssa för två arter och har bara 298 kvar innan vi kan gå med i 300-klubben. Detta firades med ännu en pilsner.

När vi konsulterade fågelboken vid hemkomsten såg vi att vi fått felaktig information av de föregivna experterna och att det således var tvärt om. Ornitologi är inte någon lätt konstart. Eftersom notan gick på 345 kronor per skaft är den inte heller så billig som man skulle tro. Vi bestämde oss dock för att göra ett nytt försök. Denna gång skall vi besöka uteserveringen vid Röda Sten för att spana efter havsfåglar. Förutsättningarna bedöms vara goda för att kunna kryssa för fler arter.

Sunkhörnans Filmspecial

2009-05-16T11:06:00.007+02:00

Även Sunkhörnans redaktör förförs då och då av de rörliga bildernas magi. Filmens värld förmedlar så väl subtila nyanser som stormande känslor ända in i hjärteroten. Även den mest luttrade cyniker blir stundom rörd till tårar av den vita dukens hjältar. Jag talar förstås om gamla klassiska filmer. Ni vet de där svartvita som går mitt på dagen i SVT.

Både skådespelarkonst, manus, bildkomposition och klippteknik har ju changerat avsevärt på senare tid- då färgfilmen infördes. Ja, jag har vänner som menar att detta inleddes redan med talfilmen. Så extrem är inte Sunkhörnans redaktör, som gärna slår sig ned i sin härligt nedsuttna soffa för att avnjuta gammal hederlig svensk pilsnerfilm från de gyllene decennierna, strax innan mitten av förra seklet. Gärna med en fickljummen pilsner i handen och kanske t.o.m. en skiva falukorv för att förhöja stämningen ytterligare.

Vi ser här en av nyckelscenerna i kultfilmernas kultfilm Pensionat Paradiset från 1937 med Thor Modén, John Botvid, Julia Ceasar m.fl. Ett klämmigt sångnummer med Thor i högform.

Kan film överhuvudtaget bli bättre?

Thor Modén dog 1950 vid 52 års ålder. Han var känd för sin förmåga att kunna arbeta trots en legendarisk spritkonsumtion och lyckades 1935 med konststycket att bli bötfälld för att ha varit allt för "rolig" i samband med en offentlig tillställning. Han lär bland annat ha burit en ”lustig hatt” vilket inte föll myndigheterna i smaken. Jag överlåter åt läsarnas fantasi att visualisera vad som kan ha utspelat sig.

Skafferiets användning

2009-05-13T19:11:00.000+02:00

Ett ofta borglömt förvaringsutrymme i våra bostäder är skafferiet. Kylskåpet har tagit över som upplagsplats för mat och de enstaka spagettipaket och knäckebrödskartonger som finns får plats i överskåpen. Vad gör man då med denna förnämliga lagerlokal? Dags att släppa loss fantasin och stuva in allt det där som står och skräpar, som vi inte orkar bära upp på vinden.

Här ser vi sunkhörnans skafferilösning där vi på hyllorna kan finna en laddare till fritidsbatteri, en fyrkanalig portastudio(kassett), en hushållsvåg, tre strömtransformatorer, två brödrostar, fyra brödburkar med varierande innehåll, åtta plastmodeller(färdigbyggda), ett paket kritor, en skrivmaskin (Facit Privat), en skokartong arabiska musikkassetter, okänt porslin inslaget i papper(arvegods), ett trangiakök, en halvfull butelj Explorer, åtta tomma helflaskor (varierande spritsorter), fjorton kubikcentimeter okänd substans, fyra engångsrakhyvlar, stearinljus, en kikare(7 X 50), tre strumpor, två böcker(romaner), en kasse gamla Illustrerad Vetenskap och mycket mycket mer.

Låt hundra blommor blomma och hitta egna lösningar på skafferiets fyllning. En trivsam men viktig detalj i ett sunkigt kök. Genom att öppna dina vänner skafferi kan du snabbt se vilken kaliber det är på bekanskapskretsen.

Ytterligare vårmode 2009

2009-05-03T21:48:00.003+02:00

Efter mycket möda och stort besvär har jag kommit till botten av min äldsta garderob och där gjort en mängd intressanta fynd från flydda tider. Men eftersom mode upprepas med ojämna mellanrum kan det mesta återanvändas under namn som retro, vintage, secondhand eller liknande. Förutom mängder av kalsonger utan resår och udda strumpor utan häl fanns här en del märkliga textilier utan påtagligt användningsområde. Det mesta lades i en plastkasse för mellanlagring på vinden. Några fräcka tröjor blev dock resultatet av utgrävningen som nyss avslutats efter flera veckor av intensivt forskningsarbete.

Här har vi ett exemplar som frammanar soliga saltstänkta klippor i västerhavet med en lätt doft av fiskrens i bakgrunden. Trycket ger även en sportig framtoning som antyder idrottsliga bragder- i det förflutna.

Ett helt annat intryck ger denna t-tröja, en bestämd förnimmelse av lerig festival, ljummen pilsner, hörselskador och urindoft. Som omväxling till föregående tröja skänker den bäraren ett skimmer av lättsinne och ansvarslöshet. Kombineras med fördel ihop med tredagars skäggstubb och diskret bakfylla.

Mer mystisk är detta budskap, som antyder en turné i mitten av 80-talet. Vilka som turnerade och varför är fortfarande höljt i dunkel. För de fåkunniga kan meddelas att Beyas var namnet på ett legendariskt otäckt turkiskt vin med hög alkoholhalt i förhållande till priset. Serverat folkvagnsvarmt direkt ur buteljen var det en smakupplevelse utan motstycke.

Som synes kan mycket återanvändas. Du behöver inte rusa runt i affärer och köpa tröjor för dina surt förvärvade pengar. Leta istället i dina (eller eventuellt dina vänners) garderober och mycket skönhet skall uppenbaras.

Vänta ett tag. Vad är det som glimmar där längs in? Någon typ av radioaktivt skimmer syns under blytäcket. Det här måste vara tröjan från helvetet. Eller något som blivit över vid inspelningen av Kenny Starfighter? Eller lämningarna av ett pudelband på 80-talet. Hu... Allt går inte att återanvändas. Detta exemplar bör nog stoppas tillbaka där det hittades.

En mig närstående kvinna utan självbevarelsedrift är dock av annan uppfattning och menar att även detta plagg bör luftas i vissa sammanhang. Allmänheten varnas.

Vårmodet 2009

2009-04-21T19:18:00.000+02:00

Hundbaset har tinat upp för länge sedan och alkoholisterna har redan
skiftat färg. Våren är här med fågelkvitter och pollenstorm. Det fina
stoft av tungmetaller som gatubolaget sopar upp från marken sprider sig
för vinden och bidrar till symfonin av dofter. Istervita människor
blottar ogenerat sitt dallrande hull på minsta gräsplätt och utsätter sig glatt för solens ultravioletta strålar.

Inte utan visst vemod måste man lägga bort de trivsamma vinterplagg som under den gångna årstiden patinerats till ett andra skinn. Vi säger farväl till mössa, vantar och halsduk och rustar oss för varmare tider. Vad skall då den rättrådige mannen ha på sig?

Eftersom Sunkörnan ogärna spenderar pengar får vårens mode som vanligt återerövras ur det förgångnas mörker. Som tur är sammanfaller denna inställning väl samman med retrotrenden och miljömedvetandet. Att ”snålheten bedrar visheten” är således ett helt igenom falskt påstående som bör förpassas till historiens skräphög.

Vårens ankomst ger oss dock en utmärkt anledning att vädra garderoben vars inre legat orörd sedan förra seklet. I de flesta garderober sugs gamla persedlar allt längre in som av en okänd kraft och där blir de sedan liggandes tills det är dags att flytta. Då de under häpna utrop stuvas i en plastkasse och förflyttas, vanligtvis till vinden i nästa bostad. Och så vidare....

Grunden i vårens mode är som alltid en t-tröja. Den kan kombineras med alla typer av klädesplag och är allt modern eller omodern på samma gång. Sunkhörnan har gjort en arkeologisk utgrävning i sitt klädförråd och får fram en finfin samling vintage t-tröjor som här redovisas som inspiration åt andra garderobsarkeologer. Gräv där du står!

Vi börjar med en kult-tröja inköpt i en livsmedelsaffär i början av 80-talet i det lilla samhället Sexdrega utanför Borås. Spännande färgkombination med apoteksgrönt på mögelbotten. Får ansiktet att anta en lätt illamående nyans hur solbränd man än är.

Här har vi en rockbands-tröja från mitten av 80-talet med en åtråvärd sliten look. Ger ett diffust intryck av solig sommar på Gotland. Själv kan jag skryta med att jag träffat flera personer ur detta illustra band som så vitt jag vet är de enda som använder sig av rock-dia. Enligt vanligtvis välunderrättade källor lär de fortfarande uppträda.

Visserligen har jag aldrig varit i New York och inte flugit helikopter heller men en lite kosmopolitisk touch är aldrig fel. Sent 70-tal om jag inte ser fel, alltid lika inne. Hm.. visst ser det ut som helikopter är på väg mot de två tornen?

För den politiska korrekthetens skull lägger vi in en tröja från det stora landet i öster också. Ett minne av Gorbatjevs perestrojka i slutet av 80-talet. Vackert typsnitt på en trofé från ett så kallat "kulturutbyte" där jag vagt kommer ihåg hur det skålades med vodka i dricksglas.

Ytterligare tröjor är på väg att friläggas och kommer att redovisas inom kort.

Sunkhörnan tar en titt på växtligheten i hemmet

2009-04-07T11:26:00.000+02:00

När solens strålar ökar i styrka så här på vårkanten är det dags att titta över den del av inredningen som tillhör floras rike. De levande organismer som omvandlar koldioxid till syre, gör livet möjligt och är jordens lungor. Tyvärr ser det ut som de lungor jag förvarar i min lägenhet lider av rökhosta, tuberkulos eller lungcancer. De tar verkligen inte sin uppgift som syresättare på allvar.

Vi ser här två exemplar av typiska gröna växter som tröttnat på sin uppgift som gröna växter och i stället hänger sig åt bete sig som bruna växter. Varför? Förmodligen någon form av protest. Den lille taggige gynnaren intill inte alls ser lika obstinat ut. Denna lilla suckulent har för övrigt följt mig under snart trettio år utan omvårdnad och utan att förändra sig det minsta. Lever den eller är den i coma? Vem vet.

Till höger om den står en lite mindre planta som ännu inte bestämts sig för om den skall vara grön eller brun. Jag får en känsla av att något fattas den. Förmodligen får jag konsultera någon kännare för att få reda på vad det skulle kunna vara.

För den som tycker att växter är alldels för komplicerat att sköta kan jag rekommendera något från mineralriket. Exempelvis en sten. De är härdiga och klarar sig med minimal skötsel, en dammtorkning då och då är allt som behövs. Kan användas som fönsterstopp, bokstöd eller som tillhygge vid hangemäng i hemmet. Denna vackra sten har använts i diskusträning och som brevpress och är fortfarande fullt funktionsduglig. En vacker gråsten eller åtminstone vacker grå sten.
Vilken art denna sten tillhör är oklart.

Kanske är det här med gröna växter ändå en överdrift. Det finns ju andra stilideal. En av mina främsta inspirationskällor i inredning är ett turisthotell i en serbisk småstad (om detta hotell skulle man kunna skriva en lång bok). Växterna där stod utplacerade i hemsnickrade lådor på de mest märkliga platser. De hade samtliga någon egendomlig nyans mellan grönt och brunt. Först efter en lång stund begrep jag att det var konstgjorda plastväxter. Vissna plastväxter är definitivt ovanligt på alla bredgrader. Var de köpta i denna kulören eller hade en lång tid av misskötsel fått även dessa härdiga falsarier att skrumpna ihop?

Panoramadisk

2009-04-05T11:13:00.001+02:00

Följande bidrag har inkommit från läsekretsen. En trivsam interiörbild från en lånad lägenhet där helheten utstrålar entusiasm som tar sig utlopp i annan verksamhet än diskning. I följebrevet antyds att det är sommartid vilket naturligtvis tillför en doftdimension som inte kan fästas på bild. Panoramabilden ger oss en god uppfattning av struktur och omfång. En mycket stilig disk där framför allt staplingstekniken imponerar. Jag får verkligen känslan av att om jag tar bort en kopp kommer ett porslinsskred att utlösas. Vi kan ana oss till att disken fortsätter en bra bit utanför fotot. Inte heller behöver vi dra ett finger längs spisen för att veta hur den flottiga ytan känns. Ett tydligt men samtidigt konstfullt foto.

Alla tecken tyder på att det är en s.k. säsongsdisk, där man genom att skölja av något väsentligt varje dag, kan spara en disk under en förvånansvärt lång period. En sådan disk blir liksom en trogen följeslagare i bostaden och får på något sätt en egen personlighet. Om det blir en god vän eller en påfrestande rumskamrat går dock sällan att förutsäga. Först när något oförutsett inträffar, infinner sig den inte ringa grad av beslutsamhet, som krävs för att ta itu med besten. I detta fall var det lägehetsinnehavarens besök som utlöste den långdragna process som en sådan diskning innebär (för egen del brukar en visit av min mor kunna utlösa en febril aktivitet).

Ytterligare en vacker bild visar delar av disken i badkaret. Ett genialiskt drag. Samtidigt som man tvagar sig luckras de förtorkade matresterna upp och samvaron med disken fördjupas på ett nästan intimt vis. Detta skulle kunna uppfattas som ett symboliskt performance där det rinnande vattnet sköljer bort det förgångna och förbereder kropp och disk för nya tider. En slags passagerit av närmast trancedental karaktär. Eller också försöker man bara tvätta sig. Vilket som.

Dofthockey?

2009-04-01T21:11:00.000+02:00

Sunkhörnan har en tveksam inställning till idrott, framför allt tevesänd sådan. Den tycks fördumma även till synes intelligenta människor. Klok blir man däremot att idrotta själv. I varje fall om man väljer rätt disciplin.

En trevlig inomhussport är bordshockey som kan utövas i små utrymmen som exempelvis en husvagn. En överraskning, som är frapperande i ett mindre utrymme, är den doft som en svettig hockeymålvakt ger ifrån sig. Den fick lister att släppa från väggarna, puckon att surna och rökdetektorn att signalera eldsvåda. Fascinerande. Men om man vill leva sig in i spelet är naturligtvis rätt kostymering ett måste. Varför denna bild överhuvudtaget togs är mig övermäktigt att förklara, men med tanke på de logistiska mödor som ett flertal personer utsattes för, i samband med knäppandet måste den beredas plats i den digitala världsrymden.

Visserligen är hockeyspel av äldre modell med sarger av trä och spelare i pressad plåt att föredra, men sådana är svåra att uppbåda nu för tiden. Likaså är husvagnen av alldeles för modern modell. Men vad gör man?

Skapa ditt eget fängelse?

2009-03-22T21:57:00.000+01:00

Förr i tiden gav man interner en hink med skruvar och muttrar i olika storlekar och en låda med en mängd olika fack. Under dagen skulle fången arbeta med att sortera hinkens innehåll och lägga dem i lådans olika fack. När kvällen kom hämtade fångvaktarna hinken och lådan. Lådans innehåll hälldes över i hinken igen och nästa morgon bars de in till fången igen. Detta ansågs vara en lämplig sysselsättning för brottslingar och skulle på lång sikt göra dem till bättre människor.

Idag innehöll Göteborgs-Posten ett obehagligt reportage. En organisationskonsult, som till råga på allt hållit kurser i konsten att effektivisera sitt liv, fick breda ut sig om ordning och reda. Organisera, prioritera och planera var det mantra som upprepades och vinsten skulle var minst en halvtimme om dagen. Nåväl, att denna person har ett förflutet i bankvärlden stärker knappast förtroendet. Undrar för övrigt vad hon använder sin halvtimme till?

Sunkhörnans redaktör, som definitivt inte har, vare sig förflutet eller framtid inom den finansiella sektorn, och inte vill skapa en fängelsemiljö i sitt hem har andra förslag. Genom att handla spontant och intuitivt, är jag övertygad om att man kan tjäna ännu mer tid. Genom att inte lägga energi på att planera, organisera och prioritera har man en outnyttjad kapacitet att lägga på mer intressanta kreativa ändamål. Ta till exempel bestickslådan i köket. En vanligt förekommande syssla är att sortera knivar, gafflar och skedar i särskilda fack efter varje disk. Här kan man istället tjäna tid genom att skapa en allt-i-ett lösning. En så kallad multipurpose solution om man vill prata med marknadens fikonspråk. Skyffla ned alla besticken i en låda och du slipper stå och sortera varje sak för sig. Fiffigt värre. Det blir dessutom spännande att äta.

Diskbänkens tolkningmöjligheter

2009-03-15T14:27:00.000+01:00

Ytterligare ett smakfullt bidrag har inkommit till Sunkhörnan från en folkhögskola på västkusten. Det är en vackert ackumulerad disk, som under en veckas tid har producerats av tio personer. Vad skall man säga? En bra början visserligen, men processen är ännu i sin linda, vilket man framför allt ser på ordningen i diskstället. Här och där börjar dock balanserade porslinstorn växa till sig, en spännande process. Slasktratten bör förstås också fyllas med kastuller, bunkar och byttor för helhetsintryckets skull. Det är först när alla tillgängliga ytor har fyllts med disk som det kreativa staplandet börjar.

Liksom man började bygga skyskrapor i USA när tomtpriserna blivit allt för höga, börjar diskbänkens torn resa sig först när de plana arealerna är upptagna.
Således, en god grund att stå på, men det hela bör nog, med samtliga tio personers hjälp, mogna minst en vecka till. På min tid(yngre bronsåldern) skulle det här betecknas som ett tämligen välstädat kök.

Till bidragsgivarens försvar bör dock anföras att det är svårt att fästa äkta sunkighet på bild. Det ser gärna lite bättre ut än det egentligen är. Den där klibbiga hinnan, den allmänna solkigheten, fettfläckarna och prickarna försvinner på foton. Vissa dimensioner som doft- och känselintryck försvinner helt. Men om man låter kameralinsen gå riktigt nära kan man åtminstone ana sig till det äkta tillståndet. Här har vi en genuint sunkig skåpsdörr under en diskbänk(jfr med bilden ovan).

Här har vi ett fint exempel ur min närmiljö på hur det egentligen ser ut mellan spisplattorna.

En härligt sunkig kaffebryggare där man riktig känner doften av bränd kaffesump genom datorskärmen. En prydnad för vilket kök som helst och en installation vars förmåga att skapa trevnad knappast kan överskattas. Det trivsamma rosslandet från de igenkalkade rören förhöjer stämningen ytterligare.

En detaljstudie visar hur den bruna nyanserna varsamt men självsäkert sprider sig över de mörkvita ytorna liksom kaos ständigt naggar ordningen i kanten. Vi kan se denna installation såsom en metafor över vår handhavande av naturens resurser. Eller kanske som en politisk betraktelse över vårt samhälles gradvisa förfall. Tolkningsmöjligheterna är många.

Hemmagym

2009-02-12T19:29:00.001+01:00

Om cykling inte är tillräckligt för att hålla kroppen i trim kan man ju fundera på styrketräning också. Naturligtvis behöver man inte slänga ut en massa pengar på det. En stol och en skivstång är allt som behövs för att skapa ett enkelt hemmagym. Stolar brukar vanligtvis ingå i hushållet men en skivstång måste antagligen anskaffas. För den sparsamt lagde kan påpekas att det oftast är en engångsutgift. Skivstänger är tämligen robusta och slits sällan ut i förtid. I dessa tider av konsumtionshysteri är det tvärtom ett av ytterst få föremål som med bibehållen funktion kan lämnas i arv åt framtida generationer. Kilot är ännu icke devalverat utan väger lika mycket som förr (även om det för personer i sina bästa år ibland kan upplevas som avsevärt tyngre).

Om ni trots detta tvekar över utgiften kan den praktiskt lagde bygga en skivstång av enkla beståndsdelar. Min farfar förband två trälådor med en järnstång. I trälådorna fyllde han sand så att rätt vikt erhölls. Denna anordning fungerade problemfritt under många decennier.

Stolen och skivstången ger en atletisk touch åt bostaden och kan skänka en förnimmelse av styrka åt den tanigaste poet. Självklart kommer den bara att samla damm men den fyller ändå sin funktion som en påminnelse om kroppens skröplighet och hur lätt själen övervinner köttet. För övrigt kan man fortfarande använda stolen som upplagsplats för allt det där som brukar samlas på stolar.

Skrivbordstips

2009-01-30T09:44:00.000+01:00

En studerande har skickat en i bild av sitt skrivbord och undrar hur han kan förbättra det för att ge intrycket av en kreativ person med stora planer. Det är en vacker bild som ger ett tidlöst intryck där framför allt den bruna vävtapeten andas 70-tal på ett nästan påtagligt sätt. Gardinen i 80-tals färger, stolen och byrån i 60-tals stuk bryter mot datorns 2000-tal och ger en talande bild av en anakronistisk folkhögskola någonstans på den svenska s.k. vischan.

Skrivbordets uppbyggnad ger en god grund att stå på. Man ser i det omsorgsfulla materialvalet och det är ett genomtänkt och ambitiöst projekt. Speciellt glad blir jag över att se en rejäl rulle gaffa-tejp. Här finns en stabil grund av böcker och papper, diverse pryttlar i en skål, obestämbara textilier(är det strumpor på lampan?), elektroniska mackapärer, flera stränginstrument, husgeråd, CD-skivor och naturligtvis sladdar. Knappast något element saknas.

Vad kan man då göra? Inte särskilt mycket men det finns stora möjligheter att stapla på höjden och på så sätt förtäta strukturerna. Dock vill jag påpeka att även omkringliggande ytor bidrar till helhetsintrycket. Här är det framför allt anslagstavlans relativa tomhet som stör kompositionen. Var är kom-ihåg lapparna, vykorten, seriestripparna och allt det där som skall ockupera tavlans yta och dölja schemat? Nåla gärna fast något även på väggen bredvid.

Som inspiration tittar vi på några skrivbord av internationell klass.

Vi börjar med Al Gore som inte blev Amerikas president utan gjorde en hyfsad karriär inom miljö-branchen. En man med stora ekonomiska resurser som skapat ett storsslaget bergslandskap av datorskärmar och pappershögar. Jag kommer osökt att tänka på Grand Canyon.

Från skolvärlden hämtar vi nästa exempel som en gång i tiden vann det italienska skrivbordsmästerskapet. Lite endimensionellt kan tyckas med övermåttet av papper men härligt i sin vildvuxenhet.

Ett mer kvinnligt skrivbord finner vi ovan där framför allt användningen av golvet som förvaringsplats imponerar. Lägg märke till hur innehavarinnan dekorerat pappershögarna med små figurer. Vad som skapas vid detta skrivbord är dock svårt att säga men någon typ av organiserad verksamhet bedrivs dock.

Till sist en liten varning. Det är lätt att i sin entusiasm överskrida den hårfina men ändå skarpa gräns som kan tangeras men inte passeras. Där det kreativa uttrycket helt överskuggas av monoman självtillräcklighet. Nedan ser vi ett skrivbord som knappast tyder på något kreativt skapande utan snarare ger intryck av en hedersmedlem ungdomsföreningen Spelberoende Autister. Måste till varje pris undvikas. Uteslut därför alltid multinationellt sockervatten till förmån för välbrygd ale, kaffe, te, vin eller annan inspirerande dryck.

Coq au vin på sunkhörnans vis

2009-01-23T20:27:00.000+01:00

Många har efterfrågat fler matinlägg och en av redaktörens specialiteter är faktiskt att förenkla matrecept. Den franska rätten Coq au vin innehåller en mängd olika ingridienser och skall tillagas under lång tid. Grunden är alltså vin och hönsfågel men det går ju att ordna ganska enkelt på annat sätt. En grillad kyckling från Hemköp (34 kr) kombineras med en bytta rödvin från systemet. Här har jag av sparsamhetsskäl valt Castillo de Gredos(nr:12797) ett tunt surt sportvin utan andra kvaliteter än det låga priset(49 kr/l). Det är således bara att hugga in på kycklingen och korka upp vinet. Själva blandningen av sker alltså i magen. Pappförpackningar kan vara besvärliga att dricka ur, så diska gärna ett glas och det blir extra trevligt.

Sunkhörnans filmtips

2009-01-20T22:12:00.000+01:00

Av en slump råkade Sunkhörnas redaktör se teve-dokumentären "Mitt stökiga liv" av den kanadensiske filmaren Josh Freed(måndag 19/1 repris 21/1 i TV 1). Äntligen! En man som startat ett korståg mot renhetsivern. Den nästa religiösa manin att organisera sitt hem och sin arbetsplats har tagit upp opropotionellt mycket plats i massmedia den senaste tiden. Arroganta städpatruller syns i teve armbåga sig in hos folk med alternativ livsföring och förvandlar deras trivsamma lyor till sterila helveten.

Men Josh Freed visar med en mångfald exempel att ur kaos uppstår kreativitet. Vi är egentligen inte slarviga utan "organisatoriskt speciella". Att prydligt ordna papper och ting tar tid som skulle kunna utnyttjas bättre. Ett rörigt skrivbord tyder på att man får saker gjorda.

Religionshistorikern Arvin Sharma har skrivit 80 böcker och fäller i filmen kommentaren: "It's not messy for the master of the mess". Så sant så sant!

Internetgurun Esther Dyson är en av amerikas mest inflytelserika personer och menar att oordning bara är ett annat sätt se saker. En kreativ möjlighet.

DJ:n och radioprataren John Shaefer skapar sina program från sitt skrivbord där slumpen skapar nya möten och upptäckter. Han bläddrar lite på måfå i skivhögarna och ser vad han hittar.

Den gamle New York komikern Joe Franklin har sparat minnen från ett långt liv inom showbiz och hans kontor är en samlingsplats för artister. "Ett rent skrivbord betyder en sjuk hjärna" vill jag minnas att han säger. Han kallas "King of clutter" och sägs ha ytterligare fyra lägenheter med pryttlar och attiraljer(bl.a Charlie Chaplins hatt). En vacker röra i lite gammaldags stil.

Slutligen får vi se ett levande exempel på hur två helt motsatta personligheter kan dela liv och hus. Skrivborden står mitt emot varandra på det gemensamma kontoret men en skarp skiljelinje är dragen, där pedanteri råder på ena sida och trivsamhet på den andra. Samma gränsdragning finns även i hemmet. Kärleken är konstig!

Filmen innehåller många tänkvärda ord och fantastiska människor. Jag tror det var den gamle komikern som sa: "en ordningsam människa får aldrig uppleva glädjen att återfinna något han trodde var borta för alltid".

Billigt vintermode

2009-01-18T13:06:00.000+01:00

Vinterns plötsliga intåg ställer den urbane mannen inför nya prövningar. Nu måste man väga in många olika variabler när det gäller klädseln. Förutom att utrycka bärarens personlighet måste persedlarna skydda mot klimatet utan att inkräkta på rörligheten och samtidigt förhindra överhettning vid ansträngning. Redaktören är en varm anhängare av uttrycket "man tager vad man haver" och rotar därför i de innersta gömmorna i både vind och källare för att hitta den ultimata vinterdressen.

En stilig stickad mössa med syntetfoder värmar även kinderna och förhindrar bihåleinflammation. Den vackra prasseljackan från 90-talet håller de isande vindarna ute, en tröja av obekant material och tillverkning(fådd) och den sedvanliga flanellskjortan värmer inifrån. De röda skidvantarna har varit min mors och härstammar från 70-talet. Förutom att de är mycket värmande är de synnerligen effektiva vid semaforering och därmed väl lämpade som riktningsvisare vid svängar och körfältsbyte under färden. Ett par manchesterbyxor(Myrorna) och ett par pensionerade joggingskor avslutar klädseln.

Lägg märket till att ena byxbenet är nedstoppat i strumpan vilket är det internationella kännetecknet för cyklister. Alla delar är ärvda, från förra seklet eller eventuellt köpta begagnade vilket nedbringar priset till ett minimum. Därmed kan man även njuta av den inre tillfredsällelse som infinner sig när man motverkat växthuseffekten och bidragit till en långsiktigt hållbar utveckling.

Denna klädsel är självfallet svår att kopiera i detalj, men inspirerade läsare kan säkert kombinera ihop sin egen, estetiskt tilltalande variant, på samma tema. In och leta i garderober och vindsförråd.

Redaktören har som tidigare sagts en restriktiv inställning till utgifter och föredrar därför cykeln som färdmedel vilket väder det än vara månde. Snö och minusgrader kan självfallet inte hindra den målmedvetne lönearbetaren från att ta sig till jobbet på sedvanligt sätt. En viktig attiralj är därför sadelskyddet av fårskinn som ger en god värmande effekt. Förhindrar fastfrysning och nedsatta kroppsfunktioner på mer än ett sätt.

Luftens riddare

2009-01-13T21:08:00.000+01:00

En trogen läsare har efterlyst en stickbilaga på Sunkhörna och skickar med en vacker bild av vad man kan åstadkomma med ett par stickor och lite grått garn. Det är flyginspirerad dress som är både värmande och estetiskt tilltalande. Manlig i sitt uttryck men även möjlig att bära för den moderna äventyrerskan. Tidningen under armen ger oss bilden av bekymmerslös fritid. Men vad håller karln i händerna? Det som först såg ut som ett bananskal torde snarare vara ett par hängslen, strumpeband eller ett bråckband av förkrigsmodell. Vilken benbeklädnad som tillhör denna dress blir därför något av en gåta. Har han ens något under?

Något mönster medföljer inte men inbitna stickare kan nog med vägledning av bilden lista ut hur man skall gå till väga för att konstruera dräkten. Denna typ av klädesplagg syns dock ytterst ytterst sällan i kvarterets återvinningsrum och eftersom redaktören dessutom underlät att förkovra sig stickningen ädla konst under syslöjden(han virkade dock en slips som emellertid blev alltför tjock och styv för att kunna knytas) ligger möjligheterna att se ut som en luftens riddare utom räckhåll för honom.

Korrekt men ledigt klädd vid nyårssupén

2009-01-01T11:34:00.000+01:00

Sunkhörnans redaktör blev något brydd han fick en inbjudan till en finare middag (finare middag i det här sammanhanget betyder att efterrätt troligtvis ingår). Hur skall man då klä sig? Med tanke på bekantskapskretsen finns en viss risk att vara överklädd om man iakttar alla etikettens bud. Frack är självfallet för avancerat och kostym lite väl ledigt. Redaktören undgår problemet genom att välja smoking , ett plagg som behändigt nog redan finns i garderoben. Morfars smoking är skräddarsydd på 20-talet av ett stadigt ylletyg som håller för hårda tag och tuffa väderleksförhållanden. Till detta väljer redaktören en vardaglig skjorta och en diskret men färgglad slips, detta delvis av gammal vana men också beroende på att en ren vit skjorta inte setts till i garderoben sedan ett bröllop -97 eller eventuelllt en begravning -96.

Redaktören tar dessutom med sig ett par bekväma innomhusskor ifall golven skulle vara kalla. Denna åtgärd skyddar även fötterna mot krossade champagneglas och tåtrampande danspartners. Innomhusskorna bärs med i en diskret skopåse och tas på vid ankomsten.

Eftersom kvällen är kall fordras även ett ytterplagg. Här väljer sunkhörnan en antik fårskinnspäls från svenska försvaret som även kan bäras som cape. Praktiskt när det är dags att gå ut för att se på fyrverkerierna och skåla in det nya året. Den militära designen ger förnämlig kombination av ytterrock och överlevnadsdräkt som kan komma väl till pass vid hemfärden eftersom denna vandring brukar ta betydligt längre tid än ditfärden. Förutom att kunna skydda mot väder och vind av arktisk kaliber är den även
resistent mot missriktade fyrverkeriepjäser och annat otyg. Den är väl utprovad och godkänd för världskrig och håller således måttet även vid det mest vildsinta helgfirande.

En hatt ingår självfallet i den stilmedvetne mannens garderob och kan kombineras med vilken klädsel som helst.

Julbord för det lilla hushållet

2008-12-23T10:15:00.001+01:00

Även i sunkhörnan firas det jul, om än med måtta. Måttan beror delvis på den anhopning av räkningar som oförhappandes damp ned genom brevlådan och bildar underlag för dukningen. Men även med limiterad budget kan en stämningsfull och hälsobringande julmåltid anordnas.

Sunkhörnan har därför iordningställt ett begränsat men genomtänkt julbord som passar det moderna småhushållet.

Här finns självklart sill, en njutbar nyttighet som bildar inledningen på måltiden. Därefter köttbullar och korv (protein) hårt bröd (fibrer) med äkta smör(nyttigt fett).Den inlagda gurkan får representera kalorisnåla grönsaksriket och sätter som alla vet sprätt på matsmältningen.

Lägg märke till att köttbullarna finurligt är placerade på brödrosten så att man kan ha kontinuerlig uppvärmning av dem genom att då och då trycka ned reglaget.

Som måltidsdryck väljer jag ett neutralt sädesbrännvin med markant spritsmak, närmare bestämt Explorer. Den gjord på svenskt vete och således närproducerad och miljövänlig (förutom god yrsel skänker den snille och smak samt befrämjar sång och dans). Vis av erfarenhet sköljer jag ned brännvinet med folköl från Hemköp.

Titta! I sista stund kommer en anförvant med julskinkan! Festen kan börja.

Med detta önskar Sunkhörnan sin läsekrets en fröjdefull jul samt ett gott nytt år!

Klädd för vintersport

2008-12-21T11:49:00.001+01:00

Sunkhörnans inställning till sport på teve är kluven. Mångmiljonärer som härmar döende svanen på gräsmatta alltmedan beundrarna, utstötande gutturala läten, pucklar på varandra utanför arenan går fetbort. Men gamla hederliga snorsporter vinner ännu vårt gillande. Åtminstone om man slipper nymodigheter som masstart, fristil, sprint, doping och annat otyg. En klassisk femmil i Holmenkollen är fortfarande tevesportens höjdpunkt. Vasaloppet, SM-finalen i bandy, curling och bobsleigh är också acceptabla idrottsevenemang. Fast det gäller som alltid att vara rätt klädd. Den moderne mannen står här inför svåra val. Vad är viktigast? Stil eller bekvämlighet. Sunkhörnan väljer en kombination där både utseende och praktisk funktionalitet är bestämmande faktorer. Redaktörens långa erfarenhet har gjort honom allt mer övertygad om att långkalsonger är den lämpligaste inneklädseln på vintern. Tillsammans med t-shirt, flanellskjorta och tofflor har vi då en synnerligen lämplig och vardagsfin klädsel en gnistrande(läs gråmulen) helgmorgon i tevesoffan. Pricken över i:et är skinnvästen som skyddar ryggen från draget de otäta fönstren ger ifrån sig. Lämpliga accessoirer är kaffekopp samt penna och block för att anteckna mellantider

Lägg märke till att flera persedlar från sommarvisningen fortfarande hänger med. Med adekvat basgarderob kan man variera ett fåtal funktionella plagg i all oändlighet.

Julstämning i sunkhörnan

2008-12-19T17:12:00.000+01:00

Med liten ansträngning kan den mest oengagerade person sprida lite julstämning i sitt hem och glädja de förbipasserande. En julstjärna i pressad plåt från Konsum lyser upp tillvaron i mitt hem. Just nu är själva ljuset måttligt eftersom glödlampa saknas, anförskaffning av en sådan är dock planerad. Upphängningen fungerar med hjälp av tejp och snöre och stjärnan har suttit fast förankrad i gardinstången sedan 2004. Tidvis har den också lyst, så sent som i oktober om jag inte minns fel. Den ständigt närvarande julstjärnan påminner oss om tidens gång och förbereder oss inför vintern. Det är heller ingen idé att ta ned den eftersom åren går så fort nu för tiden. Det har förmodligen med växthusgaserna att göra.

Högarnas morfologi

2008-12-13T20:41:00.000+01:00

Så som alla vet uppkommer högar på de mest oväntade ställen. Varför de uppstår är vetenskapen ännu inte säker på. Vissa menar att att människan har en djupt rotad längtan att bygga högar, (pyramider, Uppsala högar, soptippar,). Eftersom vi innerst inne anser att fria ytor är en styggelse förflyttar vi omedvetet föremål så att en hög bildas. Andra mer extrema menar att det är materiens inneboende energi som får olika saker att attraheras av varandra och bilda en hög.

I vilket fall som helst har de flesta av oss upplevt hur en hög helt plötsligt dykt upp på en tidigare fri yta. Själv upplever jag fenomentet tämligen ofta. En yta ovanpå min grammofon som var helt ren så sent som i somras finner jag belamrad av pryttlar så att en hög bildats. Högarna kan ju vara av olika karaktär, de mest stabila högarna bildas av helt olika saker så att en seg helhet tar form. På denna mindre hög i förstadiet kan vi dock urskilja några av de grundläggande komponenterna. Papper av olika slag brukar bilda botten, sedan kommer textilier(företrädesvis strumpor av någon anledning) skivor och böcker, tekniska prylar(ur funktion eller utan batterier) idrottsredskap, tuchpennor(torra), föremål av oklart ursprung och användningsområde och naturligtvis sladdar som binder ihop, förtätar och skapar elastisitet. Naturligtvis har varje lägenhet sina egna sorts högar beroende på innehavarens intresse och yrke men vissa nästan kusliga likheter finns alltid.

Det är nästan omöjligt att streta emot högarnas kraft och istället får man se dem, som tillvarons egna installationer. Naturligtvis på en högre nivå än konstnärernas fåfänga försök att efterlikna dem. På samma sätt som gångna tiders målare avbildade naturen med oljefärger på en duk försöker nutida konstnärer genom att foga olika sorters material till varandra att imitera en hög som skapats på naturligt vis. Ett i sanningen fåfängt företag. Bättre då att njuta av de håvor naturen ger oss.

Nedan här ser vi förstadiet till en hög som uppstått på några få dagar. Återigen papper, idrottsredskap, sladdar, två tangentbord(!) m.m. Se så tydligt materialen tar fäste i varandra och liksom spjärnar emot gravitation och entropi. Är det till och med så att högarna strider mot termodynamikens andra lag?

Det känns nästan som en hädelse att röja bordet. Mot naturens villkor på något sätt. Det bästa är troligen att varsamt förflytta och förtäta någon redan befintlig hög med detta material, kanske i en garderob eller ett vindsförråd där högarna kan tillväxa i all välmåga utan inblandning från människor.

Med sommaren i backspegeln

2008-11-10T17:24:00.001+01:00

I denna mörka årstid känns det berättigat att se tillbaka på sommarens eskapader. Med viss distans kan man se trender i livsföring och uppträdande tydligare. Fortfarande är husvagnen den optimala sommarbostaden(husbilen kommer aldrig att nå upp till den strålglans husvagnen har. Dessa vita tvättmaskinsliknande farkoster ger snarast en vision av tysk medelklass med hög ansiktsfärg på jakt efter älgskyltar).

Nej, rörlig, fri och obunden förflyttar sig den moderne camparen längs vägarna i jakt på en naturskön, gratis sovplats i nära anslutning till vatten. Husvagnen bör därför vara enkel och lättflyttad. En självklar kvällssysselsättning är fiske - utan fiskekort för att förhöja spänningen och därmed livskvalitén- vilket också kan inbringa ett näringsrikt tillskott till kvällsvarden. Det är dessutom en typisk detalj i den moderne äventyraren liv; man bryter mot regler och spara pengar samtidigt.

Om det är varmt ute är det skönt att vegetera i solen under dagarna för att för att bege sig on the road framåt kvällen. Fotot nedan är från ett ett sådant tillfälle. Lägg märke till att den stilmedvetne herren till höger(foppatofflor och ölburk) för att spara tvätt har vänt på sina kalsonger. Det ger en världsvan touch, lite Indiana Jones feeling samtidigt som det är både ekologiskt, organiskt och klimatsmart.

Muntra girlanger

2008-10-03T17:59:00.000+02:00

Sladdar är ett lika vanligt som kärkommet inslag i vardagslivet. Dessa brokiga girlanger som glatt och spänstigt slingar sig längs golv och väggar skänker rörelse och spänning åt annars stela och trista rum. De skärper koncentrationen vid förflyttningar i bostaden, ökar iakttagelseförmågan samt bidrar till ett aktivt fotarbete. För de mer klassiskt sinnade är de grå, svarta och vita sladdarna ännu dominerande men även de kulörta har goda egenskaper. Förutom att de piggar upp synfältet så syns de tydligare vilket kan underlätta för närsynta eller berusade personer. Personligen föredrar jag de klassiska färgerna men med inslag av en enstaka färgad sladd här och där. Ovan och nedan ser vi exempel hur man med en säker blick och stilkänsla kan arrangera ett elegant sladdområde så intressanta möten uppstår.

Vardaglig festmåltid

2008-09-13T12:20:00.000+02:00

Hösten, denna långsamt framglidande årstid är väl anpassad för matlagning. En enklare festmåltid för tre personer kan anordnas utan speciellt mycket av vare sig möda, besvär eller kontanter. En promenad till Hemköp för att inköpa tre stycken frysta fiskgratänger är allt som behövs. Hur lång tid de skall vara i ugnen står på baksidan. Här kan det vara på plats att komma med ett tips. Även om man har bråttom är det viktigt att de är genomvarma, av egen erfarenhet vet jag att njutningen avtar dramatiskt om fisken i mitten är fryst vid förtärandet. Annars är det svårt att misslyckas med denna rätt. En morot till kan tyckas vara överkurs men den ger färg, fibrer och signalerar hälsosam livsföring. Lägg märke till den tredje gratängen som väntar varm, gyllenbrun och doftande på fotografen.

Praktiskt tips: Eftersom gratängerna är varma och kan skada vaxduken läggs med fördel en tidning under varje form både som skydd och effektfull inramning.

Fiskgratäng- Hemköp ca 22 kronor styck

Norrländsk egenart

2008-08-11T22:20:00.000+02:00

Denna gång har vi en riktig godbit att redovisa. En arkitektdesignad norrländsk sunkhörna. Vi ser på den varierade materialanvändningen att det har varit ett proffs i farten. Tekniska prylar, textilier, konst och städutrustning blandas med attiraljer med oklart användningsområde. Ett fint exempel på stilkänslan och egenarten i norr. Eventuellt kan man i materialvalet utläsa de skarpa kontrasterna mellan sommar och vinter, ljus och mörker, ordning och kaos. En tänkvärd installation av hög kvalité.

Ovanför sunkhörnan hänger ett traditionellt norrbottniskt takarrangemang. Ett bra exempel på spännande ljusättning. Okonventionellt men enkelt och funktionsdugligt.

Även utomhus ser man den uppfinningsrika stilkänslan regera. Vi kan gissa att man med spänning inväntar snösmältningen som långsamt låter installationen framträda.

Ignorerande expertisens åsikter och med den eleganta nonchalansen hos en genreförnyare ser vi här ett fullständigt nytt tänkande inom området trädgårdsodling. Detta är som synes ett kombinerat jordgubbs- och potatisland som kombinerar brittisk vildvuxenhet med ett nordiskt kynne. En kontemplativ odlingslott med en känsla av intensiv stillhet. Lägg även märke till den vackra piskställningen i bakgrunden. En allt ovanligare syn nu förtiden.

Sommarmode för lediga herrar

2008-07-13T15:03:00.000+02:00

Så som alla tidigare år är kortbyxor och t-shirt grunden i all sommarklädsel. Kortbyxorna som gärna är halvlånga kan kavlas upp allt efter väderförhållande. Rejäla fickor där man får plats med kniv, plånbok, nycklar, tång, öl, bok, extrakrok, maskburk, däckavdragare och lagningsgrejor, är praktiskt. Sedan är man färdig att ta cykeln till sjön och meta. En flanellskjorta av tidlös modell är ett prima överdragsplagg om solen skulle gå i moln och kan användas som handduk, liggunderlag eller huvudkudde. Foppatoffelkopian raderar effektivt ut den eventuella promille av stil som kan finnas och ger en genuin anstrykning av camping och husvagn. Konkurrerar med sandalen som dag- och hemmasko under sommaren.

Kortbyxor av okänd härkomst, eventuellt köpta i Karlstad 2005. Pris kanske 200 kronor.
T-shirt: egenproducerad 1994, pris ca 40 kronor
Flanellskjorta: från kvarterets återvinningsrum, gratis
Foppatoffel(kopia) 100 kr på marknad i Mellerud
Accessoarer: Herrcykel, Cresent 1965 årsmodell, arvegods.
Folköl, ett 6-pack ca 45 kronor på Willys

Välkommen till Sunkhörnan

2008-07-08T16:48:00.000+02:00

Effektfull förrådsyta i anslutning till bokhylla

Alla bostadsytor får så småningom en sunkhörna. Ett hörn dit olika typer av föremål och material med en oförklarlig kraft förflyttas. För vissa är inte detta mer än ett marginellt problem men för andra kan denna anhopning av bråte vara problematisk. Min lösning på det hela är att inte se det som ett problem utan som en tillgång. Snart sagt varje hörn av min lägenhet är en sunkhörna där bråten frodas. Om jag rensar ett hörn uppkommer det någon annanstans med en naturlags säkerhet. Att det inte är någon idé att göra något åt det har jag förstått för länge sedan. Här har jag också stöd från vetenskapen som anser att ett skenbart kaos ökar den kreativa förmågan samt eventuellt motverkar allergier. Sist men inte minst är det ett pittoreskt inslag i bostaden. En installation, ett konstverk ja, kanske till och med ett altare.

Vallfartsplats för skodon eller provisorisk installation med pedal symbolik?